Nu är vi inne på det med gränser igen. Det har vi varit inne på vid varje möte. Men så finns det alltid en balans i gränssättningen. Vad ska jag sätta gränser för?
[Citat från deltagare i forskningscirkeln]
Ett ständigt återkommande tema i samtalen i forskningscirkeln var det som deltagarna benämnde gränsdragningar och önskningar om att skapa vad de namngav som en balans i arbetet. Detta framkom i diskussioner som till stor
del berörde komplexiteten i det omsorgsmoraliska arbetet. Personalen förmed- lade att de upplevde att gränsdragningarna fungerade som ett skydd till förmån för den personliga integriteten både då det gäller relationer till klienter och kol- legor. Men framförallt i klientrelaterade situationer menade de att gränsdrag- ningen relaterades till ett sätt att vara professionell, men fungerade också som en metod att upprätthålla professionen.
En professionell omsorgsarbetare utför den hjälpande handlingen som ett avlönat arbete och omsorgshandlingen i arbetet blir därmed inte enbart ett ut- tryck för människokärlek och medmänsklighet, utan också ett sätt att försörja sig på. Mellan medmänskligheten och det avlönade arbetet kan spänningar uppstå vilka kan generera problem i omsorgsarbetet (Skau 13:2-2). Det tänkvärda är att det kan handla om problem som framförallt uppkommer i si- tuationer där hjälparen uteslutande har en distanserad inställning till sitt arbete. Personalen menade att den professionella hållningen i yrket kunde uttrycktas som en balansering i hur förhållningssättet till klienterna bör vara. En cirkeldel- tagare sa: ”Det känns lite skumt ibland när man kommer till en vårdtagare som
påpekar att man inte ler.” I mötet mellan klienten och personalen uppstår det
förväntningar. Det är förväntningar kring hur de båda parterna bör vara och förhålla sig till varandra. Den balans och de gränsdragningar deltagarna talade om kan betraktas vara starkt förankrade kring diskurser om omsorg, moral och etiska överväganden. Detta resonemang ligger till grund för hur föreställ- ningar, handlingar och språket ger omsorgsarbetet dess sammansättning.
En deltagare i forskningscirkeln resonerade kring olika förhållningssätt i omsorgsarbetet och sa:
Vi ska finnas till i deras vardag. Ska vi finnas till i deras vardag? Vi kan ju inte vara deras anhöriga, deras barnbarn men någonstans så blir vi ju det. Det vill ju inte vi för då kom- mer de kräva mer av mig än vad jag kan ställa upp för. Vi är ju deras vardag men vi måste ju sätta en gräns för den. Annars är vi där att vi hamnar i skuldkänslor och däckar så småningom. Man hamnar ju i en relation med alla man går till. Det har vi ju till våra arbetskamrater också och mina arbetskamrater har samma inställning som jag. Men en gammal människa som jag går till varje dag har inte den inställningen till mig som jag har till dom. Dom är mitt arbete, men så ser dom inte på mig.
[Citat från deltagare i forskningscirkeln]
Cirkeldeltagaren beskriver komplexiteten i omsorgsarbetets krav på balansera- de gränsdragningar i relationer till klienterna. Personalen måste sätta gränser för som cirkeldeltagaren uttrycker det, klientens vardag och detta kan ibland utgöra besvärliga avgörande i omsorgsarbetet. Personalen ansåg att mötet och
relationen till klienten var komplicerad därför att den hela tiden kräver denna uttryckta balansering. En deltagare ställde fundersamt frågorna: ”När gör man
för mycket? Var går gränsen för att det blir mer?” Deltagarna sa att det framfö-
rallt var i situationer där osäkerhet kring hur balansen uppnås som utgör om- sorgsarbetets komplexa karaktär. Omsorgsarbetarna poängterade att det var speciellt svårt i balansen kring att förhålla sig professionellt i känsloarbetet.
Vi kan inte reda ut alla situationer och det måste vi lära oss. Så kommer det alltid att vara och det måste vi acceptera. Som vårdpersonal måste vi lära oss att hantera det här problemet. Det kan man stöta på och det måste vi hantera. Annars kommer vi in i det här att vi mår dåligt med skuldkänslor, att känna oro och det är en helt annan bit. Vi måste gå in och bearbeta och bli stabila i oss själva. Vi får inte gå över gränserna och vi måste lära oss att sortera.
[Citat från deltagare i forskningscirkeln]
För att åstadkomma balans i omsorgsarbetet menade personalen att det gäller att dra gränser så att de inte ska bli alltför berörda och känslomässigt engage- rade i mötet och i relationen med klienterna. Problemet menade de är, att sam- tidigt som gränsen måste dras kräver omsorgsarbetet ett känslomässigt engage- mang. Omsorgsarbetarna påpekade också att det inte alltid bara är klienten som är i behov av deras omsorg utan även anhöriga kan utgöra en betydande del av omsorgsarbetet. Att arbeta med omsorg innebär följaktligen emellanåt inte enbart omsorgen om den hjälpbehövande, utan ibland också att ge omsorg till personer runt omkring den hjälpbehövande personen. En av deltagarna ut- tryckte: ”Det är ju inte alltid deras [klienternas] behov vi fyller. Vi fyller ju en
massa andras behov också.” Gränsdragningar i relation till vårdtagarna betrak-
tades vara oerhört viktiga för upprätthållandet av en professionell hållning till dem och deras anhöriga. Om inte balansen i omsorgsarbetet kan uppnås me- nade cirkeldeltagarna att det finns personal som riskerar att bli personligt på- verkad av det, vilket till och med kan leda till sjukskrivning. En deltagare sa:
Sånt har ju hänt att någon inte har satt gränser, där hon inte kunde säga nej. Hon blev ju sjuk ju, de [anhöriga] pumpade henne. För det var ju synd om tjejen. Hon ville ju så väl. Kanske lite dåligt självförtroende själv och inte vågade säga nej och skulle räcka till men hon blev sjuk av det. Dom tog över henne.
[Citat från deltagare i forskningscirkeln]
Omsorgsarbetet handlar om spänningar mellan i vilken grad personalen ska agera ”amatör” (kärleksfull) eller ”professionell” (balanserat gränsdragen). Gränsdragningarna i arbetet går ut på att hålla en balans mellan att förmedla
kärleksfullhet eller professionell yrkesetik. Det är också mellan dessa båda yt- terligheter diskussionen brukar stå när det gäller frågan om för- och nackdelar med professionaliseringar (Gynnerstedt 13:3). Kanske i synnerhet när det gäller omsorgsarbetet eftersom det till stor del är uppbyggt kring föreställda handlingar i form av värme, omtanke, empati och respekt. Samtidigt är om- sorgsarbetet ett lönearbete styrt av arbetsrättsliga lagar och regler, vilka på sitt sätt genererar gränser i omsorgsarbetet.