Samtliga informanter uttrycker att skolans organisation bygger på en rektor som i sin ledningsgrupp har två biträdande rektorer och åtta processledare. På skolan finns även sex förstelärare och fyra specialpedagoger. Rektor 1 säger att det är hen som formulerar skolans planer och tankar och använder sig av många olika aktörer som arbetar operativt. Rektor 1 och Processledare 1 beskriver sina upplevelser av organisationen kring skolutvecklingsarbete.
4 Se avsnittet ”Organisation och struktur” 5
Rektor 1: Jag känner verkligen att vi har många aktörer som jobbar för (…) Vi har en dialog här i ledningsgruppen och vi har en dialog med förstelärarna och vi har en dialog tillsammans alla dom här (…) Och sen så tycker jag också det känns väldigt mycket så att våra lärare generellt är mycket intresserade också utav utvecklingsarbete (…) jag märker inget motstånd. Inte några som inte vill. Processledare 1: Vi ses en gång i veckan i ledningsgruppen och alla processledarna... och då initierar dom allt som är pålagt dom uppifrån och allt vad dom har kommit fram till vad vi ska göra. Och sen går man ut i arbetslagen eller lägger upp studiedagar där detta ska tas upp av alla. Så att utvecklingsarbetet följer en plan.
Processledarna har enligt rektorerna en viktig roll i denna organisation eftersom de ska leda skolutvecklingsarbetet i arbetslagen:
Rektor 2: Det ligger ju i ordet, att kunna leda processer. Det betyder att kunna va ganska så pushig, få saker och ting hända, se till att hålla ihop gruppen på bästa sätt, se dom medlemmar som finns i gruppen och låta alla komma till tals, alltså lite grann att kunna ha helhetsperspektivet och att ha ett helhetsperspektiv på skolan överhuvudtaget för att inte landa i att bli snäv i sitt tänk
Rektor 1: Jag hade en förhoppning om att processledarna skulle inta en roll som ligger närmre skolledning och då komma lite ifrån sitt kollegie, alltså lärartänk. Och det var därför vi också lät dom gå den här utbildningen (…) utbildningen handlar mycket om detta att hamna i en ledarfunktion i sitt arbetslag. Kopplingen till ledningen och så vidare och allt vad det innebär. Men jag tycker inte att vi har lyckats så jättebra (...) jag inbillar mig att det är en process som dom ska gå igenom (…) Några av dom har kommit längre i sitt tänk.
Båda rektorerna förtydligar behovet av ledarskapsutbildning till processledarna och säger att alla har blivit erbjudna utbildning samt att ingen har tackat nej. Processledare 2 beskriver sin roll.
Processledare 2: Som processledare så ska jag se till, för vi har ju ett dokument som berör hela skolan vad är det vi ska göra under de fyra olika rubrikerna (...) som är mer konkret -det ska jag följa upp med mitt arbetslag, stämma av, är vi igång med det här, gör vi detta? Hur ser det ut, har det blivit problem någonstans (...) sen är det i slutet av året ska det utvärderas.
När det gäller förstelärarnas roll i skolutvecklingsarbetet är det en medveten strategi enligt Rektor 1 att de inte ska ingå i ledningsgruppen. Vidare uttrycker informanten att förstelärarnas uppdrag inte handlar om ledning.
Rektor 1: Dom ska va drivande i att utveckla dom områden som vi har kommit överens om att vi ska utveckla (…) dom ska va mer kollegiekopplade (…) Jag vill inte att dom sitter med i ledningsgruppen (…) av det skälet dom ska inte blandas ihopa med ledningen utan dom ska va kollegiefokuserade.
Förstelärare 1: Jag håller på inom [skolutvecklingsområde] rätt mycket och tittar på hur man kan jobba med det. Då går jag nån webbkurs som jag har anmält mig själv till och hittat själv liksom. Men egentligen så vet jag inte riktigt min roll i den utan vi ska försöka hitta på (…) hitta möjligheter att vi besöker varann lite mer, kollegialt lärande så det är kanske min roll då.
Förstelärare 2: [namn på stad] centralt har ju en beskrivning på det, sen är det upp till varje rektor att följa den eller inte följa den så att vi har haft möten med rektorerna där det då skulle liksom upp (…) och då har det också tillkommit handledning av kollegor (…) Jag har varit på en, som jag själv anmälde mig till, handledarutbildning (…) jag har ju gjort det och jag har haft då möten med undervisande lärare (…) som behövde lite hjälp med nya verktyg och där det då skedde en viss förbättring (…) jag tycker det är en tuff uppgift därför att det jag vill är ju att det är jätteviktigt att ansvarige rektorn pratar med den läraren om syftet med detta.
Rektorerna, Förstelärarna och Processledare 2 nämner alla behovet av att lära sig av varandra och att öppna upp och hitta naturliga vägar att göra det systematiskt. De strukturer som nämns är återkoppling, auskultation och kollegial handledning. Rektor 2 ser att medarbetarna kanske behöver utbildning i kollegialt lärande för att lära sig hur de ska göra. Förstelärare 2 lägger fram sina idéer om hur det kollegiala lärandet kan utvecklas:
Förstelärare 2: Jag tycker vi ska få in det som en mer naturlig del att vi är med, hinner gå med på varandras lektioner men då måste dom också vara villiga att släppa av tid. Därför att det tar tid att vara på varandras lektioner (…) jag föreslog dom att inför nästa medarbetarsamtal (…) så kunde man ha som ett kriterium att man ska ha besökt minst en annan lärares lektion (…) men det är också jätteviktigt att man direkt efter har chans och diskutera det så att man inte glömmer vad det var som hände, vad man såg och vad man tänkte och vad man lärde sig (…) jag ska besöka [namn] lektion för att jag ska se vad jag kan plocka av [hens] sätt att starta en lektion för att förbättra min egen undervisning (…) det måste vara kärnan i det hela. Jag är inte där för att leta fel hos [namn]. Varför gjorde du så? Alltså, det är inte det det handlar om (…) Jag ska lära mig av [hen].
Vidare utvecklar informanten idén om att även gå och titta på varandras lektioner utanför sitt eget ämne. Då blir det lättare att fokusera på pedagogiken och konkreta pedagogiska tips och inte förblindas av ämnet. För när det gäller att utvecklas ämnesmässigt kan det ske på ämnesträffar menar Förstelärare 2. Processledare 2 talar om vikten av att lära av varandra inom organisationen men också om en rädsla för kritik.
Processledare 2: Vi har pratat om detta i ämnesgruppen att dela med oss av våra olika övningar och annat som vi sitter och totar ihopa så man slipper uppfinna hjulet igen och igen och igen. Och där tror jag att det smyger sig in en osäkerhet den här övningen är nog inte så bra egentligen och så hm blir det inte riktigt så...
Förstelärarna redogör för att skolan arbetar med interna studiecirklar och pedagogiska konferenser samt deltar i externa forskningscirklar. De interna studiecirklarna sker ungefär var femte vecka. När det gäller de externa forskningscirklarna så är det ett samarbete med andra skolor. Medlemmarna träffas ungefär en gång per månaden, ibland åker de också till Stockholm och träffar andra forskningscirklar. De är uppbyggda så att medlemmarna träffas och diskuterar utifrån forskningsteorier som prövas och utvärderas. Förstelärare 1 upplever att det är roligt och inspirerande och att deltagandet är på eget initiativ. Förstelärare 1 om att skolutvecklingsområdena härstammar från forskning.
Förstelärare 1: Jag tror nog att det kommer så att det kommer uppifrån från början att man har hittat olika, eller det är ju forskning som det bygger på, att man har hittat många forskare som är igång med det och så har man tagit in det i skolan.
Processledare 2 upplever att det finns för lite tid till att mötas inom arbetslagen men också att när arbetslaget väl träffas går tiden åt till annat än vad det var tänkt vilket försämrar kontinuiteten i skolutvecklingsarbetet.
Processledare 2: Vi har inte alla våra måndagskonferenser vi har ibland APT, ibland är det nåt akut som någon kommer och ska informera om eller ja det händer saker och där kan jag känna då blir det inte den här kontinuerliga, att varje vecka kollar jag detta (…) Så egentligen hade man behövt en måndagskonferens i veckan som inte går att inkräkta på. Möjligen då att man har var tredje eller var fjärde som är APT (…) men att man har den tiden i arbetslaget då är vi samlade då kan vi stämma av dom här grejerna plus allt det andra som vi behöver göra (…) det är lite svårt för det är ju vissa saker som man behöver ta och då blir den här måndagskonferensen ett lämpligt tillfälle därför att då har alla arbetslag konferenstid så man vet att man kan få tag på folk ur andra arbetslag och så istället för att den är fredad. Där finns ju liksom ingen ytterligare konferenstid och det är man ju inte intresserad av heller att låsa upp sig med men, ja
A: Skulle ni kunna ha en tid bara i ditt arbetslag? Har ni frihet att göra så?
Processledare 2: Det hade vi säkert kunna be om och då hade man fått ta det i beaktande när man lägger schemat så att det går att lösa. Ja, det är ju det där det blir ju ännu en grej då som låser upp och då ska vi träffas och stämma av det och så där (…) jag vet inte, det är nog inte så populärt. Även om man har behovet på nåt sätt.
Analys
Rektor 1 säger att organisationen bygger på delegering till ”många aktörer” och att ”vi har en dialog här i ledningsgruppen”. Hen beskriver vidare lärarnas engagemang med att ”våra lärare generellt är mycket intresserade” av utvecklingsarbetet. Dialog är centralt i teamlärandet som är en av Senges fem discipliner för en lärande organisation (Senge, 2006). Teamlärandet utgör summan av en organisations individuella lärande i en lärande organisation och förutom dialog
är gruppdiskussioner en central struktur som främjar teamlärandet enligt Senge (2006). Processledare 2 uttrycker att arbetslagen alltför sällan träffas för gruppdiskussioner och att när de väl träffas är det ibland ”nåt akut som någon kommer och ska informera om” så att mötestiden går åt att hantera andra saker. Timperley (2008) menar att kollegialt samarbete med ett tydligt fokus på elevernas lärande kan vara till nytta och hjälpa lärare att integrera nytt lärande i praktiken. Ett sådant teamlärande ger lärarna möjlighet att bearbeta ny information och nya lärdomar samtidigt som de får hjälp att hålla målet i sikte. Många av informanterna uttrycker att systematiskt kollegialt lärande inte är en struktur på skolenheten i dagsläget. Kollegial handledning har dock provats med ”viss förbättring” men bara vid något enstaka tillfälle och inte systematiskt. Många av informanterna upplever behov av att på ett rutinmässigt sätt börja lära av varandra och få ”in det som en naturlig del” att vara ”på varandras lektioner”, som förstelärare 2 uttrycker det. Rektor 2 talar om att låta lärarna gå en utbildning i kollegialt lärande vilket är något som Scherp (2013) också förordar. Systematisk
kunskapsbildning är kursen som Scherp har undersökt konsekvenserna av och han konstaterar
att det kan leda till positiva resultat vad gäller lärarnas tillämpning av systematisk kunskapsbildning i praktiken och sättet att hantera problem på. Enligt Timperley (2008) är det viktigaste att det kollegiala lärandet hela tiden har fokus på elevernas förbättrade studieresultat och inte blir ett självändamål. Frågan är vad det är som är orsaken till att så många av informanterna spontant uttrycker behov av kollegialt lärande då ingen av frågorna i intervjuerna handlade om det.
Förstelärarna uttrycker att de själva har anmält sig till kurser för att de identifierat behov för att kunna sköta sina uppdrag som förstelärare. Senge (2006) menar att i en lärande organisation är en av de fem grundläggande disciplinerna att medlemmarna i en organisation åtar sig att ständigt lära sig och organisationskulturen måste formas på så vis att var och en tar ansvar för sitt eget livslånga lärande. Timperley (2008) talar om att lärares professionella lärande bygger på att de själva utvecklar de kunskaper och förmågor som är meningsfulla för deras specifika undervisningssituation och elevernas behov. Utifrån både Senges (2006) och Timperleys (2008) teorier visar förstelärarnas initiativ på att medlemmarna i organisationen har möjlighet att agera på egen hand efter identifierade behov och att de tar ansvar för sitt eget lärande. Båda exemplen är dock härledda till deras roller som förstelärare och till behov som är identifierade gentemot andra kollegor och inte gentemot eleverna. Förstelärare 2 uttrycker sin önskan om att få komma till andra lärares lektioner för att lära sig av dessa vilket tyder på ansvarstagande för sin egen utveckling. Det framgår inte av intervjuerna om lärare generellt tar ansvar för sitt eget lärande och anmäler sig till kurser eller på annat sätt tar ansvar för sin egen utveckling utifrån sin undervisningssituation.
En annan organisatorisk struktur som många informanter ger uttryck för är att mycket av skolutvecklingsarbetet sker vid speciella tillfällen och inte är integrerat i den dagliga verksamheten utan förlagt till studie- och fortbildningsdagar. Tillsammans med upplevelsen av tidsbrist hos många av informanterna i arbetet med skolutveckling är det ett tecken på en tydlig prioritering mellan undervisning och utvecklingsarbete där undervisningen kommer först och skolutveckling är något som lärarna ska ägna sig åt i mån av tid. Timperley (2008) menar att lärares professionella utveckling behöver vara en kontinuerlig självreglerande process som integreras som en del i den dagliga verksamheten.