1. Firande:
(a) Att fira är inte detsamma som att håna – ha mer överseende med det.
(b) En ”sack dans” över en tacklad motståndare borde alltid bestraffas.
(c) Att slänga bollen i marken [spiking] efter poäng bestraffas endast om det hånar en motståndare. Det behöver inte vara avsiktligt men det behöver vara i en motståndares riktning.
(d) Firande som blandar in bollen (annat än att slänga den i marken), spelarutrust-ning, fältutrustning (inkl. en målstolpe), vilket föremål som helst som tas från en annan person eller vilken rekvisita som helst borde bestraffas.◊
(e) Firande som inkluderar att en spelare går ned på marken på ett fördröjt (d.v.s.
inte omedelbart efter poäng) och onödigt sätt bör bestraffas.◊ 2. Misshälligheter:◊
(a) Spelare spelar med lidelse och stark känsla; tränare delar de här dragen. Vid olika tidpunkter kan spelare och tränare vara glada, ledsna, besvikna, tillfreds eller frustrerade. De här är normala mänskliga känslor (domare har dem också) men de behöver behärskas.
(b) Spelare och tränare har rätt att vara besvikna. Det är bara när det blir överdrivet eller utfordrar en domares maktbefogenheter att det blir misshälligheter.
(c) Misshälligheter sker när spelare, tränare eller andra personer som lyder under reglerna:
(i) talar till en domare på ett smädlig, aggressiv eller nedsättande sätt;
(ii) hävdar att något är sant som strider mot reglerna eller en domares dom, eller hävdar att något är falskt som är sant;
(iii) fortsätter med att anföra sin sak efter att de har blivit informerade om att det är oriktig eller bett om att sluta;
(iv) fäller nedsättande kommentarer om en domare eller ett beslut medan de talar med varandra;
(v) visar en gest (med händerna eller på annat sätt) som visar frustration eller bristande respekt mot en domare;
(vi) kastar/sparkar bollen eller utrustningen med avsky;
(vii) rör sig aggressivt mot en domare för att protestera.
Misshälligheter är inte detsamma som en spelare eller tränare som ställer en fråga.
(d) Om en spelare eller tränare visar en domare respekt, ska domaren visa samma respekt tillbaka.
(e) Vi skiljer mellan öppna och förtäckta misshälligheter. Det tidigare är tydligt, van-ligtvis därför att talet är högt nog att flera människor kan höra det eller gesterna är tydliga och öppna. Förtäckt misshällighet sker när enbart domaren kan höra det och kan behandlas något annorlunda.
(f) Det finns sex svarsnivåer i förhållande till misshälligheter:
(i) Strunt i det. Om misshälligheten är mindre viktig och det är det första exemp-let av den sorten från den spelare eller det laget, kan man strunta i det. Kanske är det en isolerad händelse som aldrig kommer att hända igen. Det finns dock alltid en risk att, om man struntar i misshälligheten, uppmuntras deltagarna att upprepa det. Att strunta i det är säkert inte det rätta svaret på upprepade misshälligheter.
(ii) Låtsas som om du inte hörde det. Be spelaren eller tränaren att upprepa sin kommentar (”Vad sade du?”). Om det var otillbörligt, kommer man troligt inte att upprepa det. Om man gör det, finns det inget tvivel om att du måste svara med fasthet, professionellt och snabbt.
(iii) Ett stilla ord. Ett stilla ord med en spelare eller tränare är ofta mer välgörande än ett omedelbart straff. Det visar din vilja att lösa frågan utan att tillgripa en sträng tillämpning av spelreglerna.
(iv) Offentlig tillrättavisning. Några gångar behöver man tala till en spelare eller tränare högt nog att hans lagkamrater vet om det. Det kan vara nödvändigt för att få deras hjälp med att behärska hans känslouttryck.
(v) Straff. Om misshälligheter upprepas tre gånger (eller om de sker en gång på ett sätt som är tydligt för åskådarna), fordrar det bestraffning för osportsligt agerande. Det här inkluderar alla ageranden som innehåller hörbart smädligt tal, utrustning som kastas eller löpande mot en domare.
(vi) Utvisning. Om en spelare bestraffas två gånger för misshälligheter, kommer han att utvisas enligt Regel 9-2-1. I extrema fall kan en misshällighetshandling vara så hänsynslös att det påkallar omedelbar utvisning.
Det är inte nödvändigt att gå igenom de här nivåerna i tur och ordning. En allvar-lig (och tydallvar-lig) misshäallvar-lighet kan kräva ett omedelbart straff och möjallvar-ligtvis också utvisning.
(g) De följande ageranden borde alltid resultera i att man kastar en flagga för ett regelbrott:
(i) att visa en aggressiv gest mot en domare;
(ii) att tala till en domare på ett smädligt, aggressivt eller nedsättande sätt som klart kan höras av åskådare;
(iii) att demonstrera sin oenighet genom t.ex. uppresta händer i en gest som visar att något är ofattbart;
(iv) att daska till sig själv för att uppvisa hur man blev förorättad;
§3.5/Regeltillämpning 27
Ändringstecken:‡ CCA/IFAF; † bättre bevakning; § utfyllnad; ◊ förtydligande; @ bättre kommunikation; × borttaget; ® regeländring 8 redaktionellt
(v) att springa direkt mot en domare för att klaga över en dom;
(vi) att ställa omåttliga förfrågningar om en dom, även om det sker i ett civiliserat tonfall (som i 3.5.2.f.v ovan).
(h) Underlåtenhet att hantera misshälligheter lämnar dina kolleger och idrotten i sticket. Misshälligheter undergräver inte bara för domarna, utan kan också allvar-ligt störa matchens stämning och flyt.
(i) Om du hör misshälligheter riktade mot en annan domare, ska du hantera det. En viktig del av lagdömandet är att stödja sina kolleger på det viset.
(j) Mobilisera kaptener och tränare för att göra det klart att det är deras ansvar att tygla sina spelare, förhindra misshälligheter eller att slå ned på det vid första tecknet på det. Att göra detta visar att domaren försöker arbeta med lagen i stället för att bestraffa.
(k) När det är skäligt, tillråda tränare och spelare att ställa äkta frågor i stället för att komma med påståenden om vad som är sant och falskt.
(l) Om man låter misshälligheterna fortsätta ohämmade blir det som en sjukdom som växer och undergräver ditt anseende.
3. Osportsliga handlingar som kräver utvisning: De följande exemplen på osportsliga ageranden kräver normalt utvisning:◊
(a) att spotta på en motståndare eller en domare;
(b) allt smädligt tal som har att göra med nedsättande anspelningar på en spelares eller domares etniska bakgrund, hudfärg, ras, nationalitet (förutom i förbindelse med en internationell tävling), religion, kön, sexuell orientering eller handikapp.
4. Andra punkter angående osportsligt uppförande:8
(a) Bestraffa inte ett lag två gånger för samma handling eller handlingsserie. Normalt kommer alla osportsliga ageranden av samma lag under samma försök – eller perioden mellan försöken – att resultera i utmätning av endast ett 15-yardsstraff.
(b) Bestraffa inte någon annans agerande än en spelares eller en tränares. Om någon annan skapar problem, be laget eller matchadministrationen att ta hand om det.
(c) Vanligtvis bör man strunta i en sparkare som simulerar att han är ruffad. En straff bör utmätas enbart om det är nödvändigt för att behålla anständig matchkontroll.
(d) Spelare som tar av sina hjälmar på spelfältet utan att tänka sig för bör inte bestraffas om de inte (i) visar vrede eller kritik mot en motståndare eller en domare, eller (ii) firar. Påminn dem att behålla deras hjälmar på. En spelare som tar av sin hjälm i närheten av sidlinjen precis innan han träder in i lagområdet bör man strunta i.
5. Sidlinjeinterference:
(a) Utdela en dom för regelbrottet sidlinjeinterference endast om Huvudtränaren gång på gång (d.v.s. mer än en gång) struntar i anmodningar om att hålla hans lag bakom sidlinjen.®
(b) Så länge deltagarna i lagområdet svarar rimligt snabbt på anmodningar om att hålla sig bakom sidlinjen finns det inget behov av att varsla eller bestraffa dem, oavsett hur många gånger det sker.
(c) När bollen är i spel:®
(i) Bör tränare, avbytare och andra icke-spelare som är på spelfältet alltid flaggas för sidlinjeinterference.
(ii) Om de är mellan sidlinjen och tränarrutan, var varsam och utfärda en muntlig varning om de inte verkligen skapade ett problem.
(iii) Varje kontakt mellan en domare och en lagmedlem på spelfältet eller mellan sidlinjen och tränarrutan bör flaggas som illegal interference (ett 15-yardsstraff), även om det är den första förseelsen.
6. Slagsmål:8
(a) Om agerandet döms som slagsmål måste spelaren utvisas. Det är inte ett slagsmål om spelare bara knuffar varandra (d.v.s. inga avsiktliga knytnävsslag, sparkar eller slag utdelas eller riktas).◊ Om tvivel råder är det inte ett slagsmål. Använd inte ordet ”slag” för att beskriva grovhet till en spelare eller tränare, om det inte har att göra med en utvisning.@
(b) Under ett slagsmål, försök att hålla reda på de spelare (på spelfältet vid slags-målets början), avbytare och tränare som aktivt deltar i slagsmålet och de som bara försöker att hålla kombattanterna isär. De senare bör inte utvisas.
(c) Utvisa en spelare endast om du är säker på hans nummer. Om två spelare är in-blandade i ett slagsmål, utvisa inte en om du inte kan identifiera den andra.
(d) Personliga regelbrott som äger rum när Lag A tydligt har visat dess avsikt att ”gå ned på ett knä” [take a knee] bör vanligtvis resultera i utvisning av den spelare som begick regelbrottet.
(e) Om tvivel råder om en spelare avsiktligt har armbågat en motståndare, titta på spelarens hand. Det är naturligt att knyta näven innan man slår till med arm-bågen. En öppen hand tyder på oavsiktlig kontakt.
7. Vedergällning:§
(a) I det här avsnittet definierar vi vedergällning som det som sker när en spelare be-går en aggressiv handling som direkt svar på en motståndares aggressiva hand-ling mot honom eller en lagkamrat. Vedergällningen kan vara fysisk (kontakt) eller osportslig (utan kontakt). Vedergällningen sker normalt inom några få sek-under efter den ursprungliga handlingen men kan teoretiskt fördröjas ganska länge och i yttersta fall ända fram till den påföljande säsongen.
(b) Normalt vill vi ådöma den strängaste straff till den deltagare som började in-cidenten (”anstiftaren”). ”Bestraffningen” i det här sammanhanget kan vara en varning (för en mindre överträdelse), ett yardstraff (för en betydande överträd-else) eller utvisning (för en allvarlig överträdöverträd-else).
(c) Om vedergällningen är mindre allvarlig än den ursprungliga handlingen, bör den som vedergäller normalt få ett mindre straff än anstiftaren. Till exempel, om A31
§3.6/Regeltillämpning 29
Ändringstecken:‡ CCA/IFAF; † bättre bevakning; § utfyllnad; ◊ förtydligande; @ bättre kommunikation; × borttaget; ® regeländring 8 redaktionellt
begår ett personligt regelbrott mot B45 och B45 vedergäller genom att (a) knuffa bort A31; eller (b) att svära mot A31, kommer vi i båda fallen sannolikt inte att bestraffa B45, utan helt enkelt varna honom. Det här skulle också gälla om A31 spottade på B45 (en obligatorisk utvisning enligt 3.5.3) och B45 vedergällde ge-nom att knuffa A31. A31 utvisas men B45 kanske bara bestraffas eller varnas.
(d) Däremot om vedergällningen förlänger eller upptrappar incidenten genom att vara lika allvarlig eller allvarligare än den ursprungliga handlingen, bör den som vedergäller normalt få samma straff som anstiftaren eller strängare. Till exempel om B45 svarar genom att (a) begå ett lika allvarligt personligt regelbrott mot A31;
eller (b) börja ett slagsmål med A31, kommer båda att bli strängt bestraffade. När det gäller slagsmålet erfordrar både Reglerna 2-32-1 och 9-5-1 utvisning av båda spelare.
(e) I varje fall, när vedergällningen är fördröjd (till det nästa spelet eller senare) och avsiktlig, krävs det normalt utvisning av den som vedergäller. Det här inkluderar fall då den som vedergäller är en lagkamrat till den spelare som var offer för det ursprungliga angreppet.
8. Tillämpa en hållning av noll tolerans mot osportsligt agerande och slagsmål i junior- och ungdomsfotboll. Den här inställningen stöds av IFAF, EFAF och BAFA.◊