Hur påverkar dessa kunskaper förskollärares arbetssätt och förhållningssätt till

Resultatet i vår studie visar att arbetet med språkutveckling hos flerspråkiga barn är något som alltid är närvarande i verksamheten. Alla förskollärare som vi intervjuat har svarat att språkstimulerande arbetssätt är integrerat i vardagen och pågår hela tiden. Språk och annan typ av kommunikation är alltid en social handling, och det kan därför lätt kopplas samman med Vygotskijs sociokulturella teori, och framförallt den proximala utvecklingszonen. De intervjuade förskollärarna lyfter ofta fram att barn utvecklar sitt språk tillsammans med andra, och att ett medvetet förhållningssätt till detta gynnar barnen. Genom att samtala med vuxna, eller barn som kommit längre i sin språkliga utveckling för den delen, som utmanar den språkliga utvecklingen och talar ett nyanserat språk utan förenklade ord, går barnet framåt i sin utveckling och den vuxne blir en språklig förebild.

Att ta tillvara på alla vardagshändelser i förskolan och se dem ur ett språkutvecklande perspektiv, var något som våra informanter tog upp under intervjuerna. Sådana tillfällen kan vara vid måltider, när barnet ska klä på eller av sig ytterkläder, hjälp vid toalettbesök, lek, eller samlingar. En viktig aspekt i hela förskolan gällande flerspråkighet verkade vara det som Skolverket benämner som språkutvecklande arbetssätt (Björk-Willén & Puskás, Skolverket, 2017). Det vill säga att man som pedagog har ett nyanserat talspråk när man pratar med barn, att alltid försöka tala grammatiskt korrekt, benämna saker och händelser vid deras rätta namn samt att utmana barnet i samtal genom utforskande frågor, inte bara förenkla. Genom att befinna sig i den proximala utvecklingszonen kan barnet utvecklas och stimuleras språkligt.

Eidevald & Engdahl (2018) lyfter fram att planering är ett krav för att undervisningen i

förskolan ska kunna kallas just undervisning, annars är utveckling och nya lärdomar främst en slump och kan inte kallas för utbildning. Så genom att metodiskt gå igenom och planera möjliga lärtillfällen för flerspråkiga barn i samband med vardagshändelser, så kan

språkinlärningen gynnas. Frågor som ´vad kan vi diskutera under måltiden, kan vi belysa det vi håller på med för tillfället ännu tydligare, kan vi ha någon språkinriktad aktivitet i samband med detta?´ gör att undervisning kan bli tydligare i vardagen. Att ha diskussioner i arbetslaget där man planerar, reflekterar, dokumenterar och utvärderar det man gjort i verksamheten är en annan mycket viktig komponent. Och detta är kanske något som lätt glöms bort när det

handlar om flerspråkighet, för att pedagoger kan ha en omedveten föreställning om att språkutveckling sker bara genom att interagera spontant med varandra.

45

Hos vissa pedagoger finns det alltid en vilja att utveckla arbetsmetoder, situationer och rutiner, men det saknas förutsättningar till att kunna genomföra det på ett mer medvetet och strukturerat sätt. Att det finns förtroende mellan kollegor är därmed en nyckelfaktor för att kollegorna ska kunna diskutera olika arbetssätt, förhållningssätt och undervisningen på ett öppet sätt som kan utveckla arbetet. Både forskare och Skolverket lyfter fram det kollegiala lärandet som en av de viktigaste framgångsfaktorerna för ett väl fungerande arbetssätt och förhållningssätt. Under planeringstider, såsom reflektionstid och APT bör förskollärarna våga granska sitt eget förhållningssätt och arbetslagets arbete på ett kritiskt sätt. De kan då föra reflekterande samtal kring detta, för att kunna arbeta utifrån en gemensam grund.

Den största delen av informanter i vår studie uppgav att samverkan mellan vårdnadshavare och förskollärare är en viktig komponent i barnens utveckling på förskolan, och för

flerspråkiga barn tillkommer också en aspekt i detta som inte finns för endast svensktalande barn. Det är att vårdnadshavarna kan hjälpa personalen på förskolan att nå fram till barnet på en språklig nivå och informera om barnets språkutveckling på modersmålet, lära ut enkla fraser och ord som är kopplade till vardagen. Skolverket (2020) tipsar om att man som förskollärare kan få stor hjälp från vårdnadshavare i att kartlägga barnets språkresurser och bör uppmuntra dem till att tala och läsa böcker på modersmålet. Relationen mellan parterna kan fungera som en språklig bro mellan hemmet och förskolan, och mellan kulturerna om de skiljer sig åt (Björklund, 2008). Med vårdnadshavaren kan förskollärare också få stor hjälp med att kartlägga barnets språk och tillsammans diskutera hur utvecklingen kan gå vidare.

En av förskollärarna vi intervjuade berättade om en reflektion de hade haft i arbetslaget efter att ha genomfört en kurs i språkutvecklande arbetssätt. Nämligen att de ansträngde sig för att ha ett nyanserat och rikt talspråk när de talade till barnen, men när pedagogerna sedan talade med barnens vårdnadshavare om de hade ett annat modersmål än svenska, så använde de ofta ett mycket enkelt språk med korta meningar och så få ord som möjligt. Informanten

resonerade själv att det å ena sidan var viktigast att informationen de hade till

vårdnadshavarna skulle komma fram så tydligt som möjligt, och att så få missförstånd som möjligt skulle uppstå, men att det å andra sidan var underligt att personalen hade ett helt annat

“tänk” kring hur svenska skulle utvecklas beroende på om det handlade om vuxna eller barn.

Det är en stor kompetens att kunna tala flera språk, och att som förskollärare uppmuntra vårdnadshavare till att tillsammans med barnet utforska alla sina språk, är mycket positivt

46

hävdar Skolverket. Genom att visa att alla språk är viktiga, så kan förskolan visa vägen mot ett mer inkluderande samhälle.

Att som förskollärare ha kunskap om hur det är för barn som är flerspråkiga, och kanske främst om svenskan inte är det starkaste av barnets språk, påverkar barnen och deras vardag på förskolan i hög grad. Det kan kännas mycket ensamt och frustrerande om barnet till

exempel skulle vara ensam på förskolan om att tala sitt språk och antagligen otryggt om ingen i personalen heller behärskade språket och kan finnas med som stöttning. Genom att stötta barnet, vara medveten, planera verksamheten, det språkutvecklande arbetssättet och

aktiviteter väl, samt genom att ha kunskap om identitetsskapande, barns socialisation och lärandevillkor så kan förskoletiden för flerspråkiga barn bli mycket utvecklande där de får utveckla alla sina språk i en social miljö. “Det finns stark evidens för att barns motivation för utveckling och lärande stärks om de känner att deras erfarenheter värderas och identiteter bekräftas” skriver Sandell Ring (2018, s. 1 ) i en text publicerad av Skolverket. Detta kan tolkas som att barn behöver få visa upp med alla sina kulturella identiteter, och att alla språk barnet besitter ska få komma fram. Vi uppmärksammade när vi analyserade vårt

intervjumaterial att vissa förskollärare poängterade att de som förskollärare fokuserade på svenska språket och att modersmålet fick barnet med sig hemifrån, det kunde inte “ta ansvar”

för modersmålet på förskolan. Svenskan är ju det primära, det är ju faktiskt så. Sedan kan vi pedagoger lära oss vissa ord, för att liksom involvera det också. Så vi lär oss några uttryck på deras språk, då känner de sig mer stolta över sitt språk.

Vi har under studiens gång reflekterat över att detta kan vara en svår del av flerspråkighet inom förskolan, hur ska pedagoger kunna hjälpa barn att utveckla ett språk om de själva inte behärskar det? Därför kanske det känns mest naturligt att dela upp det så, svenskan finns på förskolan och modersmålet finns hemma med vårdnadshavarna och omgivningen där. Om man som förskollärare har det synsättet på flerspråkighet riskerar man att signalera att flerspråkigheten inte alls är en resurs, utan snarare ett hinder i vissa lägen. I citatet ovan nämns dock att personal kan lära sig några ord på barnets språk, vilket är mycket positivt både för att synliggöra, att förtydliga och för att inkludera barnets modersmål. Sandell Ring (2018) skriver att “utbildningen i förskolan ska alltså uppmuntra och stötta barns flerspråkiga utveckling. Att barn lär sig flera språk parallellt är vanligt i världen. Studier visar att barn som behärskar både modersmålet och andraspråket på en hög nivå har kognitiva fördelar och större möjligheter att lyckas i skolan än barn som behärskar antingen modersmålet eller andraspråket väl” (s. 1).

47

Alltså finns det stora fördelar med att inspirera vårdnadshavare till att utveckla modersmålet hos barnet och ta med sig modersmålet in i förskolans verksamhet. Och väl på förskolan kan barnet bli språkligt stimulerat genom lekar, sånger, ramsor, och speciellt dialogisk högläsning tillsammans med förskolläraren. Både Skolverket och forskning stödjer att läsning och samtal om läsning kan ha stor inverkan på barnens språkutveckling och litteracitet (Druten-Frietman et al, 2016). Att läsa böcker och texter på båda barnets språk kan öka förståelsen, både gällande modersmålet men också för andraspråket, som i dessa fall ofta är svenskan (Skans, 2011).

Samhället består av en stor del flerspråkiga individer och det är dags att se över sitt

förhållningssätt och öka sin kompetens kring detta, inte bara se språkutveckling som något som sker automatiskt utan att planera, reflektera och systematiskt utvärdera arbetet på ett kollegialt plan. Genom att lägga stor vikt vid läsning av barnlitteratur samt att ha samtal med barn som sträcker sig längre än till konkreta vardagshändelser och här och

nu-kommunikation, så kan båda språken utvecklas och i förlängningen också barnets identitetsskapande, detta beror till stor del på den viktiga interaktionen som Vygotskij betonade. Samspelets betydelse för språk och begreppsbildning är stort.

Ett problem i samhället är att barn med annat modersmål, främst de som växer upp i områden där den socioekonomiska statusen är låg, inte utvecklar sin svenska tillräckligt mycket för att klara av skolgången senare i livet. Detta kan bero på att omgivningen och förskolans personal i många fall är flerspråkig och att det svenska språket inte blir tillräckligt starkt så att barnet får en språklig förebild inom andraspråket, vilket helt enkelt leder till bristande kunskaper.

För att lyckas i skolan krävs det att barnet har ett funktionellt och välutvecklat språk, inte bara ett konkret, lite enklare vardagsspråk (Björk-Willén, 2018). Samtidigt ska barnet bli bekräftad i sina olika kulturella identiteter, så det gäller att som förskollärare kunna arbeta med

flerspråkighet på ett öppet, inkluderande och uppmuntrande sätt.

Genom att ta del av aktuell forskning, arbeta tillsammans med kollegor och utvecklas genom kollegialt lärande, samverka med vårdnadshavare, vara intresserad och nyfiken på andra språk och kulturer kan de flerspråkiga barnen få den bästa starten i det första steget av utbildningen, i förskolan. Att se vikten av att se över sina kunskaper, reflektera över förhållningssätt, ta till digitala hjälpmedel, tecken som stöd som kan fungera som en bro mellan språken,

barnlitteratur och att hela tiden leka sig framåt (Sandell Ring, 2018). Att benämna saker, ge

48

ett rikare och mer nyanserat ordförråd, och framförallt genom att samtala mycket med de flerspråkiga barnen kan göra en enorm skillnad för hur barnens språkutveckling fortskrider.

Forskning har visat att barn i allmänhet inte tar till sig eller börjar använda nya ord och begrepp av sig själva, och därför är medvetenheten hos pedagogerna väsentlig för hur mycket barnen utvecklas språkligt under förskoletiden. Undervisning i förskolan förutsätter en medvetenhet och tydligt förhållningssätt bland pedagogerna. Genom reflekterande samtal mellan kollegor fördjupar förskolläraren sina kunskaper (episteme) och utvecklar sin förståelse, utmanar sin egen teknik eller tillvägagångssätt (techne) samt även utvecklar värderingsförmåga och förhållningssätt (fronesis). Därefter försöker de anpassa detta efter de förväntningar, behov och lärande som den flerspråkiga miljön ställer. Kunskapsinhämtningen genom erfarenhetsutbyte och reflektionen tillsammans med kollegor genererar gemensam kunskap till alla pedagoger och kan förhöja nivån på arbetssätt och förhållningssätt. Därmed är kollegialt lärande betydelsefullt för förskollärares professionsutveckling för att få ökade kunskaper inom flerspråkiga barns språkutveckling samt språkutvecklande arbetssätt och förhållningssätt.