Naturrätten har långa rötter från grekisk filosofi och romersk rätt via me-deltida teologi, men en ny variant av naturrätten uppstod efter reformatio-nen, vars inflytande var starkt under 1600-talet och framåt. Hugo Grotius (1583–1645), Thomas Hobbes (1588–1679), Samuel Pufendorf (1632–
1694) och Kristian Thomasius (1655–1728) ses som grundare av denna na-turrätt. 1600-talets naturrätt försökte initialt harmoniera naturrätten med Bibeln. Detta ledde till att skilsmässa uppfattades som tillåten endast i den mån den var förenlig med Bibelns hållning, vilket innebar vid otrohet och övergivande. Men naturrättens utgångstanke, att äktenskapet var grundat på ett kontrakt eller avtal, ledde vidare till tanken att äktenskapet också borde kunna upplösas om endera parten allvarligt bröt mot äktenskapets målsättning. Eftersom äkta makar skulle vara varandra till hjälp och inte vara varandras plågoandar kunde våld uppfattas som ett kontraktsbrott.
Den inflytelserike naturrättsläraren Samuel Pufendorf diskuterade bland annat om kvinnan borde få rätt till skilsmässa vid misshandel och om man-nen kunde kräva detsamma vid olydnad.79 Detta säger i sig självt mycket om den tidens äktenskapsdiskurs där manligt tyranni och kvinnans brist på lydnad uppfattades som hot mot den goda äktenskapliga ordningen. Enligt Pufendorf var det inte orimligt att acceptera våld och grymhet som skils-mässogrund.
Naturrätten bar på tanken om en differentiering mellan stat, civilt sam-hälle och familj. Dessa tre sfärer skulle regleras på olika sätt. Män agerade som fria individer i staten och i det civila samhället med förmåga att bedö-ma sitt beteende och sin moralitet. Mannen blev en medborgare och en ekonomisk och social aktör. Familjen, och kvinnan i familjen, hörde
79 Se Roderick Phillips, 1988, s. 210–226; Hanne Marie Johansen, 2001, s. 83.
emot till ”naturen”.80 Naturrättens inflytelserika ståndpunkt erbjöd därmed män och kvinnor, man och hustru, helt olika livsprojekt. Samuel Pufen-dorf, som var verksam som professor i naturrätt och folkrätt vid det nya universitetet i Lund 1668–76, beskrev maktfördelningen mellan makarna på följande sätt:
Det är i bästa överensstämmelse med vardera könets naturliga egenart inte bara att mannen har en överordnad ställning i äktenskapet, utan dessutom att den äkte mannen är överhuvud för den familj som ju också har bildats av honom. Följakt-ligen bör hustrun i alla de angelägenheter som rör äktenskapet och hushållet un-derordna sig mannens ledning.81
Citatet är hämtat ur Pufendorfs De mänskliga och medborgerliga plikterna enligt naturrätten som utgavs på latin i Lund 1673 och som kom att läsas av fler-talet europeiska jurister från slutet av 1600-fler-talet till början av 1800-fler-talet.82 Vid slutet av 1600-talet angreps dessutom hustruns maktsfär i hemmet.
Den makt som enligt gammalt ansetts tillkomma hustrun som matmor, husfrudömet,83 med befogenhet att styra över den inre hushållningen, nyckelmakten, attackerades i det sena 1600-talets juridiska diskussioner.
Man eftersträvade att utöka mannens bestämmanderätt i allt som rörde hushållets ekonomi.84 Samtidigt betonades mannens rätt och plikt att vårda egendomen i äktenskapet så att den gav avkastning som tryggade försörj-ningen av familjens barn.85 Mannens auktoritet inom familjen framstår här som nära förbunden med hans försörjningsansvar. Dessa förhållanden tycks bli bestående under lång tid framöver.
Även den så kallade hustavlan, som bestod av fem sidor bibelcitat och var fogad till Luthers lilla katekes, innehöll anvisningar om den världsliga och andliga ordning som skulle råda i samhället. Hustavlan utgjorde grun-den i all utbildning och fanns i så gott som varje hem. I hustavlans schema inordnades alla i tre stånd; läroståndet, överhetsståndet och hushållsståndet.
80 Kari Melby m.fl. 2006, s. 42f, 48f.
81 Samuel Pufendorf, (1673) 2001, s. 149.
82 Inledning av Kjell Å. Modéer i Samuel Pufendorf, (1673) 2001, s. 11.
83 David Gaunt, 1996; Lizzie Carlsson 1942.
84 Kari Melby m.fl. 2006, s. 46, 49.
85 Kari Melby m.fl. 2006, s. 48, med hänvisning till 1669 års Förmyndarförordning.
Hustavlan gav en fast ram åt vardagen samtidigt som allt, inklusive relatio-ner och sysslor, blev ett led i en religiös livshållning till Guds ära och den egna saligheten.86 Hustavlans ideologi gav samtidigt den världsliga ordning-en ordning-en religiös förankring. Enligt dordning-enna ideologi skulle var och ordning-en tillhöra ett hushåll som stod under en husbondes ansvar och ledning. Det ålåg hus-bonden att ansvara för hushållsmedlemmarnas fostran, kristendomskun-skaper och sedlighet. Husbonden tilldelades bestämda rättigheter och skyl-digheter. Hustavlan utstakade således ett visst självstyre och ett bestämt an-svar åt husbonden. Han var i första hand anan-svarig för sitt styre inför Gud, i andra hand inför kung och präst. Följaktligen skulle statsmakten lämna hushållets styrelse åt husbonden och endast ingripa om det framstod som nödvändigt.87 Hemmet utgjorde följaktligen inte en privat sfär, som det se-nare kommit att uppfattas som, men hemmet/hushållet utgjorde i viss mån en egen jurisdiktion under husbondens välde. Om överheten ingrep var det ofta genom de andliga ledarna i socknen. Endast om överträdelsen var av allvarlig art eller husbonden framstod som obotfärdig skulle den lokala världsliga domstolen ingripa.88 Hustavlan kan betraktas som den tidens me-taberättelse som förklarade hur samhället skulle organiseras och varför, ut-ifrån en bestämd religiös ideologisk ståndpunkt. Hustavlan gav en religiös förklaring till varför det var gott att mannen styrde i hushållet och varför det var önskvärt att hustrun underordnade sig hans ledning, det var helt enkelt Guds vilja. Hustavlan förefaller ha haft relevans under 1600- och 1700-talet och långt in på 1800-talet.89
Inom naturrätten uppfattades, som framgått, äktenskapet som grundat i ett ömsesidigt avtal och denna tanke öppnade för en mer tillåtande syn på skilsmässa redan under 1600-talet och det tidiga talet. Under 1700-talet kom naturrätten att förnyas. Denna så kallade yngre naturrättsskola som vann insteg runt om i Europa under 1700-talets upplysning var radika-lare och kritisk till kyrkans inflytande i samhället. Samtidigt artikulerade den
86 Agneta Helmius, 1999, s. 137.
87 Hilding Pleijel, 1970, s. 66ff; Jan Sundin, 1982, s. 46ff.
88 Jan Sundin, 1982, s. 48.
89 För en kritisk uppfattning se dock Peter Aronsson, 1993, samt Eva Österberg 1995, som ifrågasätter hustavlans genomslag som folklig mentalitet.
individens fria val och rätt till lycka starkare. I denna vidareutveckling av naturrätten betonades att äktenskapet var ett bolag grundat på ett kontrakt som avspeglade individens fria vilja och inte ett religiöst sakrament. Denna ståndpunkt banade väg för en revidering av skilsmässolagstiftningen runt om i Europa från slutet av 1700-talet. Men även denna yngre naturrätt kon-soliderade mannens ledande ställning inom äktenskapet och hustruns un-derordning och lydnadsplikt. Den äkta maken tilldelades makt och myn-dighet att leda och kontrollera hushållet och till att representera det utåt.
Samtidigt balanserades rättigheter mot skyldigheter. Mannen pålades en ekonomisk underhållsskyldighet gentemot hustru och barn, medan hustrun pålades samlivs- och lydnadsplikt och tillerkändes rätt till beskydd och för-sörjning.90
I 1800-talets Sverige var äktenskapets rättsverkningar fortsatt olika för man och hustru och byggde alltjämt på principen om mannen som famil-jens överhuvud och kvinnan som underställd mannen. Deras inbördes be-fogenheter och skyldigheter reglerades av gällande lagstiftning men också av religiösa normer och kulturella sedvänjor. De religiösa normerna kring man och hustru har både inverkat på den världsliga lagstiftningens innehåll och utgjort ett komplement till densamma genom att äktenskapliga konflik-ter i första hand uppfattades som kyrkans ansvarsområde. Enligt lag var mannen familjens överhuvud och sin hustrus och sina barns målsman.91 Det innebar att maken hade rätt att kära och svara för sin hustru i domstol.
Hon var dock i stor utsträckning skyldig att inställa sig personligen i rätten om hon stod åtalad för brott. Mannen förvaltade all egendom som fanns i boet, även hustruns enskilda, och i stort sett var det endast mannen som kunde sluta bindande avtal för boets räkning. Mannens husbondevälde in-kluderade även rätten att genomdriva sina beslut inom hushållet, och att sätta kraft bakom sina ord.92 Makens maktposition och befogenhet att som husbonde använda våld i tillrättavisande syfte och för att åstadkomma lyd-nad har fått juristen Gudrun Nordborg att beskriva familjen i äldre tid som
90 Se Inger Dübeck, 2003, s. 176.
91 1734 års lag, GB 9:1. Om äktenskapets rättsverkningar se Gerhard Hafström, 1964, s. 31 ff. Mannens målsmanskap över hustrun upphörde först med nya Giftermålsbalken 1920:405.
92 Margareta Matovic, 1984, s. 33.
”ett rättstomt rum.” Ute i samhället upprätthölls lag och ordning men inom hushållet var den rättskipande makten delegerad till den enskilde mannen. Han bestämde över hustruns tid, arbetskraft, ekonomi, kropp och sexualitet, menar Nordborg.93 Som framgår av det följande saknades dock inte lagstiftning för det som utspelades i hemmen, men husbondemakten och vad som låg i mannens position inom familjen gjorde hustruns och barnens situation utlämnad. Det är angeläget att undersöka hur rättsväsen-det och de kyrkliga instanserna uppfattade och förhöll sig till den gråzon beträffande våld som mannens husbondevälde utgjorde. Och den generella rätt till fysisk trygghet som den allmänna lagen uppställde, aktualiserades den vid mäns våld inom äktenskapet?
Husbondeväldet, som inkluderade mannens befogenhet att utdela hus-aga, uppmärksammades efter hand som ett missförhållande och problem i 1800-talets politiska och rättsliga debatt, vilket jag återkommer till längre fram.94