Pedagogers didaktiska överväganden gällande hållbar utveckling

Studiens resultat visar att pedagogerna som intervjuades återkom upprepade gånger till vikten av att barn lär sig vissa värden. Samtliga pedagoger ramade också in hållbar utveckling primärt som ett livsstilsproblem. Detta innebär att den normativa traditionen synliggjordes främst i pedagogers tal.För att synliggöra undervisningens innehåll och form presenteras det första kapitlet i två teman. Första temat relaterar till undervisningens innehåll och den andra undervisningens form. De värden som synliggjordes i relation till undervisningens innehåll var omvårdnad om naturen och vårdande av kamratrelationer som ett led i arbetet med mänskliga rättigheter. Vid undervisningens form beskrev samtliga intervjuade pedagoger barns intresse och spontanitet som viktigt. Med hjälp av lekfulla och roliga aktiviteter främjar pedagogerna barns inlärning för hållbar utveckling. Sista avsnittet av kapitlet presenterar hur pedagoger även använder den faktabaserade traditionen för att främja värden och på så sätt understödja den normativa traditionen.

6.1.1 Undervisningens innehåll enligt normativ tradition

Under detta kapitel presenteras studiens första tema som fokuserar på undervisningens innehåll. Innehållet som beskrivs är barns omvårdnad av naturen och mänskliga rättigheter samt barns spontanitet och intresse. Nedan presenteras citat som understryker dessa värden.

Utan det är att vi värnar om saker till.. att man måste tänka på att man är försiktig. Dehär gör vi ju inte.. som när vi gick i skogen: ja men dehär kan man inte göra, därför att.. Man behöver ju inte säga just ordet hållbar utveckling (Pedagog 7).

31

Pedagogen talar om vikten av att värna om naturen och det anses vara ett värde att barn är omtänksamma om natur och föremål. Det kan relateras till Öhman och Östman (2019) som beskriver den normativa traditionen där pedagoger tillämpar hållbara värderingar

då problemen inom hållbar utveckling anses skapas i människors attityder och livsstil. Pedagogen beskriver närmiljöns betydelse för barns känsla av gemenskap där syftet är att barn blir mer medvetna. I följande citat resonerar pedagogen kring arbetet med hållbar utveckling och hur det kan implementeras i barns kamratkultur.

För vi jobbar med tio kompisböckerna. Hur man är en bra kompis och det jobbar vi ju med.. där kommer ju barnkonventionen också in. Det här man försöker förklara “det här har ni ju rätt i att ha en hemlis” men att man också har rätt att kunna berätta om hemlisen” (Pedagog 2).

Pedagogen lägger vikt vid barns relationer där värdet är barns skapande och omvårdande av kamratrelationer. Därför blir det av värde att barn får kunskap om de rättigheter de har som världsmedborgare. Vidare utvecklade samma pedagog sin reflektion.

Så att dom inte går inne och bär på nånting eller att det här är min kropp, stopp. Det! och det blir ju mer för dom själva så, då.. Om man tänker mer globalt så kanske indirekt så blir det väl en demokratisk grej sen. (Pedagog 2).

En pedagog beskriver hur barn tar egna initiativ till att vårda miljön: “Ligger det skräp i liksom i.. jag men i.. vid vägkanten liksom.. får det ligga skräp där neeej dom har sån superkoll liksom” (Pedagog 4). Här beskriver pedagogen barns tidigare erfarenheter och värdet i att hålla naturen välvårdad. Detta påtalade flera intervjuade pedagoger som beskriver liknande påståenden om barns omvårdnad av naturen i relation till barns kunskaper om hållbar utveckling. “Jag kan uppleva att barn.. liksom vill genom eget initiativ ta upp skräp och det är ju bra. Då kan vi spinna vidare på det” (Pedagog 1). Ytterligare ett citat påtalar detta:

Barn lär sig ju av att göra saker i naturen och tar det till sig. Sen har dom ju själva så har dom den kunskapen.. med sig.. jaaa. Det är lite så vi försöker tänka och jobba kring hållbar utveckling (Pedagog 6).

Dessa citat påtalar att omvårdnad av naturen har ett starkt värde i förskolan, vilket också inledde detta kapitel. Flera liknande citat som relaterar till miljö och natur presenteras i nästa

32

kapitel, som behandlar de tre olika aspekterna av hållbar utveckling. Nästa avsnitt fokuserar på undervisningens form.

6.1.2 Undervisning i hållbar utveckling genom lek och spontanitet

Vid föregående avsnitt presenterades undervisningens innehåll. Andra temat består av undervisningens form i arbetet för hållbar utveckling. Samtliga intervjuade pedagoger beskrev barns intresse och spontanitet som två viktiga beståndsdelar i undervisning för hållbar utveckling. Detta innebär att lyssna till barns åsikter och därefter skapa spontana aktiviteter. Dessa två beståndsdelar ska ske på ett lekfullt och glädjefyllt sätt. Citaten nedan utkristalliserar temat.

Dom ska ju lära sig redan tidigt att göra det och vi gör ju allt på ett lekfullt sätt. Jag tycker det är bra att dom har med sig det från grunden redan från det dom är små (Pedagog 6).

Pedagogen redogör för värdet i att barn får en grundkunskap om hållbar utveckling tidigt i livet och att det sker på ett lekfullt arbetssätt. Alla pedagoger som intervjuades beskrev att de arbetade med barns intresse som utgångspunkt vid undervisning för hållbar utveckling. När pedagogerna berättade om vad de anser som centralt vid undervisning påtalades barns intresse och nyfikenhet. Detta kan synliggöras i citaten nedan.

Sen tror jag att det är jätteviktigt att lyssna in på barngruppen, va dom säger och försöka följa det. Sen kan man försöka styra lite förstås och leda in och.. men man kan alltid liksom komma med följdfrågor (Pedagog 1).

Att lyssna och utgå från barns intresse betonade samtliga intervjuade pedagoger och la vikt vid att arbetssättet alltid utgår efter barns intresse och inflytande i aktiviteterna men att pedagogen kan leda in samtalet med följdfrågor. I nästkommande citat beskriver en pedagog undervisningsformen på ett liknande sätt och menar att detta arbetssätt främjar barns lärande och vidareutvecklar verksamheten. “Att välja aktiviteter som barnen är intresserade av främjar både dem och verksamheten och vi lär tillsammans” (Pedagog 8).

Sammanfattningsvis synliggör resultatets första del att undervisningens innehåll ska främja barn till att vara omtänksamma om naturen och till sina kamrater.Detta är ett återkommande värde som flertal pedagoger påpekat. Undervisningens innehåll är således normativt i

33

avseende att det är förskollärarna som avgör utifrån läroplanen vilka värden som ska befästas. Ett annat värde som alla pedagoger ansåg som viktigt undervisningsinnehåll var värdet av gemenskap och delaktighet där främjande för framtida medborgare låg i fokus. Andra temat redogör för undervisningens form vars arbetssätt utgick från barnens intresse och därmed forma spontana aktiviteter. Dessa aktiviteter ska vara glädjefyllda och lekfulla. Indirekt ska detta påverka barns syn på hållbar utveckling som positivt och roligt.

6.1.3 De faktabaserade och pluralistiska traditionernas undanskymda roll

Som presenterades i föregående avsnitt var den normativa traditionen mest förekommande i verksamheten enligt samtliga intervjuade pedagoger. Däremot kunde vi se att det fanns inslag av den faktabaserade traditionen. Öhman och Östman (2019) beskriver att den faktabaserade traditionen understryker vikten av fakta för att ge nästa generation de kunskaper som behövs för ett objektivt synsätt i relation till hållbar utveckling. Traditionen används dock annorlunda av de intervjuade pedagogerna som främst beskriver fakta som ett sätt att motivera den

normativa traditionen. I citatet nedan förklarar en av pedagogerna hur faktabaserade inslag används för att främja värden:

Vi forskar om fossiler och vi forskar om vulkaner, när man blir lite medforskare med barnen. Det tycker ju jag är jättekul. Sen att de inte är processen om är det viktiga, det spelar egentligen ingen roll vad de blir. Bara att vi gör någonting tillsammans. Att alla blir delaktiga (Pedagog 7).

Här använder pedagogen faktabaserad kunskap för att synliggöra värdet i att göra något tillsammans. Detta påtalades av flera pedagoger som beskrev att gemensamma

forskningsundersökningar ofta användes i undervisning för hållbar utveckling. Liknande resonemang om faktabaserad kunskap som mindre viktigt beskrevs av fler intervjuade

pedagoger. Kompostering var en annan aktivitet som var återkommande och användes av alla intervjudeltagarna. De flesta pedagoger använde sig av återvinnings monster, där olika monster representerar olika sorter av skräp. Här beskriver en pedagog hur faktabaserad kunskap kan bidra med ett normativt värde:

Då vet dom att efter maten, om dom inte äter upp så går och skrapa hos

kompostina. Så det tycker dom är roligast. Då blir det ju ett bra sätt att berätta att det blir jord sen. Vi slänger inte det i vanliga soporna utan vi skrapar det så dom får mat. Då lär dom ju sig att inte slösa på maten. (Pedagog 3).

34

Liknande svar användes i verksamheten för att främja värden yttrades under olika intervjuer. Citatet nedan visar hur en pedagog använder sig av närmiljö för att öka barnens kunskaper.

Men vi har ju fått cyklar förra året, så vi kan ju ta oss till närmiljön runt omkring och visa att det här också är en del utav oss, för att göra barn medvetna. Ja men här har vi tågstationen och den har du [barnet] också rättighet till. Den ska vi värna om! (Pedagog 4).

Målet blir således att värna om tågstationen och rättigheter. Detta är en röd tråd som

synliggörs i citaten ovan, som visar att livsstilsförändring är målet med utbildning för hållbar utveckling. Faktabaserad tradition används i verksamheten som ett medel för att nå det normativa. Dock är den pluralistiska traditionen helt frånvarande i samtliga intervjuer med pedagoger. Detta innebär att ingen pedagog påtalade att de använde sig av ett arbetssätt som uppmuntrar till oliktänkande perspektiv eller mångfacetterade synsätt på hållbar utveckling vilket Öhman och Östman (2019) beskriver som viktiga beståndsdelar för traditionen. Första kapitlet i resultatet visar att den normativa traditionen dominerar men att den

understöds av en faktabaserad tradition, dels för att motivera för barnen varför vissa värden är att föredra. Den pluralistiska traditionen är i materialet tydligt marginaliserad.