• No results found

Pedagogers strategier att inkludera inåtvända barn i gemenskap

Under intervjuerna säger några av pedagogerna att det är viktigt att först observera och ta reda på vad det är som gör att barnet inte vågar vara med i lek. Pedagogerna berättar att detta är en lång process som man måste jobba med dagligen och under en lång period för att kunna inkludera det inåtvända barnet. Samtliga pedagoger är eniga om att det är pedagogernas uppgift att inkludera det inåtvända barnet i leken. Genom att pedagogerna aktivt deltar i leken och låter barnet styra leken kan det inåtvända barnet känna sig inkluderad i gemenskapen.

”Ibland kan det hända att jag går in i leken och barnet säger till mig vad jag ska göra i leken. Det kan vara så att det inåtvända barnets tankar styr mina handlingar och vill att jag ska vara med i leken på deras sätt och då gör jag det som barnet vill att jag ska göra i leken. (Petra, 2015-04-09).”

Petra säger att det är viktigt att det är det inåtvända barnet som styr pedagogernas handlingar under leken. Ibland fungerar det att pedagogerna går in i leken och ibland går det inte. Hon menar att om en pedagog är med under leken kan barnet berätta vad det vill leka och hur det ska lekas. Det blir liksom att det är barnet som får ett inflytande i leken.

”[…] Man kan starta en handling som bjuder in det inåtvända barnet till lek och då bjuder man in fler och hjälper barnet i vad vi ska leka och vem vill du vara och så, man väljer ett tema som pedagog och går in i leken. (Hedvig, 2015-04-09).”

Hedvig anser att ett bra sätt att inkludera barnen är att pedagogerna startar en lek med det inåtvända barnet och på så sätt bjuda in fler barn till leken. Hedvig och Petras svar är i många delar överensstämmande men Petra, anser även att när pedagoger är aktiva under leken kan detta bjuda in fler barn till leken och på så sätt kan pedagogen välja hur leken ska gå till.

”När man ser ett barn som observerar en lek så ställer jag frågar till barnet? Jag ger då barnet lite verktyg som hjälp till att förstå lekens innebörd. Frågor jag ställer kan exempelvis vara, vad gör barnen som leker, hur leker dom, vad handlar det om och ska vi också gå och handla? Detta så att det observerande barnet också får en roll i leken. (Karin, 2015-04-09).”

32

En annan strategi pedagoger använder sig av för att inkludera det inåtvända barnet i en gemenskap är att ge det inåtvända barnet vägledning och säga till dem vad de ska göra under leken. Karin nämner att när hon ser barn som inte är med i leken ställer hon frågor om vad andra barn leker och detta är som ett redskap för det inåtvända barnet.

Några av pedagogerna berättar att det är viktigt att man visar att det barnet gör, är något viktigt, exempelvis när barnet bygger något. Då kan man passa på att bjuda in andra barn till byggleken och därmed inkludera flera barn som leker tillsammans. Pedagogerna nämner även att barnet får en bättre självkänsla när man lyfter och stärker dem genom att bekräfta med ord vad de håller på med. Det är även viktigt att pedagogerna är nyfikna på vad barnet vill och utgår ifrån barnets intressen.

”Så kan man också höja ett barns status i gruppen genom att de får uppdrag under samlingen och att man får höra och andra barn får höra ”ja men du kan, du är bra på detta”. (Märta, 2015-04-13).”

Märta säger att vid situationer som exempelvis samlingen, kan man stärka ett barns självkänsla för att synliggöra för andra barn att detta barn också får uppmärksamhet av pedagogerna. Barnets status i gruppen kan då höjas enligt Märta. Att detta sker inför övriga barn och pedagoger kommer att leda till att barnets självkänsla stärks, i och med att det får en positiv uppmärksamhet av både övriga pedagoger och de andra barnen.

5.5.1 Analys av Pedagogernas strategier för att inkludera

det inåtvända barnet i gemenskap

Under intervjuerna nämner samtliga pedagoger vikten av att inkludera det inåtvända barnet i gemenskapen med hjälp av att pedagogerna aktivt deltar under leken. Petra och Hedvig säger att under leken är deras strategi, för att inkludera det inåtvända barnet, att de själva är aktiva i leken tillsammans med barnet och de låter barnet styra deras handlingar. När barn får delta i samspel med människor och kommunicera får de en möjlighet att utveckla sitt lärande (Vygotskij, 2001, s.15). Genom att pedagogerna bjuder in andra barn till leken, och själva är med i leken, samspelar och kommunicerar det inåtvända barnet med pedagogerna och övriga barn och kan på detta sätt utveckla sitt lärande och språk.

33

Karins strategi däremot skiljer sig lite från Petra och Hedvig, då hon från början väljer att stå bredvid barnet och diskutera vad andra barn leker och på detta sätt försöka locka barnet och fånga dess intresse vilket kan leda barnet in i leken. Under detta samspel kan det innebära att en pedagog kan visa för barnet hur en lek går till och inkludera hen i leken. Genom att Karin använder sig av metoden att ställa frågor och ge vägledning till barnet kan hon på så sätt få barnet att bli intresserad och vilja ta sig in i leken. Hon använder frågor som ett redskap och börjar med att stå bredvid barnet för att sen successivt ta det in i leken. Alltså fungerar Karins frågor som redskap genom att locka barnets intresse och nyfikenhet. När Karin och det inåtvända barnen väl befinner sig i leken kan den utvecklas vidare genom att Karin ställer nya frågor och på så sätt utveckla leken vidare. Petra och Hedvig väljer istället att gå in i leken och på sätt locka det inåtvända barnets nyfikenhet och intresse. Trots att de tre pedagogerna väljer två olika strategier, är deras syfte att hjälpa det inåtvända barnet in i leken och väcka dess intresse. Genom att finnas till hands för barnet kan de på få det att inkluderas in i leken. Det finns alltså två olika strategier som pedagogerna använder, och båda leder fram till samma resultat.

Under intervjun med Petra nämnde hon att det är viktigt att bekräfta och stärka barnet för att de ska få en bättre självkänsla. Vidare menade hon att det även är viktigt att pedagogerna är nyfikna på barnet och utgår ifrån barnets intresse. Genom att en vuxen utgår ifrån barnets intresse kan detta leda till att de får ett gemensamt lekområde (Olofsson, 2003, s.120). Genom att en pedagog är nyfiken på vad det inåtvända barnet har för intresse kan de tillsammans även delta i leken och utforma den på antigen barnets eller pedagogens villkor. Vidare nämner ett par av pedagogerna att det är viktigt att bekräfta det barnet gör och bjuda in andra barn till det som barnet har gjort, och på så sätt känner sig det inåtvända barnet stolt över sig själv. För att barn ska få en bättre självbild är det viktigt att pedagogerna kan bekräfta och sätta ord på barnets handlingar eftersom detta får barnet att våga mer (Folkman & Svedin 2000, s77). Barnet behöver höra av pedagogerna att det kan, och att det är duktigt, för att dess självbild ska kunna stärkas. Genom att det får en positiv bekräftelse av pedagogerna, kan barnet uppfatta sig som att det är bra som det duger.

I intervjun med Märta nämnde hon att samlingen är ett perfekt tillfälle där det inåtvända barnet kan få en chans att komma fram och få ”uppdrag” av pedagogerna. Genom att pedagogerna ger det inåtvända barnet ett ”uppdrag” leder detta till att barnets status höjs och uppmärksammas av övriga barn. En kompetent individ kan ge uppgifter till ett barn

34

för att utmana det i sitt eget lärande och väcka dess nyfikenhet (Vygotskij, 2001,s. 331). Genom att pedagogerna ger det inåtvända barnet ett eller flera uppdrag i samband med samlingen, kan detta ge det inåtvända barnet möjlighet att träda fram och våga uttrycka sig. I och med att ett inåtvänt barn får den positiva uppmärksamheten under samlingen kan detta leda till att även andra barn lockas till att leka med barnet i fråga.

Related documents