• No results found

Pedagogiska förhållningssätt gentemot de inåtvända barnen

5 Resultat

5.2 Pedagogiska förhållningssätt gentemot de inåtvända barnen

5.2.1 När ska vi ingripa?

Alla som blir intervjuade menar att det finns en stor risk att de inåtvända barnen inte blir sedda, när barngrupperna är alltför stora. De försvinner i gruppen och tar inte plats.

”De är vårt ständiga dåliga samvete.” (4)

”Gör man inte något väsen av sig är det inte några problem och det är dom barnen, som jag är lite bekymrad över.” (2)

”De har ju samma behov av vuxenkontakt som de utagerande barnen. Det tänker jag mycket på i mitt arbete.” (2)

För att försöka undvika att några barn inte ska bli sedda under dagen arbetar förskollärarna på båda förskolorna med att en pedagog ansvarar för fem barn var.

Alla respondenterna tycker att det ska vara tillåtet för barn att dra sig undan och få vara för sig själva.

”Vi ska värna om olikheterna men som pedagog ska man vara observant så att inte något barn jämnt drar sig undan.” (4)

Några tycker att det är svårt att stödja de inåtvända barnen eftersom pedagogerna dels tycker att det är svårt att bedöma när det ska anses att barnet drar sig undan kontakt med

de andra barnen för mycket, och dels tycker deatt det är svårt att hitta orsakerna till att barnet inte söker kontakt med andra barn.

”Jag tycker det är svårt att hitta anledningen till att ett inåtvänt barn inte kan leka.” (8)

”Det krävs många observationer innan det blir helt klart var problemet ligger.” (4)

Flera av pedagogerna tycker att det fordras mycket tålamod att arbeta med inåtvända barn, eftersom de anser att det ofta är ett långsiktigt arbete.

5.2.2 De vuxnas närvaro

Alla jag intervjuar är eniga om att pedagogerna på ett varsamt sätt ska hjälpa barnen in i gruppen, men vara mycket lyhörda för barnets önskemål och inte pressa dem.

”Pedagogen får ta reda på vilka barn det vill leka med och själv delta i leken. Börja med mycket enkla lekar och bjuda in andra barn i leken. Sedan kan man så sakta utvidga leken. Det viktiga är att det finns en vuxen med som handleder barnet och att allt sker i små steg utan press.” (8)

De intervjuade anser att det är viktigt att det är en vuxen närvarande i leken. Ibland räcker det med att den vuxne är närvarande och ibland behöver den agera handledare. ”Jag brukar först delta i leken men allteftersom barnet känner sig säkrare drar jag mig

tillbaka och är bara i närheten.” (8)

Tillsammans med barnet försöker pedagogen utvidga leken allteftersom barnet känner sig redo för nya utmaningar. Flera av de intervjuade tycker att det verkar som om de inåtvända barnen inte är intresserade av andra barn. Genom att delta som handledare försöker pedagogerna visa att de andra barnen kan vara intressanta.

”Det är alltid någon vuxen som är med i leken för att stötta det barn som har svårt för att leka. Till en början vill och kan inte barnet ta någon ´större roll´ i leken, men allteftersom det blir duktigare på att leka kan den vuxne se till så att barnet inte alltid får den ´minsta rollen.´ ” (1)

5.2.3 Att väcka barnens känsla för lek

När pedagogerna ska motivera barnet att leka med andra barn anser de att det är viktigt att utgå från lekar som barnet tycker är roliga. Pedagogerna försöker komma fram till vad barnet är intresserat av genom att göra många observationer och fråga barnet vad det tycker om att göra. Ibland kan barn ha svårt att skilja på fantasi och verklighet och en del barn har svårigheter med att förstå att i leken är det bara på låtsas. De barn som de intervjuade berättar om har dock inte svårt att låtsas. Tvärtom har de ofta så livlig fantasi att de andra barnen inte förstår vad leken handlar om.

5.2.4 Att stärka barnets självbild

”På vår avdelning försöker vi få barn med hög status att ta sig an ett inåtvänt barn för då får det högre status. Det är viktigt att det är flera barn som tar sig an det inåtvända barnet. På så sätt får det flera kompisar.” (7)

Det gäller att hitta saker de tycker om att göra och som de är bra på. På så sätt stärks deras självbild och de andra barnen ser att dessa barn också är duktiga. Det är inte någon av pedagogerna som har svårt att hitta starka sidor hos barnen, som de kan använda sig av för att stärka barnens självförtroende i gruppen. Flera av de intervjuade berättar att de låter barnen få olika små uppgifter under dagen. Ibland är de med och dukar, när barnen ska äta och de uppmuntras till att hjälpa något mindre barn, hämta någon sak och så vidare. Det är viktigt att uppgifterna är enkla så att inte något barn behöver misslyckas. På så sätt visar pedagogerna att de tror på barnen. Barnen känner att de är viktiga. En pedagog berättar att på deras avdelning är det mycket viktigt vem som får hämta papperskorgen vid fruktstunden.

5.2.5 Lekrum och lekro

Flera av pedagogerna tycker att det ges för lite tid till fri lek. Barnens lekar blir kortvariga och avbryts så ofta att de inte hinner utveckla sin lek i fred.

”Det blir en halvtimmes lek då och då.” (7)

Det är många planerade aktiviteter och det blir för lite tid till lek däremellan. Dessutom finns det många rutiner som avlöser varandra. Nästan alla som intervjuas anser att det finns alldeles för många måsten på förskolan.

På en av förskolorna bestämmer pedagogerna vilka som får leka tillsammans genom att endast tillåta ett visst antal barn vistas i varje rum. Barnen får välja aktivitet och inte vem de vill leka med. Pedagogerna styr också i vilken ordning barnen får välja aktivitet. På så sätt kan de påverka hur gruppsammansättningarna blir. Detta förfaringssätt gör att barn som inte leker så ofta tillsammans kan ”tvingas ihop” och kanske upptäcker att de har roligt tillsammans.

”Det är viktigt att det finns möjlighet för de inåtvända barnen att leka ostört i mindre grupper.” (6)

”Vi måste orka att ta tag i de som skriker och förstör för de tysta.” (6)

”De utagerande stör ofta de inåtvända, men det är inte många vuxna som tänker på de inåtvändas behov. De får stå tillbaka för de utagerande barnen.” (5)

5.3 Vilken bild har förskollärare av de utagerande