Perspektiv på tillförsel och användning

Påverkan på miljön

All utvinning, omvandling och användning av energi påverkar miljön på ett eller annat sätt. Fossila bränslen, som utgör den huvudsakliga energikällan i världen, medför en rad miljöproblem såväl som socioekonomiska och geopolitiska utma- ningar. Förbränningen av fossila bränslen ger till exempel upphov till utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser till atmosfären, liksom utsläpp av hälsovådliga partiklar och svavel- och kväveföreningar. Utsläppen av växthusgaserna är en starkt bidragande orsak till klimatförändringar och utsläppen av svavel- och kväve- föreningar fortsätter att bidra till övergödning och försurning runt om i världen (Energimyndigheten, 2007a; 2007g).

Kärnkraften medför också olika problem och risker: problem med förvaring av använt kärnbränsle, risk för utsläpp av radioaktiva ämnen vid reaktorhaveri, risk för spridning av kärnvapen eller att kärnämnen hamnar i fel händer (SKI, 2004).

Även förnybar energiproduktion påverkar miljön. Storskalig vattenkraft påver- kar till exempel de lokala ekosystemen genom ändrade och oregelbundna vatten- flöden. Storskalig vattenkraft kan även få negativa följder för lokalbefolkningen om till exempel villkoren för markanvändning ändras. Vindkraft, solenergi och andra förnybara energikällor ger också effekter på närmiljön, om än i något mindre skala. Markanvändning, påverkan på landskapsbilden och på lokalt djur- och växt- liv är några exempel. Förbränning av biobränslen medför utsläpp av hälsovådliga partiklar och svavel- och kväveföreningar. Vad gäller bioenergi diskuteras även till exempel konkurrens mellan mat- och energiproduktion, markanvändning, in- skränkningar på biodiversitet (monokultur) och om den biomassa som används för energi bör omvandlas till el (för att till exempel ersätta kärnkraft), transportbräns- len och/eller värme (Engström och Wadeskog, 2006; Energimyndigheten, 2007g; Nilsson och Eckerberg, 2007).

Energiläget i världen

Fossila bränslen (olja, kol och naturgas) utgör idag 80 procent av den globala ener- gitillförseln. Andelen olja minskar långsamt i den globala energibalansen, samti- digt som både kol- och naturgasanvändningen ökar (Energimyndigheten, 2007a). Inom EU är olja fortfarande den enskilt största energikällan. Olja utgör ungefär en tredjedel av EU:s energimix följt av naturgas, som utgör ca 25 procent. Andelen kol har sjunkit något till förmån för i huvudsak naturgas – från ca 27 procent 1990 till dagens 17 procent (siffran inkluderar även andra fasta träbränslen) (IEA, 2007; 2008).

Kärnkraft svarar för ungefär 15 procent av den globala elproduktionen. Kärn- kraftskapaciteten ökar i världen. Enligt IEAE (International Atomic Energy Agen- cy) har intresset för kärnkraft ökat påtagligt i världen under senare år (IAEA, 2007). En rad länder, både gamla och nya kärnkraftsnationer, planerar för uppgra- dering av existerande anläggningar och utbyggnad. Kina och Indien har till exem- pel mycket ambitiösa kärnkraftsprogram. Kinas planer är att öka den installerade effekten från dagens 6 GW till 40 GW år 2020. Indiens mål är att kärnkraft ska utgöra 25 procent av landets elproduktion 2050 (Lefvert, 2006). Inom EU utgör kärnkraften 14 procent av energimixen. Frankrike och Finland har planer på att bygga ut kärnkraften. Behovet av el i växande ekonomier, liksom klimatfrågan, anges i flera rapporter som starka drivkrafter bakom det tilltagande intresset (se till exempel IEA, 2007 och Lefvert, 2006).

13 procent av världens energitillförsel utgörs av förnybar energi. Biobränslen står för drygt 10 procent, vattenkraft svarar för ca 2 procent och "ny" förnybar energi, som vindkraft, solenergi, geotermi etc., motsvarar mindre än 1 procent (IEA, 2007). Av biobränsleandelen svarar icke-kommersiella biobränslen, till ex- empel trädbränslen, djurspillning och restprodukter från jordbruk – som två miljar- der människor av världens befolkning är beroende av för att laga mat m.m. – för en stor del, ca 9 procent (Johansson och Goldemberg, 2004).

DEN GLOBALA ENERGIANVÄNDNINGEN

Användningen av energi är minst sagt snedfördelad mellan världens länder och inom länder. De industrialiserade länderna, som utgör ca 20 procent av jordens befolkning, använder ungefär 80 procent av all energi. Samtidigt saknar 1,7 miljar- der människor tillgång till elektricitet. Denna fördelning innebär att den genom- snittliga användningen per capita i Nordamerika är 20 gånger högre än i Afrika (Johansson och Goldemberg, 2004).

Energianvändningen, och inte minst efterfrågan på el, ökar i världen. IEA (In- ternational Energy Agency) bedömer att användningen kommer öka med 50 pro- cent mellan 2005 och 2030och att det är fossila bränslen som fortsätter att utgöra huvuddelen av efterfrågan(IEA, 2007; 2008). Energianvändningen per capita har ökat snabbare i utvecklingsländerna än i industriländerna de senaste decennierna. I många länder, framför allt i industriländer, har energianvändningen ökat långsam- mare än den ekonomiska tillväxten, vilket lett till en sjunkande energiintensitet sedan början på 1970-talet. I många länder finns det alltså inte längre något starkt samband mellan ekonomisk tillväxt och ökande energianvändning (IEA, 2007).

Inom EU har primärenergianvändningen ökat med 10 procent sedan 1990. Det- ta har bland annat att göra med utvidgningen av EU. Primärenergianvändning inom EU förväntas öka med ytterligare 11 procent till 2030 bland annat beroende på fortsatt ekonomisk tillväxt. Samtidigt förväntas energiintensiteten förbättras med 1,7 procent per år, vilket innebär att energin används allt effektivare (IEA, 2008).

Den svenska energibalansen

Den totala energitillförseln i Sverige uppgick till 624 TWh år 2007. Energitillför- seln har gått igenom stora förändringar sedan 1970-talet (se tabell 1). Oljeanvänd- ningen har minskat med 43 procent sedan 1970. Oljan ersattes till viss del med kärnkraft, som byggdes ut kraftigt mellan 1973 och 1985. Kärnkraften står idag för närmare hälften av elproduktionen i Sverige (65 TWh). Vattenkraften står för den andra hälften (66 TWh 2007). Andelen elkraft från nya, förnybara energikällor, som vindkraft, är dock fortfarande relativt liten. År 2007 stod vindkraften för 1,4 TWh, vilket motsvarar en procent av den svenska elproduktionen. Den totala ande- len förnybar energi var 30 procent år 2007, vilket är relativt högt i en internationell jämförelse (Energimyndigheten, 2008a).

Sedan 1980-talet har fördelningen av den totala energitillförseln mellan olika energislag varit förhållandevis konstant, även om andelen naturgas och energi från biomassa ökat. Biobränslen stod 2007 för 120 TWh. Inte minst användningen av skogsbränslen för fjärrvärme har ökat kraftigt sedan 1990-talet.81 _{Naturgasen, som}

introducerades 1985, svarar för ca två procent av den nationella energianvändning- en. I ett trettiotal kommuner svarar naturgasen för ca 20 procent av den totala ener- gianvändningen (Energimyndigheten, 2007a).

81

Sveriges energianvändning är jämförelsevis hög.82 Elanvändningen per capita är bland de högsta i världen (ca 62 MWh per capita år 2000) och nästan dubbelt så hög som EU 15-genomsnittet. Den höga användningen av el förklaras vanligen av historiskt låga elpriser, kallt klimat, stor elintensiv industri och hög andel el som används för uppvärmning (Energimyndigheten, 2007a; SOU 2008:24).

Av den slutliga energianvändningen används den största andelen av industrisek- torn (157 TWh), där pappers- och massaindustrin står för hälften. Bostads- och servicesektorn står för 145 TWh av användningen och transporter för 101 TWh. De primära energibärarna i industrisektorn är el och biobränslen. I bostads- och servi- cesektorn är det el och fjärrvärme medan transportsektorn domineras av oljepro- dukter (Energimyndigheten, 2007b).

Tabell 1. Sveriges energitillförsel (TWh)

1970 1980 1990 2007

Råolja och oljeprodukter 350 285 191 199

Natur- och stadsgas - - 7 11

Kol och koks 18 19 31 28

Biobränsle, torv m.m. 43 48 67 120

Värmepumpar i fjärrvärmeverk - 1 7 6

Vattenkraft* 41 59 73 66

Kärnkraft** - 76 202 191

Vindkraft - - - 1

Elimport minus elexport 4 1 -2 1

Total tillförsel 457 489 576 624

Källa: Energimyndigheten, 2007b; 2008a * Inklusive vindkraft t.o.m. 1996

**Beräknat enligt FN/ECE vilket även inkluderar förluster i form av värme