Planering i regionen

Strategier, beslut och åtgärder 2006-2009

planERing i REgiOnEn: inSaTSER 2006-2009

Stockholmsöverenskommelsen genomförs nu successivt. •

Den gemensamma åtgärdsplaneringen inom transportinfrastrukturen •

2010-2021 har genomförts under perioden.

Den regionala utvecklingsplanen, RUFS 2010, har tagits fram. •

Flera delregionala samarbeten har etablerats. •

Stockholmsöverenskommelsen – en samlad trafiklösning för regionen

Regeringen beslutade i november 2006 om att tillsätta en särskild förhandlingsman för Stockholms infrastruktur. Till förhandlingsman utsågs Carl Cederschiöld vars uppdrag var att åstadkomma en samlad trafiklösning för att uppnå en förbättrad miljö och tillväxt i landet och i Stockholmsregionen. Som utgångspunkt för förhandlingarna användes den tidgare regionala utvecklingsplanen för Stockholm, RUFS 2001. Slutresultatet av för­ handlingarna överlämnades till regeringen den 19 december 2007. Stockholmsöverens­ kommelsen har utgjort en viktig plattform för att operationalisera OECD­rapportens slutsatser och rekommendationer på transportområdet.

Stockholmsöverenskommelsen om en samlad trafiklösning för Stockholmsregionen sträcker sig fram till år 2020 med en utblick mot 2030. Genomförandeprogrammet för perioden 2008­2012 omfattar investeringar i järnvägar och vägar inom de nationella ban­ och väghållningsplanerna samt vägar inom länstransportplanen, för närmare 56 miljarder kronor. För perioden 2013­2019 redovisas projekt för ytterligare omkring 40 miljarder kronor (2007 års priser). Ett antal investeringsåtgärder pekas också ut för genomförande fram mot 2030.

Stockholmsöverenskommelsen innehåller även åtgärder för att nå mål avseende trafikens klimatpåverkan, luftkvalitet, trafikbuller och transporternas inverkan på tät­ ortsnära natur­ och kulturmiljöer. Vidare ingår åtgärder för att få till stånd ny bebyg­ gelse i goda transportlägen, främja miljösituationen och tillgängligheten för Arlanda samt att förbättra och underhålla befintlig infrastruktur. Överenskommelsen om en samlad trafiklösning har även ett särskilt avsnitt om trängselskattens framtida utform­ ning och användningen av intäkter från trängselskatten.

Gemensam åtgärdsplanering för trafikverken och regionerna

I december 2008 gav regeringen trafikverken i uppdrag att upprätta en nationell tra­ fikslagsövergripande plan för utveckling av transportsystemet för perioden 2010-2021. Samtidigt fick ansvariga i regionerna och länen i uppdrag att upprätta planer för regional transportinfrastruktur för samma tidsperiod. De regionala transportinfrastruktur­ planerna fastställs i början av 2010.

De nationella planeringsdirektiven gav Stockholms län en preliminär ram på drygt 7,8 miljarder kronor för utveckling av länets transportinfrastruktur. Till detta kommer de objekt i Stockholms län som ingår i den nationella planen för utveckling av transport­ systemet, som bland annat omfattar Förbifart Stockholm och Citybanan.

Stockholmsförhandlingen har utgjort utgångspunkten för den genomförda åtgärds­ planeringen i Stockholms län. Ett avtal mellan Stockholms stad, Kommunförbundet Stockholms län, Stockholms läns landsting, Länsstyrelsen i Stockholms län, Vägverket och Banverket om medfinansiering av väg-, spår- med flera satsningar i Stockholms­ regionen enligt Stockholmsförhandlingen har breddat den finansiella basen för den samlade åtgärdsplaneringen. Åtgärdsplaneringen har bedrivits i nära samarbete mellan nationella och regionala aktörer i syfte att omsätta Stockholmsöverenskommelsen i in­ vesteringar. Att den politiska överenskommelsen så snabbt omsatts i investeringar är en stor framgång för regionen.

Även övriga län i Stockholm­Mälarregionen har utarbetat regionala transportinfra­ strukturplaner för perioden 2010-2021. Planerna är relativt starkt inriktade på inom- regionala behov, men genomgående framhålls vikten att beakta de samband och beroen­ den som finns inom den större Stockholm-Mälarregionen. Den regionala systemanaly­ sen inom åtgärdsplaneringen, som formulerade gemensamma mål för transportsystemet i Stockholm-Mälardalen och Gotland, men även identifierade regionövergripande brister i infrastrukturen, har legat till grund för samtliga regionala transportplaner.

I länstransportplanerna lyfts även samarbetet kring medfinansieringen av Cityba­ nan fram. Samarbetet beskrivs som en process där länen gemensamt tagit ansvar för utveckling av en hållbar infrastrukturlösning för framtiden. De fem länen i Stockholm­ Mälarregionen har dessutom gemensamt skapat plattformen En bättre sits som har fungerat som ett paraply för systemanalysen och för de fem länstransportplanerna, men även utgjort ett starkt inspel i arbetet med den nationella transportinfrastrukturplanen.

Trafik- och infrastrukturfrågor i regionala och lokala utvecklingsplaner

Stockholmsöverenskommelsen ingår som en viktig förutsättning för den nya regionala utvecklingsplanen för Stockholms län, RUFS 2010, vilket har säkerställt att infra­ strukturplaneringen i Stockholmsregionen är samordnad med den övriga samhällspla­ neringen i regionen.

Övriga län i Stockholm­Mälarregionen har parallellt arbetat med egna regionala utvecklingsplaner (RUP). I dessa har Södermanlands, Västmanlands, Örebro samt Uppsala län i hög grad formulerat gemensamma storregionala målsättningar för den framtida infrastrukturutvecklingen i Stockholm­Mälarregionen. Ett exempel är strä­ vandena att utveckla och knyta ihop de regionala kärnorna i Stockholm­Mälarregionen med bättre transportförbindelser samt att satsa på en utbyggnad av dubbelspår och mötesseparerade vägar.

En gemensam ambition är att utveckla kollektivtrafiken med ett samordnat system för taxor, trafikutbud och effektiva bytespunkter, vilket svarar mot OECD:s rekommen­ dation att samordna ansvaret för kollektivtrafiken i regionen. Tillväxten i regionen har även inneburit att varutransporterna ökat kraftigt. Globalisering av handel och centra­ lisering av lagerstrukturer har lett till en tillväxt av varuhanteringen i goda transport­ lägen i östra Mellansverige, vilket ställer särskilda krav på väg­ och järnvägsinfrastruk­ turen. Olika godsflöden behöver samordnas så att aktörerna kan utveckla mer kostnads­ effektiva och miljövänliga logistikprocesser.

Inom regionen finns många kommunala planer och handlingsprogram som rör ut­ vecklingen av transportsystemet. Ett exempel är Stockholms stads Vision 2030. För att fortsätta att utvecklas som dynamisk region måste Stockholm växa och då behövs sats­ ningar på stadens och regionens infrastruktur. Kollektivtrafiken ska växa ytterligare och trängseln i vägtrafiken minska. Med modern teknik och utvecklad planering ska trafik­ systemet i Stockholm också användas effektivare.

Flera delregionala samarbeten mellan närliggande kommuner i fysiska planerings­ frågor, exempelvis infrastrukturen, har utvecklats under perioden. Södertörnskommu- nerna är ett exempel där de åtta kommunerna på Södertörn enats om vision och mål för 2030. Infrastrukturfrågorna har varit viktiga för att koppla samman de regionala kär­ norna. Att enas kring ändamålsenliga kommunikationer är också en viktig förutsättning för bebyggelseutvecklingen i regiondelen.

Ett annat exempel är Mälardiagonalen som är ett partnerskap mellan sex kommu­ ner i Mälardalen för att gemensamt utveckla riksväg 55 till en högre standard och där­ med stärka näringslivet och flerkärnigheten i regiondelen.

Exempel: Effektivisering av planeringsprocessen

Den formella planeringsprocessen påverkar i hög grad i vilken takt transportinfrastrukturinvesteringar kan genomföras. Planeringsprocesser­ na är ofta komplicerade och utdragna i tiden, inte minst i en storstadsregion med dess sammansatta markanvändning – där olika markanspråk kommer i konflikt med varandra.

För att komma till rätta med detta problem har olika förslag till föränd­ ringar av den fysiska planeringsprocessen aktualiserats. Regeringen har angett att den fysiska planeringsprocessen för infrastrukturanläggningar och kommunernas planering för markanvändningen som helhet bör effek­ tiviseras i syfte att korta ledtiderna fram till färdig anläggning.69 _Samtidigt betonar regeringen att det demokratiska inflytandet, rättssäkerheten eller miljöhänsynen inte får åsidosättas. På kort sikt bedömer regeringen att för­ ändringar i tillämpningen är möjliga för att förbättra effektiviteten, medan vissa lagändringar kan behöva övervägas på längre sikt.

Regeringen tillsatte våren 2009 en parlamentarisk kommitté, Transport- infrastrukturkommittén, med uppgift att analysera planeringsprocessen för transportinfrastruktur och föreslå ändringar i lagstiftningen.

6.4 åtgärder i transportsystemet