• No results found

Platsen för industrialismens drama”

Om Söder i Helsingborg och bokverket Svensk stad

När Svenska slöjdföreningen i början av 1940-talet började plane- ra sitt 100-årsjubileum 1945 fick Gregor Paulsson (1889-1977) som var professor i konsthistoria i Uppsala i uppdrag att ta fram en jubi- leumsbok. Detta skulle inte bli någon vanlig minnesskrift fylld med tillbakablickar på föreningens verksamhet, utan syftet var att i an- tologiform skildra hur bostadsförhållanden och stadsmiljö i Sverige förändrats och utvecklats under 100 år. Arbetsnamnet på den kom- mande boken blev ”Svensk miljö under näringsfrihet och folkstyre”. Inför arbetet med jubileumsboken engagerade Paulsson ett antal unga medarbetare, de flesta var hans studenter. De skulle inlednings- vis genomföra fältarbeten med målet att producera ny kunskap om de städer och orter som skulle utgöra bokens empiriska exempel.2

Emellertid lyckades inte Paulsson leverera någon jubileumsbok till Slöjdföreningen 1945. Vid den stora bankett som hölls för att fira de 100 åren på hösten detta år fick han berätta att boken tyvärr inte kunnat bli klar.3 Inte förrän 1950 fanns det färdiga böcker. Då kom

den första delen (i två volymer) med titeln ”Svensk stad. Liv och stil i svenska städer” och 1953 publicerades del 2 med undertiteln ”Från bruksby till trädgårdsstad”. Det dröjde, men med tiden kom Svensk stad att bli en klassiker. En andra upplaga av Svensk stad gavs ut av Studentlitteratur 1972, och därefter kom boken att bli frekvent på litteraturlistorna i många utbildningar under många år.

Det färdiga bokverket omfattar mer än 900 sidor. Framställnin- gen bygger på ett mycket stort källmaterial, och en kombination av olika källor på ett sätt som aldrig fått någon efterföljare. Som skildring av svenska städers bebyggelseutveckling under industrial- ismen, från näringsfrihetens införande fram till 1900-talets början, står den sig fortfarande. Örebro, Helsingborg och Sundsvall domin- erade framställningen, med det ömsesidiga beroendet av stad och

land som genomgående tema.4 Dessa städer representerade kate-

gorin mellanstor industristad, som Paulssons projekt fäste särskild vikt vid. Ett antal mindre städer och orter hade också undersökts, bland annat Skutskär, Jonsered, Staffanstorp och Eslöv.

I den här artikeln kommer jag att uppehålla mig vid hur stadsdel- en Söder i Helsingborg skildras i Svensk stad, och också diskutera vilken effekt den bild av stadsdelen som finns i bokverket kan ha fått långt efter publiceringen. Svensk stad utgör ett standardverk som förmedlar auktoritativ kunskap om bebyggelseutvecklingen i Hels- ingborg. Därmed har Svensk stad haft stor effekt på uppfattningen om stadens fysiska miljö, dess betydelse och värden. Jag har utöver bokverket Svensk stad också granskat det arkivmaterial som blev ett resultat av det mångåriga arbetet med bokverket, där det dels in- går underlagsmaterial till de texter som publicerades, dels en stor mängd material som aldrig kom till användning och som har för- blivit opublicerat.

Fältarbete i Helsingborg

Varför var då Helsingborg intressant för Paulssons projekt? I ett odaterat PM som finns i det arkivmaterial som projektet avsatte framförs rationella skäl för valet av städer som undersöktes:

Jämte Hälsingborg och Örebro valdes Sundsvall som rep- resentant för en medelstor industristad under den första industrialiseringsperioden i Sverige. Härmed skulle södra, mellersta och norra Sverige vara företrädda i våra so- cial-ekologiska studier. Vi var speciellt intresserade av den tidiga industrialismen miljöbildning, varför vi valde snabbt expanderande städer med relativt stor befolkning av ar- betare och likställda.5

Här framställs det som att det var föreställningar om representativitet som styrde urvalet av städer – en mellanstor industristad i tre olika landsändar. Men det fanns också en mer pragmatisk bak grund. Gre- gor Paulsson var född i Helsingborg, hade tillbringat sina gymnasieår i staden, och hade ett nätverk här, med personer som kunde vara ny- ttiga och hjälpsamma på olika sätt vilket skulle förenkla de initiala kontakterna på platsen. Förhållandena var liknande för Örebro och

Sundsvall – det fanns personliga kontakter hos såväl Paulsson som de olika fältarbetarna, som gav ingångar och som underlättade arbetet.6

Sommaren 1942 påbörjade Elias Cornell (1916-2008) och Bör- je Hanssen (1917-1979) sitt fältarbete i Helsingborg, där de vista- des under några veckor. De var båda ungefär 25 år gamla. Cornell var konsthistoriker och elev till Paulsson, Hanssen hade studier i bland annat ekonomisk historia och statskunskap bakom sig. De återkom till staden 1943, men Cornell kom efter kort tid att lämna denna del av arbetet och ägna sig åt andra uppdrag inom projek- tet. Hanssen däremot fortsatte att arbeta i Helsingborg också 1944, och han kom att stå för kontinuiteten för de arbeten som gjordes i staden. Genom att han producerade mycket av texten i boken kom han också att sätta stark prägel på hur Helsingborg skildrades i det färdiga bokverket.7

Under fältarbetena gjordes just arbeten i fält då byggnader och gatumiljöer studerades och dokumenterades i foto och i text, lik- som människors interaktion med fysiska miljöer.8 Fältarbetarna ut-

förde också studier av arkivmaterial som in- och utflyttningslängder, mantalslängder, bouppteckningar, brandförsäkringshandlingar, byggnadsritningar, kartor och fotografier samt handlingar från i stort sett all kommunal verksamhet. Vidare gjordes intervjuer med en lång rad personer från olika miljöer och samhällsskikt, som fick frågor om framförallt hushåll och boende, avseende både samtiden och det förflutna. Även memoarlitteratur kom till användning.

Projektet intresserade sig inte bara för bebyggelsen och dess his- toria, utan i lika hög grad för människors livsvillkor. Uppdraget var ju att skriva den svenska bostadsmiljöns utveckling under 100 år, och ett sätt att få kännedom om detta var helt enkelt att fråga människor.

Undersökningen syftar icke i första hand till den nu före- liggande miljön, utan strävar att undersöka de olika sta- dierna i dess uppkomst, liksom den över huvud taget vill söka ge en så allsidig bild som möjligt av det svenska folkets bostäder under de gångna 100 åren. Då för äldre tider yt- terst få hem äro bevarade, måste bilden av de äldre skedena rekonstrueras bl. a. genom muntliga uppgifter angående den nu levande generationens föräldrar och farföräldrar.9

Under 1942, 1943 och 1944 års fältarbeten gjordes intervjuer med ungefär 100 helsingborgare.10 De flesta ombads att beskriva sin

hemmiljö under uppväxten, vid tiden för bosättning, och i den ome- delbara samtiden. Många intervjuer berör Söder på något sätt. Två exempel på intervjuer som gjordes med personer som kunde beskri- va förhållanden på 1880-talet får illustrera vilken typ av uppgifter det var som efterfrågades. Den 89-åriga fru Löfström (inget för- namn är angivet), som på 1940-talet bodde på ålderdomshemmet Krookska asylen, skildrade boendeförhållandena på Smedjegatan 13 på 1880-talet. Hennes bostad då anges som 1 rum och kök belägen i ett 1-våningshus, låg i ett kvarter öster om huvudgatan Södergatan.

Spisen var murad med ett hål att elda i och en järnski- va med ringar att lägga över hålet. Inga rännstenar eller kloaker – fick slänga vattnet på tomten. Baljor som tömdes för soporna. Vasken var ett vanligt träbord, fast skiva vid väggen. En bräda under vaskbordet för kastrullerna. Köket hade tegelgolv och var inte större än en garderob. Ingen källare, inget skafferi. Provisoriskt gjord hylla för maten. Porslinet förvarade man i skåp i rummet. Man hade ett skynke runt omkring vaskhyllan, diskbaljan därunder.

Endast en brädvägg skilde köket från den andra famil- jens kök, som också bodde i huset. Ständigt matos från den andra familjen. I själva rummet fanns en liten kamin, där man kokade potatis etc. Ingen ugn.11

Inga direkta anföranden eller citat från fru Löfström finns i interv- jun, utan texten sammanfattar vad hon sagt under ett samtal. En annan intervjuperson, herr Ekdahl (även han utan förnamn) som bodde på pensionärshemmet, hade fått snarlika frågor och redo- gjorde för hur köket som fanns i hans bostad på Holländargatan 24 såg ut 1891. Ekdahl hade gått i pension 1936 efter ett arbetsliv som verkstadsarbetare hos firman Elektro-mekano.

Gifte sig 1890. Bostaden i Holländaregatan, där han bodde i 20 år med sin familj, omfattade 2 rum och kök. Så småningom fick familjen 6 barn. Rinnande vatten, kakelugnar, fotogenlampor. Blev aldrig gas i det huset.

Järnspis. Gjutjärnsvask. Vasken var nedfälld i vaskbor- det, som var av trä. Han lade själv plåt på de sista åren de bodde där. Inbyggda skåp i vaskbordet. Skafferi i kort skåpform, med ventil. I skafferiet mat och tallrikar. Kas- trullerna stod i vaskskåpet. Kommod fanns också i köket – användes emellertid inte, utan man tog fatet och satte det i vasken och tvättade sig där. Linneskåpet stod i köket – ”pillestal”, långt smalt skåp, högt, med dörr, hyllor in- nanför. Köket hade trägolv. 1892 lade de in korkmatta i ena rummet och köket.12

Intervjuerna skiljer sig påtagligt från hur en nutida forskare skulle återge sina informanters utsagor. Här har intervjuaren tagit på sig att själv sammanfatta det som intervjupersonerna har sagt utan att låta dem själva träda fram. Enda undantaget är ordet ”pillestal” som Ekdahl använder för att beskriva ett piedestalliknande skåp och där hans dialekt får ta plats. Intervjumaterialet kan idag framstå som svårt att använda, men de utgör likväl unika röster från mil- jöer från 1800-talets Helsingborg som saknar representation i till exempel museisamlingar och arkiv med historiska fotografier. In- tervjuerna kan också läsas som uttryck för 1940-talets kunskaps- mål och därmed utgör de också kunskapskällor om den dåtida for- skningsprocessen i lika hög grad som de är källor om 1800-talets Helsingborg.13

”Platsen för industrialismens drama” – Söder i Svensk stad

De båda intervjuerna som citeras ovan är exempel på vilken typ av material som Gregor Paulssons projekt efterfrågade – berättel- ser om bostadsförhållanden på en detaljeringsgrad som inte gick att finna i offentliga arkiv. Intervjuerna kompletterade därmed de arkivaliska och tryckta källorna. Historieskrivningen över stadsdel- en Söder som presenteras i Svensk stad är fortfarande den grundli- gaste som hittills har gjorts.14 Framställningen bygger på en oerhörd

stor mängd källor av skiftande slag och intervjuer med människor ur alla samhällsskikt, som Hanssen och Cornell genomförde.15

I förhållande till centrala Helsingborg, som har rötter i tidig me- deltid, är Söder en ung stadsdel, men till ytan lika stor. Exploateringen

av de sandiga fäladsmarkerna söder om den gamla stadskärnan gick snabbt efter att järnvägen dragits in till Helsingborg söderifrån med anslutning till stadens hamn år 1865. I Svensk stad konstater- as att det på bara ett decennium etablerades ett område dominerat av storindustrier.16 Tomter längs huvudgatan Södergatan, som har

sitt ursprung i den gamla landsvägen från Helsingborg söderut mot Landskrona, hade från slutet av 1700-talet succesivt bebyggts med traditionella landsvägshus i en våning, men från 1860-talet började också tvåvåningshus att byggas. En stadsplan upprättades 1876, med tillkommande bebyggelse i en rutnätsplan. Den största massan bebyggelse i stadsdelen uppfördes 1870-1890.17

När Hanssens och hans medundersökare var på platsen på 1940-talet fanns det ytterst lite bebyggelse på Söder, om ens någon, som var äldre än 100 år. Det blev, jämfört med den medeltida stadskärnan, genom den korta tillkomsttiden och genom de olika byggherrarnas likartade omständigheter, en relativt homogen be- byggelse. Byggherrar var ofta murare, timmermän och olika hant- verkare.18 1867 byggdes Söders första trevåningshus, på Södergatan

40.19 Länge dominerade låg bostadsbebyggelse, men uppförandet av

det närmast monumentala Folkets hus vid Gustav Adolfs torg 1906 öppnade för en annan skala.

”Enkel” är en återkommande karaktäristik på de hus som bygg- des under 1800-talet, både med avseende på bostädernas storlek och standard och med avseende på fasadernas utformning som oftast saknade den överdådiga putsdekor som kunde ses på bostadshus avsedda för de mer burgna klasserna. Gårdsflyglar skapade trån- ga och mörka gårdsmiljöer oavsett våningshöjd, ett resultat av en allt högre exploateringsgrad på tomterna i den växande staden.20

Och liksom bostadsbebyggelsen var homogen på Söder var också levnadsnivån det. I Svensk stad konstateras: ”Om social nivå är ber- oende av förtjänst i pengar, så var det dåvarande Söder en socialt synnerligen homogen stadsdel”. Det hette också ”Inkomstfördelnin- gen var tämligen jämn. De flesta arbetarna taxerades inte till någon inkomst alls.”.21 Denna utsaga är inte något löst påstående byggt på

antaganden eller enstaka påståenden i memoarlitteratur, utan vilar på en extremt gedigen källforskning. Men till svagheterna i Svensk stad hör bristerna i akribi. Källor till illustrationer och citat anges

för det mesta, men den ofta faktaspäckade löpande texten med utsa- gor liknande de ovan saknar källhänvisningar.

Kvarteren Danmark och Amerika invid Söder gatans östra sida ägnas särskild uppmärksamhet, och illustrerar det som sägs ovan om den sociala nivån, liksom hushållens barnantal. Genom tidskrävande genomgång och analys av mantalslängder kunde befolkningstät- heten beskrivas. Kunskap om bebyggelsens utformning hämtades från brandförsäkringshandlingar och material i byggnadsnämn- dens arkiv. År 1866 dominerade små hus avsedda för en-två familjer längs nuvarande Södergatan, men det kunde bo fyra-fem familjer i varje hus. Längs den del av gatan som motsvarade det som sen- are blev kvarteret Danmark bodde 197 personer, som ingick i 74 hushåll, i 11 sådana små hus.22 20 år senare bodde det 516 personer

i kvarteret, och trångboddheten då var enligt Svensk stad jämförbar med slumområden i det samtida London.23 Dessa siffror beskrivs

som ”talande fakta”.24 Jämförelsen med London gör att Söder in-

direkt betecknas som slum. Att familjerna var barnrika framställs som en del i stadsdelens problem.25 På det här sättet uppehåller sig

skildringen av Söder som ett område präglat av problem och ren misär, samtidigt som det finns en hel del närmast schablonartade skildringar av invånare i stadsdelen. Parallellt med den sociala nöden i stadsdelen i form av trångboddhet och låga inkomster framhålls sammanhållningen och gemenskapen mellan invånarna i positiva ordalag: ”De svåra ekonomiska förhållanden varunder man levde och den sociala likställdheten knöt banden fastare mellan de fria ar- betarna”, och vidare: ”Socialpsykologiskt bildades ett grannskap, det vill säga alla människor kände varandra”.26

Utsagan ovan om ”fria arbetare” kan framstå som en roman- tisering av tillvaron på Söder. Men det är uttryckt som en kontrast till de förhållanden som många av Söders invånare hade lämnat bakom sig innan flytten till staden. Den snabba befolkningsöknin- gen i Helsingborg förklaras bland annat med att förhållandena på landsbygden hade varit ”outhärdliga”: ”De rent mänskliga motiven till inflyttningen i denna nya och i så många avseenden mindre till- fredsställande miljö voro mycket klara, nämligen att miljö och ar- bete på landsbygden hade varit outhärdliga”.27

Bostadsbyggandet på Söder skedde parallellt med att flera stora arbetskraftskrävande industrier förlades till stadsdelen, bland annat konstgödningsfabrik, kopparextraktionsverk, svinslakteri och sock- erbruk. Verksamheterna gav upphov till stora olägenheter för de kringboende som verkligen var många. 1895 bodde en tredjedel av Helsingborgs invånare på Söder.28

Många av de fabriksbyggnader som hade satt sin prägel på stads- delen var på 1940-talet ännu i aktivt bruk, som bryggeriet och slak- teriet, medan till exempel konstgödningsfabriken hade flyttat till nya lägen eller stängt helt. Med den stora närvaron av industriel- la anläggningar var det ännu möjligt att avläsa industrialismen och Helsingborgs starka urbanisering som historiskt skede direkt i dess materiella spår. Svensk stad förmedlar hur utvecklingen såg ut, i ef- fektiva och anslående formuleringar: ”Området söder om den gamla staden [blev] platsen för industrialismens drama”.29 Här görs stads-

delen Söder till något särskilt, en plats som skiljer sig från Hels- ingborg i övrigt, där det hände något som inte hände i det övri- ga Helsingborg. Industrialismen beskrivs som ett ”drama”, både ett iscensatt skådespel, och ett ödesbestämt skeende, som präglade stadsdelen. Det finns utöver den sociala misär som har berörts ovan, många andra exempel på hur Söders särskildhet framhålls i bokver- ket. Genomgående är att stadsdelen inte framställs i positiv anda. Invånarnas fattigdom påverkade butiksetableringar och butikers utbud: ”handlandena på Söder [kunde ju] knappast ha så rikhaltig sortering som i den egentliga staden på grund av den föga köpkraft- iga kundkretsen”.30 Söder var alltså inte en del av det som omfat-

tades av benämningen ”egentliga” staden, Söder var något annat. Gregor Paulsson själv hade tillbringat sina första år i livet i ett hus på Södergatan strax intill Folkets hus, också nära stadens stora in- dustrier. I sina memoarer spekulerade han i hur miljön där hade tett sig vid hans födelseår 1889 och drog paralleller mellan Helsingborg då och förhållanden i belgiska koldistrikt, med trångboddhet och rykande skorstenar.31

Svensk stad innehåller ingen historieskrivning över näringslivet i området om man talar i termer av traditionella företagsskildring- ar. Däremot innehåller bokverket beskrivningar av hur stadens sto- ra magnater och fabriksägare kring sekelskiftet 1900 – konsul Nils

Persson och konsul Petter Olsson – skapade sina förmögenheter. Samspelet mellan stad och land, det som Boris Schönbeck fann sär- skilt notabelt i Svensk stad, är därvid ett starkt tema. Landsbygdens ökade produktivitet ledde till ett uppsving för spannmålshandeln både inom och utom landet, vilket var av avgörande betydelse för Helsingborgs tillväxt. Och det var genom spannmålshandeln som Petter Olsson blivit rik, och Nils Persson ägde konstgödningsfab- riken vars produkter bidrog till den ökade avkastningen i jordbruket.

”Söder var även i andra avseenden en tråkig miljö”

Utöver intervjuer med boende i stadsdelen gjordes också intervjuer med lokala auktoriteter som polismästaren Janne Palm, som läm- nade en längre berättelse om Söder. Janne Palm (1864-1951) var en välkänd personlighet i Helsingborg, som Hanssen träffade vid flera tillfällen. Han hade 1899 blivit stadens första polismästare, och han lämnade uppgifter om stadens förflutna ur flera aspekter, med sitt drygt 40-åriga perspektiv som polis som utgångspunkt. I utskriften av intervjun med honom blandas beskrivningar, sammanfattade av intervjuaren som i de båda exemplen ovan, men här finns också di- rekta citat av Palm som gör att han framträder tydligare än fru Löf- ström och herr Ekdahl.

Söder var en osympatisk stadsdel. Superfosfatfabriken förpestade hela stadsdelen med sin rök. Först för 8-10 år sedan flyttades den till Reymersholmsfabriken närmare Råå. Visserligen voro gaserna ej direkt hälsovådliga, men gasen smet ifrån sig, partiklar trängde in överallt. Husen blev illa åtgångna, fönstren igendammade. Och i lägen- heterna måste man damma varje dag. Dessutom spred den en obehaglig lukt. Till slut köpte kommunen fabriken som en välgärning för 1 miljon (låg vid nuvarande Bilhotellet).

’Söder var även i andra avseenden en tråkig miljö.’ Vid nuvarande slakthuset fann medd. på stora öppna områden neråt Öresund avfall från Superfosfaten som låg och tork- ade i meterdjupa lager. Vid blåst flög det gula stoffet om- kring i hela stadsdelen. Då medd. ringde ledningen för fab- riken och påtalade förhållandet, ficks svaret: Vad angår det

polisen. Jo, i min egenskap av ledamot i hälsovårdsnämnd- en. Medd ville att området skulle inhägnas och förses med tak. Detta förständigade Hälsovårdsnämnden slutligen fabriksledningen, men detta lönade sig tydligen inte, ty avfallet försvann.

Överhuvud taget var den södra stadsdelen mycket illa åtgången av fabriksdrift. Medd. talar om arbetarnas tål- modighet. Först under de senaste tio – femton åren har det blivit en annan stadsdel.

Mellan Norr och Söder samma skillnad som mellan n.b. och en trappa upp.

I regel voro de obebyggda tomterna inte inhägnade. Det kunde finnas väldiga gluggar vid en gata, och bland bråtet därinne bedrevs allehanda pojkrackartyg, åstadkommande mycket obehag för polismästaren. På Söder förekom också allehanda demonstrationer och motdemonstrationer mot polisen.32

Den nära 80-årige Janne Palms berättelse från Söders förflutna förstärkte den bild av förhållandena i stadsdelen som Hanssen och hans medundersökare fått genom arkivstudier och andra intervjuer. Palms skildring återfinns inte i sin helhet i Svensk stad och han