Posering och förberedelser vid bildpublicering

7.2.1 Posering och förberedelser vid bildpublicering

Berättelser om posering på bilder kom att utgöra en stor del av intervjuerna. Inom detta tema var tjejerna extra detaljerade och återkom flera gånger till temat under samtalets gång. På stranden beskriver alla tjejer att tankar om posering dyker upp i relation till bilder som ska publiceras. Magen, benen och rumpan är kroppsdelar som flera tjejer nämner att de tänker på i samband med bilder på stranden. När Lina fick frågan vilka typer av tankar som dyker upp svarade hon:

Att man typ ska få rumpan att se stor ut, det är det många som gör på deras instagrambilder. Och sen kanske spänna in magen litegrann eller såhär, spänna så den ser lite vältränad ut och sånt där […] Att man får bort de fula sidorna av sig själv, alltså att man ser normal ut så man inte ser onormal ut.

I detta uttalande förknippar Lina stor rumpa och vältränad till fina sidor av henne själv och till det normala. Som Goffman (2007, 167) beskriver är kroppen en del av vår självpresentation,

där exempelvis den smala och vältränade kroppen ofta utgör normen och det önskvärda. I ovanstående uttalande finns en oro för att inte se normal ut och därmed en oro att stigmatiseras. Detta är något som följer flera av tjejerna. Nedan beskrivs tankar från Stina och Erika som även de beskriver kroppsliga uttalanden i relation till posering.

Stina berättar också om stranden som en plats där mycket tankar om poser dyker upp. Under

intervjuns gång, när Stina pratat om posering frågar jag om hon vill visa en bild från hennes Instagram där hon kan beskriva hur hennes tankar gick innan hon publicerade den. Hon tar mobilen och visar en bild från sin självpresentation på Instagram:

Okej, den här bilden, det är en bikinibild. Och då så tänkte jag mycket på att mitt ben skulle vara längre fram för då ser de längre ut. Eh, och så spänna magen så det ser ut lite som att man har en tränad mage.

Erika beskriver liknande förberedelser och tankar kring publicering av kroppsbilder som tjejerna ovan.

Däremot berättar hon även att hon vill framhäva höftbenen och stå lite från sidan för att inte se stor ut när någon tar ett foto på henne på stranden. Hon nämner även spabad som en plats där tankar om kropp dyker upp.

Tjejerna beskriver olika tekniker med vilka de justerar kroppen så den ser mer vältränad ut eller mindre stor ut på bilder. Goffman (2007, 164) menar att övervikt är en komponent som i vissa kontexter anses vara stigmatiserad och förknippas som utanför normen. I alla tjejers uttalanden kunde jag läsa av en rädsla för att se stor ut, men även en rädsla för att vissa kroppsdelar ska se för små ut.

Det finns en tydlig bild över vilka kroppsdelar som ska framhävas och vilka som inte ska framhävas. I Abiala och Hernwalls (2013, 16, 24) studie beskrivs kroppsbilder på sociala medier vara påverkade av samhälleliga värderingar och strukturer. Resultat från studien visar att mediernas budskap om utseende hänger samman med konstruktionen av en användarprofil. Tjejerna berättar ovan hur deras tankar kring utseende går inför att publicera en bild på sina användarprofiler.

I samband med bildpublicering förekommer en mängd förberedande tankar hos tjejerna. Goffmans begrepp bakre och främre regionen (ref. i Hogan 2010, 378) är användbara för att förstå hur identiteter iscensätts, i detta fall med fokus på den normerande kroppen. Alla förberedelser som dyker upp i tjejernas tankar innan en publicerad bild kan kopplas till den bakre regionen. Det är enligt Goffman den plats där en person förbereder sig på hur den vill framställas i den främre regionen, som i det här fallet är en publicerad bild på sociala medier.

I samband med att Fia pratar om hur en bild ska se ut i hennes umgängeskrets beskriver hon att kläderna inte får vara konstiga eller sticka ut och att hon inte heller får sticka ut utseendemässigt. Hon beskriver hur hon försöker se ut som alla andra. Att ta kort på sig själv i spegeln är något som

vanligtvis görs i Fias kamratkrets. Hon säger:

Att de gör något speciellt i spegeln och så tar man själv kort på något sätt som inte någon annan tar på och då tänker man “oj den här var nog inte så bra”. […] Ja alltså, när jag tar bilder i spegeln så tänker jag väldigt mycket på hur de andra står när de tar för att man inte vill stå på ett sätt som ingen annan står på, och typ hur man ska hålla i mobilen. Det tänker jag också jättemycket på.

I det här fallet kan jag läsa av att de förberedande tankarna inte är lika starkt kopplade till utseende, utan snarare vilka regler som finns i kamratkulturen. Precis som Löfdahl (2009,13–14) beskriver är det viktigt att följa normer inom en viss kamratkultur för att inte klassas som onormal.

26

I Fias kamratkultur verkar spegelbilder vara en norm, men även hur dessa bilder ska tas finns det regler för som Fia beskriver är viktiga att följa för att inte sticka ut. Det kan också ses som delade rutiner i en kamratkultur enligt Corsaro (1997, 95).

Alla tjejer nämner att de har en bra och en mindre bra vinkel på ansikte och kropp. I fotosammanhang beskriver de att de vill framhäva sin bästa sida för att bli nöjd. När jag frågade Lina om hon får upp några tankar innan hon publicerar en bild beskrev hon:

Det får man alltid! Innan man lägger ut så granskar man och ba, oj jag måste flytta bilden så att man kanske inte ser hela ansiktet så kanske det ser bättre ut, eller, men jag kapar här vid midjan så ser man inte benen och sådär.

I en självpresentation på sociala medier beskriver Hogan (2010, 379, 382) att det finns möjligheten att välja hur man vill framställa sin profil och sig själv för att visa sitt bästa jag. Detta är något som tjejerna beskriver att de försöker göra. De vill visa sin bästa sida, ha snygga kläder och vinkla kroppen så att den är från den bästa vinkeln. Detta är förberedelser som sker i den bakre regionen.

Förberedelser som bland annat är kopplade till en normerande kropp. Innan tjejerna kliver fram i den främre regionen (publicerar en bild), använder vissa sig även av ytterligare tekniker. Erika berättar att hon jämför sina bilder med andras bilder när hon ska publicera en bild på sociala medier för att därefter ta ett beslut om bilden ska publiceras. Fia berättar även hon att hon kan ta bilder som hon tänkt att publicera men att hon ändrat sig efter att ha tittat igenom andras bilder.

Just då tyckte jag kanske att den blev bra liksom, då tänkte jag men då lägger jag ut den. Och sen typ att man kollar på andras Instagram och så ser man att den här bilden kanske inte var så bra som man trodde för andras bilder ser bättre ut.

Tjejerna beskriver även flera att de skickar chattmeddelanden till vänner och frågar om bilden är fin nog för att publiceras på sociala medier. Stina beskriver:

Alltså jag frågar ju flera stycken, typ mina närmaste, tycker ni att den här är fin, kan jag lägga upp den och sådär. Och så kollar man ju kommentarer hela tiden i början för att se vad man får för slags kommentarer.

Det Stina gör är att förbereda sig genom att fråga personer i den bakre regionen. I det här fallet blir det chattforum som används för att fråga vänner om råd, en bakre region.

I Strahan et al (2008) studie visar resultat att tjejer som fick se idealbilder på kroppar var mindre nöjda med sin egen kropp än de som fick se neutrala bilder. De menar på att bilder på ideal kan trigga negativa tankar om sig själv och påverka självbilden negativt. Utifrån Strahan et als resultat tolkar jag Fias berättelse stämma överens med deras resultat. Hon beskriver ovan hur hon är nöjd med en bild på henne själv men att hon vid jämförelse med andra bilder på Instagram (andras självpresentationer) får negativa tankar och ändrar uppfattning om sin egen bild. Detta är också förberedelser som sker i den bakre regionen och som inte syns bakom en persons publicerade bild.

Ovan har jag beskrivit några av de kroppsnormer som tjejerna förhåller sig till i sina bildpublikationer.

Vad som är en bra eller dålig bild är dock, som Goffman beskriver, något vi bland annat görs medvetna om beroende av publikens respons. Nedan beskrivs hur tjejerna tolkar och förhåller sig till respons och utebliven respons på sociala medier.