• No results found

6 Hur har det blivit? Förhållandet mellan innehåll och organisering

8 Hur har det blivit? Förhållandet mellan praktik och teori.

8.4 Beskrivningar och reflektioner från lärare på partnerskolor

8.5.2 Praktiklärarnas syn på frågan om teori och praktik inom partnerskolesystemet

Först kan konstateras att det är påfallande lite som skrivs av praktiklärarna kring förhållandet praktik och teori. Vad kan det bero på när det är denna grupp som så mycket sysslar med detta? En förklaring kan vara att frågan diskuterats på många möten mellan praktiklärarna och mig. Alla var på något sätt medvet- na om var bristerna fanns och vilka svårigheter det fanns. Just då praktiklärar- na skulle besvara denna utvärdering kulminerade så konflikten med en institu- tion i Lund om denna fråga. Därför fanns säkert hos flera en stor trötthet inför att också skriva om detta.

Ett par praktiklärare lyfter fram sina försök att få till stånd en aktiv och öppen debatt kring praktik och teori via WebBoard. Men de tre lärare som varit mest aktiva med detta konstaterar att olika faktorer, som bl.a. studenternas osä- kerhet inför datorn varit en orsak till att man inte lyckats med denna debatt- form för praktik och teori. Loggböcker, antingen i pappersform eller som e- post, kommer i stället att bli det dominerande för de flesta praktiklärarna. I PPU-kurserna bildar dessa loggböcker underlag för de teoretiska momenten: erfarenheterna från praktiken möter teorin och vice versa.

”Som praktiklärare har loggböcker också på ett förtjänstfullt sätt fungerat som utgångspunkt för samtal om pedagogiska frågor både vid mina besök på part- nerskolorna och i samband med studerandekontakter vid lärarutbildningen. Vid dessa sammankomster har de studerande uppvisat fördjupade reflektioner om skolans vardagsverklighet.” (5P)

Några praktiklärare försöker också att förlägga litteratur- eller rapportsemina- rier för studenterna till partnerskolorna så att lärarna där också kan vara med- verka. Olika lösningar skapas för att lärare ska kunna vara med på dagtid – det finns åtskilliga beskrivningar om hur man tidigare misslyckats med att ha semi- narier på skolorna, eftersom dessa legat på kvällstid.

Praktiklärarna beskriver egentligen inte mycket om hur de hört studenterna berätta om t.ex. avsaknaden av koppling teori och praktik i sina kurser. I stället finns det något uttalande om hur man tycker att lärarna på partnerskolan arbe- tar med sådana frågor:

”Vad är mindre bra?

- Att det fortfarande finns lärare ute på skolorna som väntar på detaljstyrande direktiv från ”Lärarhögskolan” – detta är något jag kommer att försöka arbeta bort under innevarande år. Min önskan är att lärare vid partnerskolor ska ha ännu större tilltro till sin förmåga att skapa gynnsamma lärorika situationer för de stu- derande. Alla kan/bör/måste inte göra precis likadant efter ett på förhand upp- ställt schema. Lärarna måste förstå att det är kvaliteten som ska stå i fokus. ”(7P)

Ovanstående belyser i viss mån förhållandet högskola – skola men också för- hållandet teori -praktik. Tidigare har ju högskolan på något sätt haft monopol på ämnesdidaktiken och ”fältet” har mera förväntats syssla med hantverket, metodiken och det praktiska. Genom partnerskolesystemet förändras rollerna. Båda parter behöver fördjupa sitt kunnande för att kunna knyta ihop teori och praktik. Högskolans lärare behöver en beredskap för att kunna knyta vardagli- ga, helt nya exempel från skolans värld som studenter bär med sig in i kurser- na till olika typer av litteratur och till olika teorier, medan skolans lärare behö- ver kunna koppla ihop teorin på ett djupare sätt än tidigare med vad som sker i vardagen. Allt detta orsakat av att studenterna så mycket är ute i verksamhe- ten. Att bara vara ute är ingen garanti för kvalitet. Det krävs något mer. Det är här de nya rollerna skapas och det tar tid att hitta dem. Detta påtalas också av en annan praktiklärare (6P) som menar att det finns en stor osäkerhet kring vil- ken roll man har.

En praktiklärare (1P) skriver mycket om förhållandet teori och praktik och beskriver då det som är mindre bra så här:

”Ämnesstudierna som utgör merparten av studenternas lärarutbildning ligger i stort sett helt utanför praktiklärarens verksamhetsområde. Grundtanken att man i ämneskurserna ska ta tillvara studenternas skolerfarenheter och utveck- la arbetsformer för reflektion bl a genom fältseminarier har inte förverkligats. För att kunna arbeta fram en väl fungerande modell för analys och reflektion behövs fasta mötesarenor i form av regelbundet återkommande möten mellan praktiklärare – arbetslag, studenter – praktiklärare och studenter – arbetslag. De enda fasta tillfällen som står till buds i dag är två centrala fältdagar per ter- min. Likaså behövs någon form av kontaktyta mellan ämnesföreträdare och arbetslagens lärare.”29

Här syftar praktikläraren på att målet för vad som står i den s.k. portalmening- en i alla kursplaner inte uppnåtts och att det som saknas är det som jag tidigare benämnt mittfältet, alltså mötesplatsen för praktik och teori. Det har inte varit tillräckligt med det lappverk som skapats genom att t.ex. 0-poängskursplanen infördes eller att portalmeningen kom till. För en ”vanlig” högskolelärare i en sk ämneskurs finns inom nuvarande partnerskolesystem alltså ingen naturlig kontaktyta där man kan möta lärare från partnerskolorna.

För att kunna knyta ihop teori och praktik behövs alltså även en yttre funge- rande organisation. Jag citerar vidare från praktikläraren:

”Konsekvensen blir emellertid, att dessa nödvändiga samtalsarenor/reflek- tionsarenor för studenterna och kontaktytor mellan skola – högskola ofta inte kommer till stånd vilket naturligtvis i förlängningen främst drabbar studenterna genom att kvaliteten i utbildningen sjunker. ”

Ett annat dilemma, som belysts ovan av en praktiklärare (7P), är att skolorna fått en större roll när det gäller själva ämnesdidaktiken än tidigare. Nu är det inte längre en ämnesdidaktiker /ämnesmetodiker (hur man nu vill benämna den person som gjorde de sk praktikbesöken tidigare) som följer studenterna genom deras skolförlagda del. I stället är det en praktiklärare som följer en grupp studenter med olika inriktningar och specialiseringar. I stället för speci-

29 Med ämnesföreträdare menas olika lärare i kurser inom olika ämnen och med arbetslagens lärare åsyftas lärare på partnerområdet.

alisten är det generalisten som studenterna möter i sin praktiklärare. Lärarna på partnerskolan får därför en tydligare roll som ämnesdidaktiker, specialister. Om detta står det (1P):

”Inom partnerskolesystemet har ämnesdidaktiken/metodiken fått minskat utrymme jämfört med den tidigare grundskollärarutbildningen. Tanken är att fältdagarna ska kompensera detta bortfall men utan att närmare gå in på skä- len anser jag inte att det sker på ett sådant sätt att det kan betraktas som en fullgod ersättning. Många lärare efterlyser själva ämnesdidaktisk kompeten- sutveckling och uppskattar mycket de två halvdagar som erbjuds inom part- nerskolesystemets ram. Men de räcker inte på långt när för att fylla behovet.”

Stark kritik riktas från denna praktiklärare mot vad som är visionen om förhål- landet mellan praktik och teori i texterna till studenterna i förhållande till hur det ser ut i verkligheten. Ett längre citat om detta finns i avsnitt 4.4 som hand- lar om den s.k. 4–9 situationen.

Samma praktiklärare lyfter dock även fram positiva erfarenheter som illust- ration till förhållandet teori och praktik:

”Det blir ett helt annat djup än tidigare i undervisningen i PPU-kurserna. Tack vare fältdagarna kommer studenterna snabbt in i skolans verksamhet, och som lärare kan man hela tiden exemplifiera teorin med studenternas egna exempel till skillnad från tidigare, då all exemplifiering skedde med hjälp av lärarens erfarenheter från sin skoltjänstgöring.

Genom att man som lärare hela tiden kan utgå från studenternas fältdagserfa- renheter har det varit lätt att lämna rollen som den förebildliga metodikläraren i PPU-kurserna och i stället lägga tyngdpunkten på kritisk granskning, jämfö- rande analyser och reflektion.

Det är en fördel att tack vare möjligheten till täta skolkontakter kunna dela de skolerfarenheter som studenterna har. Vi har med andra ord sett samma verk- lighet och har därmed samma referensramar i t ex de diskussioner vi för.”

Under detta avsnitt om praktik och teori lyfter jag inte avslutningsvis fram någ- ra samlade exempel på vad man uppfattat som bra eller mindre bra från ett par praktiklärare, så som jag gjort under avsnitten om innehåll och organisering samt om högskola och skola. Det hade blivit en upprepning då sådana utsagor använts på annat ställe.

8.6 Vad säger studenterna? Förhållandet mellan