Praktisk övning och verklighetsbaserad teori

Brandman 6 sa sig uppskatta teori som var väl förankrad i verkligheten, men påpekade ofta att teori och praktik inte alltid stämmer överens. Hans svar på min fråga om eventuella studiesvårigheter (sid 57) antyder att teori och verklighet inte är samma sak. Med ”svårigheter rent teore- tiskt då” markerar han att han inte talar om verkliga studiesvårigheter. Brandmännen antydde ofta att tekniker, redskaps- och metodbeskriv- ningar som kan tyckas bra ”på papperet” kan vara obrukbara i praktiken:

B6:3: Teorin stämmer inte alltid överens med verkligheten. Det kan ju slå fel. Du kan ju läsa att så här ska det vara. Men i verkligheten funkar det inte. Som den här förevisningen med håltagningen. Det låter ju jättebra. Men ska det ta en halvtimme att göra hål i taket, då…//Då får det hellre vara. Men i teorin så funkar det ju jättebra. Dom kyler brandgaser och det blir inga vat- tenskador.

123

Teori som ingrediensförteckning och recept

Enligt Brandman 5 är bra teori ett väl fungerande recept för hur man ska göra något. Han vill ha en kortfattad beskrivning av vilka redskap som behövs och en instruktion som säger hur han ska göra. Detta behövs. Gör så här! Tänk på detta! Mer teori än så behövs egentligen inte, mena- de Brandman 5 och förkastade recept han inte hade praktisk användning av. Han välkomnade andra yrkeskategorier att utveckla teorier, utrustning och redskap som brandmän kan använda. Men brandmän ska utbildas för att kunna utföra praktiska moment på bästa sätt och veta vad som blir följden av olika handlingsalternativ, sa han:

B5:3: När man har jobbat ett tag så vet man ju vilken teori som man behö- ver ha med sig ut i det praktiska sedan. Och det är ju där verklighetsförank- ringen far iväg ibland. Vi får så mycket teori som inte har något värde över- huvudtaget.

ALG: Och nu med teori, så tänkte du alltså en modell för hur man gör i verkligheten. Ett slags recept för hur man gör?//

B5: Ja, som en kokbok.// Man skulle kunna säga att vi ska släcka en lägen- hetsbrand. Vi ska baka en sockerkaka. Så får man teorin till att baka den här sockerkakan. Du ska ha så och så mycket. Du ska ha det och det.// Så sätter du in det på 200 grader. Så blir det vad det ska. //Då behöver vi inte… Den teorin vi får här är kanske att det här sockret kommer från Colombia och fraktades hit via, och bränns i ugnar där och där, och sedan…

ALG: Det skiter du i?

B5: Det skiter jag fullständigt i.

ALG: Jag tycker det är intressant. Jag tycker det är intressantare än att baka sockerkakan.

B5: Ja, precis. Men det är ju där det blir fel.

ALG: Är det bara du som är sån eller är det ni allihopa? B5: Nej, det är nog dom flesta, mer eller mindre. ALG: Ni vill bara ha sockerkakor?

B5: Ja, precis.

Teori för att förstå vad det är man gör

Den praktiska övningen gjorde att man förstod, sa brandmännen. ”Det man snackar om, det lär man sig på praktiken. Så det liksom spinner ihop där”, sa Brandman 2. Brandman 3 ville först få en teoretisk genomgång, sedan öva, och därefter samtala kring det som övats. Han sa att brand- män helst ville öva praktiskt eftersom ”det är roligast men att man lär sig mer på teorin än vad man tror”. Han önskade sig teori i form av ordent- liga instruktioner, sedan övning och därefter mer teori, i form av samtal

124

kring det man gjort. Brandman 6 uttrycker att det kan finnas kunskap som stöttar den praktiska handlingen och gör den gripbar. Han betonar vikten av praktisk övningen, men säger också att man måste veta mer om en sak än absolut nödvändigt, om man ska få förståelse för vad det är man gör. Han antyder den omedvetna okunskapens risker och nödvän- digheten av såväl varförfrågor som varförsvar i brandmanskunskapen:

ALG: Hur lär du dig det du just nu känner och vet att du måste kunna i ditt yrke?

B6:3: Genom praktiska övningar.

ALG: Det är praktiska övningar som gäller?

B6: Ja, det är det. Inte enbart, men till 70-80%//80+. Nej, man måste ju öva de grundläggande teoretiska kunskaperna för att veta vad man sysslar med och riskerna. Om du ska göra en sak så bör du ju ha en bredare kunskap in- nan du börjar. Du bör ju veta mer om den här grejen du ska göra än vad som egentligen behövs. Du ska ju inte ligga på gränsen, hur fan… gör jag rätt eller fel där? // Om du ska lära dig nån sak som du inte kan ett jäkla dugg om, kanske bara någon liten grej i det ämnet, då kan du tycka att du kan det där ämnet för du ser inte allt annat bortanför det där dunkla. Det osynliga fältet liksom. Du måste ha litet teoretisk kunskap, tror jag, för att ta åt dig det praktiska.

”Vi är praktiker, inte teoretiker!”

Ändå fann brandmännen att diskussioner, läsning och skrivning tog allt- för mycket tid i anspråk, utan att ge någon praktiskt användbar utdel- ning. I slutet av kursen var de överens om att ”teorin” tagit alltför myck- et tid från ”det praktiska”.

B6:2: Ja, det står fast. Jag kan se ett effektivare sätt för mig själv att lära. // Hur kan dom då lägga så mycket på PBI och inriktning på det här att söka information istället för att öva praktiskt? Hur kan dom ta bort så mycket ifrån det praktiska? Det måste dom ju ha sett. Har dom gått in på förebyggande på brandförsvaret, då förstår jag. Då är det ju skrivbord och söka information och hela det där, men// Vi är brandmän. Det är det här vi ska göra och vi kommer säkert att jobba som det i minst fem år.79 _{// Den}

kunskap vi behöver det är basic: träna, träna, träna. Det ska sitta liksom. Gång på gång mötte jag studerande som talade om för mig att ”brand- män är praktiker och inte teoretiker” för att jag skulle förstå varför de

79 _{Vid tiden för mina fältstudier krävdes fem års anställning innan brandmannen} kunde bli uttagen av sin arbetsgivare för vidareutbildning till brandförman.

125

inte ville ägna särskilt mycket studietid åt att läsa böcker, eller söka in- formation i biblioteket. Flera brandmän påpekade att de inte lärde sig håltagning eller dörrforcering i böcker eller över Internet, utan genom praktisk övning.

B6:3: När vi kör praktiska övningar slipper vi att gräva ned oss i sjustegsme- toden. Vi lär oss nåt istället för att köra fast på det. Brandmän är praktiker och inte teoretiker i botten, tror jag.

ALG: Och när du säger teoretiker nu då är det detta att ni inte vill hålla på att sitta still och slå i böcker som du tänker på?

B6: Ja, precis.

ALG: Men ändå kan en teoretiker sitta uppe till klockan elva och läsa bok. B6: Jag är ingen teoretiker

ALG: Jag menar praktiker.

B6: Ja, känner man att man behöver mer kunskap om ämnet, så är det klart. Brandman 6 beskriver hur bokläsning och praktisk övning kan komplet- tera varandra i lärandet under förutsättning att texten har ett relevant innehåll och inte är så avskräckande att man avstår från att läsa:

ALG: Så även om man inte gillar att läsa böcker så läser man böcker när man känner att man måste?

B6:3: Det beror på hur dom är konstruerade. Dom får inte vara för krångli- ga. Man ska ta åt sig det lätt om man säger. Vi hade ju förebyggande. Det var en ganska tydlig bok som vi fick för att reda ut brandklasser 1 och 2. Det var tydliga bilder och ja, bra text och där gick det att slå. Man var ju tvungen att sätta sig ner och titta i boken. Det funkar bra. Det gör det. //Vi körde en hel dag praktik. Vi åkte ut och tittade på objekt. Vi fick ett häfte där det stod om varje objekt och så fick vi gå ut och titta och kika och sedan på kvällen så satt jag uppe till elva, tror jag, och läste den där boken och för- sökte leta svar till frågorna. Det är ju så man ska göra tycker jag.

Vid ett tillfälle delades ett häfte med självstudieuppgifter ut i ämnet skogsbrandsläckning. Uppgifterna var av typen: Hur stor är en hektar? Redogör för begreppen: Eldbrand, front, flygel, rygg, flank. Arbetet vid en skogsbrand en varm sommardag sliter hårt på kroppen. Några för- hållningsregler? De hörde samman med en bok och innehöll sidhänvis- ningar för att underlätta sökandet efter svaren. Vid ett annat tillfälle arbe- tade de studerande med uppgifter de fått för att lära sig att snabbt hitta information i de s.k. farligt-gods-pärmarna. Med uppgifter av det här slaget arbetade de studerande till synes engagerat. De bytte information med varandra och samtalade kring arbetet. Uppenbarligen såg de mening

126

i att lära sig begrepp de kunde tänkas komma att använda framöver, lik- som i att öva sig att finna fakta så att det går av sig självt den dag de be- höver finna fakta fort.

Brandman 4 betonade att han lärt sig se mera på en olycksplats än tidigare genom att han lärt sig ”läsa olyckor” och uppmärksamma vad man ska tänka på i samband med utryckning:

ALG: Har du ändrat ditt beteende på något vis?

B4:2: Ja, praktiskt sett ja. Helt klart. Man tänker på mycket mer nu när man kommer ut till en olycksplats, t.ex. tack vare att man fått in att det ska man tänka på och det där och…

ALG: Då har alltså inlärning ägt rum. B4: Helt klart. Och det är ju en kombination. ALG: Inlärning har ägt rum för att du ser nya saker.

Brandman 4 förespråkade praktiska inslag också i klassrummet. Han sa sig ha svårt att minnas ord och begrepp om de inte ackompanjerades av kroppshandling. Han ville lära med alla sinnen. Han skrev för att minnas, uppskattade experiment och förevisningar. För honom var det viktigt att få ta i utrustningen och att få se hur den används:

B4:2: Men den lektionen gav himla mycket. Just för att det hände mycket också. Just det att han visade att det var brandgaserna som brann och just det att man verkligen får se. Att inte någon bara står där och snackar och sä- ger att så här är det, utan verkligen visar det. Och om man då återgår till sjukvården så kunde det vara litet mer. För där var en sal bakom som stod ledig flera gånger när vi hade lektion och man hade kunnat gå ut och provat på grejerna.// Och det hade ju inte tagit någon extra tid. Läraren kan ju be- rätta samtidigt som vi övar. Bara man får känna på det. Man lär sig mycket mer på det.