Tre flickor och fem pojkar, Anna, Kalle, Linda, Magnus, Olle, Peter,
Sofia, Stefan
44.
Eleverna presenteras nedan i bokstavsordning:
Anna började grundskolans första klass, i en annan stad än där hon nu
bor, och där vi träffades vid de två intervjutillfällena. Hon har gått i
samma skola sedan år två, till och med år nio. Anna bor med sin fa-
milj, mamma, pappa och lillasyster i en mindre stad i Mälardalsreg-
ionen. Problemet är lässvårigheter och hon förstår inte själv varför det
är så svårt. En test gjordes i slutet av år nio angående hennes lässvå-
righeter. Det är ingen i familjen, eller släktingar som har svårigheter
med att läsa och skriva. På fritiden umgås hon med sina kompisar, de
lyssnar på musik och pratar allmänt med varandra.
Kalle gick sina första fem år i en mindre skola i den stad han bor. Det
var i årskurs fyra hans problem med att lära sig läsa uppdagades. Han
fick då tillsammans med några andra elever hjälp av en lärare utanför
klassrummet att läsa och att berätta om den bok de läste. Därefter gick
han i en grundskola med elever från år sex till år nio. Kalle hade
längre tid på prov och ibland fick han skriva svaren på datorn från och
med år sex till och med år nio. Han anser själv att den hjälp han fått
44Av etiska skäl är samtliga namn på de personer som intervjuats, och andra personer som
bidragit, så även namn på orter och skolor i studien fingerade i texten. I de fall syskon nämnts har könet ändrats, från bror till syster, syster till bror.
126
har varit tillräcklig. På fritiden cyklar han mest och ser på filmer. Han
bor tillsammans med mamma och pappa och två äldre syskon. Kalle
har en dyslexidiagnos.
De första fem åren gick Linda i en grundskola för elever upp till års-
kurs fem. Hon har gått i den skola, där jag träffade henne vid det
första intervjutillfället sedan sjätte klass och till och med år nio. Hen-
nes problem handlade framförallt om att läsa, och att förstå det hon
läste samt i viss mån i att skriva, vilket visade sig tidigt i skolan. Linda
har inte fått något och hjälp under grundskolans nio år. En utredning
av hennes läs- och skrivsvårigheterna genomfördes i början av år ett
på gymnasiet. Linda känner inte till om det finns någon i släkten som
har läs- och skrivsvårigheter.
Magnus har under de fem första åren gått i en liten byskola i närheten
av den centralort han bor. Därefter gick han i en grundskola på cen-
tralorten, där man som elev hade möjlighet att gå fram till och med år
nio. Hans mamma och bror samt morfar har diagnostiserad dyslexi.
Dyslexidiagnos fick han själv under år fem i grundskolan. Magnus har
många kompisar, både i skolan som på fritiden, och så har det varit
under hela tiden i grundskolan. Det stora fritidsintresset är att åka ski-
dor, och då speciellt längdåkning.
Den första tiden, i de lägre stadierna i grundskolan, gick Olle på en
mindre skola på orten. I år sex började han i en skola som han sedan
gick till och med år nio. Hans läs- och skrivproblem upptäcktes i år tre
och han fick sin dyslexidiagnos i år fem. I de lägre klasserna fick han
och andra elever hjälp att träna läsning av en extra lärare som kom till
klassen. Från och med år fem till och med år nio var det specialpeda-
gogen som fanns med som stödperson. Han har två syskon, en yngre
Bilaga 3: Presentation av studiens
medverkande
Tre flickor och fem pojkar, Anna, Kalle, Linda, Magnus, Olle, Peter,
Sofia, Stefan
44.
Eleverna presenteras nedan i bokstavsordning:
Anna började grundskolans första klass, i en annan stad än där hon nu
bor, och där vi träffades vid de två intervjutillfällena. Hon har gått i
samma skola sedan år två, till och med år nio. Anna bor med sin fa-
milj, mamma, pappa och lillasyster i en mindre stad i Mälardalsreg-
ionen. Problemet är lässvårigheter och hon förstår inte själv varför det
är så svårt. En test gjordes i slutet av år nio angående hennes lässvå-
righeter. Det är ingen i familjen, eller släktingar som har svårigheter
med att läsa och skriva. På fritiden umgås hon med sina kompisar, de
lyssnar på musik och pratar allmänt med varandra.
Kalle gick sina första fem år i en mindre skola i den stad han bor. Det
var i årskurs fyra hans problem med att lära sig läsa uppdagades. Han
fick då tillsammans med några andra elever hjälp av en lärare utanför
klassrummet att läsa och att berätta om den bok de läste. Därefter gick
han i en grundskola med elever från år sex till år nio. Kalle hade
längre tid på prov och ibland fick han skriva svaren på datorn från och
med år sex till och med år nio. Han anser själv att den hjälp han fått
44Av etiska skäl är samtliga namn på de personer som intervjuats, och andra personer som
bidragit, så även namn på orter och skolor i studien fingerade i texten. I de fall syskon nämnts har könet ändrats, från bror till syster, syster till bror.
126
har varit tillräcklig. På fritiden cyklar han mest och ser på filmer. Han
bor tillsammans med mamma och pappa och två äldre syskon. Kalle
har en dyslexidiagnos.
De första fem åren gick Linda i en grundskola för elever upp till års-
kurs fem. Hon har gått i den skola, där jag träffade henne vid det
första intervjutillfället sedan sjätte klass och till och med år nio. Hen-
nes problem handlade framförallt om att läsa, och att förstå det hon
läste samt i viss mån i att skriva, vilket visade sig tidigt i skolan. Linda
har inte fått något och hjälp under grundskolans nio år. En utredning
av hennes läs- och skrivsvårigheterna genomfördes i början av år ett
på gymnasiet. Linda känner inte till om det finns någon i släkten som
har läs- och skrivsvårigheter.
Magnus har under de fem första åren gått i en liten byskola i närheten
av den centralort han bor. Därefter gick han i en grundskola på cen-
tralorten, där man som elev hade möjlighet att gå fram till och med år
nio. Hans mamma och bror samt morfar har diagnostiserad dyslexi.
Dyslexidiagnos fick han själv under år fem i grundskolan. Magnus har
många kompisar, både i skolan som på fritiden, och så har det varit
under hela tiden i grundskolan. Det stora fritidsintresset är att åka ski-
dor, och då speciellt längdåkning.
Den första tiden, i de lägre stadierna i grundskolan, gick Olle på en
mindre skola på orten. I år sex började han i en skola som han sedan
gick till och med år nio. Hans läs- och skrivproblem upptäcktes i år tre
och han fick sin dyslexidiagnos i år fem. I de lägre klasserna fick han
och andra elever hjälp att träna läsning av en extra lärare som kom till
klassen. Från och med år fem till och med år nio var det specialpeda-
gogen som fanns med som stödperson. Han har två syskon, en yngre
bror och en äldre syster. Kompisar har han både i skolan som hemma,
flera stycken. Olle tror inte att det finns någon med läs- och skrivårig-
heter i släkten, det är inget han har hört talas om i allafall.
Under de första fem åren i skolan gick Peter i en mindre skola utanför
centralorten. Där upptäcktes hans läs- och skrivproblemen i år fyra.
Han fick då gå till en speciallärare på skolan, från början med att träna
mattetal. Från och med år sex och fram till år nio gick han i en större
skola i den närliggande staden. I år sju började han gå till specialpeda-
gogen på skolan. Han menar själv att han hade behövt specialpedago-
gens stöd redan i år sex med att läsa och att förstå det han läste. Det
finns kompisar både i skolan som hemma, och på fritiden spelar han
fotboll och sitter mycket vid datorn. Peter har en dyslexidiagnos, han
har två syskon och hans äldsta bror hade problem med det engelska
språket när han gick i grundskolan.
Sofia bor på en centralort några mil från en större stad. Det är samma
skola som har gällt under hela grundskolan. Skolans upptagningsom-
råde gäller elever från år ett i grundskolan och till och med år nio. Hon
fick sin dyslexidiagnos då hon gick i årskurs fem. Hon bor tillsam-
mans med sin mamma och pappa, en äldre syster och en yngre bror.
Ingen i den övriga familjen har läs- och skrivsvårigheter. Hennes mor-
far hade svårigheter med att lära sig läsa och skriva i skolan, men hans
svårigheter blev aldrig utredda.
Stefan har gått i samma skola under hela grundskolan, från F- klass till
och med år nio på en ort några mil från en större stad. Han bor med
sin mamma, pappa och två yngre syskon. Ingen av hans syskon har
svårigheter med att läsa och skriva, däremot har hans pappa och farfar
haft svårt med att läsa och att stava. Hans problem upptäcktes av hans
128
mamma och pappa då han var liten. Dyslexidiagnosen fick Stefan i
årskurs fem. Kamrater har han många, både på fritiden som i skolan.
bror och en äldre syster. Kompisar har han både i skolan som hemma,
flera stycken. Olle tror inte att det finns någon med läs- och skrivårig-
heter i släkten, det är inget han har hört talas om i allafall.
Under de första fem åren i skolan gick Peter i en mindre skola utanför
centralorten. Där upptäcktes hans läs- och skrivproblemen i år fyra.
Han fick då gå till en speciallärare på skolan, från början med att träna
mattetal. Från och med år sex och fram till år nio gick han i en större
skola i den närliggande staden. I år sju började han gå till specialpeda-
gogen på skolan. Han menar själv att han hade behövt specialpedago-
gens stöd redan i år sex med att läsa och att förstå det han läste. Det
finns kompisar både i skolan som hemma, och på fritiden spelar han
fotboll och sitter mycket vid datorn. Peter har en dyslexidiagnos, han
har två syskon och hans äldsta bror hade problem med det engelska
språket när han gick i grundskolan.
Sofia bor på en centralort några mil från en större stad. Det är samma
skola som har gällt under hela grundskolan. Skolans upptagningsom-
råde gäller elever från år ett i grundskolan och till och med år nio. Hon
fick sin dyslexidiagnos då hon gick i årskurs fem. Hon bor tillsam-
mans med sin mamma och pappa, en äldre syster och en yngre bror.
Ingen i den övriga familjen har läs- och skrivsvårigheter. Hennes mor-
far hade svårigheter med att lära sig läsa och skriva i skolan, men hans
svårigheter blev aldrig utredda.
Stefan har gått i samma skola under hela grundskolan, från F- klass till
och med år nio på en ort några mil från en större stad. Han bor med
sin mamma, pappa och två yngre syskon. Ingen av hans syskon har
svårigheter med att läsa och skriva, däremot har hans pappa och farfar
haft svårt med att läsa och att stava. Hans problem upptäcktes av hans
128
mamma och pappa då han var liten. Dyslexidiagnosen fick Stefan i
årskurs fem. Kamrater har han många, både på fritiden som i skolan.
In document
Jag vill bli bemött för den jag är : Ungdomars perspektiv på att vara elever med läs- och skrivproblematik
(Page 126-130)