• No results found

2.3. Brittisk och europeisk forskning om migration och religion

2.3.2. Primordialism och anti-essentialism

Etnicitetsforskningen har de senaste årtiondena präglats av en rad motsättning-ar och diskussioner. Den viktigaste av dessa hmotsättning-ar kallats primordialism-debatten.

Motsättningen har utvecklat sig längs en rad axlar. Enligt primordialismens kritiker har det länge funnits en tradition av att betrakta etniska grupper som fasta, oförän-derliga och homogena. Etnicitet (eller religion i den mån religion är en betydelsefull del av gruppers kultur) har antagits mer eller mindre determinera eller orsaka in-dividers beteenden, inte minst genom delade föreställningar och kollektiva käns-lotillstånd. Dessutom har etniska (eller religiösa) identiteter ansetts vara okompli-cerade, konsekventa, varaktiga och särskilt betydelsefulla för individers handlingar.

Primordialismen, menar dess kritiker, har dessutom överdrivit likheter inom grupper och förbisett skillnader och motsättningar, med konsekvensen att etnicitet och et-niska tillhörigheter framstår som konstituerande för individers handlingar och sätt att tänka. I korthet, menar kritikerna, reifierar, objektifierar och essentialiserar prim-ordialistiska tänkare etnicitet och religion.71

Som kritik av detta perspektiv utvecklades vad som kan kallas ett anti-essentialistiskt förhållningssätt till etnicitet, med rötter i exempelvis postmodernism, postkolonialism, poststrukturalism och feminism. Kännetecknande för detta förhållningssätt är att man menar att det inte finns någon essentialistisk eller definitiv etnisk identitet, utan etniska grupper är alltid öppna, tillfälliga och diskursiva. Den sociala verkligheten är fragmenterad och situationellt skapad, och detta gäller även för etnicitet och etniska identiteter. Alla gruppidentiteter, menar anti-essentialisterna, är multipla (kön, klass, religion, etnicitet, etc), föränderliga, flexibla, och tillfälliga.

Istället för att uttrycka kärnan av vad en person är, så är identiteter flytande, tillfälliga och kontextberoende. Det sker, menar man, ständiga omförhandlingar och strider om identiteter, och därför går det inte att vid någon enskild tidpunkt finna den sanna eller grundläggande etniska eller religiösa identiteten. Det går inte heller att en gång för alla avgöra vilka av en individs olika identiteter som är de mest betydelsefulla eller grundläggande, eftersom det beror på vilket sammanhang individen befinner sig i.72

Debatten har delvis varit en strid med väderkvarnar. Frågan är vilka samhällsvetare som i strikt mening är primordialister.73 Hursomhelst har emellertid det anti-essentialistiska perspektivet varit dominerande i studiet av etnicitet, religion och migration, både i Storbritannien, Sverige och på andra platser. Särskilt tre författare har varit inflytelserika: Paul Gilroy, Homi Bhabha och Stuart Hall. Av dessa är Hall mest relevant för avhandlingen. Han betonar mångfald och blandformer, särskilt

70 Analyser som utgår från Barth(1969) är ett exempel på detta.

71 Fenton(2003):73-90, Malesevic(2004), Karner(2007):20-23, Spellman(2006), Brubaker(2004):2-10. Hutchington and Smith (1996):8-10. Rex(1996):187-191, 170-172.

72 Malesevic(2004):143-159, Fenton(2003):73-90, Karner(2007): 20-23) Spellman(2006):9-10.

73 Hutchington and Smith (1996):9, Fenton(2003): 73-90.



i relation till migration och integration.74 Han menar att etnicitet är vad vi kallar kulturella drag som språk, religion, traditioner, eller känslomässiga kopplingar till platser. ”Men denna trosföreställning visar sig, i den moderna världen, vara en myt”, skriver han.75 I själva verket finns inga nationer som är sammansatta av ett folk eller en etnicitet, utan ”moderna nationer är alla hybrider”.76 Nationella kulturer och etnicitet borde istället ses som ”diskursiva redskap som framställer skillnad som enhet eller identitet”.77 Även om nationella kulturer aldrig har varit enhetliga eller homogena, trots att det förefallit vara så på grund av att kulturell skillnad tryckts ned med våld och makt, så har migration resulterat i ytterligare pluralisering av identiteter och kulturer.78 Överallt framträder identiteter som inte är fasta, utan i övergång mellan kulturella positioner och emanerande ur olika kulturella traditioner samtidigt. Detta medför att identiteter blir mer positionella, politiska, mångfaldiga och skiftande, mindre fixerade, enade och varaktiga över tid.

Dessa etniska identiteter och etniciteter är inte på väg mot den ena positionen eller den andra utan förblir en blandform med olika influenser. Stuart Hall menar att migration och globalisering resulterar i en ny typ av identiteter där människor tänker på sig själva som tillhörande två etniska grupper och talande två kulturella språk vilka de översätter och kompromissar mellan. Följden av detta är hybrida identiteter, etniciteter och kulturella traditioner. Hall menar att detta tenderar leda till dubbelt medvetande och relativism.79 Det är mot bakgrund av en sådan relativisering orsakad av migration som en ökad betydelse för nationalism och fundamentalism ska förstås.

Det vill säga som kraftfulla försök att rekonstruera rena identiteter, återupprätta koherens och tradition, i ett sammanhang av hybriditet och mångfald.80 Hall betonar att identiteter är strategiska och positionella, samtidigt som de har en förmåga att exkludera. Etniciteter och identiteter är också relationella i betydelsen att de bygger på konstruerandet av det som inte är. Han skriver: ”identiteter kan fungera som punkter av identifiering och känslomässig koppling enbart på grund av sin förmåga att exkludera, utelämna, att göra ‹utanför›, förkastat. Varje identitet har vid sin utkant ett överskott, någonting mer. Enheten, den interna homogeniteten, vilken är grundläggande för identitetstermen, är inte naturlig utan en konstruerad form av utestängande, där varje identitet namnger som sin nödvändighet [...] det som den

‹saknar›”.81

Samtida bidrag till det sociologiska studiet av etnicitet har argumenterat för att den anti-essentialistiska reaktionen på en påstådd determinism i primordialistiska modeller svängt pendeln för långt år andra hållet och, som Karner uttrycker det, riskerar att kasta ut barnet med badvattnet.82 Han menar att det finns något med

74 Hall(1992), Hall(1996), Hall(1990), Hall(1995).

75 Hall(1992): 297 76 Ibid.

77 Ibid.

78 Ibid.: 307 79 Ibid.: 310-314 80 Ibid.: 311.

81 Hall(1996):5.

82 Karner(2007):23. Malesevic(2004):154-157, Fenton(2003):74-75, 73-90. Brubaker(2004):3 kallar det för intellektuell slapphet och klichéartad konstruktivism.



etnicitet och religion som människor kan uppleva som grundläggande viktigt i deras liv, och att det finns livslånga känslomässiga kopplingar till vad som uppfattas vara den egna kulturen, historien, språket och samhörigheten. Under specifika omständigheter kan därför etnicitet ha en närmast primordialistisk betydelse för individer och grupper. Att förneka detta är att förbise en viktig dimension av etnicitet och det sociala livet i allmänhet, där kollektiva känslotillstånd, delade föreställningar och identiteter kan ha stort inflytande på individers handlingar. Detta är inte det samma som kulturell determinism, eftersom primordialistisk etnicitet ska ses som orsakad av sociala processer och villkorad av sociala omständigheter.83 Den sociologiska förklaringen av primordialitet kan därmed mycket väl vara anti-essentialistisk, situationell, kontextbaserad och konstruktivistisk, som Fenton uttrycker det.84

Det anti-essentialistiska perspektivet på etnicitet och religion har vissa förtjänster.85 Det har till exempel visat att kulturell skillnad aldrig helt kan överskridas eftersom försök att segregera, utplåna eller integrera den, samtidigt är en process av att skapa nya former av skillnad. Dessutom har anti-essentialistiska teorier vänt sig emot essentialism och universalism, och indikerat att man måste arbeta med mer öppna modeller av etnicitet. Perspektivet har också visat att verkligheten i sig själv är motsägelsefull och mångfaldig. Slutligen har man lyckats visa på de osynliga eller omedvetna former av dominans som är djupt invävda i vardagliga sociala relationer.86 Det finns emellertid, som Malesevic argumenterat för, stora problem med perspektivet som helhet. Anti-essentialistiska resonemang hamnar ofta i radikal relativism, idealism eller kulturell determinism där sociala aktörer skapas genom totala sanningsregimer och diskursiva praktiker.87

Framförallt är det dock perspektivets identitetsbegrepp som är problematiskt och leder fel i analysen.88 En människas identitet framställs som en tillfällig form av kulturellt kollage eller som ”en pastisch som man skapar åt sig själv genom att välja och vraka bland existerande kulturella artefakter”, som Malesevic uttrycker det.89 Detta är ett i grunden icke-sociologiskt förhållningssätt som förbiser att kategoriseringar och gruppidentifikationer är beroende av externa och interna kollektiva kategoriseringar där möjligheterna att frivilligt välja etnisk tillhörighet är begränsade.90 Det extremt flexibla identitetsbegreppet förbiser helt externa begränsningar och omständigheter.

När dessutom detta identitetsbegrepp används för att förklara handling, försvinner människors verkliga motiv ur analysen. I reaktion mot ett identitetsbegrepp som reifierar grupptillhörighet, har det skapats ett svagt och extremt flexibelt begrepp där identitet blir en produkt av lokala interaktionssituationer och instrumentellt tänkande. I den formen förklarar identitet inte mycket överhuvudtaget. Det är,

83 Karner(2007):23. Jmf. Rex(1996):189.

84 Fenton(2003):73-90

85 Se Malesevic(2004):143-159, för en utförlig kritik av perspektivet. Han kallar det ”anti-foundational”.

86 Malesevic(2004):152-153.

87 Ibid: 154-158.

88 Malesevic(2004):154-158; Även Brubaker(2004): 28-63 delar denna kritik av ”det svaga”

identitetsbegreppet.

89 Malesevic(2004):156.

90 Ibid.:156.



som Brubaker skriver, oklart varför den anti-essentialistiska identiteten är identitet överhuvudtaget. Om det skall vara meningsfullt att använda begreppet måste det innebära någon form av «själv-likhet» över tid medan andra saker förändras, menar han.91