Principlösningar för dagvattenhantering

I följande kapitel ges en generell beskrivning av föreslagna dagvattenanläggningar.

Svackdike

Ett svackdike kan ses som ett alternativ eller en komplettering av traditionella dagvattensystem och används främst vid vägar, gator, gång och cykelbanor där man önskar ett öppet dagvattensystem. Meningen är att de skall fungera som transportsystem och för magasinering av dagvattnet.

Med svackdike avses ett brett vegetationsklätt dike med svag släntlutning, se figur 12. Svackdiken är beklädda med vattentåligt gräs eller våtmarksväxter och karaktäriseras av en stor bredd och en svag längsgående lutning. Svackdiken bör ha en släntlutning på 1:3 eller flackare med hänsyn till skötsel.

Figur 12. Exempel på svackdike i Gyllins trädgård, Malmö (Foto: Norconsult)

För att säkerställa dikets reningseffekt samt kapacitet att transportera bort dagvatten måste gräset klippas kontinuerligt. Eftersom svackdiken i princip är självgödslande på grund av alla näringsämnen som kommer med dagvattnet så krävs ingen ytterligare gödsling. För det kalla klimatet vi har i Sverige, är svackdiken ett utmärkt område för snölagring och omhändertagande av smältvatten.

Torr översvämningsyta / damm

En torr översvämningsyta eller en torr damm är en nedsänkta grönyta som kan användas för att fördröja och rena dagvatten. En torr översvämningsyta kännetecknas av att det vid höga flöden/återkomsttider bildas en vattenspegel. När tillrinningen minskar infiltrerar dagvattnet i markytan och/eller avleds via t.ex. ett

ledningssystem. Översvämningsytan föreslås utformas som en nedsänkt grönyta dit dagvatten kan avledas via svackdiket och närliggande mark/gator via markavrinning.

För att minska erosion är det fördelaktigt om hela ytan är gräsbeklädd. Även inloppet behöver erosionssäkras.

Ytan kan utformas som en vanlig gräsmatta eller med inblandning av halvgräs där kan oljeföroreningar kan fastna och sedan brytas ner när ytan torkar upp. Slänterna bör vara relativt flacka för att underlätta underhåll.

Översvämningsytan föreslås anläggas med en dagvattenbrunn med kupolsilsbetäckning i lågpunkten försedd med en strypt utloppsledning. I figur 13 visas en generell principskiss över en torr damm.

Figur 13. Principskiss torr översvämningsyta och ungefärliga höjder på bottennivå brunn, bottennivå torr damm och befintlig mark.

Våt damm

Våta dammar som har en permanent vattenyta är bra för att behandla stora vattenvolymer med dagvatten och har en god reningsgrad om korrekt konstruerad och underhållen. Dammen kan anläggas som en del av parkytan och nyttjas både för dagvattenhantering samt bli ett trevligt inslag i bostadsområdet.

Genom att förse dammen med ett strypt eller reglerade utlopp kan det utgående flödet begränsas och dagvatten fördröjas i dammen vid regn. När avrinningen till dammen har minskat töms dammen successivt.

Figur 14 visar en bild på en nyligen anlagd dagvattendamm i Trönninge, Varberg.

Figur 14. Exempel på dagvattendamm i Trönninge i Varberg. Foto: Norconsult.

Dammar kräver regelbunden skötsel i form av gräsklippning, rensning av inlopp och utlopp för att de skall fungera tillfredsställande. Ett vanligt problem hos dagvattendammar är att in och utlopp sätter igen och att man fått oönskad vegetationsutbredning om man inte underhåller dammen. Efter tid behöver även sediment att tas bort. Det kan göras antingen med hjälp av grävskopa eller via flytpråm och uppsugning av sediment.

Avskiljningskapaciteten i en damm styrs i stor grad av dammens specifika yta (Petterson, 1999). Dammens specifika yta uttrycks i dammarea (m²) per avrinningsområdets reducerade area (ha). Pettersson visar dock att ackumulering av sediment inte ökar om damm-arean överstiger 250 m²/ha. Optimal avskiljningskapacitet är omkring 80 % för metaller och närsalter och uppnås då dammens specifika yta uppgår till omkring 250 m²/ha, se figur 15. En ökning av dammens specifika yta bidrar endast till en marginell ökning av

avskiljningskapaciteten.

Figur 15. Förhållandet mellan dammens avskiljningskapacitet och dess specifika yta för modellerade och uppmätta halter av TSS och bly. Optimal avskiljning sker vid en specifik yta om 250 m²/ha (Pettersson, 1999).

Vid utformning av våta dammar bör hänsyn tas till längdbredd-förhållandet. I en långsmal utformning ökar reningsgraden då hela dammen nyttjas och minskar risken för så kallad ”döda zoner”, jämfört med en kort och bred våtmark. I teorin kommer grövre partiklar att avsättas närmast inflödet och finare material längre bort eftersom partikelsedimentationen beror på partikeldiametern, se figur 16.

Figur 16. Principskiss för sedimentation av olika kornfraktioner i en damm (Blecken, 2016).

Föroreningar avskiljs i dammar via sedimentation, filtrering, upptag i växter och adsorption. Att ha en damm med varierande djup är en viktig förutsättning för avskiljningsförmågan. Dammar utformas ofta med en

inledande djuphåla / försedimenteringsdamm för att minska sedimentationslastningen till resterande delar. Det underlättar underhållsarbetet då arbetet främst kan koncentreras till den inledande djupdelen av dammen.

Djupdelen fungerar även som en slamficka där partikelbundna föroreningar kan ansamlas.

Träd i skelettjord eller kolmakadam

Träd kan nyttjas för dagvattenhantering, både genom att kronorna fångar upp och gör det lättare för nederbörd att avdunsta, men också genom att rötterna suger upp vatten ur marken. Skelettjord eller kolmakadam är en teknik för att skapa gynnsamma förutsättningar för träd som planteras i en hårdgjord miljö. Med en blandning av makadam och biokol skapas en extra tillväxtzon för träds rotsystem, samt ger god tillgång till luft och vatten.

Skelettjorden kan också fungera som ett underjordiskt magasin där dagvatten kan fördröjas och renas. Rening sker när dagvatten filtrerar genom skelettjorden och sedimenterar på botten. Träden bidrar också med rening genom att ta upp näringsämnen och vatten. I figur 17 visas exempel på träd som planterats med skelettjord i gatan.

Figur 17. Exempel på träd planterade längs gata (Foto: Norconsult).

Dagvatten kan avledas till skelettjorden från gatan via rännstensbrunnar och infiltrationsledningar. Från närliggande gång- och cykelväg kan dagvatten ledas in antingen ytligt beroende på höjdsättning eller via brunnar och infiltrationsledningar. Träden kräver regelbunden skötsel och likaså brunnar och ledningar. Är föroreningsbelastningen hög kan skelettjorden behöva bytas ut med jämna mellanrum då sedimenterade

Oljeavskiljare

Ett oljeavskiljarsystem består av en slam och avskiljare del. I slamdelen renas vattnet genom att sand och slam sjunker till botten. I avskiljardelen lägger sig deoönskade ämnena på ytan. Oljeavskiljare separerar olja från vatten enligt gravimetrisk princip, alltså att bensin och olja som är lättare än vatten avskiljs då den flyter upp till vattenytan, medan slam och andra tyngre partiklar som är tyngre än vatten sjunker ner till botten. För att oljepartiklar som följer med vattenströmmen skall flyta upp till ytan krävs dock att vattenströmningen är laminär (lugn) och att oljedroppen skall vara av tillräcklig storlek för att den kan stiga upp till ytan under uppehållstiden i avskiljaren.

Stenkista eller dagvattenkasett

För att fördröja, rena och där det är möjligt att infiltrera takdagvatten från fastigheter föreslås stenkista alternativt dagvattenkasetter enligt figur 18. Av figuren framgår att dräneringen från fastigheten ansluts direkt till dagvattenledning avsedd för dräneringsvatten i intilliggande gata medan stuprören ansluts till magasins-volymen. Takvattnet utjämnas således i stenkistan, alternativt dagvattenkassetten, där det kan magasineras och infiltrera. Från de magasin där dagvatten kan infiltrera är utloppsledningen tänkt att användas som bräddledning vid större regn då inloppsflödet är större än infiltrationshastigheten. Genom detta

tillvägagångssätt säkerställs avledningen av dräneringsvatten samtidigt som takvattnet fördröjs/infiltreras.

Förbindelsepunkt för dagvatten upprättas genom anslutning av fastigheterna till en dagvattenledning i gatan.

Figur 18. Föreslagen princip för utformning av dagvattensystem med dagvattenkassett för friliggande villor (Illustration:

Norconsult).

Blågröna dagvattenanläggningar och ekosystemtjänster

Genom att fördröja och rena dagvatten i öppna så kallade blågröna lösningar som svackdike och dammar genereras ytterligare värden som ekosystemtjänster, samt rekreativa och estetiska funktioner. Diken och dammar kan utgöra viktiga livsmiljöer för både djur- och växtarter och främjar även biologisk mångfald.

Exempel på ekosystemtjänster som kan genereras med blågröna lösningar är pollinering och luftrening. Andra fördelar med diken jämfört med ledningar är att de har en trög avledning och således en förmåga att fördröja och infiltrera dagvatten.

Genom att integrera dagvattenanläggningar med rekreativa och estetiska funktioner skapas en upplevelserik och varierad upplevelsemiljö som kan locka människor till olika typer av utomhusvistelse och skapa sociala interaktioner.