Professionella bedömningar – professionellt seende

Forskare har intresserat sig för hur en yrkeskår kommer till utifrån vad det är som formar medlemmarnas seende. Den fråga som man söker besvara är vad en specifik yrkesgrupp fokuserar på när den betraktar världen. Till sin hjälp använder forskarna bl.a. följande frågor: Vilka företeelser är det medlemmarna i en specifik yrkesgrupp fokuserar på när de betraktar verkligheten? Vilka händelser i dessa företeelser har betydelse för yrkes-

gruppens professionella seende? Hur ser det område ut som är deras specifika

verksamhetsfält? Hur formas det som utgör deras teorier, artefakter och särskilda expertis som skiljer dem från andra grupper? (Goodwin, 1994, s. 606).

Träning och utbildning utgör för många yrkesgrupper grunden för att skapa det som kallas ett professionellt seende (professional vision). Polismannen läser av situationen utifrån sin träning och erfarenhet, så gör också t.ex. läkaren och snickaren. Den oinsatte förstår vanligtvis inte alls vilka detaljer den tränade yrkesutövaren uppmärksammar eller vad yrkesutövaren behöver ta reda på för att göra en professionell bedömning. Det som intresserar forskare från discipliner som antropologi, etnologi och tillämpad lingvistik är vilka tolkningsramar som en specifik yrkesgrupp använder, vilka fenomen som man vanligtvis märker ut och samspelet mellan skrivna praktiker, mellanmänskliga samtal och användandet av verktyg (Goodwin, 1994, s. 606, 611). Även yrkesgruppen miljö-

inspektörer tar fram teorier och föremål som representerar dem. Här nedan följer en presentation av hur miljöinspektörer formar sin tolkningsram, på vilka sätt de märker ut de fenomen som är viktiga för deras profession och hur de uttrycker sin yrkestillhörighet.

6.3.1 Tolkningsramar

Alla yrkesgrupper har sina tolkningsramar som de använder för att tolka verkligheten och utifrån den tolkningen förstå hur de ska agera i sitt arbete. En tolkningsram ”är en

systematiserad praktik som används för att transformera verkligheten till de kategorier och händelser som är relevanta för professionens arbete” (Goodwin, 1994, s. 608). Denna tolkningsram ges via utbildning och utvecklas genom att praktisera yrket. Varje yrkes- grupp utgår från sitt perspektiv och just den gemenskapens praktik. Läkaren som kommer till en olycksplats tolkar det hon eller han ser på ett annat sätt än vad poliserna gör. De uppmärksammar också olika saker fast de finns på samma olycksplats. Att göra en

Miljöinspektörer har också utvecklat en egen tolkningsram för sin profession. De vet vilka detaljer de ska titta efter och undersöka vid en inspektion. Till hjälp för detta har de utvecklat olika checklistor. Om en inspektion görs på t.ex. en plåtverkstad kommer inspektören att förvissa sig om att det finns adekvat ventilation i den verkstad som används för billackering och verksamhetsutövaren måste kunna visa upp intyg som talar om att ventilationen fungerar som den ska. När inspektören går in i billackeringen är det bl.a. ventilationssystemet vederbörande kommer att vara uppmärksam på. Inspektören väljer ut ventilationssystemet som en av de detaljer som ska granskas. För en utom- stående ser det bara ut som att inspektören rör sig litet planlöst i rummet medan hon eller han låter blicken fara över väggar och golv. Det inspektören egentligen gör är att hon eller han kopplar på sitt professionella seende och utifrån sin kunskap och erfarenhet arbetar sig fram till en bedömning av miljösäkerheten i verksamheten.

När det gäller tolkningsramar stärks de av den kollegiala gemenskapen. Kollegor lär varandra se det som är angeläget för det yrkesmässiga arbetet. Tillsammans hjälps kollegorna åt att tolka det de ser för att utföra ett korrekt arbete (Goodwin, 1994, s. 608- 609). Det är också vad vår undersökning visar ingår som en bedömningsdimension i miljöinspektörernas arbete. För att kunna göra en bedömning är det viktigt att också tala med kollegor, antingen på det egna kontoret eller i en annan kommun. Det är inte bara samtal med kollegor som hjälper till att stärka och utveckla tolkningsramen. Att läsa igenom tidigare beslut och undersöka lagrummet stärker också tolkningsramen. Det sker genom det språk som används där och genom det fokus på vissa företeelser som finns både i miljöbalken och i de tidigare beslut som formulerats.

Vi skulle vilja hävda att en del av miljöinspektörernas tolkningsram utgörs av checklistor som används vid en inspektion. Miljöbalken utgör också en del av tolkningsramen, lik- som samtal med kollegor och tidigare beslut som gjorts av kollegor. Det behövs dock en fördjupad undersökning för att kunna avgöra hur dessa fyra delar hänger samman med varandra och på vilket sätt de stödjer varandra och inspektörernas tolkningsram. Om man ser till definitionen att en tolkningsram ”är en systematiserad praktik som används för att transformera verkligheten till de kategorier och händelser som är relevant för profession- ens arbete”, stämmer det väl överens med de tidigare i kapitlet beskrivna dimensionerna.

6.3.2 Utmärka fenomen

Den mänskliga perceptionen fungerar så att några föremål eller figurer uppmärksammas därför att de är relevanta för det individen just då gör. Resten av omgivningen ”smälter ihop” och bildar en bakgrund (Goodwin, 1994, s. 609f). En människa som är intresserad av fåglar uppmärksammar dem på ett helt annat sätt än den som inte intresserar sig för fåglar. Om man t.ex. kör bil kommer det att vara alla föremål och levande varelser som rör sig eller ser ut att kunna börja röra på sig som fångar ens uppmärksamhet. Resten av omgivningen lägger man inte riktigt märke till, den bildar en bakgrund. Många yrkes- grupper använder perceptionsförmågan på ett systematiserat sätt i sin yrkesutövning, så

Ett sätt att lyfta fram viktig information är att med en märkpenna markera ord eller delar av en text som man läser. Ett annat sätt är att rita på marken för att märka ut var t.ex. spillolja hamnat. Olika yrkesgrupper använder olika metoder för att markera det som är viktigt i omgivningen, i ett dokument eller i en händelse. Grävmaskinisten har sina sätt, liksom sjuksköterskan har sina. Ytterligare ett sätt att märka ut viktig information är att skriva ner den. Det är ett vanligt sätt för miljöinspektörer under inspektioner. Med ord beskriver de vad de utifrån sin tolkningsram uppfattar vara väsentligt. De antecknar verksamhetsutövarens svar på de frågor som ställs. Ett annat sätt att dokumentera på som ibland används av inspektörerna är att fotografera vissa detaljer i verksamhetens lokaler eller utanför verkstaden eller fabriken. Det är återigen den professionella tolkningsramen som avgör vad som fotograferas.

På det här sättet kan man säga att miljöinspektörerna i förväg mentalt ”märker ut” vad som är viktigt för deras yrkesutövande. Man skulle t.o.m. kunna säga att anteckningarna och fotografierna blir ett förkroppsligande av den mentala karta som de med hjälp av sin tolkningsram tar fram. Inför det myndighetsbeslut de så småningom ska skriva återvänder de till sina anteckningar och fotografier.

6.3.3 Delarna som uttrycker en yrkesgrupp

Somliga yrkesgrupper utvecklar en klädkod som gör det möjligt för utomstående att känna igen dem. Det kan vara uniformer som måste bäras i tjänsten, som t.ex. poliser eller religiösa ledare har. Det kan också vara praktiska och oömma kläder som hantverkare eller sjukvårdspersonal har på sig. Vissa verktyg och redskap tillhör vissa yrkesgrupper. Stetoskopet förknippar vi med läkare och en särskild sorts symaskin med skomakaren. Alla sådana föremål signalerar en viss yrkestillhörighet som i sin tur ger legitimitet åt bäraren av dem. Vissa yrkesgrupper får med åren ett visst sätt att röra sig på som gör att de i alla fall av somliga kan kännas igen även om de inte bär något av sina typiska attribut just för tillfället.

Frågan är om det finns några särskilda verktyg eller föremål som är unika för miljö- inspektörerna. De har ingen särskild uniform eller unika föremål som utmärker dem. De kommer i vanliga kläder och bär ofta med sig ett anteckningsblock. Det är allt. När de kommer tillbaka till kontoret använder de datorer som väldigt många människor gör i sitt arbete i dag. På så sätt utmärker de sig inte alls. Det intressanta är att de ändå har något som ger dem legitimitet (förutom att kunna intyga att de är anställda som miljöinspektörer på ett miljökontor eller som miljöhandläggare på en länsstyrelse). Det är deras sätt att

Ibland talar man om en yrkesgrupps nomenklatur, dvs. de gemensamma ord och begrepp som yrkesgruppen håller sig med. Det som visade sig i vårt forskningsprogram och inte minst i den enkät vi sände ut till landets alla kommunala miljöchefer var att vissa ord och begrepp betydde olika saker i olika delar av landet. Vissa begrepp användes inte alls i några kommuner vilket gjorde att de ställde kontrollfrågor om vad vi menade med vissa frågor i enkäten. Det intressanta är att alla de ”miljötillsynsord” som användes i enkäten hade tagits från material som tillhandahålls av Naturvårdsverket.

Eftersom myndighetsbeslut ska vara prövbara är det väldigt viktigt att det språk

myndighetsbeslutet skrivs på är entydigt. Det uppstår därmed ett särskilt sätt att skriva på som också ger prägel åt yrkesgruppen. Därför är det extra intressant att förstå yrkes- gruppen miljöinspektörer utifrån samspelet mellan skrivna praktiker, mellanmänskliga samtal och användandet av verktyg. Det är där vi kan finna det som skiljer dem från andra yrkesgrupper. Inspektörerna har bland annat utvecklat olika checklistor som de använder vid inspektioner, vilket är en form av skriven praktik som tar sitt avstamp i miljöbalken och i tolkningar av denna. I samtal med verksamhetsutövare använder de sig av sitt specifika yrkesspråk som förstärker deras legitimitet. I strikt mening kan vi kanske inte säga att inspektörer använder sig av vissa verktyg som är unika för dem. Men de använder anteckningspapper och penna, kamera och dator. Med hjälp av dessa ger de uttryck för sin profession, de ger en bild av vad miljöinspektörer är för yrkesgrupp och med dessa stärker de sin legitimitet. Något som är unikt för yrkesgruppen är att de har rätt att göra inspektioner. De har enligt lag rätt att undersöka lokaler och områden där miljö- farlig verksamhet bedrivs. Denna rätt skulle kunna kallas ett ”verktyg” för arbetet och något som utmärker dem som yrkesgrupp.

Slutligen vill vi poängtera att det professionella seendet inte i första hand är en individuell förmåga utan något som tillhör ett kollektiv och formas av alla som tillhör det kollektivet (Goodwin, 1994, s. 626). Därför är det viktigt för inspektörer att träffas både formellt och informellt. På konferenser med särskilda teman får de möjlighet att lära sig mer om ett specifikt ämne och möjlighet att stärka sin identitet som inspektörer, samt tillfälle att bli samstämmiga med övriga kollegor. Man skulle kunna säga att genom möten och

diskussioner med kollegor förbättrar de sitt professionella seende. I vår undersökning om vilka bedömningsdimensioner som används vid inspektörers bedömningar framhåller de också vikten av att samtala med andra inspektörer för att deras bedömningar ska bli så korrekta som möjligt.