Då detta inte är ett av Tyréns egna projekt så har vi valt att inte skriva ut namnet på projektet eller dess entreprenör. Vi valde dessutom att låta konstruktören för detta projekt vara anonym.
44
Detta projekt handlade om att ett garage skulle byggas för ett antal framtida kontorshus i området. Bottenplattan i garaget byggdes ungefär 6 meter under grundvattenytan och fungerar som en platta på mark. För att komma ned till den nivån där bottenplattan skulle byggas sprängdes och schaktades upp till 6 meter berg bort. Genom lägga in en tätspont runt omkring den del där bottenplattan skulle byggas och sedan pumpa undan grundvattnet, sänktes grundvattenytan tills hela projektet var färdigställt.
Några av de utmaningar konstruktören fick brottas med vid utformningen av bottenplattan var utförandet av vattentäta gjutfogar, och i synnerhet utförandet för att få till vattentäta dilatationsfogar. Eftersom bottenplattan gjöts i flera etapper, ledde det till att många fogar krävdes mellan de olika plattdelarna och då skapades många problemområden där genomträngning av grundvatten kunde uppstå. Dessutom behövde bottenplattan gjutas mot befintliga konstruktioner i vissa delar och det gav upphov till stora dragkrafter pga. krympningen. Det var väldigt viktigt att se till att tätningen vid dessa anslutningar var korrekt utförd, för att undvika vatteninträngning. Ännu ett ställe där tätningen var av stor vikt, var där dragstagen gjöts in i bottenplattan.
Tanken var att dragstag, förankrade i berg, skulle utnyttjas för att hålla emot det hydrauliska upptrycket som grundvattnet åstadkom. Frågan här var vilken tjocklek som ansågs vara lämplig och med det vilka centrumavstånd som skulle krävas mellan dragstagen för att motverka det hydrauliskt upptrycket.
Efter att berget hade sprängts bort till rätt nivå, jämnades grunden ut genom att ett 150 mm lager av kross och grus lades på berget för att sedan gjuta på ett 50 mm tjockt lager av avjämningsbetong. Detta gjordes för att förenkla arbetsprocessen samt få en jämn och fin bottenplatta. Tjockleken på bottenplattan dimensionerades fram till att vara 700 mm när den låg cirka 6 meter under grundvattenytan. I de ytor där bottenplattan ligger väldigt nära grundvattenytan gjöts en 500 mm tjock bottenplatta för att klara av kraven för genomstansningen under pelarna. Vid vissa områden, där grundvattenytan är 6 meter ovanför bottenplattan, skulle det räcka med en tjocklek av 500 mm på bottenplattan, men för att förenkla utförandet valdes 700 mm för alla delar som låg under grundvattenytan. Betongen var vattentät (maximal sprickbredd på 0,2 mm) av klass C 35/45 och ett vattencementtal som inte fick överskrida 0,4.
Centrumavståndet mellan dragstagen, som var av typen Dywidag Prestressing Steel, var maximalt 3,5 meter. Dywidag-stagen har stålkvalitén S 900/1030 MPa med en diameter på 32 mm. Dessa dragstag har en lastkapacitet på 844 kN, men den tillåtna dragkraften på varje dragstag begränsades till 390 kN. Att den tillåtna dragkraften begränsades, beror på att dragstagen tilläts en viss avrostning. Dragstagen dimensioneras och korrosionsskyddas för en livslängd på 50 år. Detta skydd sker främst genom det injekteringsbruk som sprutas in mellan dragstag och berg. Förankringslängden för alla dragstag var på 3,5 meter för att kunna överföra lasterna mellan bottenplattan och berget. Ett foderrör som borrades ned till bergets yta installerades på utsidan av dragstaget enligt Figur 28 nedan. Foderrören finns endast där som ett korrosionsskydd för dragstaget.
45
Figur 28.Dragstaget Dywidag Prestressing Steel och dess utförande.
Alla hiss- och pumpgropar i konstruktion gjöts i en hängande form, dvs. hela hiss- eller pumpkonstruktionen gjöts i ett stycke. Detta leder till att inga infästningar skapas mellan vägg- och bjälklagsdel och det i sin tur tar bort behovet av fogar i dessa konstruktionsdelar. Eftersom bottenplattan är vattentät, kommer det inte finns några möjligheter för grundvattnet att tränga igenom denna konstruktionsdel.
När dragstagen skulle installeras i bottenplattan, krävdes det att muttrarna kunde dras åt efter att betongen gjutits (handlar inte om att dragstaget ska för- eller efterspännas, utan bara att muttern kan dras åt så att dragstaget är ordentligt fäst till betongen). Lösningen till detta var att en lucka från underkanten av ankarplattan upp till överkant på bottenplattan skapades som synes i Figur 28. Efter att bottenplattan fått härda erforderlig tid, installerades ankarplatta och mutter och spändes åt mot betongen. När detta hade gjorts, gjöts luckan igen och den inre betongytan jämnades då ut.
För att göra utförandet så enkelt som möjligt, skulle Bamtec armering (rullarmering) utnyttjas. Problemet med att rulla ut armeringen var att dragstagen skulle stå i vägen för utrullningen, eftersom dragstagen behöver borras ned i berget och installeras upp i bottenplattan innan armeringen rullas ut. Detta löstes genom att en skarv skapades i underkanten av bottenplattan, och den delen av dragstaget som låg i bottenplattan kunde skruvas i skarven efter att
46
armeringen rullats ut. Skarven ger så gott som 100 % överföring av lasterna, dvs. ingen kapacitetsförsämring uppstår av denna tillämpning.
Under gjutningen av den första etappen valde konstruktören att lägga ut en tätskiktsmatta av bentonit (Volclay Voltex) under hela bottenplattan. Tanken var att denna tätskiktsmatta skulle vara en första barriär i tätningen mot vattengenomträngningen. Innan påbörjandet av nästkommande etapper, befarade konstruktörerna att det förelåg en viss risk att tätskiktsmattan skulle mosas under den tunga bottenplattan. Detta skulle då leda till att tätskiktsmattan förlorade sina tätningsegenskaper och därför valde de att ta bort tätskiktsmattan i kommande etapper. Istället lades bara tätskiktmattan under bottenplattan där det fanns fogar och dragstag. Där skarven för dragstagen fanns, i underkant bottenplatta, lades Bentoseal smetmassa ut runt skarven som tätning, utöver det första tätningsskyddet. Skulle inte dessa två tätskikt klara av att täta tillräckligt mot grundvattnet, sattes ett tätningsband in av bentonit runt dragstaget inne i bottenplattan. Den sista barriären mot vattengenomträngning var att injekteringsslangar installerades i vissa känsliga områden, med en nippel som stack upp på ovansidan av bottenplattan. Injekteringsbruk ska kunna sprutas in i dessa, utifall sprickorna i bottenplattan blir så stora att grundvattnet tränger in så djupt i bottenplattan. De olika barriärerna som utnyttjades för att täta bottenplattan visas i Figur 28.
Mellan två gjutetapper sattes dilatationsfogar (rörelsefogar) in. En ursparing i mitten av bottenplattan gjordes i den första etappen och ytan ströks med kallasfalt, Figur 29, för att öka på lyftkraften mellan de båda plattdelarna och på så vis motverka kantresning. Där ursparing fanns, lades gjutavstängare in med fogbandskorg med ett fogband av märket Tricomer. Dessutom sattes en plåt som med fogbandet kan röra sig i korgen. Under de två gjutetapperna lades två lager av bentonitmembran ut som ett första skydd mot grundvattnet. Direkt på dessa två membran, på utsidan av den första gjutetappen, sattes fogband in av typen Volclay Big Stop in. Dessa två tätskikt sväller upp vid kontakt med vatten och tätar till ihåligheterna.
Figur 29. Illustrerar hur dilatationsfogar är tänkta att monteras mellan olika etapper.
Det var inga problem med några genomgående sprickor i bottenplattan och det skedde ingen vattengenomträngning i dessa delar. Men vattengenomträngning uppstod vid
47
dilatationsfogarna. Eftersom denna bottenplatta var väldigt stor, gjöts den i olika etapper, och ibland kunde det dröja något år innan nästa etapp gjöts på. Under den tiden låg dessa dilatationsfogar ute och fick påverkas av miljön där tätningens funktion förstördes. Trots detta byttes aldrig dilatationsfogarna ut innan nästa etapp gjöts på och då läckte det självklart in grundvatten i konstruktionen när pumpningen av grundvatten slutfördes, nämnde konstruktören. Men det läckte in väldigt lite grundvatten och skapade aldrig några egentliga problem. Detta löstes snabbt genom att det injekterades cementbruk där grundvatten hade trängt igenom. Utformningen av dilatationsfogarna mellan två etapper visas i Figur 29.