3. LÄGERSMÅLEN UNDER STORMAKTSTIDEN
4.9 Prostitution i en bondsocken
Fram till 1778, då lägersmålen fortfarande betraktades som verkliga brott och lägersmannen regelmässigt blev avslöjad och dömd, förekommer, som jag ti-digare nämnt, inga tecken på att någon av kvinnorna skulle ha varit prostitu-erad. Av domböckerna framgår att kvinnorna haft pigtjänster eller varit ute på arbete av mer tillfälligt slag när de träffade lägersmannen. Kvinnorna kunde också uppge när och var lägersmålet skett. I flertalet fall var det också kvinnans första och enda förseelse. Av allt att döma fanns det inget utrymme för prostitution i en bondsocken av Everlövs typ, i en tid då osedlighet för-följdes och beivrades. Med tiden förändras dock bilden.
I ett fall från 1816 hade två, ej namngivna män, lämnat in en stämnings-ansökan mot änkan Marie Dufvander vid Skatteberga och pigan Kjerstina Matsdotter från Hemmestorp. Vad Kjerstina haft för sig vid Skatteberga framgår inte av protokollet, men tydligtvis hade hennes leverne upprört folk i trakten. Ingen av kvinnorna infann sig vid rättegången och målet sköts därför upp till nästa ting, då kvinnorna skulle infinna sig eller också hämtas dit med tvång. Vid nästa ting meddelade kronolänsmannen att kvinnorna inte anträffats, och bad om ytterligare några dagars uppskov. Några dagar senare infann sig så Kjerstina vid tinget. Hon erkände lägersmålet och tillstod att hon pliktat för lägersmål en gång förut. Redan året därpå födde Kjerstina yt-terligare ett oäkta barn och stämdes till tinget för tredje resan. Kjerstina bodde då med sina tre oäkta barn, som inhyses hos en korpral Lindqvist i Hemmestorp.335
Ett annat fall, från 1849, innehåller ett till synes tragiskt livsöde, där det väl inte kan uteslutas att den åtalade kvinnan var prostituerad, även om det inte nödvändigtvis behöver ha varit så. Fattighjonet Hanna Nilsdotter hade stämts till tinget efter angivelse från prästen i Everlöv. Hanna hade fått sitt första oäkta barn vid 22 års ålder och nu vid 35 väntade hon det femte. Hanna
335Torna häradsrätt, 1816, vt nr 75; 1816, st nr 2 och 63; 1817, ht nr 44 samt Everlövs husförhörslängder. Kjerstina Matsdotter född i Rödde 1791 dog i socknen 1829.
infann sig dock inte vid tinget varför målet sköts upp till nästa ting då Hanna skulle inställa sig. Vid nästa ting berättade åklagaren att Hanna inte ägde nå-gon fast hemvist och för den skull inte kunnat meddelas utslaget från föregå-ende ting. Målet sköts upp på nytt och vid nästa ting infann sig Hanna slut-ligen. Hon erkände att anklagelsen var riktig och att hon nyligen fött ett femte oäkta barn, men då detta var första gången hon stod åtalad för lägersmål, kunde rätten endast döma henne för första resan.336 När Hanna födde sitt fjärde barn uppgavs hon vara ”på socknen” och vid det femte barnets födelse noterade prästen, att hon var ”försvarslös”.337 Kvinnor med skaror av oäkta barn hade man inte tidigare sett i socknen. Det här var ett nytt fenomen, ett 1800-tals fenomen. Å andra sidan hade inte heller unga kvinnor tidigare noterats som ”på socknen” eller som ”försvarslösa”. Hanna behöver, som sagt, inte ha varit prostituerad. Hennes situation kan lika gärna ha varit frukten av lägersmålens avkriminalisering, kombinerad med en stor fattigdom bland kvinnorna.
Det finns ett annat fall som kanske kan sprida ljus i saken. Det är fallet med Anna Andersdotter, och hennes sex oäkta barn. Rättsfallet, som är från 1838, är inget lägersmålsfall utan gäller vägran att efter lysning fullborda äk-tenskap med vigsel. Kronolänsmannen överlämnade ett brev till rätten, från prästen i Everlöv:
”På begäran av pigan Anna Andersdotter vid no 13 Hemmestorp lämnas följande bevis.
Hon är född i Everlöv socken den 15 Maj år 1801 och hon kom från Weberöd 1835.
Från samma församling, där, enligt pastors intyg, lysning till äktenskap emellan henne och f.d. kvartermästaren G.A. Lindqvist klanderfritt blivit avkunnat den 9, 16 och 23 november 1835 utan att äktenskapet sedan blivit genom vigsel bekräftat, hade hon med sig 3-ne döttrar, nämligen Margareta, Elna och Mätta, som ännu leva. Till den sist-nämnda av dem, som enligt medförda attesten, är född den 28 december 1832, har bemälte Lindqvist icke under tysthets villkor utan fritt och öppet, för undertecknad till-stått, att han är fader. Däremot har Anna Andersdotter under den 6 januari 1837, här-städes framfött en tolv dagar därefter avliden son, som hon kan hava sammanavlat med annan person, och förklarar sig nu i likhet med Lindqvist, alldeles obenägen att äkten-skapet fullborda.” Etc.
I ett annat intyg, från prästen i Veberöd, lämnas i stort sett samma uppgifter men med följande tillägg: ”men sedan har icke äktenskapet blivit fullbordat, förmedelst hans hårda och elaka uppförande emot henne.” Genom förhör med Anna Andersdotter och Gustaf Adolf Lindqvist framkom att Lindqvist var skollärare i Rödde och 45 år gammal. Efter att först ha levat i olovligt
336Torna häradsrätt, 1849, vt nr 98; 1849 st nr 8 samt 1849, ht nr 8 samt utslag nr 176.
337Everlövs kyrkoarkiv, serie C, dopboken 1844 och 1849.
förhållande med Anna, hade han i början av 1834 tagit emot henne i sitt hus.
Sedan de avtalat om äktenskap hade Lindqvist låtit lysa till äktenskap, vilket dock aldrig hade fullbordats. Ett halvt år efter lysningen hade Anna i stället flyttat ifrån Lindqvist, och därefter inte vistats i hans hus. Efter den tiden hade Anna också fått en son med en annan man. I protokollet konstateras också att ”de å ömse sidor missbelåtna äro [och] alldeles motvilliga med varandra äktenskap ingå”.
Därefter tog rätten upp frågan om dottern Mätta, som ju enligt prästsedeln skulle vara Lindqvists barn. Lindqvist medgav att han väl borde anse sig vara far till Mätta men i protokollet sägs att han ”dock i detta hänseende icke kunde från sig avlägsna tvivelsmål, vid vissheten därom att Anna den tiden lika mycket som sedermera varit böjd för lösaktighet, därifrån hon i Lindqvist tanke icke kan avstå, vilket stadgat hans motvilja för henne”.
Mot detta hävdade Anna bestämt att Lindqvist, och ingen annan, var far till barnet och att han skulle dömas att betala ett skäligt årligt underhåll till barnets uppfostran. Anna påstod också, att hon inte brutit sin trolovning med Lindqvist förrän han vägrat att fullborda äktenskapet. Rätten dömde till skillnad i trolovningen och Anna fick böta 13 riksdaler 16 skillingar, för att hon under trolovningen haft sexuellt umgänge med en annan man. Denna summa skall jämföras med att Lindqvist dömdes att i årligt underhållsbidrag till barnet betala 6 riksdaler och 32 skillingar.338
Anna Andersdotter kan, utifrån den tidens synsätt, inte ha framstått som någon moraliskt högtstående person, men ingenting i fallet tyder på att hon skulle ha varit prostituerad, de många oäkta barnen till trots. Pigan Anna Andersdotter och skolläraren Gustav Adolf Lindqvist levde inte efter lagen.
Utifrån deras ståndpunkt torde väl lagen snarast ha framstått som en samling föråldrade och irrelevanta regler.
Sammantaget har vi inga skäl att misstänka att prostitution, som ett per-manent fenomen förknippat med en specifik grupp av kvinnor, förekom i socknen under 1700-talet. I fallet från 1816 förekommer vissa omständighe-ter som talar för att pigan Kjerstina Matsdotomständighe-ter från Hemmestorp levde ett lösaktigt liv vid Skatteberga. Att det under 1800-talets första hälft förekom-mer kvinnor med så många som fem eller sex oäkta barn behöver däremot inte i sig betyda att kvinnorna var prostituerade. Förhållandet kan lika väl spegla, att sexuell samlevnad inte längre ansågs förpliktiga till äktenskap i alla befolkningsskikt. Ändå blir det sammantagna intycket att den folkliga moralen genomgått en märkbar förändring under 1800-talet och att grannkon-trollen minskat. Kongrannkon-trollen inom församlingen tycks också ha förlorat i
338Torna häradsrätt, 1838, vt nr 173.
tydelse. I enlighet med barnamordsplakatet skulle ingen längre hållas utanför församlingens gemenskap på grund av lägersmål även om målet inte var av-gjort vid domstolen.339