Vilka är då konsekvenserna av att psykologin har haft en så stark position? Psykologins roll inom pedagogi- ken är givetvis mångfasetterad, och ständigt föränder- lig. Att i detalj analysera dess inflytande i skriftserien är ett stort projekt. Här ska endast en konsekvens av psykologins dominans beröras: intresset för skillnader. Tendensen kan exemplifieras med Johan Öbrinks stu- die Skolbarns skolkning. En pedagogisk-psykologisk under-
sökning (1964). Studien var i stort upplagd som en
jämförelse mellan två sociala kategorier: ”skolkare” och ”icke-skolkare”. Dessa jämfördes bland annat med avseende på familjerelationer, nervositet och brottsliga t e n d e n s e r. Datamaterialet var stort. Metoder som användes var gruppintelligenstest; frågeformulär för eleverna; neurostest för eleverna; frågeformulär för eleverna; intervjuformulär för föräldrarna; rorschach- test; defense mechanism test. Rorschachtestningen gav bland annat följande resultat:
Vid rorschachtestningen lämnar eleverna i grupp I [skolkare] fler detaljsvar än kontrolleleverna. Detta anses betyda, att de har en tendens att fly från en obehaglig verklighet.
Skolkarna har relativt många svar som hänför sig till vita fält på tavlorna, vilket brukar tyda på en viss envishet och oppositionell inställning.
En större procent av skolkarna än av kontrolle- leverna har mycket hög känslokvot (aff e c t i v e ratio), vilket torde medföra att skolkarna reagerar starkt på yttre stimuli. Emellertid lämnar skolkare med hög känslokvot få färgsvar, vilket måste inne- bära att de döljer sin inre emotionella känslighet bakom en kall, likgiltig yttre attityd (Öbrink 1960:100).
19 T ex ”Både modern psykologi och modern pedagogik ha ju funnit, att sysselsättningen skapar tillfredställel- se” (Stehr 1937:5).
Studien av skolbarns skolkning är i en mening inte representativ för hur psykologiskt tänkande kommit att användas i skriftserien. Genom sitt tema – skolk – kretsar den snarare kring moraliska och disciplinära frågor, än kring mer didaktiska frågor, vilket gör per- spektivet ovanligt. I en annan mening ligger den dock i linje med mycket annat psykologiskt tänkande i skriftserien: genom sitt intresse för skillnader. I skrift- serien är det framförallt tre typer av skillnader mellan sociala kategorier som frammanats av den psykologis- ka blicken: skillnader barn/vuxen; skillnader mellan olika åldrar; skillnader mellan människor i begåv- ningshänseende.
Den första skillnaden, mellan barn och vuxna, kan handla om att barn och vuxna tänker på olika sätt, exempelvis att barn använder sig av individualföreställ- ningar istället för allmänföreställningar (Ziehen 1901: förord), eller att barns minne fungerar annorlunda än vuxnas (Netschajeff 1902:122).
Att skilja mellan ”barn” och ”vuxna” är förstås tämli- gen grovhugget och har inte alls varit det vanligaste sättet. Istället för att utmåla barn som en homogen social kategori har skillnader barn emellan diskuterats genom att barndomen har delats in i olika faser. En som tidigt visade intresse för frågan var Fridtjuv Berg. I Folkskolan såsom bottenskola, som ursprungligen trycktes 1883 (omtryckt i skriftserien, Berg 1911) uttryckte Berg ett missnöje över hur lite vetenskapen lyckats kartlägga av barnens utveckling. Det vetenska- pen lärt om skillnaden mellan de olika åldrarna var enligt Berg ”försvinnande litet”, men han uttryckte samtidigt förhoppningar om att vetenskapen skulle utvecklas i detta avseende (1911:56). Martig (1900) delade in barn- och ungdomstiden i fyra faser: den späda åldern; mjölktandsåldern; goss- och flickåldern; ynglinga- och jungfruåldern. Varje fas hade sina distinkta kännetecken vad gäller kroppslig och själslig utveckling och vilken uppfostran som var lämplig. Martig tycks ha tilldelat den rent fysiska utvecklingen
stor betydelse för den själsliga, vilket bland annat indi- keras av att en period namngavs efter tändernas utveckling, och att utvecklingen tycks ha drivits av fysiologiska förändringar: ”Med tandömsningen upp- når h j ä r n a n sin utbildning till omfånget” (Ma r t i g 1900:238).
En annan indelning gjordes av Adolphe Ferrière (1924:35–37), vars åtskillnad mellan ålderskategorier kretsade kring vilka intressen som var vanliga i olika åldrar. 20 Stina Sandels Drag ur förskoleålderns psykolo-
gi och pedagogik (1952) var starkt präglad av ett utveck-
lingspsykologiskt tänkesätt. Hon åberopade Piaget och framförallt Gesell som viktiga auktoriteter. Hennes beskrivning av förskoleåldern följde Gesell och skildra- de således utvecklingen år för år. Med denna detaljera- de beskrivning av utvecklingen är vi långt borta från Martigs tal om ”mjölktandsåldern”.
Den tredje typen avser skillnader med avseende på begåvning. Här är vi alltså inne på skillnader mellan barn av samma ålder, som mer utförligt behandlades i avsnittet om mätning.
Främmande länder
Ett påtagligt drag i den tidiga utgivningen av skriftseri- en är det starka internationella inslaget. Utgivarna tycks ha förutsatt ett internationellt intresse hos läsar- na, även om skrifterna råkade ha så specifika titlar som
Ryggradskrökningar i Lausannes skolor (Scholder, Weith
& Combe 1902). Under det första decenniet var en majoritet av texterna översättningar. Det kan ses som en effekt av ett samhälle där information är en bristva- ra, en brist som kompenseras genom idéimport. Den första svenska professuren i pedagogik tillsattes först 1910. Visserligen fanns redan innan dess en pedago- gisk debatt och framstående pedagoger liksom pedago- giska facktidningar och tidskrifter. Men det var ändå utanför landets gränser som en stor del av den pedago- giska diskussionen och forskningen producerades. Den internationella utblicken är ur detta perspektiv 20 År 4–6: lek; 7–9: omedelbara intressen; 10–12: konkreta specialintressen; 13–15: enkla abstrakta intressen; 16–18 komplicerade abstrakta intressen.
inte förvånande. Samtidigt finns det något paradoxalt i denna vurm för det utländska. Lika mycket som inter- nationalismen genomsyrade de pedagogiska diskus- sionerna som lärarna tog del av, lika mycket var den frånvarande när det kom till det faktiska undervis- ningsinnehållet i klassrummen. Med Tingstens ord var det ”Gud och fosterlandet” som var de principer som genomsyrade undervisningen i den gamla folk- skolan (Tingsten 1969; jfr Backholm 1994).
Det internationella inflytandet förändrades över tid, såväl vad gäller vilka länder som gavs inflytande, som utrymmet för utländska böcker överhuvudtaget.