• No results found

Pwc-målet

In document Frågor om bodelning (Page 38-44)

4 Särskilt om bodelning av aktier i fåmansbolag

4.7 Aktuella rättsfall på området

4.7.1 Pwc-målet

4.7.1.1 Bakgrund

Pwc-målet, mål nr 7382-13 och 7385-12, är en tvist mellan Pricewater-houseCoopers i Sverige AB (cit Pwc) och Skatteverket. Det prövades i För-valtningsrätten i Stockholm år 2013. Pwc hade erhållit ett beslut från Skatte-verket där ett belopp om 48,3 miljoner kr hade påförts bolaget på grund av att anställda i Pwc hade förvärvat 1 380 onoterade aktier i bolaget till ett pris som enligt Skatteverket understeg marknadsvärdet. Följden av Skatteverkets beslut skulle bli att samtliga delägare, om aktierna ansågs vara förvärvade till ett pris som understeg marknadsvärdet, skulle ta upp dem till beskattning. Pwc yrkade bl a att beslutet skulle undanröjas.

Det var ostridigt att de onoterade aktierna skulle värderas enligt marknadsvär-det. Tvisten gällde hur marknadsvärdet skulle beräknas och vad värdet på akti-erna var vid förvärvstidpunkten. Enligt Pwc skulle hänsyn tas till förfogande-rättsinskränkningar vid beräkning av marknadsvärdet, vilket enligt två sakkun-nigutlåtanden, av Ian Cooper och av Kenth Skogsvik, ledde till att en aktie vär-derades till 10 kr. Bolaget värvär-derades enligt denna värderingsmetod således till 250 000 kr.

Bolaget meddelade att aktieinnehav inte är ett krav för att ta del av vinstutdel-ningen. Den enda skillnaden blir att delägare som inte äger aktier inte kan åt-njuta den skattemässiga förmånen att vinsten distribueras både som lön och utdelning, utan vinsten delas enbart ut som lön. Vidare hävdade bolaget att en utomstående investerare aldrig kan komma att åtnjuta av den förmånliga skat-tesatsen i utdelning, eftersom det krävs en aktiv arbetsprestation liksom ett högt löneuttag.

Vidare tillämpade bolaget naken-in-naken-ut-principen, vilket innebär att när en ny delägare tillkommer får denne möjlighet att köpa aktier till ett pris om X kr/aktie. Delägaren får sedan årligen åtnjuta vinsten som delägarna tillsammans har arbetat in. När delägarskapet upphör är delägaren begränsad att sälja akti-erna till ett annat värde än inköpspriset, X kr/aktie. Bolaget menade även att de

vid vinstutdelningen delar ut all vinst som finns i bolaget, varför tidpunkten för värderingen är av stor betydelse. Värderas bolaget efter utdelningen blir bo-lagsvärderingen låg och tvärtom om man väljer att värdera bolaget innan utdel-ningen. Visserligen fanns en marknad för aktierna, men denna var begränsad till nya eller nuvarande delägare.

Skatteverket menade att förfogandeinskränkningarna inte har någon betydelse för värdering av bolagets kassaflöden och valde att tillämpa en s k NUTDEL-metod vid beräkning av aktievärdet, eftersom värdet på bolaget i stort sett ut-görs av förväntade utdelningar.

4.7.1.2 Förvaltningsrättens domskäl och dom

Kärnfrågan i målet är om delägarna har förvärvat aktierna till ett pris som un-dersteg marknadsvärdet och i sådant fall, vad aktiernas marknadsvärde är. Rät-ten markerar först att det inte finns regler i lag angående värdering av onote-rade aktier, varför aktiernas värde måste uppskattas. Däremot kan någon av de traditionella metoderna tillämpas – avkastnings- eller substansvärdemetoden. Valet av beräkningsmetod måste dock göras med hänsyn till bolagets storlek, verksamhet, organisation m m. Rätten säger vidare att ”oavsett vilken metod som tillämpas ska alla sådana kända faktiska förhållanden av ekonomisk natur beaktas, som från ett objektivt perspektiv kan bedömas inverka på det värde en köpare respektive säljare skulle vara beredd att acceptera i en tänkt transakt-ion”. Förhållanden av icke ekonomisk natur samt affektionsvärden ska sålunda inte beaktas.

Rätten hävdar att Skatteverket har bevisbördan för sitt påstående om mark-nadsvärdet. Rätten ansåg att Skatteverket inte hade uppfyllt sin bevisbörda med hänsyn till att de dels inte framförde argumentation mot varken Coopers eller Skogsviks beräkningar, och dels i sin beräkning inte beaktar inskränkningarna som ligger aktien till last, vilka rätten ansåg vara sådana faktorer av ekonomisk natur som skulle inverka på aktievärderingen vid en eventuell försäljning. För-valtningsrätten biföll slutligen Pwc:s talan.

4.7.2 MSA-målet 4.7.2.1 Bakgrund

I MSA-målet, T 5520-12, hade L.K och T.T ansökt om äktenskapsskillnad och bodelningsförrättare utsetts. L.K var delägare i och ägde onoterade aktier i ett fåmansbolag vari han även arbetade. När L.K blev delägare köpte han aktier till kvotvärdet och skrev på ett aktieägaravtal. Per brytdagen hade L.K 346 ak-tier, varav en preferensaktie, till ett totalt kvotvärde om 34 600 kr. I aktieägar-avtalet fanns det villkor om att man för att kunna bli aktieägare ska prestera en arbetsinsats, hembudsförbehåll som begränsade överlåtbarheten och försälj-ningen av aktierna till en begränsad krets samt om en eventuell försäljning skulle ske fick det endast ske till kvotvärdet (i detta fall lösenbeloppet).

Eftersom inget äktenskapsförord upprättats som gjorde aktierna till enskild egendom, beslutade bodelningsförrättaren att aktierna på grund av hembuds-klausulen i aktieägaravtalet ska tas upp till kvotvärdet och aktieutdelningen som L.K fått under redovisningsperioden var att betrakta som ersättning för utfört arbete varför den skulle undantas bodelningen. Det framgick inte om L.K på brytdagen hade någon till betalning förfallen fordran.

T.T klandrade bodelningsbeslutet hos tingsrätten. T.T hävdade att aktierna ska värderas enligt sitt bruksvärde (det reella värde de har i L.K:s hand) till 12,9 miljoner kr trots hembudsklausulen, vilket är ett betydligt högre värde än kvot-värdet, eftersom aktieägaravtalet inte binder tredje man (i detta T.T), samt att aktieutdelningen var beslutad innan brytdagen och ska således tas upp i bodel-ningen.

L.K hävdade initialt att aktierna är särskild egendom enligt ÄktB 10:3 och inte ska ingå i bodelningen för att de är belastade med hembudsförbehåll, däremot ska de tas upp till kvotvärdet. Vidare menade L.K att aktierna i sig inte innehar ett verkligt värde, utan att det är hans framtida delägarskap och arbetsinsats i bolaget som gör aktierna mer värda än kvotvärdet. Aktierna kan således endast värderas till kapitalinsatsen/kvotvärdet, eftersom all annan värdering är bero-ende av L.K:s insatser.

Vad gäller utdelningen hävdade L.K att den inte ska ingå i bodelningen, ef-tersom fordran inte var lyft innan brytdagen och för att utdelningen är att be-trakta som ersättning för utfört arbete.

4.7.2.2 Tingsrättens domskäl och dom

Det var ostridigt att L.K var delägare och innehade 346 onoterade aktier i få-mansbolaget per brytdagen. Det var även ostridigt att L.K under redovisnings-perioden hade tilldelats drygt 4,4 miljoner kr i utdelning. Den första frågan som tingsrätten utreder är om aktierna bör tas upp i bodelningen. Tingsrätten kom fram till att en hembudsklausul enligt lagkommentaren till ÄktB vanligt-vid anses vara en sådan typ av inskränkning som gör att aktierna skulle falla in under ÄktB 10:3, men att förbehållet trots detta inte förhindrar aktierna från att ingå i bodelningen, varför de ska tas upp i bodelningen.

Den andra frågan som tingsrätten utreder är hur aktierna bör värderas vid bo-delningen. Tingsrätten fastställer att det varken finns lag, förarbeten eller praxis som reglerar hur en värdering av egendom som är för handen bör värde-ras, varför sakkunnigutlåtanden hade stor betydelse i målet.

Angående aktievärderingen hade sakkunniga uttalat sig med skilda uppfatt-ningar; Brattström menade att aktierna ska värderas med avkastnings- eller substansmetoden eftersom L.K har ett stort inflytande att egenhändigt påverka omfattningen och resultatet av bodelningen, vilket skulle strida mot bodel-ningsprinciperna; Teleman hävdade att förköps- och hembudsklausulerna bör tas hänsyn till vid värderingen om inga undantag är tillämpliga; Sund menade att hembudsklausulen ska tas hänsyn till vid värdering av aktierna; Ramberg menade att det inte finns särskilda regler för hur värdering av aktier sker, utan att man får se till det enskilda bolaget i det förevarande fallet. Tingsrätten utgår således ifrån en helhetsbedömning vid värdering av aktierna och kommer se-dan fram till att transaktionspriset inte är detsamma som marknadsvärdet, men att transaktionspriset kan jämställas med kvotvärdet.

Tingsrätten konstaterade att T.T hade bevisbördan för att aktierna hade ett högre värde än 34 600 kr, men att T.T inte lyckats uppfylla denna, varför akti-erna ska värderas till kvotvärdet.

Den sista frågan som tingsrätten utreder är om aktieutdelningen bör tas upp i bodelningen. Tingsrätten lägger stor vikt vid bolagets VD:s uttalande där det framkom att bolaget tillämpar naken-in-naken-ut-principen, och att all vinst i bolaget årligen delas ut till delägarna oavsett om de innehar aktier eller inte. Vinsten i sig är genererad av delägarnas arbetsprestationer, och delas därför ut till samtliga delägare. Aktieinnehav är alltså inte ett krav för utdelningen, utan endast delägarskap. Tingsrätten lämnar även denna del i målet utan bifall, och ogillar således hela käromålet.

4.8 Diskussion

Varför aktieägaravtal utvecklades, och särskilt till att bli en viktig handling i bolag, är uppenbarligen för att det fanns och fortfarande finns ett behov av att reglera förhållanden mellan aktieägare i bolaget på annat sätt än vad som tillåts i bolagsordningen enligt ABL:s regler.

En fördel med bolagsordningen är att de får rättsverkan mot tredje man. Nya aktieägare blir automatiskt bundna av och skyldiga att följa bolagsordningen. Ny aktieägare blir således skyldig att hembjuda aktierna till de lösningsberätti-gade. När bolaget registreras blir dess bolagsordning offentlig; alla personer kan ta del av bolagsordningen. Tredje man som förvärvar aktier med hembuds-förbehåll i bolagsordningen och hävdar god tro kommer därför ha en liten chans till framgång.

Hembudsförbehåll i aktieägaravtalet får däremot ingen rättsverkan mot tredje man, make som tillskiftas aktierna är inte skyldig att tillträda aktieägaravtalet och inte heller skyldig att hembjuda aktierna. Detta på grund av allmänna av-talsrättsliga principer om avtalsfrihet och om att ingångna avtal endast träffar avtalsparterna. Om A och B ingår avtal med varandra kan de inte i avtalet för-plikta C att vidta vissa åtgärder. C är helt utomstående och fri att ingå eller inte ingå avtal med A och B. Visserligen får hembudsförbehåll inte rättsverkan mot tredje man, men de övriga aktieägarna kan trots allt rikta avtalsrättsliga anspråk mot överlåtaren vid avtalsbrott.

För att hembudsförbehåll ska få giltighet i bodelning krävs att man i hembuds-förbehållet föreskriver att äganderättsövergång genom bodelning ska omfattas. Varför man ska välja att skriva in hembudsförbehållet i den ena handlingen

men inte i den andra får avgöras på grund av omständigheterna i det enskilda fallet. Man kan enligt min mening ta in hembudsförbehållet i båda handlingar-na; i bolagsordningen så att förvärvaren vid bodelning blir skyldig att hem-bjuda aktierna och i aktieägaravtalet som en trygghet för att övriga parter gör sitt yttersta för att undvika risken för personligt ansvar vid avtalsbrott. Det förstnämnda är i synnerhet viktigt, eftersom styrelsen är skyldig att skriva in den nya aktieägaren om ett bolagsrättsligt giltigt förvärv har skett.

5 Kan aktierna betraktas som särskild

In document Frågor om bodelning (Page 38-44)

Related documents