Hälften av alla människor som dör i Finland har så liten egendom att det inte läm-nar något att ärva efter att begravningskostnader och boutredningskostnader är betalda. I sådana fall har arvsrätten ingen betydelse för arvingarna. (Kangas 2015, 455.)
2.1 Rätten till arv
Arvsrätten bestäms i ärvdabalken (40/1965). Enligt lagen i Finland kan endast den som lever ärva. Ett barn som är avlat före arvlåtarens död har rätt till arv förutsatt att barnet föds levande. Det krävs inte livsduglighet av barnet för att få arvinge-ställning. (Kangas 2004, 109; L 40/1965.)
I ärvdabalken beskrivs tre parenteler. Med parentel avses en grupp arvingar. Arv-låtarens barn har alla rätt till lika stor arvslott. Fosterbarns och adoptivbarns rätt till arv behandlas inte i detta arbete. (L 40/1965.)
2.1.1 Första parentelen
Första parentelen gäller bröstarvingar. Som bröstarvingar räknas barn och barn-barn och alla kommande släktingar i rakt nedstigande led. Arvet går i första hand till bröstarvingarna. Inte ens ett testamente kan bortta bröstarvingarnas rätt till
arv helt och hållet. Endast i undantagsfall kan bröstarvingar mista sin rätt till arv.
Har ett barn till arvlåtaren avlidit träder det avlidne barnets barn i dess ställe. Detta kallas istadarätt, eller substitutionsrätt enligt Kangas (2004, 110), och den är obe-gränsad i första parentelen. (Kangas 2004, 110; Kangas 2015, 458–463; Lindholm 2020a, 20)
I första parentelen gäller också laglottsskydd. Bröstarvingarna har alltså alltid rätt till sin laglott. Laglotten utgör hälften av arvslotten. Om arvlåtaren skulle ha favo-riserat någon och reducerat sin egendom till dennes fördel har bröstarvingarna ändå rätt att få sin laglott oavkortad. Finns det inte medel för utbetalande av lag-lott ur dödsboet måste personen vars fördel arvlåtaren hade agerat för ge utfyll-nad till bröstarvingarna. (Kangas 2004, 169; 177.)
2.1.2 Makens arvsrätt
Om arvlåtaren inte har några bröstarvingar, men var gift, tillfaller egendomen den efterlevande maken om denne inte är åsidosatt med testamente. Eventuellt äkt-enskapsförord påverkar inte makens rätt till arv. (Lindholm 2020a, 20; Verotieto 2020a.)
Makens arvsrätt är ändå tillfällig. När den efterlevande maken dör tillfaller den först avlidne makens egendom hans släkt, till efterarvingarna (förälder, bror, sys-ter eller någon av dess avkommor). En förutsättning för att arvet ska gå tillbaka till släkten är att någon av efterarvingarna är i liv då den efterlevande maken dör.
Rätten till arv för efterarvingarna, som beskrivs i andra och tredje parentelen, till den först avlidna maken skjuts alltså upp tills den efterlevande maken har avlidit.
(Kangas 2004, 115; Verotieto 2020a.)
Maken ärver endast genom testamente eller i de fall som det inte finns bröstar-vingar. Det är genom giftorätten som maken får hälften av deras gemensamma egendom. Förutom arvsrätten och giftorätten har den efterlevande maken också
besittningsrätt. Den efterlevande makens besittningsrätt och giftorätt behandlas senare i samband med arvskifte och avvittring. (Koponen 2020.)
2.1.3 Andra och tredje parentelen
Andra parentelen gäller föräldrarnas rätt att ärva sina barn. Om arvlåtaren inte var gift och inte heller hade bröstarvingar går arvet åt arvlåtarens föräldrar. Ifall ena föräldern är död, delar arvlåtarens syskon på den avlidne förälderns lott. Istada-rätten är obegränsad också i andra parentelen. Denna parentel tillämpas sällan eftersom 90 % av arven skiftas mellan arvingar från första parentelen. (Kangas 2015, 466–467; Verotieto 2020a.)
Tredje parentelen gäller far- och morföräldrar. Far- och morföräldrarna får hela arvet om arvlåtaren inte var gift och det inte finns arvingar i första eller andra pa-rentelen. Tredje parentelen har inte obegränsad istadarätt. Istadarätten gäller till förmån för arvlåtarens farbröder och fastrar samt morbröder och mostrar, men inte till förmån för deras barn. Det betyder att kusiner inte ärver. Det skiftas endast några få arv årligen mellan släktingar i tredje parentelen. (Kangas 2015, 467; Vero-tieto 2020a.)
2.1.4 Makens besittningsrätt
Förutom den tillfälliga arvsrätten har den efterlevande maken rätt att hålla hela dödsboet oskiftat i sin besittning (nyttjanderätt) ända tills bröstarvingarna kräver skifte. Fastän bröstarvingarna kräver skifte har efterlevande maken ändå rätt att ha det gemensamma hemmet och dess bohag oskiftat i sin besittning. Det har ingen betydelse för den efterlevande makens rätt om bröstarvingarna från den avlidne maken var deras gemensamma barn eller inte. (Hämeenaho 2016; Kangas 2004, 115; Lindholm 2020a, 50.)
Kvarlåtenskapen kan skiftas partiellt under den efterlevande makens livstid. Då skiftas endast den del som den efterlevande makens rätt inte hänför sig till.
Av-vittring måste ske före partiellt skifte. Annars kan man inte bedöma om den efter-levande maken äger en egen bostad som hindrar honom/henne från att åberopa sitt minimiskydd. (Hämeenaho 2016; Kangas 2004, 113; 197.)
Om kvarlåtenskapen är så stor att laglotten kan delas ut av annan egendom än bostaden som efterlevande maken har i sin besittning så uppkommer ingen kon-flikt mellan rätten till laglott och den efterlevande makens rätt. (Kangas 2004, 175.)
2.1.5 Avtal före arvlåtarens död vilka gäller arvingeställning
Att avtala om en levande persons kvarlåtenskap är ogiltigt enligt lag. Likaså är avtal där en arvinge före arvlåtarens död överlåter sin rätt till kvarlåtenskapen ogiltigt.
(Kangas 2004, 148–149; Norri 2010, 287.)
Avsägelse av arv före arvlåtarens död kallas förhandsavsägelse. Ifall en laglottsar-vinge har avsagt sig sitt arv före arvlåtarens död utan ersättning, har avsägelsen ingen verkan. Arvingen har rätt att kräva sin laglott till fullt belopp oberoende av avsägelsen, men inte den del som överstiger laglotten. (Kangas 2004, 149; Norri 2010, 288.)