Det finns som visats ovan en generell reglering med både ekonomiska styr- medel och regleringsinstrument som allmänt stödjer minskade utsläpp av kväveoxider och partiklar till luft. För det lokala koncentrationsmål som miljömålspreciseringarna siktar på, och som främst är hälsomässigt baserade, finns dock verktyg först när koncentrationerna blivit så dåliga att miljökvali- tetsnormen hotar att överskridas. Detta träffar nästan enbart utsläpp som görs i gatunivå. Eftersom nivåerna av partiklar och kvävedioxider riskerar att överskrida miljömålspreciseringarnas nivå även i den lokala bakgrunds- halten behöver även lokalt placerade punkutsläppskällors bidrag bedömas särskilt och samordnas. Här skulle lokala åtgärdsprogram för luftkvalitet kunna påvisa särskilda behov av att skärpa kraven på energianläggningar och enskilda industrier nära tätorten.
Det kan konstateras att alla de platser som idag överskrider eller riskerar att överskrida miljö kvalitetsnormerna för luft samtidigt inte klarar miljömåls - preciseringarna. Det vore en enkel uppgift att säkerställa att miljömålets preci- seringar, de lägre halterna, inkluderas i de åtgärdsprogram som redan idag måste upprättas då miljökvalitetsnormerna hotas. Det innebär i så fall att åtgärds programmens analyser av utsläppskällor även skulle inkludera de som bidrar till att halterna för miljömålspreciseringarna inte klaras. I mätstatistiken har miljömålspreciseringen börjat att redovisas, exempelvis i den nationella statistiken för dygnsmedelvärden för PM10. Stockholm stad har för sitt åtgärdsarbete med frisk luft angett att miljömålets preciseringar är stadens mål vilket drivit på för lokala krav på renare bilar. Detta visar en väg framåt. Ett större steg vore att ålägga om åtgärdsprogram för alla platser där de miljö- målspreciseringar för frisk luft som tar sikte på en lokal koncentration riskerar att inte klaras.
Slutsats
Preciseringarna handlar om miljösituationen och inte om direkta utsläppshalter vilket gör saken komplex. Dessutom rör preciseringarna lokala koncentrationer vilket gör kopplingen till de rapporterade nationella halterna svaga. Preci se- ringarnas utformning har dock gott stöd utifrån ytterligare samhällsnytta i form av hälsoaspekter.
Det finns reglering kring tillståndspliktig verksamhet som begränsar utsläppen av både partiklar/stoft och kväveoxider. För att säkerställa att lokala koncentrationer inte överskrids finns i miljöbalken krav på åtgärds- program för områden som inte klarar miljökvalitetsnormerna för luft. Dessa program har däremot idag inte krav att täcka in utsläppsanalyser för de lägre nivåerna i miljömålspreciseringarna. Sådana analyser kan identifiera om utsläpp från tillståndspliktig industri och energiförsörjning har påverkan på dessa platser, samt vara underlag vid nya tillstånd och tillsyn av dessa verksamheter.
Bedömningen i gällande åtgärdsprogram för Frisk luft indikerar att trafiken
dominerar mer av påverkan av den lokala luftkvaliteten än vad den översikt- liga beräkningen i kartläggningen gav. Påverkansandelen av kvävedioxid från energiförsörjningsanläggningar och annan industri torde också vara högre än det av PM10.
4.3.2.3 GIFTFRI MILJÖ – PRECISERINGARNA OM ANVÄNDNING OCH OAVSIKTLIGT BILDADE AV FARLIGA ÄMNEN
Preciseringarna handlar om att användningen av särskilt farliga ämnen så långt som möjligt har upphört, och att spridningen av oavsiktligt bildade ämnen med farliga egenskaper är mycket liten och uppgifter om bildning, källor, utsläpp samt spridning av de mest betydande av dessa ämnen och deras nedbrytnings- produkter är tillgängliga.
Övergripande sker mycket av spridningen av farliga ämnen genom använd- ning av produkter som innehåller dessa ämnen och en viktig del av regleringen handlar om bestämmelser om design och användning av produkter, till exempel i EU:s kemikalielagstiftning och direktiv som styr godkännande av elektronik mm. Att ge tillstånd till att kemikalier eller produkter används på marknaden är ett annat styrmedel än sådana verksamhetstillstånd som detta projekt huvud- sakligen fokuserar på. Sådan ’produktreglering’ diskuteras inte vidare här. Tillstånd som med stöd från miljöbalkens 14 kapitel krävs för att en verksam- hetsutövare i olika sammanhang får använda vissa kemikalier tas däremot upp. Eftersom preciseringarna i sig är oprecisa när det gäller vilka typer av ämnen som behöver regleras för de väldigt liten påverkan på tillståndsprocessen.
De ämnen som tas upp i den fördjupade utvärderingen kopplat till preci- seringarna och med tänkbar spridning från verksamheter är främst PFAS; metallerna bly, kadmium och kvicksilver; läkemedelsrester; dioxiner; PAH och växtskyddsmedel.
Vilka verksamhetskategorier?
• För de olika kemikaliegrupperna är det olika verksamheter som står för den största påverkan:
• PFAS – flygplatser, avloppsreningsverk (kap 28 MPF), oljedepåer (kap 20 MPF).
• Bly och kadmium – störst spridning sker från pappers- och massaindustrin samt från stål- och metallindustrin.
• För kvicksilver är spridning till vatten från reningsverken och till luft från avfallsförbrännings anläggningar (kap 21 § 8-10 MPF) relativt stor.
• Läkemedelsrester sprids från reningsverken och enskilda avlopp. • Dioxiner sprids från energiförsörjningen (el- och fjärrvärme) samt
förbränning inom industrin (stål- och metall störst där)
• PAH sprids mest från småskalig vedeldning men även förbränning i industrin.
• Växtskyddsmedel tillståndspliktig på basen av MB kap 14, kom- munen prövar, att använda inom delar av vattenskyddsområde (Naturvårdsverkets föreskrifter om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel NFS 2015:2 § 6), samt förordning (2014:425) om bekämpningsmedel § 40:
• ’tillståndspliktigt att yrkesmässigt använda växtskyddsmedel på: 1 på tomtmark för flerfamiljshus,
2 på gårdar till skolor och förskolor,
3 på lekplatser som allmänheten har tillträde till, 4 i parker och trädgårdar dit allmänheten har tillträde, 5 inom idrotts- och fritidsanläggningar,
6 vid planerings- och anläggningsarbeten,
7 på vägområden samt på grusytor och andra mycket genomsläppliga ytor (ej banvallar), och
8 på ytor av asfalt eller betong eller andra hårdgjorda material.’