Råd och tips i arbetet med mänskliga rättigheter

Det är väldigt viktigt att kunskap om mänskliga rättigheter och dess til-lämpning i vardagen är spridd och förankrad bland alla som arbetar med människor på olika sätt och olika nivåer.

Här följer ett antal centrala hållpunkter att använda sig av i arbetet med att göra mänskliga rättigheter till en fråga som genomsyrar kom-munal förvaltning.

Vem har ansvar för det här?

De mänskliga rättigheterna avser de skyldigheter som den offentliga sek-torn, ytterst regeringen, har i relation till individen. Ansvaret för att rättig-heter respekteras åligger hela den offentliga förvaltningen och är således inget man kan välja, eller välja bort, oavsett resurstillgång. Då det svenska politiska systemet är uppbyggt med hjälp av tydlig decentralisering av uppgifter – och därmed ansvar – till bland annat kommuner (särskilt av-seende ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter) krävs det att man på kommunal nivå förstår, vill och kan respektera var och ens rättigheter.

Det är därför av största vikt att synliggöra detta ansvar. För att ta sitt ansvar krävs naturligtvis att man först känner till att något åligger en.

Vad vet vi som arbetar i kommunen om mänskliga rättigheter?

Ta fram kunskap om hur situationen för MR är i kommunen:

n Vilka av de områden som är kommunens ansvar ska ha koppling till MR?

n Vilka områden har redan denna koppling på ett tillfredsställande sätt?

n Vilka områden saknar koppling till MR?

n Vilka individer/grupper i kommunen berörs?

n Hur ser kunskapsnivån ut bland berörd personal? åd och tips i arbetet med mänskliga rättigheter

Efter en inventering är det dags för kompetensutbildningsinsatser. För att utbildningsinsatser inte ska bli dagsländor utan få grogrund och god förankring bör utbildningar inledningsvis genomföras med dem som har det yttersta ansvaret: politiker och chefstjänstemän. Det är av stor vikt att dessa nyckelpersoner inkluderas från början för att de ska kunna ha både en drivande och en övervakande roll för fortsatta satsningar. Det är viktigt att implementering av rättigheter inte enbart läggs över på isolerade eldsjälar på lägre nivå. Dessa ska självklart inkluderas, men då som en del i ett bredare och mer långsiktigt sammanhang. Alla utbild-ningsinsatser måste vara tydligt målgruppsanpassade och kopplas till berörd verksamhet. Genomförandet kräver såväl tyngd i form av beslut och stöd som bred förankring.

Vad är det vi behöver veta?

Då de konventioner som Sverige ratificerat transformerats in i natio-nell lagstiftning och därmed blir mindre synliga är det av största vikt att kunskap om rättigheter prioriteras – det som inte sägs och är en del av dagligt tal riskerar att förbli osynligt och lågprioriterat. För att höja kunskapsnivån om mänskliga rättigheter ska utbildningen behandla de mänskliga rättigheternas framväxt, deras politiska sammanhang, det juridiska ramverket och dess organisation och problematik kring rättighetskonflikter.

Centrala principer som ska behandlas är:

n universalitet – alla, oavsett tid och rum, har samma rättigheter

n rättigheternas odelbarhet – ingen rättighet är viktigare än någon annan utan alla är en del av samma helhet

n tanken om likabehandling som ytterligare förstärker idén om icke-diskriminering – rättigheter får inte inskränkas med hänvisning till någons kön, religion eller annan trosuppfattning, etnisk tillhörig-het, sexuell läggning, funktionshinder eller ålder.

En viktig del i utbildningen är också att visa på att dessa principer ska tol-kas i ett lokalt sammanhang och att det ofta innebär svåra prioriteringar

och konflikter mellan rättigheter. Dilemmabaserad, verksamhetsanpas-sad utbildning rekommenderas. Konsultera utbildare inom området för att ta fram utbildningar som passar för den aktuella verksamheten.

Utbildningsinsatserna ska fokusera på: 1) kunskap om rättigheter, 2) förmåga till ett handlingsinriktat agerande med utgångspunkt i ett rättighetstänkande och 3) etiska överväganden. De ska vidare vara:

n målgruppsanpassade

n deltagande/inkluderande/dialog

n handlingsinriktade

n problematiserande/dilemmabaserade

n återkommande.

Det här kommer att ta tid – avsätt den!

n Avsätt tid för att initiera och genomföra ett lokalt rättighetsper-spektiv (bland annat utvecklingsmedel).

n Tydliggör och fördela ansvar för genomförandet.

n Slå fast tidsangivelser för måluppfyllelse.

Det kostar förstås pengar som behöver öronmärkas.

n Redan idag görs mycket på kommunal nivå som berör rättigheter.

Det behöver synliggöras. Riktade medel måste också avsättas.

n Inför en rättighetsanpassad budgetprocess.

Påbörja ett medvetet och inkluderande rättighetsarbete.

n Ta fram MR-handlingsplaner (hur, vad, när och av vem/vilka?).

Utgå från befintliga beslutsprocesser och organisationsstruktu-rer. Fastställ utvärderingsbara mål formulerade i MR-termer. Fast-ställ vem som har ansvar för vad.

n Tala rättigheter. Inför rättighetsterminologi. En kommun är en central aktör i efterlevnaden av mänskliga rättigheter och ska se sig och presentera sig som en sådan snarare än en aktör som tillgodoser invånarnas behov. Språk är en viktig markör.

n Etablera och upprätthåll rutiner som dokumenteras löpande.

Ta fram rättighetsanalyser i beslutsprocessen. Upplägget måste ^åd

och tips i arbetet med mänskliga rättigheter

anpassas till den aktuella verksamheten, vara kortfattat, lättöver-skådligt och enkelt att förstå för dem som är berörda.

n Inrätta lokala MR-ombud som både kan driva MR-frågor och vara en kanal för personer som har fått sina rättigheter kränkta.

n Synliggör kommunens arbetsgivaransvar och vad detta innebär i ett icke-diskrimineringsperspektiv (översyn av rekryteringsruti-ner och förmåga att hantera mångfald).

n Synliggör kommunens MR-ansvar i alla verksamheter – bostads-marknaden, kommunala bolag, m.fl.

n Skapa rutiner för att hantera svåra MR-kränkningar som hatbrott (expertgrupp, utbildning och informationskampanjer).

n Producera eget undervisningsmaterial om rättigheter och icke-diskriminering för olika kommunala målgrupper.

n Möjliggör för brett deltagande i och användning av kommunens kulturutbud. Se kulturell mångfald som en tillgång som ska an-vändas och främjas.

n Rättigheter är inte engångsföreteelser – inför löpande och åter-kommande rutiner för granskning av efterlevnad.

n Återrapportering med rättighetsindikatorer ska göras löpande.

n Gör utvärderingar med rättighetsperspektiv.

n Att göra MR-bokslut (vilka beslut har fattats, hur och vilka mänsk-liga rättigheter har beaktats och vilka har haft inflytande?). Syftet är att kunna det hela bättre nästa gång.

Och ni som bor i vår kommun – vad vet ni om MR?

n Informationskampanjer med avsikt att höja kunskapsnivån och medvetenheten om rättigheter hos kommunens medborgare.

n Medborgarforum med klara mandat och tydlig återkoppling (be-akta skillnaden mellan att lyssna på och föra dialog med). Särskild prioritering av utsatta grupper som barn, nationella minoriteter och funktionshindrade vilka bör göras till MR-remissinstanser.

Hallå civilsamhället! Vilka är ni, vad kan ni och vad behöver ni?

n Bjud in/inkludera det civila samhället i processen. Vilken kunskap och resurser besitter de? Hur kan och vill det civila samhället delta i processen med att öka medvetenheten om MR och att verka för att rättigheter respekteras på kommunal nivå?

n Bygg upp rutiner för ett återkommande, löpande samarbete.

n Använd det civila samhällets organisationer som remissinstanser.

n Avsätt medel som enskilda organisationer kan söka för att ut-veckla sin verksamhet i enlighet med ett rättighetsbaserat för-hållningssätt.

Det här med MR verkar vara ganska omfattande – kan vi hjälpas åt?

Regeringen har förbundit sig att verka för en bättre samordning av ar-betet med att genomföra MR.

n Ställ krav på stöd från nationell nivå (t.ex. riktade resurser för pilotprojekt, MR-hemsida med help-deskfunktion där även sammanställningar av best-practice går att finna samt utveck-lande av en nationell samråds/expertgrupp).

n Efterfråga nationellt samarbete mellan kommuner (Sveriges Kommuner och Landsting SKL).

n Samarbeta över kommungränser och med andra offentliga aktörer (regioner och landsting).

n Sök samarbetspartner i andra länder (till exempel vänortskommun).

Och varför ska vi göra allt det här?

n Offentliga tjänstemän är skyldiga att följa lagen.

n Beslutsfattande och verksamhet som tillgodoser rättigheter får sannolikt ökad legitimitet.

n Genom att använda en rättighetsbaserad besluts- och verkstäl-lighetsprocess – inkluderande, lyssnande, återkopplande och synliggörande av ansvar – ökar kvaliteten i kommunens arbete.

n Att applicera ett rättighetstänkande och ett rättighetsarbetssätt skapar tydliga verktyg och förenklad målstruktur. Rättigheter blir

åd och tips i arbetet med mänskliga rättigheter

ett ramverk under vilket ingår jämställdhet, jämlikhet, miljösats-ningar, osv.

n Ökat engagemang – det får antas vara mer stimulerande att till-godose kommuninvånares mänskliga rättigheter jämfört med att vara en behovstillhandahållare. Från negativ icke-diskriminering (som miniminivå) till positivt, aktivt rättighetsengagemang. Kan ge mer nöjda medarbetare.

n Kan förhoppningsvis ge mer nöjda kommuninvånare.

Mänskliga rättigheter i den

kommunala budgeten – ett exempel

Det är relativt vanligt att den kommunala budgeten behandlar strate-giska områden utan att klargöra de inbördes relationerna mellan om-rådena. Viktiga områden brukar vara kund/medborgare, tillväxt och utveckling, ekonomi/hushållning och medarbetare. Andra gånger be-skriver budgeten kommunens övergripande uppdrag i termer av hållbar utveckling – med ekologiska, ekonomiska och sociala dimensioner. Mål och visioner tenderar att vara betydligt tydligare än avvägningar mellan områden och förklaringar till varför vissa mål har valts.

Det är givet att en kommuns uppgifter rör alla ovanstående områden.

Det är lika klart att arbetet för att skydda, tillgodose och främja alla kom-muninvånares mänskliga rättigheter också berör samtliga områden. Vad skulle då ett människorättsperspektiv innebära för en kommunal budget?

Framför allt skiljer den på centrala mål och nödvändiga medel för att nå des-sa mål. Kommunens övergripande mål är att skydda, tillgodose och främja alla kommuninvånares mänskliga rättigheter inom samtliga kommunala ansvarsområden. För att en kommun ska kunna göra detta behövs:

n en organisation som är utformad för att på bästa sätt hantera och utveckla olika rättigheter så som skolor, äldreomsorg, bostads-förmedling, förebyggande hälsovård, socialtjänst, m.m.

n kompetenta och rättighetskunniga medarbetare/myndighets-utövare som i sin verksamhet respekterar och främjar kommun-invånarnas mänskliga rättigheter

n ett väl fungerande, dynamiskt och växande näringsliv som

skapar och upprätthåller de ekonomiska möjligheterna för kom-munen att sköta sina åtaganden

n en hälsosam miljö som understödjer främjandet av kommunin-vånarnas mänskliga rättigheter.

Detta innebär att arbetet med att skapa förutsättningar för en dynamisk tillväxt i kommunen inte blir ett mål som jämställs med det övergripande målet att skydda, tillgodose och främja allas mänskliga rättigheter, men väl en viktig uppgift/ett medel för att kunna garantera kommunens an-svar att kunna leva upp till målet. Frågan blir då snarare om det finns andra uppgifter som på liknande sätt kan garantera detta – istället för att definiera tillväxt i sig som ett övergripande mål. Detta resonemang kan tas ner till varje organisatorisk enhet:

Skolutvecklingsenheten/barn- och utbildningsnämndens övergri-pande mål är i ett rättighetsperspektiv att främja alla barns och ung-domars grundläggande rättighet till utbildning med respekt för deras lika värde och individuella rättigheter.

För att nämnden ska kunna göra detta behövs:

n skolor som är utformade så att barns och ungdomars grundläggan-de rätt till utbildning har bästa möjliga förutsättningar att utföras

n kompetent och rättighetskunnig skolpersonal/myndighetsutö-vare som i alla utbildningssammanhang skyddar, respekterar och främjar barns och ungdomars mänskliga rättigheter – genom ett aktivt arbete med lärande

n rimliga ekonomiska ramar som skapar och upprätthåller möjlig-heterna för skolpersonalen att sköta sina åtaganden.

eller:

Socialnämndens övergripande mål är i ett rättighetsperspektiv att främja alla kommuninvånares grundläggande rättighet till social trygg-het med respekt för deras lika värde och individuella rättigtrygg-heter.

åd och tips i arbetet med mänskliga rättigheter

För att nämnden ska kunna göra detta behövs:

n socialtjänst, äldreboende, m.m. som är utformade så att kom-muninvånarnas rätt till social trygghet har bästa möjliga förut-sättningar att skyddas, tillgodoses och främjas

n kompetenta och rättighetskunniga myndighetsutövare som i all verksamhet skyddar, respekterar och främjar kommuninvånarnas mänskliga rättigheter – genom ett aktivt arbete med främjandet av social trygghet

n rimliga ekonomiska ramar som skapar och upprätthåller möjlig-heterna för socialnämnden att sköta sina åtaganden.

Och till varje delverksamhet:

Lärarens övergripande mål är i ett rättighetsperspektiv att främja alla barns och ungdomars grundläggande rättighet till utbildning i ämnet svenska med respekt för deras lika värde och individuella rättigheter.

För att en svensklärare ska kunna göra detta behövs:

n klassrum och material som är utformade så att utbildningen har bästa möjliga förutsättningar att utföras med respekt för den individuella elevens mänskliga rättigheter

n egen kompetens och kunskap om ämnet, pedagogik och att rät-tighetsfrågor erkänns och respekteras av kollegor, skolledning, utbildningsnämnd, elever och föräldrar

n förmåga att i alla utbildningssammanhang skydda, respektera och främja elevernas mänskliga rättigheter – genom ett aktivt arbete med lärande inom ämnet svenska

n rimliga ekonomiska ramar som skapar och upprätthåller möjlig-heterna för läraren att sköta sina åtaganden och värna elevernas rätt till utbildning.

eller:

Socialtjänstemannens övergripande mål är i ett rättighetsperspektiv att skydda, tillgodose och främja alla kommuninvånares grundläg-gande rättighet till social trygghet med respekt för deras lika värde och individuella rättigheter.

För att en tjänsteman ska kunna göra detta behövs:

n en socialtjänst som är utformad så att handläggning, kontakter, prövning har bästa möjliga förutsättningar att utföras med respekt för den individuella kommuninvånarens mänskliga rättigheter

n egen kompetens och kunskap om socialtjänstlagen, handlägg-ning, m.m. samt rättighetsfrågor som erkänns och respekteras av kollegor, chefer, socialnämnd och kommuninvånare

n förmåga att i alla möten med kommuninvånare och i myndig-hetsutövandet skydda, respektera och främja den individuella kommuninvånarens mänskliga rättigheter

n rimliga ekonomiska ramar som skapar och upprätthåller möjlig-heterna för tjänstemannen att sköta sina åtaganden och skydda kommuninvånarnas rätt till social trygghet.

Delmål, indikatorer och utvärdering

Efter denna övergripande beskrivning av mål och medel och relatio-nen dem emellan måste man som brukligt definiera tydliga delmål och indikatorer vars användning synliggör om dessa delmål har uppnåtts alternativt vad som kvarstår att göra vid årets slut.

Socialtjänstemannens övergripande mål är i ett rättighetsperspektiv att skydda, tillgodose och främja alla kommuninvånares grundläg-gande rättighet till social trygghet med respekt för deras lika värde och individuella rättigheter.

Vad kan vara indikationer på att en socialtjänst är utformad så att hand-läggning, kontakter och prövning har bästa möjliga förutsättningar att

åd och tips i arbetet med mänskliga rättigheter

utföras med respekt för den individuella kommuninvånarens mänskliga rättigheter?

n Anställdas utvärdering av behov av stöd.

n Tid för varje ärende.

n Antalet utåtriktade kontakter som har tagits.

n Antalet nöjda kommuninvånare.

Vad kan vara indikatorer på att egen kompetens och kunskap om so-cialtjänstlagen, handläggning, m.m. samt rättighetsfrågor erkänns och respekteras av kollegor, chefer, socialnämnd och kommuninvånare?

n Antalet tjänstemän som fått vidareutbildning i mänskliga rättigheter.

n Antalet utförda utvecklingssamtal.

n Antalet deltagare i planeringskonferenser.

Vad kan vara indikatorer på förmåga att i alla möten med kommunin-vånare och i myndighetsutövandet skydda, respektera och främja den individuella kommuninvånarens mänskliga rättigheter?

n Antalet beslut eller hanteranden som har fått kritik/överklagats.

n Antalet nöjda kommuninvånare.

n Tjänstemännens egen utvärdering.

Vad kan vara indikatorer på rimliga ekonomiska ramar som skapar och upprätthåller möjligheterna för tjänstemannen att sköta sina åtaganden och skydda kommuninvånarnas rätt till social trygghet?

n Budgetens relation till antalet personer i kommunen vars rätt till social trygghet kräver särskilda insatser.

n Relationen mellan olika utgiftsposter i den kommunala socialtjänsten.

n Relationen mellan budgeten för olika kommunala ansvarsområden.

Mätbara indikatorer är utomordentligt viktiga för både budgetplanering och utvärdering. De möjliggör också jämförelse mellan olika kommuner.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) prioriterar arbete med na-tionella jämförelser för bättre verksamhet. Enligt SKL är det viktigt att jämföra resultat och kostnader för att främja en faktabaserad debatt om

effektiviteten i kommuner och landsting. Tar man mänskliga rättigheter som utgångspunkt för dessa nationella jämförelser är alltså resultaten till exempel procentandel människor som har bostad, omfattning av un-dervisning i nationella minoritetsspråk i relation till kommuninvånarnas härkomst, tillgång till anpassat boende av den totala gruppen och så vidare. Resultaten kan sedan återkommande jämföras mellan kommu-ner. Kostnaderna för skyddandet, implementeringen och främjandet av dessa mänskliga rättigheter är likaså jämförbara. Denna typ av fakta kan i en jämförelse bidra till att synliggöra strukturella problem för rättighe-ters främjande, olikheter i rättighetsskydd i olika kommuner, m.m.

Varför ska man mäta rättigheter?

Exemplet rätten till bostad Indikatorer är verktyg för:

n att förbättra policies och handlingsplaner samt att underlätta utvärdering

n att identifiera oönskade effekter av lagar, policies och praxis

n att bedöma hur olika aktörer (kommun, stat, privata sektorn, etc.) påverkar förverkligandet av mänskliga rättigheter

n att klargöra huruvida dessa aktörer har levt upp till sitt ansvar

n att hissa en varningsflagga för möjliga större problem med att upp-rätthålla mänskliga rättigheter och föreslå förebyggande åtgärder.

Exempel på aktivitetsindikatorer

Detta är de mest tacksamma indikatorerna därför att de är synliga och lätträknade – men kanske inte alltid de mest relevanta. De kan vara helt nödvändiga men kan också leda till ringa resultat om de inte aktivt åter-kopplas till verksamheten. Det kan röra sig om:

n vidareutbildning – t.ex. antalet anställda som har gått en utbildning

n utredningar och analyser – mängden rapporter och böcker som har producerats

n möten – antalet möten med kommuninvånarna

n marknadsföring – antalet evenemang som har anordnats

i kommunen. ^åd

och tips i arbetet med mänskliga rättigheter

Exempel på resultatindikatorer

Som nämndes ovan kan resultatet – till exempel antalet människor som har rätten till bostad tillgodosedd – förbättras utan att kommu-nen ifråga alls har prioriterat frågan. Men ur ett rättighetsperspektiv är dessa indikatorer ändå de viktigaste eftersom det är genom att fo-kusera på resultatindikatorerna som vi kan se var bristerna finns och vilka resurser som måste satsas på området. Om 20 personer saknar bostad därför att de just har flyttat till en kommun är situationen och insatserna annorlunda än om 500 personer av just somaliskt ursprung står utan bostad. Exempel på resultatindikatorer kan vara:

n hur mycket bostadskön minskar

n ökningen av antalet personer med rimlig bostad

n antalet personer som har bostad, uppdelat på kön, etnisk bakgrund, etc.

n antalet nybyggda lägenheter.

Exempel på processindikatorer

Detta är indikatorer som måste utvärderas skilda från resultatindikato-rerna, av två skäl. Ibland utvecklas ett område positivt utan att en kom-mun har tagit sitt ansvar i frågan. Bostadsbrist kan t.ex. lösas av en rela-tivt stor utflyttning som kan ha helt andra orsaker. Men tvärtom kan en ansvarstagande kommuns starka politiska och ekonomiska prioritering av bostadsfrågan omintetgöras av en inflyttning som de inte kan på-verka. Samtidigt är det viktigt att kunna bedöma huruvida kommunen ifråga försöker leva upp till sitt ansvar – alldeles oavsett hur resultatet blir. Exempel på processindikatorer kan vara:

n indikatorer som mäter kommunens ansvarstagande för nöd-vändiga förändringar av institutioner och praxis – t.ex. genom införande av egenkontroll av antidiskrimineringskravet i bo-stadsförmedlingen, inrättandet av en ombudsman för mänskliga rättigheter med speciellt ansvar för utsatta grupper på bostads-marknaden, osv.

n indikatorer som mäter kommunens ansvarstagande genom budget- och personalsatsningar i relation till andra områden.

En indikator måste vara SMART:

Specifik Mätbar Accepterad Relevant Tidsbegränsad.

åd och tips i arbetet med mänskliga rättigheter

In document Handbok i mänskliga rättigheter på kommunal nivå (Page 55-68)