R ESULTAT INTERVJUER FÖRUNDERSÖKNINGSLEDARE I OMRÅDE MED PA- DELEGATION . (F IGUR 4)

Implementering

Respondentgruppen ansåg att ett införande av en PA-delegation rent objektivt kunde ge en polisassistent en ökad trygghet och möjlighet att växa i sin yrkesroll. En delegation skulle även kunna leda till att arbete inom den ingripande verksamheten skulle kunna bli mer attraktivt och folk skulle kanske kvarstanna längre i tjänst. Orsaken till att PA-delegation inte implementerat på en större skala trodde gruppen kunde bero på att det inte tidigare funnits ett behov av delegation. Från den utförda analysen framgick det även att man ansåg att polisområden som hade få förundersökningsledare, skulle möjligtvis kunna gynnas av ett införande av PA-delegation.

5.2.4 Resultat intervjuer förundersökningsledare i område med PA-delegation. (Figur 4)

Tema: Utbildning

 Bättre utbildning krävs för trygghet vid delegation.

 Polisassistenterna görs en otjänst om de inte får rätt utbildning innan delegation ges.

 Ny och större utbildning kan skapa trygghet, blir roligare och gör att det används mer.

Undertema: Kravbild

 Behövs kunskapsprov för kontroll av förståelse för arbetsmetoden.

 Utbildning borde utökas och ske under skoltiden, utökar den juridiska tryggheten.

Upplevelser från

förundersökningsledare i område

med PA-delegation

TEMA: Arbete & Effektivitet

 När utredning påbörjas på plats och man tänker på rätt sätt/rätt saker är det kanon.

 Det går att agera snabbt med delegation.

NEGATIVA ASSOCIATIONER

 Sällan folk tar eget beslut, glädjande då någon gjort det.

 Tidigare delegationsutbildning har lett till osäkerhet.

POSITIVA ASSOCIATIONER

 Trygghet med delegation leder till utveckling.

 Blir bättre kvalité tidigt då polisen på brottsplats fattar beslut.

 Blir mer moment för polisassistenten men bli ändå snabbare utredning.

Tema: Rättssäkerhet

POSITIVA ASSOCIATIONER

 Vid juridisk osäkerhet fattar förundersökningsledaren beslutet.

 Är bara positiva saker med delegation, rättssäkerheten får dock inte försvinna, gäller att ha koll.

 De brott som ingår i delegationen är rimliga, och det är bra att polisassistenten inte får lägga ned förundersökning, blir mer rättssäkert.

 Trots delegation bör kontakt ändå tas med fu-ledare innan misstänkt släpps, så inget missas.

 Blir nästan fel att låta någon annan som inte är på plats bestämma, är en subjektiv bedömning vid vissa brott.

 Rättssäkerheten påverkas troligen inte

.

NEGATIVA ASSOCIATIONER med egna beslut, blir ofta bättre utredningar med.

 Införandet av delegationsutbildning ökar förmågan.

 Delegation borde utökas nationellt, är gammal vana som gör att de inte sker.

 En utökning av delegation skulle ge oerhört mycket bättre kvalité.

 Utan delegation blir de lätt onödiga samtal till förundersökningsledaren.

 Ingen nationell implementering kan bero på avsaknad av fastställt regelverk gällande utbildning m.m.

NEGATIVA ASSOCIATIONER

 Ingen förekomst

Resultat från förundersökningsledare med PA-delegation (figur 4) Utbildning och kravbild

Genom analysen av intervjusvaren framkom att tidigare delegationsutbildningar har upplevts ineffektiva och har lett till osäkerhet samt tvekan till att fatta beslut bland vissa polisassistenter. Respondentgruppen gav uttryck för att PA-delegationen ökar

polisassistenternas förmåga, leder till utveckling samt skapar en roligare arbetsvardag då arbete sker med hjälp av delegation. Konsensus fanns i gruppen gällande att en ny och bättre utbildning bör skapas samt ett kunskapsprov för att kunna erhålla PA-delegation.

Förslag gavs även gällande att delegationsutbildningen bör utökas och kan ges under polisutbildningen.

Arbete & effektivitet

Arbete och effektivitet visade sig i gruppen genom uttalanden så som att PA-delegationen har gjort att utredningarna som utförts på plats upplevs ha högre kvalité. Detta då polisassistenterna uppskattat det nya ansvaret och nyttjat sig av sin delegation. Man ansåg även att trots fler moment för polisassistenten, så sker ändå utredningarna snabbt och det är få onödiga samtal som förundersökningsledare får mottaga. En negativ trend som hade uppkommit som resultat av brist på delegationsutbildning var att färre poliser vågade ta beslut med stöd av delegationen. Poliserna ringde då trots PA-delegation och bad om beslut från förundersökningsledaren.

Rättssäkerhet

Respondentgruppen ansåg inte att rättssäkerheten minskade i och med en PA- delegation.

Ett sista samtal bör dock ske till förundersökningsledaren innan den misstänkte personen släpps, då förundersökningsledaren kan ha någon mer önskan. Gruppen ansåg att det är mer rättsosäkert att låta en förundersökningsledare ta beslut gällande tvångsmedel vid vissa brott, som till exempel ringa narkotikabrott. Detta då man ansåg att du som beslutsfattare inte ser personen och beslut fattas utifrån en subjektiv bedömning av gärningspersonen på plats. Gruppen ansåg även att en polisassistent inte bör ges rätt att lägga ned förundersökning gällande vissa brott, utan det beslutet skall ligga kvar på förundersökningsledare nivå.

Implementering

Utifrån analysen gick det att utläsa att respondentgruppen ansåg att en utökning av PA-delegation var att föredra. En implementering leder till att det blir högre kvalité på utredningar och det blir roligare för polisassistenterna att arbeta. Man ansåg även att förundersökningsledaren får mindre onödiga samtal som ett resultat av PA-delegation.

Anledningar som kan ligga till grund för att PA-delegation inte har implementerats på en större nationell skala trodde respondenterna kunde bero på en avsaknad av ett fastställt regelverk eller bara gammal vana.

6.Diskussion

Målet med denna studie har varit att få en utredd bild av rådande rättsläget och därefter försöka förstå hur enskilda poliser, både polisassistenter och förundersökningsledare, ser på arbetet med delegation och förundersökningsledning. Utifrån de kunskaper och erfarenheter som anskaffats i studien, var också målet att kunna se huruvida det finns förutsättningar och kanske även ett behov av att förändra den nuvarande ordningen.

Efter att rättsläget utretts i den juridiska förankringen och intervjuerna analyserats och sammanfattats, har författarna diskuterat kring resultatet och kommit fram till ett par slutsatser gällande arbetet med PA-delegation och förundersökningsledning.

Det kanske tydligast förekommande temat under intervjuer med både polisassistenter och förundersökningsledare har varit behovet av att införa en formell utbildning för att en polis skall kunna tilldelas PA-delegation. Bristen på en adekvat utbildning (och ibland den totala avsaknaden av utbildning) som många uttryckte det, kan antagligen vara en bidragande orsak till att flera poliser som besitter PA-delegation väljer att inte använda sig av denna. Då de upplever en otrygghet. För att polisassistenterna på plats skall till fullo kunna nyttja sig av den delegation som givits dem. Måste den enskilda polisen kunna besitta en djupare förståelse av arbetsmetoden och hur denna skall nyttjas vid ingripanden.

En djupgående utbildning med tydliga riktlinjer innefattande såväl förväntningar, krav och de rättigheter som en delegation innebär, bör kunna antas vara ett rimligt krav för att få erhålla en PA-delegation. Om ett fungerande utbildningssystem skulle finnas på plats, som får poliserna i yttre tjänst att känna sig trygga i PA-delegationen så bör detta även leda till ökat engagemang och nyttjande från personalen. Eftersom denne då får ett större ansvar för att det enskilda ingripandet skall kunna utgöra grunden för en (fällande) dom i tingsrätt.

Inom ämnet utbildning för erhållande av PA-delegation så kan också frågan ställas kring om en sådan utbildning ska tillhandahållas, redan under grundutbildningen till polis eller under aspiranttjänstgöringen som till exempel ett par steg inom polisens förarutbildning utförs idag. Det kan dock vara så att det skulle bli för komplext att genomföra redan under grundutbildningen eftersom viss vana av polisarbetet sannolikt är nödvändigt för att kunna tillgodogöra sig en sådan kunskap och kompetens.

Beroende på vilket polisområde man granskar så ser arbetet kring PA-delegation olika ut. I vissa områden används det inte alls, i andra förekommer det i mindre omfattning medan i vissa områden tycks normen vara att samtliga poliser i yttre tjänst ska ha delegation. Frågan om det ska finnas en enhetlighet i hela Polismyndigheten kring PA-delegation är således relevant att diskutera. För att kunna ge ett bra svar på frågan krävs mer underlag än denna studie men klart är att det såväl finns fördelar som nackdelar med ett eventuellt införande av PA-delegation på en nationell skala.

En fördel som snabbt gestaltas är om en polis från ett polisområde arbetar i ett annat polisområde. Om samma metodik finns i båda polisområdena torde det var ganska enkelt att arbeta i det andra polisområdet. Om det däremot är stora skillnader och beslutsordningen ser annorlunda ut, lämnar det snabbt utrymme för att beslut fattas utan egentlig befogenhet till detta. Å andra sidan kan nackdelar även skönjas vid ett enhetligt system. I Sverige finns många olika benägenheter kring polisområden där det kan skilja stort med bemanning, geografi, antal brott och så vidare. Därför kan det vara svårt att

utforma en nationell strategi som passar alla polisområden vilket kan leda till att ett arbetssätt som fungerar bra i ett polisområde inte längre får användas.

Rent lagstiftningsmässigt finns det vissa frågetecken som kanske skulle behöva rätas ut för att både underlätta polisens arbetsmetodik men likväl för att säkerställa rättssäkerheten. Ett exempel är frågan när en förundersökning faktiskt inleds, om det uteslutande är via ett formellt beslut från behörig förundersökningsledare eller om det också ska anses vara en inledd förundersökning när ett tvångsmedel vidtas från polisman.

I sådana fall när polismannen vidtar ett tvångsmedel behöver det också tydliggöras vem som äger ledningen och ansvaret av förundersökningen tills dess att en behörig förundersökningsledare tar det formella beslutet. En tänkbar väg skulle vara att formulera lagtexten, att om en polisman vidtar ett tvångsmedel så inleder denne samtidigt en förundersökning och är ansvarig för förundersökningen tills dess att en överlämning till behörig förundersökningsledare kan ske. En sådan överlämning skulle i så fall ske skyndsamt och borde också kunna genomföras tämligen omgående via telefon.

Återkommande vid flera intervjuer har varit att fara i dröjsmåls-principen har tillämpats flitigt trots att möjligheten kanske egentligen inte funnits i lagens mening. Just fara i dröjsmål är en möjlighet för polisen att kunna agera snabbt utan föregående beslut från behörig beslutsfattare som sannolikt måste få förekomma i någon form för att möjliggöra ett effektivt polisarbete. Det finns dock problem med detta. Lagrummen som åberopas vid fara i dröjsmål tillkom som lagstiftning mestadels under 1990-talet och möjligheterna att få beslut snabbt från förundersökningsledare genom till exempel telefoni har ökat ordentligt. En fråga som då kan uppstå är om begreppet fara i dröjsmål behöver konkretiseras, tydliggöras och kanske även uppdateras för att säkerställa att det inte används som ett substitut utan som ett rättssäkert och effektivt tillämpande av tvångsmedel.