Redovisningen av översvämningsrisken i översiktsplanen

I dokument RÄDDNINGSVERKETS ÖVERSVÄMNINGSKARTERINGAR (sidor 46-50)

2.6.1 Planerarkompetens

En ökad delaktighet och samverkan i planeringen ställer krav på plane-rarkompetensen. Vid en dialogbaserad planering behövs det planerare som kan vara både lyssnare, pedagoger och processtödjare. Även pla-nerarnas verktygslåda behöver utvecklas. Det handlar exempelvis om verktyg/metoder som konsekvensanalys, backcasting, scenarioteknik, och GIS (Geografiska Informations System).I den nya planerarrollen ingår även i högre grad än tidigare att kunna samarbeta och att väga samman alla de olika aspekter som ingår i en hållbar utveckling. Det kräver förmåga att förhandla med respekt för både den aktuella frågan och för de inblandade personerna (Boverket 2000a).

En ny planeringsideologi brukar kallas ”planeringsparadigm”. Den fo-kuserar på orden information, kommunikation och utbyte. Dessa ord er-sätter styrning, reglering och kontroll. Alla är planerare i det demokra-tiska samhället. Erik Wirén (1998) skriver att planeraren måste bestäm-ma sig för till vilket språk översättningen av signalerna måste göras, till de utvaldas symbolspråk eller till ett språk som kan förstås av flertalet. I vardagsvärlden finns risken eller inte, och det spelar ingen roll hur många kalkyler man gör.

En planerare förhandlar och underlättar för olika parter att komma överens. Planeringsprocessens nyckelord är samförstånd, samverkan och

kollektiv förmåga. Det är viktigt att se till att berörda parter verkligen kan delta aktivt och att konsultationen fungerar både formellt och infor-mellt. Vad krävs för att vi ska delta aktivt i samhällets planering? Ve-tenskap, praktiskt kunnande och sunt förnuft bör respekteras i lika hög grad. Det finns inget gemensamt språk, därför är det svårt att kommu-nicera. De språkbetingade barriärerna finns överallt inom de olika in-stanserna.

Kretsloppstänkandet medför att kommunerna måste lära sig mer om samhällets energi- och materialflöden. För kunskapsutveckling fordras ett utvecklat samarbete mellan myndigheter, högskolor m.fl. Vi behöver bättre kunskap för att hantera osäkerhet i planeringen. Risk- och säker-hetsfrågor bör tas med i en planering som är öppen för allmänhetens insyn och medverkan (Wirén 1998).

Det är viktigt att man har en strategi där man kopplar samman an-vändningen av riskanalyser med de olika skedena i planprocessen från översiktsplan till bygglov. Med riskanalyser som en integrerad del av en MKB uppnås en mer heltäckande bild av konsekvenserna för både miljö, hälsa och säkerhet. Kunskapsnivån inom fysisk planering bör förbättras hos alla kommunala förvaltningar. Bättre samsyn mellan be-rörda myndigheter beträffande användningen av riskanalyser i den fy-siska planeringen. Underlag till riskanalyser kan vara erfarenheter från räddningstjänsten och tidigare olyckor, regionalt tillgängligt material, och centralt underlag (Boverket 1998).

I Boverkets och Naturvårdsverkets böcker Planera med miljömål (Bover-ket 2002a och b) tar man upp olika metoder och verktyg som kan an-vändas vid översiktlig planering. Man går här igenom ett flertal exem-pel där kommuner har använt sig av olika metoder. De metoder som kan kopplas till riskfrågors hantering och som redovisas närmare här är: scenarier, strategiska miljöbedömningar och GIS.

2.6.2 Scenarion

Med scenarion kan man beskriva principiellt olika sätt att lösa viktiga samhällsproblem och påvisa för- och nackdelar med olika val. Scenarier kan användas för att vidga perspektivet, ge förståelse för omvärldens betydelse, öka medvetenheten om osäkerheten och motivera ett strate-giskt förhållningssätt. Scenarioarbete ger underlag för att formulera strategier för att kortsiktigt ange åtgärder för att nå dit man vill. Det kan också utgöra en grund för att långsiktigt ange en handlingsbered-skap för alternativa händelser och förlopp i omvärlden. Backcasting innebär att man beskriver framtiden först, vägen dit sedan. Scenario-teknik är ett effektivt planeringsinstrument för att utmejsla strategier, planera för det oväntade och hålla utkik åt rätt håll. I så väl arbetet med framtidsbilder som det fortsatta strategiarbetet och planeringen är det därför viktigt att inte binda sig vid en lösning eller en uppfattning för tidigt, utan bibehålla så många handlingsalternativ som möjligt- att be-skriva olika utvecklingsförlopp, men ha beredskap för det oväntade (Boverket och Naturvårdsverket 2000).

2.6.3 Strategisk miljöbedömning

Strategisk miljöbedömning SMB, är ett samlingsnamn för metoder och verktyg inriktade på analys av miljökonsekvenser av policies, program och planer. I idealfallet bör SMB integreras i planeringsarbetet. Det ska gå att urskilja miljöfrågorna, liksom målkonflikter och målsynergier på ett öppet och tydligt sätt. Styrkan i SMB som redskap ligger i

möjlighe-och kunskaper i ett forum där det finns representanter både från med-borgare, intresseorganisationer, tjänstemän, politiker och experter. En fördel med att integrera miljöbedömningen i planeringsprocessen är att man undviker dubbelarbete (Boverket 2000b). Den lagstadgade planeringsprocessen enligt PBL bygger på principen” bred medverkan -öppen insyn”. Den är ett redskap för kommunen att uttrycka en vilje-riktning, att klargöra rådande förhållanden, att peka på konflikter och att göra intresseavvägningar. Den översiktliga planeringen är ett strate-giskt politiskt instrument genom att den kan åskådliggöra ramar och villkor för utvecklingen och skapa beredskap för tillväxt eller stagna-tion.

Förr bad man om synpunkter på färdiga förslag. Nu diskuteras fram-tidsbilder och mål med medborgare och aktörer. Bland de aktiva kom-munerna ser man en tendens till att översiktsplaneringen har ändrat inriktning från mark- och vattenplanering till utvecklingsplaner.

geografiskt eller lägesbunden information. GIS innefattar både pro-gramvara och datorutrustning, data, den organisation som krävs för att administrera detta, samt användarna. GIS är sålunda inte enbart ett sätt att underlätta och förbättra.

2.6.4 GIS- hantering i översiktsplanen

GIS är ett datoriserat system för att hantera, analysera och presentera grafisk redovisning av information på kartor. Det är också ett verktyg som gör det möjligt att knyta ihop geografiskt lägesorienterade objekt med annan typ av information och andra presentationssätt än kartor, t.ex. tabeller, texter, bilder och videosekvenser (Boverket och Natur-vårdsverket2000a).

GIS kan med stor framgång användas inom riskhanteringsområdet både för att ta fram och sammanställa planerings- och beslutsunderlag. I ett GIS kan man strukturera, analysera, samköra, bearbeta och pre-sentera data på ett enkelt sätt som är lätt att förstå. Men det är tillgång-en till information och kunskaper, samt datainformationtillgång-ens kvalitet och aktualitet som är avgörande för resultatet. Databasens strukturering och uppbyggnad är också viktigt, och givetvis att de förvaltningar i kommunen som berörs av den aktuella riskhanteringsfrågan har till-gång till databasen (Strömgren 1997). Räddningsverket har tagit fram ett GIS-verktyg, ”Riskera” som är ett verktyg för kommunal riskhan-tering. Användargrupper är alla kommunanställda som sysslar med riskhantering, kommunala riskgrupper och specialister som gör riskin-venteringar och analyser i kommunen. Meningen är att alla risker skall lägesbestämmas och visas på kommunens digitalkartor (Räddningsver-ket 2002).

3. HUR RISKEN FÖR ÖVERSVÄMNINGAR

I dokument RÄDDNINGSVERKETS ÖVERSVÄMNINGSKARTERINGAR (sidor 46-50)