5. Regionala och kommunala
psykiatrirådet rör exempelvis samarbetet mellan polis och psykiatri, kroppslig hälsa inom gruppen med psykisk ohälsa samt substitutionsbehandling. Här finner vi med andra ord en viss överlappning mellan olika politikområden. Även om det inte är rådets explicita uppdrag att hantera frågor rörande missbruks- och beroendevård finner vi att så är fallet i praktiken. Pensionärsrådets uppdrag beskrivs på ett liknande sätt, det vill säga som en kanal för informationsutbyte och att få upp brukarnas frågor på agendan för att få bättre beslutsunderlag.
Pensionärsrådet har bland annat behandlat frågor om konkurrensutsättning, primärvård samt tillgänglighet. I patient- och handikapprådet är uppdraget att samverka kring aktuella frågor inom regionen samt erfarenhetsutbyte mellan organisationer och företrädare för regionen. Rådet behandlar frågor som berör hälso- och sjukvård, regional tillväxt, tillgänglighet och bemötande.
De regionala råden arbetar i mångt och mycket som en ordinarie politisk nämnd eller arbetsgrupp. Råden sammanträder mellan fyra och sex gånger per år, men ingen av rådens organisationsrepresentanter erbjuds arvodering för sin insats i rådet. Däremot ger brukarrådet psykiatri och patient- och handikapprådet exempelvis sina organisationsrepresentanter både ersättning för förlorad arbetsinkomst och reseersättning, medan pensionärsrådet av förklarliga skäl enbart ger reseersättning. Inte i något av de regionala råden har organisationsrepresentanterna erbjudits utbildning. Vid samtliga mötestillfällen bjuds regionråd och högre tjänstemän in för att diskutera frågor direkt istället för att i efterhand få läsa om frågeställningar via ett protokoll.
Om vi kortfattat ser till vilka organisationer som sitter med i de regionala råden finner vi följande besättning. Det regionala brukarrådet för psykiatri är det största rådet av de tre råden. Det är sammansatt av sju ledamöter för hälso- och sjukvårdsnämnden och 18 ledamöter för olika brukarorganisationer. Följande organisationer har representanter i rådet: Futura, LIBRA, Riksförbundet Attention, RFHL, Riksförbundet Föräldraföreningen mot narkotika (FMN), RSMH, RUS, Riksföreningen Anorexi/Bulimi-kontakt, Riksföreningen Autism, SPES, Schizofreniförbundet, Svenska OCD-förbundet Ananke, Svenska Ångestsyndromsällskapet, Sveriges Fontänhus, Länkens kamratförbund, Mentala nätverket i Malmö, Kamratföreningen Comigen/Comintegra samt Self Harm and Eating Disorders Organisation (SHEDO) (Utvärdering Brukarrådet Psykiatri 2010). I likhet med det vi kommer att se på kommunal nivå leds detta regionala råd av ordföranden i hälso- och sjukvårdsnämnden och posten som vice ordförande innehas av en organisationsrepresentant (från Schizofreniföreningen).
Det centrala pensionärsrådet består av sju politiska representanter för regionen och 13 representanter för fem pensionärsorganisationer (PRO, SPF, SPRF, SKPF samt Riksförbundet Pensionärsgemenskap).
Det finns stor samstämmighet mellan detta regionala råd och flera av de råd som existerar bland Skånes kommuner. Det leds av ordföranden för hälso- och sjukvårdsnämnden och en representant från PRO agerar som rådets vice ordförande.
I det centrala patient- och handikapprådet är det mer jämt mellan organisationsrepresentanter och politiker. Rådet består av 9 organisationsrepresentanter från HSO, SRF och DHR, en tjänsteman och sju politiker. I likhet med de andra två råden är en politiker ordförande, vice ordförande är vald av brukarorganisationerna (HSO) och sekreterarposten innehas av en tjänsteman. Inte i något av de tre råden finns det möjlighet för enskilda brukare, utan organisationsanknytning, att medverka.
Trots att dessa råd har en central placering och är knutna till flera av regionens centrala politiska nämnder har endast en utvärdering genomförts rörande arbetet i råden och då inom ramen för det regionala psykiatrirådet. Utvärderingen genomfördes 2010 och det som angavs som positivt var bland annat direktkontakten mellan politiker och organisationsrepresentanter samt möjligheten till diskussioner inom råden (Region Skåne 2010). Politikerna i sammanhanget betonade möjligheten att ta upp viktiga frågor samt att organisationerna blir lyssnade till. Organisationsrepresentanter betonade mer att organisationerna tillsammans flyttade fram sina positioner.
Det som dock angavs som negativt i nämnda utvärdering var att organisationerna inte hade tillräckligt med medel för att träffas och förbereda inför rådsmöten, samt att det tog lång tid innan ärenden som tagits upp i brukarrådet fick återverkningar i vården. Ledamöterna i råden betonade också konkurrenssituationen mellan olika organisationer och beskrev det som att vissa organisationer tog för mycket plats. Representanter för brukarorganisationerna betonade att det behövdes en ekonomisk plattform så att organisationerna kunde samverka och förbereda sig inför möten, men också att råden utvecklade former för kvalitetsuppföljning. Vidare önskas förtydligande gällande vägen från beslut i brukarrådet till verkställighet samt former för att samtliga organisationer ska kunna yttra sig under mötena (ibid.).
Förekomst av kommunala brukarråd
De karaktärsdrag och problem som lyfts fram ovan återkommer till stor del i organiseringen av de kommunala råden runt om i Skånes kommuner. På lokal nivå finner vi också tydliga kopplingar till den långa historia av lokal organisering som funnits inom framför allt handikapp- och äldreområdet. Inom exempelvis handikapp- och äldreområdet finner vi att kommunala brukarråd har existerat under en längre tid och att merparten av landets kommuner har någon form av
organiserad samverkan med berörda aktörer inom dessa områden. Vår undersökning visar ett liknande mönster eftersom alla Skånes kommuner har både ett kommunalt handikappråd och ett kommunalt pensionärsråd.
När vi frågade om startpunkten för kommunernas brukarråd fick vi mycket oklara uppgifter. I vissa fall hade rådens sekreterare ingen kunskap om när råden startade och i andra fall uppgavs det att de sattes igång någon gång på ”… tidigt 1980-tal”. Men mot bakgrund av tidigare genomgångar finns det dock ingen anledning att tro att de skånska brukarråden inom funktionshinder- och pensionärsområdet skiljer sig från utvecklingen i övriga landet. De växte med största sannolikhet fram under 1970- och 1980-talen och mot ingången av 1990-talet hade säkerligen en klart övervägande majoritet av kommunerna i Skåne inrättat ett handikappråd och ett pensionärsråd (se bilaga 4).
Förekomsten och den långa traditionen av organiserade samråd mellan kommunerna och dessa grupper står i klar konstrast till hur situationen ser ut för andra brukargrupper. Vi valde medvetet att fokusera på frågor rörande missbruk- och beroendevård samt psykiska funktionshinder eftersom detta är frågor som (i alla fall delvis) ligger på kommunernas bord, men där vi även finner en svagare mobilisering och organisering bland de berörda grupperna. När det kommer till deras kontakter till kommunala beslutsfattare visar vår undersökning ett intressant resultat. Inte i någon av de skånska kommunerna finner vi ett brukarråd knutet till de politiska nämnderna, som hanterar frågor om missbruk- och beroendevård.
När det kommer till kontakterna mellan politiker och företrädare för psykiskt funktionshindrade fann vi enbart ett kommunalt brukarråd som enkom hanterade dessa frågor (Burlöv). Däremot visade vår undersökning att personer med psykiska funktionshinder och deras intressen inkluderades i hälften av de kommunala handikappråden. Dessa handikappråd har med andra ord en formell uppgift att också hantera frågor om psykiska funktionshinder. Här kan vi följaktligen konstatera att i hälften av Skånes kommuner har psykiskt funktionshindrade (och organisationer som representerar dem) en ingång till den kommunala politiken via det lokala handikapprådet, men detta saknas i resterande hälft av de skånska kommunerna. Här kan man dra paralleller till situationen på regional nivå i och med att det existerar ett regionalt råd inom området för psykisk ohälsa, men då framför allt knutet till landstingens ansvar för psykiatrifrågor.