• No results found

Omfattas registrerade partner och samkönade makar av de nordiska äktenskaps- respektive arvskonventionerna? de nordiska äktenskaps- respektive arvskonventionerna?

utredningens arbete

3.3 Internationellt privaträttsliga bestämmelser .1 Utgångspunkter .1 Utgångspunkter

3.3.4 Omfattas registrerade partner och samkönade makar av de nordiska äktenskaps- respektive arvskonventionerna? de nordiska äktenskaps- respektive arvskonventionerna?

I de nordiska äktenskaps- respektive arvskonventionerna talas endast om äktenskap och makar. Registrerat partnerskap eller registrerade partner nämns inte någonstans i konventionstexterna. Det finns inte heller några skrivningar om att förhållanden som enligt den tillämp-liga lagen har samma inverkan som ett äktenskap skulle omfattas av konventionernas bestämmelser. Utredningen menar att det därmed får anses stå klart att registrerade partner inte omfattas av bestäm-melserna i de nordiska äktenskaps- respektive arvskonventionerna.

Frågan är om de nordiska konventionerna omfattar samkönade makar. Konventionerna innehåller inte några uttryckliga bestämmel-ser som ger svar på den frågan. Det behöver därmed utredas om kon-ventionernas termer äktenskap och makar kan tolkas på så sätt att de inkluderar även dessa par.

Wienkonventionen om traktaträtten (Wien den 23 maj 1969) inne-håller bestämmelser om tolkning av traktater. Sverige ratificerade Wienkonventionen den 20 december 1974.36 De nordiska äktenskaps- respektive arvskonventionerna tillkom visserligen innan Wienkonven-tionen trädde i kraft år 1980 men WienkonvenWienkonven-tionens bestämmelser om tolkning av traktater blir relevanta även för äldre traktater efter-som de allmänt anses återspegla gällande sedvanerätt.37

Wienkonventionen använder termen traktat i stället för konven-tion. En traktat är enligt konventionen en internationell överenskom-melse som är sluten mellan stater i skriftlig form och underkastad

36 SÖ 1975:1.

37 Se Internationella domstolens avgörande i Maritime Dispute (Peru v Chile), Judgment, I.C.J.

Reports 2014, p. 3 (punkt 57) m.v.h. till äldre praxis. Se även Fragmentation of International Law: Difficulties Arising from the Diversification and Expansion of International Law, Report of the Study Group of the International Law Commission: Finalized by Martti Koskenniemi, UN Doc A/CN.4/L.682 (13 April 2006), s. 215 (punkt 427) m.v.h.; Mark E Villiger, Commentary on the 1969 Vienna Convention on the Law of Treaties (Martinus Nijhohff, 2009) s. 439 f, Jean-Marc Sorel and Valérie Boré Eveno, ‘Article 31 Convention of 1969’ i: Olivier Corten and Pierre Klein (eds), The Vienna Conventions on the Law of Treaties (Oxford University Press, 2011) vol 1, s. 809–817; Anthony Aust, Modern Treaty Law and Practice (Cambridge University Press, 3rd ed, 2013), s. 207. Man kan också fråga sig om de två nordiska konventionerna verkligen ska betraktas som äldre traktater eftersom de båda ändrats efter 1980.

internationell rätt, oavsett om den intagits i ett enda instrument eller i två eller flera sammanförande instrument och oavsett dess särskilda beteckning (artikel 2 a). De nordiska äktenskaps- respektive arvs-konventionerna är båda exempel på sådana traktater som avses i Wien-konventionen.

Wienkonventionen skiljer mellan grundläggande tolkningsmedel (artikel 31) och supplementära tolkningsmedel (artikel 32). En traktat ska tolkas ärligt i överensstämmelse med den gängse meningen av trak-tatens uttryck sedda i sitt sammanhang och mot bakgrund av trakta-tens ändamål och syfte (artikel 31.1). Utöver sammanhanget ska hän-syn tas till bl.a. efterföljande överenskommelser mellan parterna rör-ande traktatens tolkning, efterföljrör-ande praxis vid traktatens tillämpning och relevanta internationella rättsregler som är tillämpliga i förhållan-det mellan parterna (artikel 31.3). Ett uttryck ska tilläggas en speciell mening, om det fastställts att detta var parternas avsikt (artikel 31.4).

Internationella domstolen har klart uttryckt att termer som an-vänds i traktater, om inte parterna avsett annat när traktaten ingicks, ska ges den gängse betydelsen vid tolkningstillfället. Frågan blir där-för om betydelsen av konventionernas termer äktenskap och makar kan anses ha förändrats sedan tillkomsten år 1931 respektive 1934.

Vid tiden för konventionernas tillkomst erkändes inte samkönade äktenskap i något av de nordiska länderna. Det får därför anses klart att samkönade äktenskap och samkönade makar inte omfattades av konventionernas begrepp äktenskap och makar vid tidpunkterna för deras tillkomst. Numera har dock samtliga nordiska länder infört be-stämmelser som erkänner samkönade äktenskap.38 Som tidigare redo-visats gjordes år 2009 ändringar i äktenskapsbalken som gjorde det möjligt för samkönade par att ingå äktenskap i Sverige. Den omstän-digheten att samtliga nordiska länder numera erkänner samkönade äktenskap visar, enligt utredningens mening, att betydelsen av termer-na äktenskap och makar har förändrats sedan konventionertermer-nas till-komst. I samtliga konventionsstater inkluderar uttrycken äktenskap och makar numera samkönade makar.

38 Se Hjúskaparlög nr. 31/1993 (Island), Ändring 156/2015 av äktenskapslagen 234/1929 (Finland), Lov om ændring af lov om ægteskabs indgåelse og opløsning, lov om ægteskabets retsvirkninger og retsplejeloven og om ophævelse af lov om registreret partnerskab, nr. 532 af 12. Juni 2012 (Danmark) och Lov 27. juni 2008 nr. 53 om endringer i ektenskapsloven, barnalova,

adopsjons-Den slutsats som kan dras av Internationella domstolens praxis är att det är parternas avsikt vid avtalsslutet som blir bestämmande för om ett villkor eller en term i avtalet ska ges en betydelse som kan förändras över tid. Internationella domstolen har slagit fast att det finns en presumtion för att termer förväntas ”follow the evolution of the law and to correspond with the meaning attached to the expres-sion by the law in force at any given time”.39 Omständigheter som tyder på att de nordiska länderna vid avtalsslutet hade för avsikt att ge termerna äktenskap och makar en betydelse som kunde förändras över tid är framför allt att konventionerna har ingåtts på obestämd tid och i dag varit i kraft i mer än 80 år.

Av Wienkonventionens artikel 32 framkommer också att som supplementära tolkningsmedel kan användas förarbeten till traktater.

I förarbetena till den senaste ändringen av den nordiska arvskonven-tionen (2012) uttalas att varje konventionsstat använder sin egen be-greppsbildning för att bedöma hur konventionen förhåller sig till samkönade makar.40 Det måste förutsättas att samma sak gäller även avseende den nordiska äktenskapskonventionen.

Mot den bakgrund som anges ovan är utredningens uppfattning att termerna äktenskap och makar i de nordiska äktenskaps- respektive arvskonventionerna nu ska tolkas så att de omfattar även samkönade äktenskap och samkönade makar.

Flera konventionsstater har dock, eftersom tidigare inte alla nor-diska länder tillät samkönade äktenskap, i sin genomförandelagstift-ning uttryckligen stadgat eller i förarbetsuttalanden uttryckt att regler-na enbart omfattar makar av olika kön. För svensk del har en sådan regel intagits i 23 § NÄF, som avser den nordiska äktenskapskonven-tionen. Någon motsvarande bestämmelse som avser den nordiska arvskonventionen finns inte. Anledningen till undantaget var att det saknades ömsesidighet eftersom det i alla nordiska länder inte fanns samkönade äktenskap. Samma skäl förefaller ha legat bakom motsva-rande undantag i andra nordiska länder.41 Eftersom samtliga nordiska länder nu tillåter samkönade äktenskap har skälen bakom undantaget fallit bort.

39 Aegean Sea Continental Shelf (Greece v. Turkey), Judgment, I.C.J. Reports 1978, p. 32 (punkt 77).

40 TemaNord 2013:528 s. 39.

41 Bet. 2008/09:CU19 s. 20 samt bet. 1993/94:LU28 s. 29. Det som där sägs har också bekräf-tats vid utredningens kontakter med berörda tjänstemän i de nordiska länderna.

I syfte att undanröja alla oklarheter i frågan om samkönade makar omfattas av de nordiska äktenskaps- respektive arvskonventionerna uppmanar därför utredningen regeringen att verka för att de nordiska staterna avger ett gemensamt tolkningsuttalande som klargör att kon-ventionsstaterna nu gemensamt uppfattar att även samkönade makar omfattas av konventionernas regler. Ett sådant tolkningsuttalande kräver ingen särskild form och bör avges före den 29 januari 2019.