Ett antal nya medarbetare rekryterades under Dahméns och Nordensons chefs- tid.136 Rekryteringen befäster den bild som hade skapats av institutet under Ing-
var Svennilsons tid, som en plantskola för såväl näringsliv och förvaltning som för universitetsvärlden. De två mest betydelsefulla nyrekryteringarna var av Lars Nabseth, civilekonom från Handelshögskolan och Odd Gulbrandsen från Lant-
132 Ibid., s. 140. 133 Ibid.
134 Bentzel (1952) och Artle (1952). 135 Nabseth (2009, s. 117).
136 Civilekonomen Alv Elshult hade anställts under Ingvar Svennilsons sista tid på institutet, från och med 1 juni 1949 (IUI 1949, s 5). Han stannade på institutet till 1953, då han blev ekonomichefsassistent och med tiden vice vd på SAAB i Linköping (Arbetsgivaren, 1953).
brukshögskolan, som båda kom till IUI 1952. Nabseth var IUI:s sekreterare 1955–58. Han lämnade institutet 1960 för en chefstjänst på Industriförbundets ekonomisk-politiska avdelning, men återvände till IUI som tillförordnad chef 1964–65 och som vd 1966–73. Nabseth skrev sin doktorsavhandling vid institu- tet. Den diskuteras i kapitel 16.
Agronomen, senare agronomie licentiaten, Odd Gulbrandsen var på IUI i en första omgång mellan 1952 och 1957, då han blev biträdande professor på Lant- brukshögskolan i Ultuna, där han också, efter en andra period på IUI 1967–69, blev professor i marknadslära. På IUI skrev han dels sin doktorsavhandling, dels två böcker tillsammans med Assar Lindbeck som ifrågasatte den dåtida jord- brukspolitiken. Vi återkommer till dessa skrifter i kapitel 5 och 23.
Hans Söderlund, född 1922, hade en jur.kand. från Stockholms Högskola 1945 och hade blivit civilekonom på Handelshögskolan 1947. Han anställdes 1950 och var IUI:s sekreterare 1951–54 för att därefter bli direktörsassistent på SAF och vd för Limhamns Golvindustri (Tarkett) innan han emigrerade till Schweiz 1969 för nya chefsposter.137
Karl-Olov Samuelsson, även han anställd 1950, hade en fil.kand. från Uppsala och hade arbetat på Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen innan han kom till IUI, där han deltog i undersökningar av bryggerinäringen, televisionen, bilismen och konsumtionsutvecklingen. Samuelsson stannade till 1955, då han började arbeta på SAF.138 Där var han först lönestatistiker, därefter chef för den avdelning som
svarade för lönestatistiken inom SAF:s tjänstemannaområde. I mitten av 1970- talet gick Samuelsson över till SAF:s förhandlingsavdelning, där han blev ansva- rig för det dagliga arbetet med det trygghetsavtal som hade träffats mellan SAF och PTK och de löpande kontakterna med Trygghetsrådet SAF-PTK.139
Civilekonomen Einar Hardin var på IUI 1950–53. Där var han sekreterare i den s.k. produktivitetsgruppen, en expertgrupp organiserad av IUI. Dessutom medverkade han i en utredning om bryggeriindustrin och en om den framtida televisionen i Sverige.140 Han flyttade därefter till USA, där han, efter disputation
på University of Minnesota,1957, om tillverkningsplanering, gjorde akademisk karriär, med början på Michigan State University, där han sysslade med automa- tisering, utbildnings- och arbetsmarknadsekonomi.141
Kurt Eklöf, på IUI 1951–53 och 1955–56, licentiat i nationalekonomi, efter att ha studerat för Erik Lindahl i Uppsala, blev bankokommissarie i Sveriges Riksbank
137 Vem är det? (1993). 138 Vem är vem? (1968b). 139 Albåge och Nilsson (1994).
140 Intyg (1954). Dessa utredningar behandlas i kapitel 3 respektive kapitel 9. Under sin tid på IUI publicerade Hardin också en recension och en översikt av produktivitet och produktivitetsmätningar: Hardin (1951, 1953). 141 Brev från Einar Hardin till Jan Wallander, 19 juli 1957.
och, mellan 1979 och 1989, vice riksbankschef, med ansvar för internationella frå- gor. Han var under åren 1964–66 också nordisk exekutivdirektör i Internationella Valutafonden. Eklöf bevarade uppenbarligen de dygder han inpräntats av Lindahl och på IUI också under sina år på Riksbanken.142 ”Han hyste stor respekt för god
analys och ringa fördragsamhet med intellektuellt undermåliga resonemang. Mer än en bankdirektör kan vittna om den skoningslösa analys som deras propåer ibland utsattes för”, skrev Bengt Dennis och Thomas Franzén i sin dödsruna.143
Wilhelm (senare Willem) Peppler kom till IUI 1951, efter att sedan 1949 ha varit amanuens på Sveriges Industriförbund. Peppler kände Jonas Nordenson sedan studenttiden, och när han fick ett erbjudande om anställning på IUI lämnade han Industriförbundet utan större saknad. Trots att Peppler trivdes väl på IUI kände han emellertid sig något av en outsider där. Hans bakgrund skilde sig på ett avgörande sätt från de flesta övrigas. Han hade tagit en jur.kand. på Stockholms Högskola 1948, men han hade bara ett betyg i nationalekonomi och inget i statistik. Detta uteslöt mera avancerade arbetsuppgifter. Peppler fick skriva kvartalsrapporter om det ekonomiska läget och göra ”försiktigt hållna” kortsiktsprognoser för olika indu- stribranscher. Rapporterna distribuerades till Arbetsgivare föreningens medlems- företag.144 Själv bedrev han ingen forskning på institutet, så när Jonas Nordenson,
efter att själv ha lämnat IUI 1953, frågade om han var intresserad av att börja på Gränges för att så småningom bli chef för dess tyska försäljningsverksamhet tvekade han inte. Det blev inledningen till en framgångsrik internationell karriär.
Per Hilding var pol.mag. från Uppsala. Han arbetade på IUI mellan 1952 och 1954, med ett projekt om kvinnors arbetsliv. När han lämnade institutet påbör- jade han en ämbetsmannakarriär, först som sekreterare åt finansborgarrådet John Bergvall i Stockholm, sedermera talman i riksdagens första kammare, och där efter som utredare vid landstinget i Gävle. Hilding hade engagerat sig i politiken, för Folkpartiet, redan under studenttiden, och 1960 blev han invald i första kamma- ren på åtta år. Därefter var han chefredaktör och ansvarig utgivare för Gefle Dag- blad under tjugo år.145
Förutom Odd Gulbrandsen var det två andra av dem som anställdes på IUI mellan 1949 och 1953 som skulle gå vidare till akademiska lärartjänster: Lars O. Andersson – ”Loa”, som han alltid kallades – och Stig Rydorff, båda på IUI mel- lan 1952 och 1955. Lars O. Andersson var pol. mag. innan han kom till IUI och under sin tid på institutet läste han på Handelshögskolan, där han diplomerades 1956. På IUI gjorde han en utredning om den svenska småindustrin, undersökte
142 Hertz och Mutén (1995), Dennis och Franzén (1995). 143 Dennis och Franzén (1995).
144 Peppler (2006, s.123). 145 Lindblad (2014).
aktiestockens fördelning på olika ägarkategorier i ett stort industriföretag och bistod olika forskare med statistiska undersökningar.146 Efter IUI-tiden blev han
först aktuarie på Statens Järnvägars ekonomibyrå och sedan, efter en ekonomie licentiat i Lund 1963, på avhandlingen Börsnoterade bolags aktieinnehav, univer- sitetslektor i företagsekonomi vid samma universitet, där han även blev heders- doktor 1990. Han skrev ett antal uppskattade böcker i företagsekonomi, främst
Allmän företagsekonomi, som utkom i ett stort antal upplagor från 1964 och blev
en standardbok i universitetsundervisningen i företagsekonomi.147
Stig Rydorff, som var fil.kand. när han kom till IUI, tog licentiatexamen i nationalekonomi i Uppsala 1955. Följande år blev han biträdande lärare på Handelshögskolan samtidigt som han ingick i den statliga stabiliseringsutred- ningen.148 1963 befordrades Rydorff till universitetslektor.149 Oräkneliga genera-
tioner Handelsstudenter fick ta del av hans förstaårskurs i mikroekonomi.