Ord som korstryck, dilemma och ambivalens har använts för att belysa rekto- rernas roll och det arbete som skolledning innebär och Annika Ullman formu- lerar frågor som belyser två av de dilemman som rektorn utsätts för. Är rek- torns funktion att implementera statliga styrdokument eller att främst tjänstgöra som byråkrat och mellanchef i den kommunala organisationen, samt huruvida rektorerna ska betraktas som en specifik yrkesgrupp eller som lärare med ett utökat ansvar (Ullman 1, Svedberg 2000)? Rektorer har ofta en lärarbakgrund och rekryteras således ur den egna organisationen, fast ur- sprungligen ur en annan yrkeskategori.
Vad som kanske är mer intressant här, är att skolledare uteslutande består av personer med en oftast väl vitsordad lärarerfarenhet. Den traditionella skolledaren spelar som regel främst rollen som bärare – eller förvaltare – av skolans regelsystem. Detta innebär att skolledare som främst är utbildade för skolans professionella verksamhet skall spela rollen av byråkrat och göra detta utan någon egentlig administrativ utbildning. (cf. Stålhammar & Wennås, 1, citerat i Berg 11)
Alla rektorer jag talat med, med undantag av en, hade vandrat denna karriär- väg. Från att ha haft en helt undervisande lärartjänst hade de fått mer ansvar och blivit studierektorer eller biträdande rektorer. Efter några år (och några skolor, i flera fall) hade de fått en ordinarie rektorstjänst och i den rollen träf-
123 fade de mig. Det var slående att nästan alla hade bytt arbetsplats och vissa hade ett flertal olika rektorstjänster bakom sig.
Denna karriärväg finns beskriven i en mängd litteratur, bl.a. av Svedberg (2000), som också pekar på nackdelen med ett dylikt rekryteringsförfarande. En nackdel som han lokaliserar kan möjligen förklara benägenheten att byta arbetsplats eftersom det är svårt att leda forna kolleger. Flera forskare har visat att detta kan leda till att rektorn i fråga inte vågar eller kan axla ledarskapet. Kunskapen om organisationen och att personen är insocialiserad i skolans spe- cifika kultur, gör att förändringsbenägenheten minskar och att rektorn gärna undviker konflikter. Rektorsfunktionen blir således mer administrativt service- inriktad än pedagogiskt utmanande (se t.ex. Scherp 1).
Svedberg talar om att det ”undantagsvis anställs […] skolledare från andra utbildningsorganisationer t.ex. högskolor eller arbetsmarknadsutbildning, men också från näringsliv och förlagsverksamhet. Dessa har dock ofta en lärarut- bildning i sin bakgrund” (Svedberg 2000: 31). Denna “undantagsanställning” fanns också representerad bland de rektorer jag samtalat med. Rektorn i detta fall hade inte själv lärarbakgrund, utan kom istället från ett företag som sysslar med utbildningsfrågor. Rektorn i fråga utmärkte sig, genom att ge uttryck för en större förändringsbenägenhet och genom ett mer positivt förhållningssätt, till det egna arbetet, generellt sett. En mängd olika projekt hade initierats på skolan och ledning samt annan personal sökte aktivt nya projektpengar, med ett lyckat resultat.
Mina empiriska iakttagelser bekräftar tidigare forskning, eftersom “undan- tagsrektorn” också var den som mest talade om förändringar som skett på skolan under de senaste åren. Informanten sade sig inte ha stött på några större problem i sitt ledarskap trots att några förändringsmotsträviga lärare lämnat skolan, men var samtidigt mycket noga med att påpeka att ledarskapet och förändringsarbetet inte kunde tillskrivas en person utan snarare handlade om ett lagarbete.
Rektor: Då såg personalen också att om vi ska göra på det här sättet då kan vi inte
jobba i trettio arbetslag. Även om min tanke var att vi skulle jobba i små arbetslag så var det de som såg själv att då är det bättre att vi bryter ner arbetslagen. Men man var då inte glad för att göra detta från början […] men sen såg de att de fick en helt annan närhet. De fick en helt annan möjlighet att styra sitt eget arbete tillsammans med sina barn. Sedan fick de ju vissa regler som var givna då att vi ska införa tematiskt arbete – så är det bara. Det säger man både kring språkutveckling och det kan aldrig vara bra för barn att inte lära sig saker och ting i ett sammanhang och det var så jag sa att så är det bara och då får man antingen gilla läget eller så får man söka sig härifrån.
124
Caroline: Men väckte inte det upprördhet?
Rektor: Jo, men det är bättre att vara rak. De enda som inte kan välja denna arbetsplats
det är eleverna men för personalen är det fritt att välja denna arbetsplats. Så gillar man inte det ledningssystemet som vi har här och som vi vill jobba, så får man söka sig nå- gonannanstans. Jag är väldigt lyhörd till vissa bitar, men vissa bitar måste man ta ställ- ning till för att gå vidare.
Caroline: Det blev ingen massuppsägning?
Rektor: Nej, det var en tre-fyra stycken. (Rektor 12:2:1)
Det är intressant att undersöka vilka som blir rektorer eller hur det går till när dessa rekryteras, eftersom det kan avslöja mer om yrkets status, omgivningens förväntningar och också i förlängningen säga något om den samhälleliga dis- kurs som omger skolan, samt hur denna förändras över tid. I slutet av 10- talet var de flesta rektorer manliga ämneslärare inom grundskolan. 14 hade detta scenario förändrats och en sammanställning visade att många rektorer var kvinnliga och med bakgrund i barnomsorgen (Rapp 2001: 3, med hänvis- ning till Regeringens skrivelse 1/:112).
I mitten av 10-talet hade nästan hälften av de rektorer som rekryterades ingen tidigare erfarenhet inom yrket och det rekryterades även rektorer utan tidigare pedagogisk skolerfarenhet, exempelvis socionomer och civilingenjörer, men även människor, företrädesvis män, med militär bakgrund. På 10-talet rekryterades rektorer ur lärarkåren på den egna skolan i hög utsträckning, ca 0%, men tio år senare har detta ändrats drastiskt och den procentuella ande- len var i mitten av 0-talet ca 2%. Detta kan tolkas som att studier som påvi- sat svårigheten med att leda forna kolleger slagit igenom hos den kommunala arbetsgivaren (Rapp 2001: 3).
Att andra yrkeskategorier än lärare sökt sig till, eller rekryterats till rektors- tjänster kan vara ett uttryck för, dels att kärvare tider för andra yrken lett till att människor sökt sig till skolan, men också för att kompetens inom adminis- tration, ekonomi och ledarskap efterfrågats i högre utsträckning. Ett exempel på båda dessa fenomen skulle kunna vara det ökande antalet rektorer med militär bakgrund. Dels kan detta vara ett uttryck för nedläggningar inom för- svaret och dels kan det sammanhänga med krav på ett mer auktoritärt och tydligt ledarskap, i takt med att bristen på disciplin florerat som argument i debatten om skolan (se t.ex. Frykman 1).
Rekryteringen av rektorer har förändrats under de senaste femton åren, vilket sammanhänger med decentraliseringen av skolan och en förändrad syn på vad ledarskap inom skolan innebär. Den tidigare dominansen av, något för- enklat, vita medelålders svenska män med en mångårig lärarkarriär bakom sig,
12 i kanske framförallt matematik eller tekniska alternativt naturorienterade äm- nen, har luckrats upp och det finns alltfler kvinnor i yrket och det finns möjlig- heter för yngre och för människor utan lärarbakgrund att bli rektorer. Samti- digt har yrkesstatusen försvagats och om detta har lett till att, till exempel fler kvinnor fått möjlighet att bli rektorer är svårt att säga, men det kan samman- hänga med en diskursiv förskjutning av hur viktigt och ansvarsfullt arbetet ses och även materiella omständigheter som löner och andra förmåner.
Trots att antalet kvinnor i rektorsyrket har ökat betydligt de senaste de- cennierna så har forskning kring kvinnor och skolledarskap varit i princip obe- fintlig och de flesta studier om ledarskap i skolan utgår från att kön är betydel- selöst eller från ett oreflekterat manligt perspektiv.
Om studier om kvinnliga ledare varit marginella så är studier om skolle- dare i den svenska grundskolan med en bakgrund från en “icke-svensk” kon- text, i princip, helt obefintliga. Att rektorerna i den svenska skolan också är “svenska” tas för givet och betraktas som självklart. Bland mina “rektorsinfor- manter” hade alla en “svensk” bakgrund och könsfördelningen var i princip hälften – hälften.
En möjlig framtida utveckling är att rektorer kommer att rekryteras bland grupper som har föräldrar som invandrat eller som kanske själva har gjort det. Det kan vara en poäng att rektorer och skolledning också representerar den mångfald av bakgrunder som finns i Sverige, eftersom denna mångfald finns i skolan och en mer differentierad ledning kan öka graden av legitimitet för det pedagogiska arbete som bedrivs och de beslut som fattas “uppifrån” och det kan också vara en viktig kugge för att utmana skolstrukturer som upplevs som icke-fungerande i den samhällskontext vi lever i. Eftersom skolans roll som värde- och normförmedlare är central så krävs det en fungerande och väl inte- grerad och insatt skolledning som driver frågor medvetet och med legitimitet och stöd från lärare, elever, föräldrar och från samhället i stort.
Det finns en medvetenhet om att rekryteringen av lärare behöver breddas och en rektor på en skola med en hög andel elever med “invandrarbakgrund” och där det omgivande området domineras av höga hyreshus från 0- och 0- talen beskriver den ideala läraren så här:
Rektor: Den optimala läraren här är ju en arabisktalande, född i Sverige och med hela
sin utbildning från Sverige, pratar båda språken flytande – är alltså totalt tvåspråkig.
Caroline: Har ni några sådana lärare här?
Rektor: Nä, det har vi inte – vi har ju lärare som är tvåspråkiga – det har vi ju – men vi
har inte i de språken som vi egentligen behöver. Vi har en grekisk […] och sen har vi en iransk lärare men han talar inte så bra svenska. (Rektor 03:10:20)
12
En specifik språklig kompetens blir alltså centralt på en del skolor, men samti- digt så finns det en rad strukturella och organisatoriska problem med att rekry- tera lärare med denna typ av kompetens. Problematiken kan till viss del förkla- ras med föreställningar om hur en lärare ska se ut och vara. Dessutom finns det svårigheter att få utbildningsmeriter och lärarerfarenheter från en annan natio- nell kontext, validerade och godkända i Sverige. Utöver språklig kompetens reflekterar rektorn över den kulturella kompetensen ur en integrationsbefräm- jande synvinkel:
Lärare med en annan kulturell bakgrund ska kanske jobba i andra skolor med svenska elever för att det ska bli en integration på något sätt. (Rektor 03:10:20)
Det finns en poäng i resonemanget men generellt sett så ses inte erfarenheter baserade på exempelvis en uppväxt i en utomeuropeisk kontext, som en speci- fik merit vid tjänstetillsättningar och kravet på en viss utbildnings- och arbets- livsbakgrund exkluderar människor som saknar en svensk pedagogisk examen och som varit lång tid i en svensk skolkontext och därmed på sitt CV kan visa upp en gedigen erfarenhet av rektorskap (jfr. Broomé et.al., 200).