• No results found

4. TIDIGARE FORSKNING

5.5 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet

Relevansen för reliabilitet och validitet inom kvalitativ forskning kan diskuteras. Det kan anses osäkert att använda sig av begreppen då dessa utgår ifrån tanken att det skulle vara möjligt att fastställa en fullständig bild av den sociala verkligheten och dess fenomen. Många kvalitativa forskare hävdar att detta är omöjligt då verkligheten kan ses och tolkas utifrån flera möjliga perspektiv (Bryman 2011).

Reliabilitet avser i vilken utsträckning en undersökning kan replikeras av en annan forskare och få samma resultat. Reliabilitet uttrycker på så viss studiens

tillförlitlighet (Bryman 2011; Kvale & Brinkman 2009). Bryman (2011) skulle hävda detta som en omöjlighet med hänvisning till den sociala verklighetens komplexitet. Den sociala värld vilken avses studeras är inte nedfrusen vilket en exakt replikation förutsätter. Kvale och Brinkman (2009) menar att en högre grad av reliabilitet kan anses önskvärd och kan uppnås med hjälp av mer

standardiserade frågor i intervjusituationen och på det sättet minimera godtycklighet. De menar dock att detta är problematiskt då kreativiteten hos forskaren och variations- och innehållsrik kunskap kan gå förlorad. I

undersökningens analysfas skulle reliabiliteten stärkas genom, vad som skulle kunna kallas, en receptliknande steg-för-steg metod. Jag valde att låta mig

inspireras och vägledas av Charmaz (2014) grounded theory. Metoden försåg mig inte med detaljrika och förutbestämda steg utan snarare med en flexibilitet i förhållande till materialet. Övervägda metodval togs under analysens gång vilket jag för läsarens och reliabilitetens skull försökt redovisa så tydligt som möjligt i det föregående avsnittet.

Validitet är ett begrepp som i litteraturen diskuteras som mer relevant för den kvalitativa forskningen. Begreppet syftar till undersökningens giltighet. Inom den kvantitativa forskningen brukar det talas om det mätbara – om undersökningen mäter det den avser sig mäta. Den kvalitativa approachen lyfter istället fram forskarens tolkningar som riktiga, hållbara, logiska, försvarbara och övertygande i förhållande till materialet (Bryman 2011; Charmaz 2014; Kvale & Brinkman 2009; Peräkylä 2016).

Kvale och Brinkman (2009) argumenterar för vikten av en kvalitetskontroll under hela arbetsprocessen och dess olika faser. Det handlar om en hantverksskicklighet där forskaren ständigt validerar genom kontroll, ifrågasättande och teoretisering av sina tolkningar. Detta har jag i så stor mån som möjligt haft med mig under arbetets gång. Charmaz (2014) lyfter, som tidigare nämnts, jämförelser som en

viktig del av analysarbetet. Jämförelser görs kontinuerligt mellan material, teman, koder och teori. Dessa kontinuerliga jämförelser har i mitt fall hjälpt mig i

valideringen av mina tolkningar av intervjuutskrifterna. Under analysen har jag testat mig fram och bearbetat materialet genom att använda olika infallsvinklar och teoretiska kopplingar för att kontrollera för snedvridna tolkningar. Något som skulle kunna liknas vid den iterativa strategi som Charmaz (2014) och Peräkylä (2016) förespråkar – forskaren uppmuntras att gå fram och tillbaka mellan data och analys. Detta främst genom att återvända till fältet för en validering, något som jag inte haft möjlighet till eftersom jag inte tagit del i insamlingsarbetet. Att jag inte kunnat söka högre grad av validering genom att återvända till fältet kan ses som en av studiens begränsningar.

Att kontrollera, ifrågasätta och medvetandegöra sina egna tolkningar i arbetet med materialet kan även benämnas som en reflexivitet. Reflexivitet kan ses som

forskarens oundvikliga påverkan på den sociala värld vilken hon är en del av och försöker förstå. Buscatto (2016) nämner reflexiviteten som en demonstration av validitet. Charmaz (2014) lyfter fram hur forskaren ska ses som en del i

konstruktionen av de koder, kategorier och teman som uppkommer i samspelet med materialet. Genom att uppmärksamma forskaren som en medkonstruktör av kunskapen (Atkinson 2015; Kvale & Brinkman 2009) som genereras ökar dess giltighet (Buscatto 2016).

Bryman (2011) tar upp extern validitet. Denna validitet berör undersökningens generaliserbarhet – i vilken resultaten kan generaliseras till andra sociala

kontexter. Även här ställer sig Bryman (2011) något skeptisk till relevansen inom kvalitativ forskning. Resultaten kan ses som endast intressanta på lokal nivå då varje situation är unik. Atkinson (2015) argumenterar ändå för att forskare bör eftersträva generaliserbarhet, det är dock av vikt att skilja mellan generalisering inom kvantitativ och kvalitativ forskning. Den kvalitativa forskningens

generaliserbarhet skiljer sig från den kvantitativa då den inte är beroende av tanken om representation. Det studerade sociala fältet är inte en del av ett systematiskt urval som kan antas vara en representativ del av den större sociala världen och populationen. Forskaren är inte intresserad av en möjlig slutledning mellan ett urval och en population. Atkinson (2015) menar snarare att

generaliserbarheten kan ses som en del av en gemensam konceptapparat och ett nät av korsreferenser. Denna generaliserbarhet är olik den kvantitativa men lika informativ. Kvalitativ forskning hjälper oss att lägga fokus vid mönster och ger oss verktyg att utveckla adekvata generaliserbara teorier och begrepp. I denna studie används en redan etablerad teoretisk begreppsapparat, främst i form av Emerson och Messingers (1977) teoretiska ramverk, vilket ökar dess

generaliserbarhet till andra sociala situationer. Det bör lyftas att berättelserna representerade i materialet är högst subjektiva, komplexa och unika. Trots detta finns det tydliga kopplingar mellan föräldrarnas olika utsagor, till teori och tidigare forskning. Dessa gemensamma mönster talar också för studiens generaliserbarhet.

Trots begreppens diskutabla relevans har studien sökt en hög grad av reliabilitet och validitet genom en utförlig beskrivning av undersökningens arbetsprocess.

Related documents