Resultat och analys - Maria Jansson och Anna Rydberg. -speciallärare Examinator: Tina Hellblom-

Här redovisas resultatet från både elever och professionella tillsammans i fyra huvudteman:

Arbetets betydelse (6.1) Arbetet med förberedande åtgärder (6.2), samverkan (6.3) samt möjligheter samt hinder till arbete (6.4). Informanterna benämns antingen med titel eller förkortningar P eller E). De professionella informanterna benämns med P följt av numret i vilken ordning de intervjuades medan eleverna benämns med E och ett ordningsnummer (exempelvis P2 eller E3).

6.1 Arbetets betydelse

I det här stycket redovisas resultatet om vad ett arbete har för betydelse utifrån informanternas erfarenheter.

Svaret på frågan om vad ett arbete betyder kommer snabbt från en av informanterna (E3):

-”Allt!”

Vidare förklarar hon mer ingående känslan av frihet och självständighet som kommer med ett arbete. Hur arbetet har skapat möjligheten att bo själv och därmed skapat en känsla av självständighet genom att handla mat, laga mat, ha fritidsintressen med mera. Hon beskriver hennes arbetskamrater på skolan som de näst viktigaste personerna i hennes liv, efter hennes familj. Eleven som har en individuell placering inom daglig verksamhet (E1) redogör att pengarna hon får inte räcker till ett eget boende och alla utgifter som det medför. Hon hoppas på en anställning med lönebidrag efter nästa möte med Arbetsförmedlingen.

Arbetet påverkar henne som person, beskriver informant (E2). Hon förklarar hur hon varit tvungen att arbeta med sin blyghet och sociala fobi eftersom arbetsuppgifterna som

frukostvärdinna krävt det. Anställningen på Samhall beskriver en elev (E4) som nödvändig och att hon har bra kollegor men att arbetsuppgifterna som lokalvårdare är slitigt och inte så roliga.

Hon bor hemma men har som mål att flytta hemifrån inom ett år. Ibland vill hon byta arbete för att göra något som hon beskriver som roligare men hon förklarar att det är jättesvårt att få jobb och att hon som hon uttrycker det “inte har så mycket att välja på”.

Det viktigaste för henne med att ha ett arbete är att trivas och ha bra arbetskompisar uttrycker informant (E5). Hon säger att hon tycker det är roligt att få beröm av sin chef och föräldrarna till barnen på förskolan. Vidare uttrycker hon också att det är skönt att ha ett jobb att gå till för att få in rutiner.

6.2 Arbetet med förberedande åtgärder

Här redovisar vi hur arbetet med förberedande åtgärder påverkar informanterna i studien.

Arbetet med övergången och utslussning

Intervjupersonerna ger varierande redogörelser hur de olika yrkesgrupperna arbetar med planeringen inför övergången mellan skolan till arbetslivet, det finns både likheter och skillnader. Det är till stor fördel för eleverna att få möjligheten att göra flera studiebesök på olika arbetsplatser under sitt sista år för att få en inblick i vilka arbeten som finns, enligt speciallärare (P1). Vikten av att eleverna övar på att intervjuas samt att de under sin studietid får lära sig egenskaper som är viktiga i deras framtida arbetsliv; passa tider, sociala kompetenser, passande klädsel och hygien, är andra faktorer som speciallärare (P1) lyfter som viktiga. Detta kan kopplas till det studie- och yrkesvägledare (P3) framför som viktigt i skolans roll, nämligen att förbereda eleverna och rusta dem med förmågor viktiga för framtida arbete och studier.

När det gäller elevernas praktik är det viktigt att det sker ett samarbete mellan skolan och praktikplatserna samt att de elever som behöver får rätt resurser och stöd under denna tid enligt studie- och yrkesvägledare (P3). Ett exempel på lyckat samarbete som en yrkeslärare (P2) delar med sig av är att eleverna, till en början, har en resurs med sig som sedan successivt ska trappas ner under praktikens gång. Även att ha tät kontakt med arbetsplatserna anser yrkeslärare (P2) vara viktigt för dessa elever, särskilt om det inte finns resurser för dem att ha med ett fysiskt stöd.

Under elevernas tredje och fjärde år har eleverna samtal med Arbetsförmedlingen, personal från skolan och ibland vårdnadshavare. Under dessa möten blir eleverna informerade om vilka möjligheter de har efter examen samt vilken sorts anställning som är aktuell utifrån egna förmågor och erfarenheter. Här brukar många elever för första gången komma i kontakt med begreppen “daglig verksamhet” och “lönebidrag” och vad det innebär berättar studie- och yrkesvägledare (P6).

Ansvar vid övergången till arbetslivet

Det yttersta ansvaret för övergången mellan skola och arbetsliv ligger på studie- och yrkesvägledarna anser speciallärare (P1). Trots ansvarsfördelningen framhäver yrkeslärare (P5) och studie- och yrkesvägledare (P6) att det är lärarna som känner eleverna bäst och som hjälper dem att anskaffa APL-platserna. Detta ansvar ska sedan succesivt gå över till Arbetsförmedlingen eller kommunen som kan förse med daglig verksamhet lägger även

yrkesläraren (P5) till. Trots att han förklarar att han försöker släppa ansvaret när eleverna gått ut skolan medger han att:

“Först vill jag se till att eleven är i någon form av sysselsättning, annars ser jag det som ett personligt misslyckande”.

Ansvaret ligger främst på Arbetsförmedlingen men tillägger att det i framtiden borde delas upp så att även skolan och kommunen är lika ansvariga för dessa elevers övergång uttrycker samordnare (P4). Studie- och yrkesvägledare (P3) håller till stor del med då hon anser att det är viktigt med ett samarbete mellan Arbetsförmedlingen och skolan för att det ska bli en smidig övergång.

Möjligheter till APL (arbetsplatsförlagda) platser

I följande text redovisar vi informanternas erfarenheter och tankar kring APL.

Tidigare fanns det en syokonsulent som enbart arbetade med APL för gymnasiesärskolan, berättar speciallärare (P1):

“-Hon skötte all kontakt med praktikplatser men efter att hon gick i pension så fanns det ingen som tog över och det blev upp till varje yrkeslärare att ordna platser. Efter det fick hela gymnasiet en syokonsulent som hade 20% av sin tjänst fördelad på gymnasiesärskolan. De 20% på särskolan räckte inte för att göra det som

syokonsulenten tidigare ägnat sig åt, vilket resulterade i att jag som speciallärare fick ta hand om den biten”.

Det bästa skulle vara om man fick till ett samarbete med kommunens olika aktörer för att underlätta anskaffningen av APL platser till eleverna, enligt yrkeslärare (P2):

“-Det bästa skulle vara om det kunde ordnas träffar med alla olika aktörer på samma gång”.

Han uttrycker en önskan om att det skulle ses som ett samhällsansvar att eleverna kommer ut i arbete och uttrycker vidare att det har blivit svårare med att införskaffa praktikplatser när huvudmannen fördelar mer ansvar på yrkeslärarna. Han anser att kommunerna gör det för lätt för sig när de bara placerar ut eleverna i kommunala verksamheter och inte samarbetar med de privata aktörerna.

Studie- och yrkesvägledaren (P6) redogör hur rutinerna för alla elever ser ut på hennes arbetsplats.

“-Det första mötet med arbetslivet får eleverna i årskurs två när de går ut på sin första APL i två veckor på höstterminen och två veckor på vårterminen. I årskurs tre och fyra är alla elever ute fem veckor på höstterminen och fem veckor på vårterminen och gör sin APL. Jag finns tillgänglig som stöttning av fördelningen av APL-platser till de elever som har svårt att genomföra sin praktik men huvudansvaret ligger på

mentorerna, som alla är yrkeslärare”.

Den i särklass viktigaste komponenten för att gå vidare i arbetslivet efter avslutad utbildning är APL, enligt yrkeslärare (P5). Han och övriga mentorer, som alla är yrkeslärare, lägger mycket kraft och energi på att få ut eleverna på rätt platser och få bra handledare som lockar dem in i yrket och ger dem positiva erfarenheter från början.

En före detta elev (E3) redogör för hennes upplevelser kring APL. I årskurs 2 på gymnasiet skulle hon, liksom alla elever på nationella programmet, ut på sin första APL-period vilket orsakade stor ångest och oro. Hon beskriver det själv som om hon gjorde allt i sin makt för att komma undan och slippa APL. Hennes mentor stod dock på sig och ”tvingade” ut henne på en lunchrestaurang. Efter ett besök och träff med handledaren följde mentorn med första dagen sedan fick hon klara det själv. Med facit i hand anser hon att det var det bästa som kunde hända.

Hon påstår att APL-perioderna är den viktigaste och mest avgörande faktorn för framtida arbete.

-”Det är först då man förstår vad det innebär att arbeta och vad som krävs och vad man får”.

APL-placeringen var rent avgörande för nuvarande sysselsättning som frukostvärdinna på ett hotell, enligt elev (E2) Hon började sin praktik på hotellet i årskurs tre och blev kvar resterande perioder och arbetade extra på lov och helger. Det medförde att hon blev erbjuden en anställning med lönebidrag efter studenten trots en ansträngd tid för branschen på grund av Covid-19.

Elev (E5) fick prova på lite olika APL platser som hunddagis, matbutik och två olika förskolor under skoltiden. Den förskolan som hon var på praktik i fyran är där hon arbetar idag med lönebidrag. Hennes mamma kände den som drev den förskolan, vilket underlättade för henne att få jobbet där. Det var även mamman som kontaktade arbetsförmedlingen och ordnade ett samarbete med förskolan så att hon kunde anställas med lönebidrag.

Elev (E6) var inte på någon praktik under skoltiden, efter avslutade studier testade hon att arbeta på hunddagis och två olika förskolor. Hon tyckte inte att det var något för henne, så idag är hon på en daglig verksamhet och trivs bra och som det ser ut just nu så vill hon inte komma ut i något arbete.

6.3 Samverkan

Under detta avsnitt redovisas resultatet från intervjuerna om vilken relevans samarbetet med varierande aktörer har för de studerande innan övergången från skolan till arbetslivet. Det redovisas även vilket stöd och hjälp de kan få efter de har avslutat sina studier.

Samverkan med olika arbetsplatser

Samverkan mellan skolan och olika aktörer hade enligt speciallärare (P1) stor betydelse om det fanns en bra handledare som var villig att ta hand om eleven eller inte, detta var A-O om praktikplatsen skulle fungera. Det var många elever som bytte plats flera gånger för att samverkan inte fungerade. Enligt yrkeslärare (P2) har kommunen ett samarbete med olika projekt som riktar in sig på ungdomar mellan 16 år och 36 år, dessa hjälper ungdomar att behålla ett arbete, hitta ett yrke eller sysselsättning. Dessa aktörer bjuds även in till skolan när rektorn bjuder in arbetsförmedlingen när eleverna går i trean och fyran på gymnasiet. Studie- och yrkesvägledare (P3) berättar att hon inte haft någon samverkan med arbetslivet alls utan det ansvaret låg hos lärarna.

Yrkeslärare (P5) beskriver hur han och övriga APL-ansvariga lärare arbetar hårt för att skaffa nya och upprätthålla gamla kontakter med arbetsplatser och handledare i kommunen. Han beskriver att han har en fördel med många år i branschen men att det långt ifrån går automatiskt

för det. Den största utmaningen, enligt honom, är att förändra och förnya människors syn på särskolan och på den okunskap många besitter angående elevernas förmågor och kunskaper.

“Många blir förvånade när jag berättar om och när eleverna får visa vad de egentligen kan. Vissa tror på allvar att eleverna som går här hos oss bara kan bre smör på mackor och diska. Jag bedriver en restaurangutbildning som vilken som helst här”.

Samverkan med arbetsförmedlingen

Samverkan med Arbetsförmedlingen fungerade bra under den tid speciallärare (P1) jobbade på gymnasiet. Under tiden eleverna gick i trean och fyran kom två representanter som endast hade ansvar för särskolan och hade informationsmöten samt fanns tillgängliga att hjälpa eleverna med anpassningar på deras första arbetsplats. Dessvärre ska denna verksamhet nu läggas ner, vilket speciallärare (P1) tror kommer leda till ett större ansvar på lärarna att underlätta övergången mellan skolan och arbetslivet. Att samverkan mellan skola och Arbetsförmedlingen var bättre förut är även något som yrkeslärare (P2) håller med om då det förut alltid kom representanter och hade möten med eleverna under deras sista år. Nu är det rektorn som måste bjuda in olika aktörer, så som Arbetsförmedlingen och LSS, för att ha dessa möten med eleverna. Dessutom var det så att förut var det lärarna som åkte med eleverna till Arbetsförmedlingen och skrev in dem när de skulle ta studenten, nu ligger ansvaret istället på vårdnadshavarna. Enligt studie- och yrkeslärare (P3) kan denna förändring i samverkan med Arbetsförmedlingen ha att göra med deras omorganisation. Istället för att möta eleverna på skolan, vill nu Arbetsförmedlingen komma och besöka dem på deras praktikplats. Detta för att kunna bedöma deras arbetsförmåga i praktiken.

6.4 Möjligheter och hinder till arbete

Under detta avsnitt redovisas resultatet avseende möjligheter och hinder till arbete.

Om en arbetsplats inte är anpassad efter elevernas behov samt att de inte blivit ordentligt förberedda för vad som förväntas av dem på en arbetsplats kan det enligt speciallärare (P1) leda till missförstånd, konflikter och att eleverna känner sig misslyckade. Hon ger ett exempel om en elev som inte vågar söka något jobb just för att hon är rädd att misslyckas då det inte alltid finns rätt handledning och är svårt att hitta rätt arbetsplats. Dessutom är det viktigt att eleverna berättar att de gått på särskolan när de söker jobb och att de därför kan ha vissa svårigheter. Enligt speciallärare (P1) kan ett bra verktyg för eleverna vara att sätta upp vissa punkter som de skulle göra varje dag och som sedan kunde utökas när eleven kände sig mer bekväm.

Kommunikation med praktikplatserna om elevernas svårigheter och behov anger yrkeslärare (P2) som ett krav för att lyckas. Däremot kan det ses som en balansgång mellan hur mycket om eleven man ska berätta, om man lägger fram för många svårigheter och hinder finns det risk att platsen inte vill ta emot eleven. En annan balans att ta ställning till när det gäller att skaffa praktikplats för elever är enligt speciallärare (P1) vart denna plats ska ligga och vad som är viktigast, att eleven har nära från där den bor eller att läraren har möjlighet att besöka praktikplatsen under sin arbetsdag.

“-Det är direkt avgörande om eleverna ska lyckas med att komma ut i arbetslivet att de får kontakt med och får yrkesvana innan de avslutar sina studier”.

(Studie- och yrkesvägledare (P3)

Hon förklarar att eleverna inte har förmågan och drivet att göra det själva och förmodligen har de inte heller förmågan att hitta de möjligheterna utan att ha mött arbetslivet. Hon säger även att skolans roll är att förbereda dem och rusta dem med förmågor som behövs för vidare studier och arbete. Det som även skulle vara bra är att kunna göra en bedömning av eleven när den är ute på praktik och i skolan för att kunna avgöra vad eleven skulle kunna klara av. Enligt yrkeslärare (P2) är det bästa sättet att förbereda eleverna inför att börja ett arbete att man i alla skolans kurser kopplar det med APL och anpassar kurserna efter det, som till exempel i kursen om service och bemötande.

Den före detta eleven (E1) som arbetar inom daglig verksamhet, en s.k. individuell placering, på en stor matvarukedja uttrycker en besvikelse och oförstående inför hennes form av sysselsättning och upplever att hennes förmågor och kunskaper inte blivit tillgodosedda, då hon själv anser sig ha de förmågor som krävs för en anställning med lönebidrag, en så kallad trygghetsanställning.

“-Alla elever i gymnasiesärskolan har olika förmågor, förutsättningar och

erfarenheter, därför är det viktigt att anpassa alternativen efter varje enskild elev”.

(Studie- och yrkesvägledare (P6)

Eleverna har, enligt henne, rätt att få kännedom om de olika alternativ och stöd de har rätt till när de ska ut i arbetslivet. Hon uttrycker att utmaningen är förståelsen för elevernas egna begränsningar och behov samt vad deras anställningsalternativ och hjälpmedel innebär för den enskilda personen.

Skolan och dess agerande kan vara ett stort hot mot elevers inträde i arbetslivet, enligt yrkeslärare (P5). Han påtalar vikten av att all undervisning bör vara identisk den arbetsplats de i framtiden ska arbeta på med identiska arbetsuppgifter. Detta för att eleverna ska få förutsättningarna att få och behålla ett arbete. Han beskriver hur han arbetar med förmågor som eleverna har nytta av i sitt framtida yrkesliv och som han vet att arbetsgivare lägger stor vikt vid som att passa tider, uthållighet, egna initiativ och arbetsmoral. Han understryker vikten av att behandla elever som de vuxna individer de är och inte “dalta” med dem för mycket på grund av diagnosen intellektuell funktionsnedsättning:

“Anpassningar, absolut men att sopa manegen för mycket för dem stjälper mer än hjälper”.

6.5 Att förstå resultat utifrån den teoretiska analysen

I det här avsnittet presenters den teoretiska analysen som utgår från våra frågeställningar, de teman som resultatet givit och de två teoretiska modellerna vi valt att använda oss av;

karriärvalsteorin och den sociala identitetsteorin.

6.5.1 Arbetets betydelse

Som vi skrev inledningsvis i vår studie har arbete stor betydelse för allas välbefinnande och möjligheten att försörja sig själv, så även för personer med intellektuell funktionsnedsättning som har gått i gymnasiesärskolan. En av våra forskningsfrågor är vilka förberedelser eleverna får till arbete under utbildningen.

Utifrån temat om arbetet betydelse beskrivs känslan av frihet och självständighet som ett arbete medför. Att kunna bo själv, betala hyran, handla mat, ha egna fritidsintressen är värt mycket

enligt informanterna. Vidare beskrivs arbetskamrater på arbetsplatsen vara av stor betydelse för informanterna. Det kan kopplas till den teori som utgår från den sociala identiteten, de sociala interaktioner vi är en del av och som har en stor inverkan på hur vi ser på oss själva.

Utifrån karriärvalsteorin kan det förstås som att informanterna upplever habitus, fält och kapital, där habitus syftar på ett mönster av inlärda och bestående dispositioner som formar individens uppfattning, gärningar och preferenser (Lundahl, 2010).

En annan känsla som beskrivs är frustrationen som upplevs när förmågor och kunskaper inte kommer till sin rätt i sysselsättningen. Här krockar den sociala identiteten med självbilden, vilket är ett bra exempel på den sociala identitetsteorins paradoxala kvalificeringsprocess (Molin, 2008). Utifrån karriärvalsteorin blir detta motstridigt men Molin (2008) beskriver processen genom att belysa krocken som uppstår när personen å ena sidan behöver framhålla sina svårigheter och brister för att få de stödinsatser personen har rätt till, för att i nästa stund framhålla sina förmågor och kunskaper för att få samma arbete.

6.5.2 Arbetet med förberedande åtgärder

Att utgå från elevernas styrkor, individuella behov samt hålla en bra standard på undervisningen är återkommande faktorer i forskningen vi tagit del av. Yrkeslärare i vår studie understryker vikten av att behandla elever som de vuxna individer de är och inte “dalta” med dem för mycket på grund av diagnosen intellektuell funktionsnedsättning. Vilket kan innebära vissa anpassningar men inte att behandla eleverna allt för annorlunda i jämförelse med andra.

De är myndiga och, med undantag för ett fåtal, arbetsföra när de tar studenten. Upplevelsen är att mycket av elevernas undervisning på gymnasiesärskolan är “hittepåuppgifter” som inte alls är förankrade i verkligheten och därmed sätter krokben för eleverna och deras utveckling.

Metoderna att utgå från elevernas styrkor och att undervisningen ska bedrivas i reella miljöer styrks i den sociala identiteten och karriärvalsteorin som vi fördjupat oss i. Metoderna skapar positiva sociala interaktioner samt bidrar till att elevernas förmågor anpassas till den verklighet de ska ut och arbeta i vilket i sin tur bidrar till ökade karriärsvalsmöjligheter. Detta stämmer bra med vad Molin (2008) lyfter fram att unga vuxna som avslutat sina studier från gymnasiesärskolan och vill etablera sig på jobbmarknaden behöver förhålla sig till en skenbart orimlig kvalificeringsprocess. Med detta anses att individen är tvungen att accentuera sina brister och svårigheter för att få de stödinsatser hen har rätt till, vilket kan upplevas som en kollision och en motsättning när individen i nästa stund måste accentuera sina potentialer och

In document Maria Jansson och Anna Rydberg. -speciallärare Examinator: Tina Hellblom- Tibblin. Avancerad nivå 15 högskolepoäng. (Page 23-41)