Undersökningen har följt en sorts kronologi där de initiala breven först diskuteras under varje rubrik, följt av de senare breven. Undersökningen konstaterar att liknande innehåll har upptäckts i breven. Vad dessa fem individer väljer att skriva om har skiljt sig i detaljer, men det existerar trots det en gemensamt övergripande tematik. Freuds teori om dödsdriften och det aktuella forskningsläget har bidragit med intressanta reflektioner kring varför militärerna involverar specifikt innehåll i breven. Slutligen, fastän det inte utförts ett identifierande av psykiskt trauma bland militärerna, så syns trots det ett förändrat innehåll i de breven från individernas slutskede i kriget.
Första frågeställningen är den som varit enklast att besvara, men som även har tagit mest tid.
Var fokus ägnades vid det här stadiet var helt enkelt vad det är som breven explicit beskriver.
Bortsett från ett källkritiskt närmande och en granskning efter censur, behövdes här inga specifika reflektioner göras. Det intressanta här är vad materialet ger på förstahand. Det korta svaret här blir att de skriver om många aspekter av kriget. Allt från hur de upplevde att vara under beskjutning, till vad de åt till frukost. Det är lätt att fastna i detaljer, för det är trots allt fem olika individer som ger sina egna beskrivningar om sina egna upplevelser. Det blir därför intressant vid en övergripande anblick eftersom det då framstår liknande innehåll i breven.
Något som återkommer i alla militärers brev är beskrivandet av den plats de befinner sig på och hur de senaste dagarna sett ut. Ofta bestod dessa dagar av aktivt stridande, att stå ut med trakasseringskriget eller manuellt arbete. Den tid som inte spenderades vid frontlinjen ägnades ofta åt att skriva de brev som utgör materialet, i vissa fall få några dagars permission eller även här manuellt arbete. Återkommande i alla militärers brev är besvarandet av familjemedlemmars brev. Detta består ofta av aspekter som berör läget i Kanada. När militären beskriver sin vardag blir det därför naturligt att dennes familjemedlemmar beskriver deras. När breven vid upprepade tillfällen lästs igenom kunde det, utöver individuella detaljer, därför urskiljas innehåll som var gemensamt för alla fem personer. Vad dessa militärer har valt att skriva om i sina brev är situationen hemma i Kanada och hemmafronten, vardagen i skyttegravarna och livet vid fronten och det aktiva stridandet och döden vid fronten. Sammantaget har soldaterna skrivit om tre gemensamma aspekter. De tre rubriker som utgjort undersökningen. Då dessa tre övergripande aspekter är återkommande genom hela kriget så syns ändå en förändring över tid vilket den tredje frågeställningen har uppmärksammat. Militärernas beskrivningar av det aktiva stridandet har synliggjort Freuds tankar om hur människan är dödsbejakande. Det
29 identifierandet skedde i samband med bristen på hat uttryckt mot fienden. Att soldaterna inte uttrycker något hat mot fienden under det aktiva stridandet bevisar att Freuds teori om det opersonliga dödsbejakandet går att finna ibland dessa individer. Fienden är bara ett hinder som står i vägen för militärerna att återförenas med sina familjer. Att utföra handlingar som kan leda till fiendens död blir, med Freuds dödsdrift som bakgrund, opersonlig och bara ett sätt för militärerna att uppnå det slutgiltiga målet.
I de brev som militärerna skriver under deras sista tid vid fronten har flera skillnader identifierats. De initiala skillnaderna som urskilts är vad personerna involverar i sina brev.
Innehållet om läget i Kanada, eller de aspekter som ingick under rubriken hemmafronten, består inte i lika stor mängd bland de senare breven som vid de första breven. Det innehåll som ökar i takt med hemmafrontens minskning är hur militärerna skriver om dödsfall och krigets olyckliga sida. Detta beror på att mängden dödsfall ökade efter 1916, och att det då blev svårare att inte stöta på döden på ett eller annat sätt. Då militärerna fortfarande försökte upprätthålla en korrespondens om situationen i Kanada, framgår det tydligt att det var svårt att tänka på annat än döden. I koppling till detta har uppsatsens teoretiska ram avslöjat första tecknen på en ökad dödsmedvetenhet.
De skillnader som identifierats i koppling till militärernas beskrivning av fronten är hur de under krigets slutskede inte uttrycker samma rädsla i livshotande situationer. Vardagen bestod ofta av att vara under beskjutning från fientligt artilleri då och då, eller en eventuell gasattack. När de fått flera månaders erfarenheter av kriget beskriver de emellertid hur detta inte längre var så oroande. Då de å ena sidan visar på en förhöjd vana av livshotande situationer, så uttrycker de å andra sidan ett ökat dödsmedvetande. Freuds teori om dödsdriften har hjälpt till med att dra en slutsats som relaterar till varför innehållet i militärernas brev förändras. Flera av dessa fem individer beskriver hur deras kamrater stupar, både vid aktiva och mindre aktiva stunder.
Anledningen till att de väljer att skriva om detta är för att de utvecklar ett förhöjt dödsmedvetande i samband med att döden blir mer påtaglig. Dessa män upptäcker att döden inte må vara en omöjlighet, vilket i sin tur triggar de drifter som potentiellt kan resultera i överlevnad.
Den möjligtvis mest intressanta aspekten är frågan om varför dessa män väljer att skriva om det de gör. Anledningen till varför de skriver om hur läget i Kanada ser ut beror på att det är en faktor som både militären och hans familjemedlemmar kan relatera till. Det är den enda koppling männen har med sina familjemedlemmar, och att visa intresse för hemmafronten bidrar därför med en tröstande vetskap om att familjen mår bra. I koppling till forskningsläget
30 påvisar detta hur just det här innehållet fungerar som ett emotionellt stöd för militärerna. Detta står även i koppling till den teoretiska ramens synonymik om att militärernas slutgiltiga mål är att få återvända till sin familj. Härnäst följer frågan om varför de väljer att skriva om sin vardag, som exemplifierats under livet vid fronten. Detta beror på att deras vardag fått genomgå en sådan drastisk förändring som resulterat i en mängd nya intryck. De blev därför ivriga över att berätta om sina nya upplevelser, samtidigt som de kunde använda breven för att ventilera sina tankar. Samtliga av dessa fem militärer har initialt gett en gedigen beskrivning av vardagen, vilket gör att denna slutsats stärks ytterligare. Undersökningen har även ställt varför frågan i relation till militärernas beskrivning av det aktiva stridandet. Svaret till denna fråga blir en kombination av tidigare diskuterade slutsatser. Först och främst är detta en fortsättning på militärernas vardag, vilket dessa män då finner av intresse att berätta. De inledande breven innehåller nämligen också detaljerade beskrivningar om offensiv och defensiv krigsföring. Ifall inte soldaternas, i jämförelse, lugna vardag behövde ventileras upplevs det definitivt att deras första stridsupplevelser behöver det. Även detta förstärks av de initialt utförliga beskrivningarna. I takt med att kriget eskalerar avtar emellertid mängden skildringar och dess utförlighet. Anledningen till att militärerna slutar ge beskrivningar av stridandet beror på att de efter flera års stridande vant sig vid detta nya sätt att leva på. På samma sätt som de vant sig vid trakasseringskriget, har de också blivit stridshärdade av det aktiva kriget. Stridandet hade heller inte avtagit för dessa män, vilket kulminerar i slutsatsen av att de inte längre ville lägga tid på att beskriva något som för dem var en del av vardagen 1918.
Till slut har alla frågeställningar besvarats, vilket leder till den fulländade slutsatsen om att de inte bara stod för sig själva. Frågorna har även fungerat i koppling till varandra vilket bidrog med en djupare undersökning. Tack vare denna samverkan besvarade analysen inte bara vad militärerna skrev, varför och hur beskrivningen förändrades. Undersökningen har också lätt berört varför det skedde en förändring, vilket visade sig vara av stor relevans i besvarandet av hur de förändrades.
31