3.1 Laboration
3.1.1 Granmarkstyp, mark utan fältskikt
För granmarksproverna identifierades en snabb antändning men senare en långsam spridning över vegetationsproverna (tabell 4). Prov 1 och 2 hade ett nästintill identiskt bottenskikt, medan prov 3 hade en något högre andel mossa än övriga prover. För samtliga prover gällde att värmekamerans maxtemperatur om 650 grader uppnåddes under brandförloppet. Fem minuter efter genomförd eldning kunde ett flertal värmesignaturer fortfarande identifieras där temperaturen varierade mellan 200–450 grader (tabell 4). Efter avstängning av eldkaret hade mellan 30 och 100 % av ytan bränts av i proverna (figur 11, bilaga 1).
Tabell 4: Provresultat för granmark.
Granmark Antändning
[min:sek] Etablering [min:sek] Avbränd andel [%] Maxtemperatur [C˚] Temp, 5 min efter[C˚] Temp, 3 h efter [C˚]
Prov 1 0:10 0:30 30 650 450 500
Prov 2 0:30 1:00 75 650 240 550
Prov 3 Direkt Direkt 100 650 375 400
Proven blossade sporadiskt upp till löpbrand igen till och från efter genomförandet (figur 12). Tre timmar efter eldning kunde temperaturer upp emot 500 grader uppmätas i samtliga vegetationsprov från granmark (bilaga 1). För denna vegetationstyp spred sig elden nedåt i proverna till de djupare skikten 5–10 cm ner.
25
Benjamin Boräng och Erik Arvidsson
Figur 11: Granmarkstyp, prov 1. Översiktsbild av tillstånd av provet vid avstängning av eldningskaret efter 10 minuter. Avbränd vegetation till vänster, opåverkad vegetation till höger.
26
Benjamin Boräng och Erik Arvidsson
Figur 12: Översiktsbild över granmarskstyp, 3 timmar efter genomförd eldning. Glödbrand som har blossat upp till löpbrand
27
Benjamin Boräng och Erik Arvidsson 3.1.2 Tallmarkstyp, mark av blåbärstyp
Samtliga prover av tallmarkstypen uppvisade en intensiv spridningsförmåga och efter genomförd eldning hade hela bottenskikten bränts av på samtliga prover (tabell 5).
Gemensamt för dessa prover var att blåbärsriset var mer eller mindre opåverkat under och efter genomförd eldning (figur 13, figur 14). Temperaturen under genomförandet låg från 500 grader och uppåt. Fem minuter efter genomförandet kunde temperaturer på mellan 150– 200 grader uppmätas med en generellt jämn utbredning över vegetationsproverna. I samtliga prov var avbränd yta efter genomförandet 100 %.
Tabell 5: Provresultat för tallmarksproverna
Tallmark Antändning
[min:sek] Etablering [min:sek] Avbränd andel [%] Maxtemperatur [C˚] Temp, 5 min efter [C˚] Temp, 3 h efter [C˚]
Prov 1 1:30 2:00 100 600 150–200 60 Prov 2 1:00 2:30 100 650 150–200 40 Prov 3 9:00 9:10 100 650 150–200 30
Prov 3 antändes efter 9 minuter, när flammorna hade etablerat sig på bränslet började spridningen 10 sekunder senare. Tallmarken uppvisade ett flyktigt och grunt brandbeteende och brände endast av bottenskiktet, men inte de djupare jordskikten 5–10 cm ner förutom i prov 2 där från ytan ner till botten bränts av närmast flamfronten på eldningskaret (bilaga 1). Tre timmar senare var temperaturen mellan 30–60 grader där värmesignaturer fortfarande fanns (figur 14).
28
Benjamin Boräng och Erik Arvidsson
Figur 13: Tallmarkstyp, prov 1. Tillstånd för provet efter 2 minuter. Undervegetationen är i stora delar avbränt och blåbärsriset är i detta skede opåverkat.
29
Benjamin Boräng och Erik Arvidsson
Figur 14: Tallmarkstyp, prov 3. Tillstånd efter avstängning av eldningskaret. Blåbärsriset har främst brunnit vid flamfronten, i övriga delar av provet är riset mer eller mindre opåverkat. Bottenskiktet var i stort helt avbränd.
30
Benjamin Boräng och Erik Arvidsson 3.1.3 Lövskogstyp, mark av smalbladig grästyp
Lövskogstypen brann där inslag av fjolårsgräs fanns. Då bränslet i form av fjolårsgräs var avbrännt avstannade spridningen och samtliga prover hade en temperatur under 50 grader 5 minuter efter genomförandet (tabell 6). Brandbeteendet på dessa prover var mycket flyktigt och prov 2 påvisade en minimal spridning (figur 15). På prov 3 där bottenskiktet brändes av till 70 % har endast den översta delen av skiktet bränts och fläckvis var gräset opåverkat (bilaga 1). Högsta temperatur uppmättes på prov 3 och var 493 grader, men bara 1 minut senare var värmesignaturen nästan helt borta och 157 grader på varmaste stället (bilaga 1). Spridningsgraden mellan proven varierade mellan 5–70 %.
Tre timmar efter genomförandet hade samtliga prover från lövskogsmarken samma temperatur som den omgivande luften vilken var 13 grader (bilaga 1).
Tabell 6: Provresultat för lövmark. Lövmark Antändning
[min:sek] Spridning [min:sek] Avbränd andel [%] Maxtemperatur [C˚] Temp, 5 min efter[C˚] Temp, 3 h efter [C˚]
Prov 1 Direkt 0:10 50 350 25 13
Prov 2 1:00 Ingen 5 620 30 13
31
Benjamin Boräng och Erik Arvidsson
Figur 15: Lövskogstyp, prov 2. Tillstånd efter avstängning av eldningskaret. Figuren illustrerar den minimala spridningen i det färska vårgräset.
32
Benjamin Boräng och Erik Arvidsson
3.2 Fältintervju 3.2.1 Traryd
Antändningsorsaken i Traryd var en elledning där trasiga kablar slog mot varandra, detta skapade gnistor som landade på marken och antände vegetationen. Branden spred sig i vindriktningen norrut mot markägarens bostadshus och var så nära huset som 40 meter, där hade räddningstjänsten satt upp sprinklersystem vid gränsen mellan tomt och skogsmark. Samtidigt som branden i Traryd rasade dessutom en mer omfattande brand i Hästveda i Skåne län. Då magnituden på denna var betydligt större än i Traryd, omdirigerades en stor del av resurserna dit. Detta innebar bland annat att eventuellt understöd från helikopter inte var möjlig, vilket gjorde att räddningsledaren initialt inte hade någon överblick över
området. Rökutvecklingen försvårade det visuella planeringsarbetet på marken ytterligare. Tidigt i förloppet togs dock beslut om att säkra vattentillgången genom att dra ca 1 km slang ner till ån Lagan. Man valde att lägga begränsningslinjer längs med befintliga skogsbilvägar som löper runt och igenom området vilket bidrog till goda manövreringsmöjligheter och reträttvägar för personalen. Initialt låg vikten framförallt i att skydda bostadshuset som låg på fastigheten. Detta gjordes genom att en begränsningslinje skapades längs med gränsen mellan skogs- och trädgårdsgränsen.
När räddningstjänsten hade lyckats få kontroll på branden vände vinden och var
oregelbunden fram till dess att branden var släckt, vilket försvårade insatsen och medförde att sprinkler placerades ut runt om hela brandområdet.
I den sydligaste delen av området i löpte en beståndsgräns in till ett ungt granbestånd (figur 16). Stora resurser lades ner här för att hindra att spridningen skedde in i sagda bestånd som bedömdes kunna sprida sig vidare till närliggande fastigheter. Ett mindre vattenmättat område låg vid denna linje. Här använde man sig av dränkbara pumpar som kopplades till brandslang och fick således nära tillgång till vatten och lyckades även stävja vidare spridning in i granbeståndet.
Mot kvällen var branden under sådan kontroll att räddningstjänsten kunde lämna över släckningsarbetet till lokala frivilliga som skötte eftersläckningsarbetet under natten.
Morgonen därpå kunde räddningsledaren konstatera att den värsta faran var över och vidare arbete bestod i att eftersläcka ytterligare
33
Benjamin Boräng och Erik Arvidsson
. .
Figur 16. Översiktsbild över hur brandområdet omringades i Traryd. Den orangea streckade linjen
representerar hur räddningstjänsten ringade in branden med hjälp av begränsningslinjer och sprinklersystem. Den blåa streckade linjen representerar slangdragning ner till Lagan för att säkra vattenförsörjningen. Det röda krysset visar var branden startade
34
Benjamin Boräng och Erik Arvidsson
3.2.2 Gislaved
Denna brand var anlagd och antändes på minst fyra olika platser i skogsmarken. Brandkällan tros ha varit stearinljus som satts ut på flera platser runtom i området, då ett antal obrända ljus återfanns inslängda i skogen i anslutning till brandområdet.
Tidigt i förloppet fanns flygbilder tagna av en hobbyflygare på området, men missar i kommunikationen gjorde att dessa inte lyckades komma fram till räddningstjänsten i tid, vilket i sin tur gjorde att man initialt inte visste att det brann på flera platser mitt inne på skogsmarken. Hade bilderna kunnat studeras i ett tidigt skede hade man från
räddningstjänstens sida kunnat ringa in elden mer effektivt och spridningsrisken minskat markant.
Skogen inom det inringade området i figur 17 var i stort sett allt för övertänt för att brandpersonal skulle riskera att gå in och släcka. Detta innebar att området istället skulle ringas in med hjälp av begränsningslinjer. Vid placering av begränsningslinjerna påpekades att nyckelfaktorerna var att de skulle vara så kraftfulla som möjligt samtidigt som de bidrog till en reträttväg som var lätt att följa. Vidare var det viktigt att de inte placerades för långt bort från branden, då stora delar av dess funktion skulle gå förlorad, samt att de måste göras längre och/eller större, vilket kräver mer resurser.
Utplacering av begränsningslinjer, i detta fall sprinklersystem, var ett indirekt angrepp och möjligheterna till att välja var dessa ska skulle placeras var därför hög. I södra delen var begränsningslinjen ett dike. I östra och västra delen var begränsningslinjerna mindre stigar, och i norra delen gränsen mellan skogsmark och “övrig mark” i form av åker eller
speedwaybanan. Tack vare närheten till Nissan tillgodosågs brandpersonalen med ett konstant flöde av vatten vilket minskade beroendet av införandet av tankbilar till området. Vindriktningen var i stort sett konstant, inledningsvis blåste det i nordvästlig riktning för att i slutskedet övergå till rakt västlig riktning. Vindhastigheten var konstant runt 17–18 meter per sekund under hela insatsen. Punktinsatser och sprinklersystem gjorde att elden slutligen kunde stoppas efter tre dagar utan fysiska skador på personal.
35
Benjamin Boräng och Erik Arvidsson
Figur 17: Översiktsbild över brandplatsen i Gislaved. Linjer i orange visar var sprinklersystem fanns placerade i slutskedet av räddningsinsatsen och markerar även brandens ytterkanter, röd linje visar slangdragning ner till Nissan för att säkra vattenförsörjningen. Speedwaybanan i direkt anslutning till nordvästra ytterkanten. Den större vägen till väster är Reftelevägen.
36
Benjamin Boräng och Erik Arvidsson