Resultat

Fig. 3. Karta över de i artikeln undersökta gravplatserna samt övriga som nämns inklusive den eventuella regionindelningen. 1. Strövelstorp, 2. Stävie, 3. Källby, 4. Flackarp, 5. Uppåkra, 6. Hjärup, 7. Västergård, 8.

Kristineberg, 9. St. Köpinge, 10. Sirmis.

_.,..' -·

... w :...

--A · · ·,.

\~

~

3~

. '' \,-;.

...

JI

.1

1:4 1:2a

~

2 : 9 ~

I

--=-4:1

4:3b 4:3a

Fig. 4. Samlingsbild över kärl i region ett. Kärlen på bilden representerar inte hela urvalet utan är utvalda då de företräder en för regionen typisk form och dekoration. För nummerförklaring se Tabell 1. Övre raden ca 1 :5, de nedre fyra kärlen ca 1:4, övriga ca 1:3.

9:6

8:1 8:3

9:1 9:3

Pig. 5. Samlingsbild över kärl i region två, hela urvalet. För nummerförklaring se Tabell 1. Kärl 8:2 och 8:3 ca l :2, övriga ca 1 :3.

Gravplats Il 111 IV V VI VII A.K

(Region)

Uppåkra (l) 2 2

Hjärup (l) 2

Flackarp (I)

Stävie (I) I 4

Kä\\by (I) 4 2

Västergrärd (2) 2

Kristi neberg (2) 2

Strövelstorp (3) 2

St. Köpinge (4) 2

Tabell Il. Spridning av former I-VII, a.k = a-.:vikande

kärl. '

likartad keramik har utvecklats. Samtidigt har det säkerligen funnits ett aktuellt mode som spelat en roll när det gäller utformning och dekor på kärlen (Engblom 1999:171f., 183).

Man kan tänka sig att det har funnits ett centrum för dessa möten. Med tanke på Uppålaas för-modade centralplatsfunktion faller tankarna på Uppålaa som forum för dessa regelbundna möt-en, åtminstone när det gäller de i region 1 inord-nade platserna. Det går emellertid inte att utifrån gravkeramiken entydigt urskilja Uppålaa som centralplats. Kanske kan vi inte härleda keramik-ens formgivning samt bestämning av ornamen-tik och dess sammansättning i det närliggande området till en specifik plats, på samma sätt som det är tydligt att Uppålaa spelat en signifikant roll tack vare de mängder fynd som gjorts på platsen. Däremot kan Uppålaa och Källby ha spelat en viss roll för keramikens utformning i region 1 med tanke på den rikare formvariationen som finns här än vid de övriga gravplatserna. I Uppålaa finns fem av de sju formkategorierna representerade och i Källbymaterialet är sex av de sju kategorierna representerade (se tabell Il).

I Källby finns dessutom två kärl som är så pass avvikande att de ej har kunnat inordnas i någon av de sju kategorierna. Trots att ornamentiken vid de båda platserna tycks överensstämma finns det inget kärl som är likt något annat. Det kan också varit så att man här har haft livligare internationella kontakter och att det är därför som flest forrnkategorier är representerade i detta område. Det är vidare tydligt att keramiken i region 1 skiljer sig i form och ornamentik från region 2, där framförallt ornamentiken är mycket mer sparsam men även formerna skiljer sig (se

Gravplats 2< 2 3-5 6-9

(Region) H.E H.E H.E H.E

Uppåkra (l)

Hjärup (I) 2

Flackarp (l) I

Stävie (l) 5 l 3

Källby (I) 4 2 7 2

Yästergrård (2) 3

Kristineberg (2) l 2

Strövelstorp (3) 2

St. Köpinge (4)

Tabell III. Kolumnerna visar antal kärl med varierande antal horisontella element (H.E). Ett horisontellt ele-ment avser dekoration som löper horisontellt runt kär-let som ett band. Ny dekoration i form av ett nytt band följer ofta under det första varav man kan säga att det är ett nytt element.

tabell III). Ett kärl i region 2 skiljer sig från de övriga så till vida att det är rikligt dekorerat, dock med en annorlunda ornering än den som förekommer i region 1 (Pig. 5, kärl 9:6).

Om man studerar keramiken utifrån ett hantverksperspektiv blir en uppdelning tydlig mellan finmagrade kärl och grövre magrade kärl.

Gravplatserna i region 2 samt Stävie i region 1, har gravar med grövre magrade kärl än övriga gravplatser, och kan därför antas ha haft en annorlunda gravritual eller bara en annorlunda hantverkstradition vad det gäller grav kärlen. Det är emellertid viktigt att tänka på en del källlai-tiska aspekter i detta läge, exempelvis lär all keramik samt alla gravar inte ha återfunnits i området. Vidare innehåller region 1 en större mängd kärl än region 2, samt hälften av de återfunna kärlen i region 2 härstammar från urnegravar vilket kan vara en anledning, dock föga trolig, till den uppenbara skillnaden mel-lan regionerna (Engblom 1999). Man bör even-tuellt se på dessa skillnader mellan region 1 och region 2 med ett gränsperspektiv istället för det i region 1 förmodade inomperspektivet. Skill-nader kan bero på att olika kulturella grupper härigenom har velat markera sin särskillnad.

Med hjälp av materiella symboler markerar man sin grupptillhörighet vilket leder till att föremål, i det här fallet keramiken, fungerar som en so-cial gränsmekanism. Ett konlaet exempel på detta gränsperspektiv finner man i Lydia L.

Wyckoff (1985) etnoarkeologiska studie av två

olika grupper av Hopi-indianer i USA från slutet av 70-talet. Hon belyser deras olika världs-åskådning och hur den speglas i deras lokala hantverkstradition, speciellt keramikproduktion-en. Wyckoff menar att den materiella kulturen inte bara kan ses som en reflektion av kulturella värden utan som en aktiv kulturell komponent.

Hopiindianernas keramikdekorationer stärker inte bara subgruppernas skillnader som symbo-liskt identitetsuttryck, utan fungerar också som ett materiellt uttryck för deras respektive världs-uppfattning. Den materiella kulturen visar så-ledes inte bara på kulturella skillnader utan fungerar även som en väsentlig förstärkare av deras världssyn (Wyckoff 1985:6, 127 ff.).

En möjlig förklaring till den rika orneringen på kärlen i region 1 jämfört med region 2 kan tänkas ligga i att kärlen i denna region varit mer individualiserade och personliga än de i region 2, de har följt med i graven i egenskap av ägo-del. Kärlen i region 2 kan istället tänkas ha varit mer bestämda av individens civila status placerade i egenskap av kärl. Kan det ha varit så att människorna boende i region 1 har varit mer fokuserade på individuellt ägande än de i region 2?