Resultatdiskussion

8.2.1 Förskollärarnas medvetenhet och kompetens

I studiens resultat presenteras förskollärarnas föreställningar om såväl den egna användningen som barnens introduktion till och användning av digitala verktyg. Förskollärarna påtalar dels att ett syfte bör finnas för att ett målmedvetet lärande ska ske. De framhåller även att det är viktigt att introducera de digitala verktygen för barnen både för att förbereda dem inför en allt-mer digitaliserad framtid och för att det är ett betydelsefullt verktyg som engagerar barnen i olika aktiviteter. Detta överensstämmer med Bourbour (2020) och Marklund (2019) som fram-häver betydelsen av förskollärarnas engagemang och delaktighet i användningen av digitala verktyg i undervisningen. Till exempel kan detta berika barnen i det sociala samspelet och för-bereda dem inför en alltmer digitaliserad framtid. Det handlar om att använda de digitala verk-tygen som ett undervisningsverktyg, och inte bara att barnen ska använda de för att spela spel på olika appar, och på så vis blir en barnpassning i undervisningen. Forsling (2011) styrker detta där hon menar att när förskollärare saknar digital kunskap kring användningen av de di-gitala verktygen, kan det medföra att pekplattans syfte blir underhållning för barnen snarare än ett lärande. Detta ligger i linje med vad Kerckaerta et als. (2015) syn på vikten av förskollärares medvetenhet och kompetens i relation till de digitala verktygens användning och hur de ska introduceras. Denna aspekt framhäver även Kyrk Seger (2021) och Nilsen (2021) som båda framhåller att adekvat digital kompetens ska utgöra grunden för utbildningen i förskolan där förskollärare ska inta ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digitala verktyg. Vidare menar Kyrk Seger (2021) att förskollärare inte ska kunna behärska alla digitala verktyg, utan det handlar snarare om att ha en verktygskännedom. Fortsättningsvis konstaterar författaren att förskollärare ofta klumpar ihop de digitala verktygen i ett enda begrepp, vilket kan försvåra diskussioner såväl som kompetensutvecklingsinsatser när det gäller verktygens syften och han-tering.

Enligt denna studie visar resultatet att samtliga förskollärare introducerar de digitala verktygen för barnen för att de i ett senare skede ska få använda de digitala verktygen självständigt. Detta tillvägagångssätt benämns scaffolding. Det är viktigt att detta sker i en process för både förs-kollärarna och för barnen, en process som innefattar många delar och där barnen även får an-vända sin fantasi och kreativitet samt där fokus ska vara på processen och inte resultatet. Detta betonar även Berg och Eman (2014) där de uppger att för att kunna introducera de digitala verktygen för barnen ska det ske i en process för att barnen senare ska kunna arbeta med de digitala verktygen självständigt, där lärande och utveckling är i fokus. För att detta ska ske är

35

det viktigt att förskollärare följer barnen i undervisningen. Forsling (2011) accentuerar att en utmaning för förskollärares roll är att kunna hitta en balans mellan den traditionella verksam-heten och förståelsen för barns tidigare erfarenheter i relation till de digitala verktygen. Vidare påpekar författaren att en enformig verksamhet innebär att miljön blir varken utmanande, sti-mulerande eller utvecklande – vilket ofrånkomligen leder till att barnen blir missgynnande i deras lärande (Forsling, 2011). Vidare argumenterar författaren att de viktiga utmaningar som förskollärare ställs inför är att betrakta lärande på ett nytt eller annorlunda sätt gemensamt med barnen i samspelen som sker i lärandemiljöerna.

En del av förskollärarna uttryckte att de digitala verktygen inte blir ett naturligt val i undervis-ningen, vilket kan skapa svårigheter när de ska planera aktiviteter som innefattar digitala verk-tyg. Detta är något som inte överensstämmer med det Nilsen (2021) framställer gällande förs-kollärares ansvar där det handlar om att stötta och undervisa barnen samt utmana de i aktiviteter där digitala verktyg är involverade. I studien förmedlar några av förskollärarna att de arbetade med att bygga relationer där de arbetade med pekplattor där barnen fick möjlighet att filma, där de hade fokus på just samspel genom att arbeta i grupper med mindre antal barn. Vidare ut-trycker de att genom detta arbetssätt blev barnen mer trygga och lärde känna oss förskollärare.

Bourbour (2020) accentuerar att undervisningen som sker med hjälp av digitala verktyg kan leda till att barnen får ett större engagemang. Liknande resultat har också visats i en studie som Fridberg et al. (2018) gjort. Båda författarna förklarar hur pekplattan kan fånga barnens upp-märksamhet och därmed blir ett enkelt verktyg att använda genom touchskärmen. De svårig-heter som förskollärarna uttrycker gällande digitala verktygen i relation till undervisning blir komplext när det i läroplan är framställt att förskollärare har ett ansvar att ge barnen möjlighet att utveckla digital kompetens samt att få en förståelse för den digitalisering de möter i varda-gen. De komplexa enligt förskollärarna är att veta hur och vilka digitala verktyg som ska an-vändas i respektive aktivitet.

8.2.2 Komplement eller bärande

I studien har det framkommit hos samtliga förskollärare att de digitala verktygen är ett komple-ment i undervisningen och att de traditionella, analoga verktygen är minst lika viktiga. Detta framhäver även Elyoussoufi (2019) där hon menar att de digitala verktygen ska användas som en naturlig del i undervisningen med fokus på barns processer. De digitala verktygen ska inte endast vara tillgängliga vid specifika tillfällen, och då tillfälligtvis ersätta eller komplettera de befintliga verktygen, utan de ska vara en del av det som redan finns i förskolans miljö. Utifrån studiens resultat har samtliga förskollärare uttryckt att de digitala verktygen inte är något som är avgörande, utan används som ett komplement för att stödja barns lärande och utveckling.

Elyoussoufi (2019) menar dock att genom att använda de digitala verktygen som en del i under-visningen kan denna förstärkas genom att förskollärare fördjupar sig i barns lärprocesser. Bar-nen får med digitala verktyg möjlighet att utmanas och lära sig på nya sätt genom olika ut-trycksformer, arbetssätt och lärmiljöer, där de digitala verktygen blir en del av processen (Elyoussoufi, 2019).

36

I studien framkommer att förskollärarna både jämför sig med de digitala verktygen och tycks behöva påtala sitt överlägsna värde i förhållande till dessa. Förskollärarna menar att för att bar-nen ska kunna använda något verktyg är det viktigt att de får en introduktion. För att detta ska kunna ske är det viktigt enligt förskollärarna att vara en närvarande och aktiv pedagog som kan stötta och utmana. Förskollärarna uttrycker visserligen att de är viktigare än verktyget, men påtalar samtidigt att ingen kan ta över den andras roll. Verktygen spelar på så sätt en viktig roll i undervisningen, som dock inte kan ta form som målmedveten undervisning utan en närvarande pedagog. Detta tema återkommer i Kyrk Seger (2021), som poängterar att en nödvändig förut-sättning för att målmedveten undervisning ska kunna bedrivas är att förskollärare har verktygs-kännedom innan de introducerar de digitala verktygen. Förskollärarna i studien talar lite emot sig själva när de anser att de är viktigare än de digitala verktygen men samtidigt även säger att de inte kan ta över varandras roll i undervisningen. Enligt tidigare forskning är det viktigt att en närvarande och aktiv förskollärare närvarar i både analoga och digitala aktiviteter. Enligt läroplanen för förskolan ska förskollärare vara aktiva och närvarande med barnen oavsett typ av aktivitet (Skolverket, 2018).

I resultatet av studien uttryckte vissa förskollärare att de inte såg de digitala verktygen som ett naturligt val i undervisningen. Forsling (2011) understryker att det krävs att förskolläraren både är närvarande och samspelar med barnen. Något som enligt författaren kan hindra utvecklingen av digital kompetens hos barn kan dels vara bristande tillgång till de digitala verktygen men dels även innefatta förskollärarens avsaknad av kunskap kring hanteringen av dem. Kunskaps-bristen är ofta relaterad till osäkerhet, vilken antingen kan handla om grad av erfarenhet eller om inställning och förhållningssätt. I centrum av osäkerheten står frågan om hur förskollärarna kan sammanföra de digitala verktygen med vad de brukar göra och skulle vilja göra i förskolans verksamhet (Forsling, 2011). Det råder en överensstämmelse mellan litteraturen och förskollä-rarnas beskrivningar när det gäller betydelsen av begränsningar i tillgång och kompetens. Vår tolkning, utifrån förskollärarnas svar och tidigare forskning, är att både tillgång och kompetens är viktiga aspekter avseende möjligheterna av att utveckla delaktighet och meningsfullhet i an-vändningen av digitala verktyg.

8.2.3 Lätthanterligt och tillgängligt eller något tidskrävande

Utifrån studiens resultat beskrev även vissa förskollärare att de digitala verktygen, specifikt pekplattan var ett lätthanterligt och tillgängligt verktyg. Pekplattan kunde användas i många situationer för att fånga lärandet i form av bilder och filmer som sedan blev pedagogisk doku-mentation. Verktyget kunde även användas för att söka fram information om de frågor som barnen var nyfikna på och intresserade av. Detta ligger i linje med Elyoussoufis (2019) stånd-punkt, som menar att de digitala verktygen kan förenkla, fördjupa och driva barns lärande framåt. Med hjälp av digitala verktyg får barnen ännu ett sätt att uttrycka sina funderingar, tankar och känslor. Elyoussoufi (2019) menar att genom att ha digitala verktyg tillgängliga i förskolans miljöer kan det skapa möjligheter för förståelse hos barnen i relation till hur de di-gitala verktygen kan berika och utmana deras kunskaper samt deras lärprocesser med stöd av pedagoger. Även projektorns fördelar påtalades av förskollärarna. Den kan användes för att

37

titta på bilder och filmer med en större grupp barn, då pekplattan utan möjlighet till projicering medför att antalet barn som kan delta begränsas. Även Otterborn et al. (2018) lyfter fram pek-plattans möjligheter avseende barns lärande i sin studie. I deras resultat framkommer det att förskollärare uppskattar pekplattans möjligheter för det sociala samspelet barn emellan och mellan barn och pedagoger när pekplattan används i de planerade aktiviteterna på förskolan.

Bourbour (2020) understryker whiteboardens främjande av diskussioner mellan barn och peda-goger, där de får reflektera samt undersöka varandras tankar i relation till det som sker på whiteboarden. Genom användningen av de digitala verktygen i undervisningen kan det ske en ökning i samspelet mellan barnen och ge möjlighet till berikande diskussioner (Bourbour, 2020).

Samtliga förskollärare uttryckte i resultatet att de digitala verktygen används i den pedagogiska dokumentationen, där de digitala verktygen betraktades som ett bra hjälpmedel för både delak-tighet och reflektion. Resultatet innefattade även att de anser att dokumentationen inte ska ta så mycket tid och att de i stället ville lägga mer tid på själva reflektionen om innehållet i doku-mentationen. Förskollärarna framförde också att de inte ser sin dokumentation som en färdig produkt, i stället ser de den som ett underlag. De anser inte att de behöver lägga ner mycket tid på att göra dokumentationen förfinad utan i stället försöka engagera barnen och sätta upp doku-mentationen på väggen. Kyrk Seger (2021) accentuerar de diskussioner som uppstod i hennes arbetslag avseende användningen av de digitala verktygen som dokumentationsverktyg, där de ser pekplattan som ett enkelt dokumentationsverktyg. Detta förmedlar även vissa av förskollä-rarna i studien där de upplevde att pekplattan blev ett enkelt dokumentationsverktyg som skapar en effektivare process i arbetet med bilder för den pedagogiska dokumentationen. Kyrk Seger (2021) framhåller att även om de digitala verktygen underlättar dokumentationsarbetet kan de samtidigt driva en utveckling i riktning mot överdokumentation, då arbetslaget ofta inte har en tydlig bild av vad de ska dokumentera och därför dokumenterar allt. Detta är en del av vad förskollärarna uttryckte i sina förklaringar där de framhävde att de helst skulle vilja lägga ner mer tid på själva reflektionen med barnen i stället för att dokumentera allt.