Studiens resultat avseende handläggningsprocessen påvisar att två kommuner i mellersta Sverige har en snarlik handläggningsprocess inom socialtjänsten i arbetet med kvinnor som är utsatta för mäns våld. Socialtjänsten i båda kommunerna har en specialiserad enhet som enbart arbetar med ärenden avseende våld i nära relation. Ekström (2016) betonar det som väsentligt och viktigt med en specialiserad verksamhet och professionella som besitter kunskap att kunna arbeta med denna fråga. Ekström (2018) lyfter att socialtjänsten under åren har fått kritik för misslyckandet att adressera det våld som finns gentemot kvinnor.
Ekström menar att mäns våld mot kvinnor är en samhällsfråga idag men det finns brister kring vilket typ av hjälp som kvinnan ska erbjudas och hur denna hjälp ska vara utformad.
Författarna till studien anser att det är ytterst viktigt med en specialiserad enhet där samtliga anställda besitter kunskap och har hög kompetens om frågan. Mäns våld mot kvinnor är ett pågående samhällsproblem som kan drabba alla, vilket innebär att socialsekreterare ska vara förberedda att ta emot kvinnor och erbjuda stöd som är anpassat till kvinnans behov och situation. Med detta menas att alla kvinnors situation ser annorlunda ut, därmed krävs det kunskap om de olika våldsformer som finns och ett helhetsperspektiv om kvinnans utsatthet.
När barn är inblandade i ärenden framkommer det skillnader i handläggningsprocessen inom båda kommunerna. Den ena kommunen har en enhet som enbart arbetar med barn som är utsatta för våld eller bevittnat våld, därmed aktualiseras ett ärende enbart för barnet och en barnhandläggare tillsätts. Den andra kommunen arbetar inte på samma sätt utan här en barnhandläggare tillsätts från myndighetskontoret barn och unga. Författarna anser att det är bättre att verksamheten är uppdelat på barn och vuxna som arbetar med denna fråga för att optimera samverkan och minska risken att missa viktiga beståndsdelar i ärendet.
Samverkan har framkommit som förbättringsområde när det kommer till arbetet med våldsutsatta kvinnor. Detta är ytterst viktigt när kvinnan är i behov av vidare hjälp inom andra områden. Berörda enheter behöver tät kontakt och samarbete för att tillgodose
kvinnans behov. Samverkan är viktigt inom många delar av socialt arbete för att kunna delge
människor den hjälp som de behöver, detta för att olika delar inom socialtjänsten många gånger behöver vara inblandade för att komma fram till lösningar. Det blir inte möjligt att motverka problem när det finns mångproblematik om man inte fokuserar på alla delar (Darj 2021). Utifrån egna erfarenheter håller författarna med om att samverkan är en väsentlig del inom en verksamhet som kan påverka många olika delar av en individs liv om det
framkommer brister i samverkan mellan olika verksamheter. Samverkan mellan
verksamheter som kvinnan kommer i kontakt med anses vara fördelaktigt för att rätt stöd ska erbjudas. Det är fördelaktigt om samverkan mellan vuxen- och barn handläggarna är god för att tillgodose både kvinnan och barnens behov av stöd och skydd. Författarna resonerar på så vis att det vore en fördel om samtliga enheter som ingår i kvinnans ärende har stående möten med varandra för att diskutera behoven.
Majoriteten av respondenterna har poängterat att en svårighet i deras arbete med att hjälpa våldsutsatta kvinnor är att motivera dessa kvinnor till att ta emot hjälp och skapa sig en insikt i sin situation. Det framkommer under studien att socialsekreterare i vissa fall ser skillnad i graden av svårighet att motivera kvinnan beroende på om kvinnan har barn eller inte. Med detta menar socialsekreteraren att kvinnan själv kan finna motivation till att ta emot hjälp för att skydda sitt barn. Men det innebär också att socialsekreteraren faktiskt kan använda sig av situationen när det är barn inblandade för att på ett vis “tvinga” kvinnan till hjälp.
Ärenden som innefattar barn utreds av en barnhandläggare som ska beakta barnets bästa.
När kvinnan tackar nej till hjälp trots att situationen tyder på att kvinna och barn riskerar att utsättas för våld, kan ett LVU bli aktuellt. Kvinnan finner inga andra val såvida hon tackar ja till att barnet placeras själv. En fråga kring detta som kan uppstå är när man ska beakta både barnets bästa och kvinnans föräldraförmåga. Ekström (2016) påpekar vikten av
specialiserade enheter men att det även kan bidra till att man missar helhetsperspektivet. Om barnhandläggaren ser behov till LVU resulterar det i majoriteten av fallen att kvinnan
placeras tillsammans med barnet, båda förses med skydd. Genom att gå tillväga på detta sätt
“tvingas” kvinnan att följa med och har därmed inte på egna villkor valt att ta emot hjälp vilket betyder att kvinnan inte frivilligt tackat ja till hjälp. Författarna anser att kvinnan därmed fortfarande inte har insikt i sin situation vilket kan leda till att situationen endast tillfälligt förbättras.
Under studiens gång uppmärksammades det faktum att många ser på våld endast som fysiskt våld och anser sig inte vara våldsutsatt då fysiska slag med mera inte förekommer. Detta är någonting som författarna tycker är en viktig fråga när det kommer till utbildning och vad våld framställs som. Våld i nära relation är ett pågående samhällsproblem, men våld handlar om mycket mer än endast slag och vad som syns utåt för omgivningen. Det är viktigt att man lyfter upp hur psykisk, sexuellt, latent och materiellt våld utmärker sig i relationerna. Dufort m.fl. (2013) beskriver att de vanligaste formerna av allvarligt våld som kvinnor blir utsatta för är psykologiskt, fysiskt och sexuellt våld. Genom att uppmärksamma alla de olika former av våld i samhället samt inom skola och utbildning kan detta resultera till att unga tjejer i tidig skolålder och kvinnor upplyses om våldets olika former och en insikt om våldets karaktär.
Om fallet är så att de hamnar i en destruktiv relation så är de medvetna om att våld är mer än endast fysiskt våld och kan således finna verktyg att söka hjälp. Utöver att uppmärksamma
unga tjejer och kvinnor om detta så är det av minst lika stor betydelse att upplysa unga killar och män om alla de olika aspekter som klassas som våld.
Genom att upplysa unga tjejer och kvinnor samt unga killar och män om dessa förhållanden gällande våld uppmärksammas även könsmaktsordning som Mattsson (2021) beskriver gällande det patriarkala samhället. Det är ojämställdhet och förtryck som kvinnor som grupp blir utsatta av och ojämlikheten i förhållande till våldsutsatthet. Författarna anser att detta är viktigt att upplysa om för att försöka bryta normer och stereotypifieringar men även för att vara sanna till den verklighet som vi lever i där könsmaktsordningen har ett starkt grepp och påverkar inte bara frågan kring våld men även andra element av samhället.
Resultatet visar att det utförs hot-och riskbedömningar av de ansvariga socialsekreterarna för att kartlägga våldets karaktär och kvinnans situation. Insatser som sedan kan beviljas är skyddat boende eller samtalsstöd. Författarna anser att det är betydelsefullt att bedömningar är genomgripande för att säkerställa kvinnans säkerhet. Respondenterna i denna studie påpekar att skyddat boende erbjuds till kvinnor vars hotbild är hög och därmed behöver akut skydd. Med hotbild menas den person i detta fall en man som utövar våld gentemot en
kvinna. Ekström (2017) bekräftar att socialtjänsten kan säkerställa sig att kvinnan är skyddad från våld genom placering på boende, men att kvinnan under tiden får exempelvis leta bostad på egen hand. Utifrån Ekströms studie kan bostadsbehovet innebära en rad olika svårigheter avseende ekonomi.
Författarna delar samma tankesätt med respondenterna att skyddat boende är bra för kvinnan att ta sig ur från relationen och leva i en säker och skyddad miljö. En reflektion som författarna kommit fram till är hur hållbara dessa placeringar förblir och vad som händer med kvinnan efter avslutad placering eller insats. Kvinnan får hjälp och stöd av sin
handläggare samt personal på sitt skyddade boende för att hitta strategier och hjälpmedel att leva ett liv fritt från våld. Kvinnan lär sig att tänka ur ett säkerhetsperspektiv för att inte bli uppsökt av sin hotbild. I många fall innebär detta att kvinnan inte får bo i sin hemkommun, långt från sin familj och sina vänner. En av respondenterna menar att det är inte är rättvist att kvinnan, med eller utan barn, behöver starta om ett nytt liv och leva i rädsla och oro att bli hittad av sin hotbild, medan hotbilden kan leva sitt liv som vanligt utan några åtgärder att förändra det våldsamma beteendet. Författarna anser att det krävs mer insatser till
våldsutövare och till att motverka det våldsamma beteendet istället för att förflytta kvinnan och erbjuda hjälp som innebär ett nytt liv i en främmande stad utan familj eller vänner.
Många kvinnor som är placerade på skyddat boende saknar arbeten, har ekonomiska
svårigheter och är i behov av ytterligare psykologisk hjälp och stöd från olika instanser vilket Ekström (2018), Dufort m.fl. (2013) och Wemrell m.fl. (2019) har påpekat. I många fall hittar kvinnan efter sin tid på ett skyddat boende en egen bostad i en annan kommun och får hjälp av socialtjänsten att exempelvis betala första hyran samt hjälp med flytten dit. När
placeringen avslutas och kvinnan flyttar ut, kan inte ansvarig socialsekreterare tillgodose kvinnans behov längre då kvinnan kommer att bli bosatt i en annan kommun och blir därmed tillhörande en annan socialtjänst. Kvinnan behöver ta kontakt med den nya socialtjänsten i den kommun hon bosätter sig i för att få hjälp och stöd med exempelvis ekonomin. Kvinnan har därmed ingen aning om hur socialtjänsten i denna kommun ställer
sig till frågan då hon tidigare varit placerad på ett skyddat boende och kanske anses vara bortom fara. Processen i sig att kontakta socialtjänsten på nytt i en ny kommun är även det en ansträngning i sig för kvinnan.
Den andra insatsen som kan beviljas är samtalsstöd. Författarna anser att samtalsstöd är en välbehövlig insats som är viktig i arbetet för att hjälpa kvinnor som blir utsatta för våld. Det författarna kan tycka är att då samtalsstöd är den enda insats som erbjuds bortsett från skyddat boende så är det viktigt hur denna insats är utformad. Det är viktigt hur upplägget är och vad man väljer att prata om då detta många gånger är kvinnans enda hjälp att bearbeta sina upplevelser. Författarna kan även känna att det med fördel skulle finnas flera insatser att erbjuda en våldsutsatt kvinna men att det även är svårt att definiera vad detta skulle vara.
Samtalsstöd är en effektiv insats om man ser till hur Payne (2015) beskriver empowerment och målet med att kvinnan ska sluta känna sig maktlös och få kontroll över sitt liv igen.
Som framgår av resultatet är utbildning viktigt i arbetet med våld i nära relation. Med utbildning avses introduktion, kunskap och kompetens om våld och alla dess olika aspekter samt behörighet att genomföra hot- och riskbedömningar. Författarna anser att det saknas delar i utbildningen kring mer än bara våld i nära relation som det generella och de ytliga delar man talar om. Det krävs en mer ingående kunskap kring både ett intersektionellt
perspektiv på våld men även förståelse för hur olika maktstrukturer uttrycker sig genom våld.
Mattsson (2021) beskriver vikten av förståelse för maktstrukturer ur ett intersektionellt perspektiv för att förstå samhällets uppbyggnad och olika kategorier i samhället. Författarna tycker att implementering av ett intersektionellt perspektiv i arbetet är väsentligt för att uppmärksamma maktstrukturer och hur dessa bidrar till förtryck och ojämlikhet.