7.1.1 Samlingen som en arena för delaktighet och inflytande
Studiens syfte var att undersöka och bidra med kunskap om pedagogers arbete med barns möjligheter till delaktighet och inflytande i samband med samlingen. Resultatet har
synliggjort att personalen har olika tillvägagångsätt i arbetet med delaktighet och inflytande i samlingen. Leach och Lewis (2012) forskning synliggjorde att det kan finnas en risk med samlingen om det blir ett tydligt maktförhållande från pedagogen. Något som vår studie motsäger då alla pedagoger var överens om att delaktighet och inflytande hos barnen skulle genomsyra samlingen. De visade en stor medvetenhet kring att samlingen inte skulle bli ett tillfälle där pedagogens maktposition tog över utan att samlingen skulle utgå från barnens perspektiv. Kultti och Theobald (2012) synliggör hur barn kan bli begränsade om pedagogen ställer för höga förväntningar på barnen samt försöker påtvinga dem delaktighet och
inflytande. Även där synliggör vår studie motsatsen då vår undersökning har visat att personalen använder ett förhållningssätt gentemot barnen för att hindra att en sådan typ av begränsning ska ske i samband med samlingen.
Respondenterna i vår studie har betonat hur de inte sätter för höga krav på barnen, de vill utgå från barnens egna villkor för att inte tvinga dem till något. Detta synliggörs i vårt resultat genom att pedagogerna beskriver hur de ser barnen som medaktörer i samlingen. Eide, Os och Pramling Samuelsson (2012) belyser i sin forskning hur viktigt det är att pedagogen är öppen för barnens tankegångar och uttryck för att de inte ska begränsas i samlingen då det är en vuxenstyrd aktivitet. Här går det att dra kopplingar till de svar som framgick i vårt resultat där alla respondenter betonade vikten av att vara lyhörd som pedagog. De menar att genom att
vara lyhörd och lyssna till barnen skapas det goda förutsättningar för barnens delaktighet och inflytande i samlingen.
Även Arnér (2006) synliggör i sin forskning hur pedagogens förhållningssätt gentemot barnen kan bli avgörande i deras rätt till delaktighet och inflytande. Arnér (2006) menar således att det är pedagogens ansvar att ge barnen talutrymme för att deras egna initiativ ska träda fram. Vårt resultat påvisar att personalen är medvetna om detta genom att de arbetar med att lyfta fram barnens talan. Det går i enlighet med det resultat som Sandberg och Eriksson (2010) synliggjort i sin undersökning. Personalen i Sandberg och Erikssons (2010) forskning
påvisade samma medvetenhet genom att beskriva vikten av rätt förhållningssätt samt barnsyn för att kunna föra ett arbete för barns delaktighet och inflytande i verksamheten. I deras forskning framgår det att det inte endast är det verbala språket som är viktigt att lyssna till hos barnen utan även vad deras kroppsspråk säger. Det synliggörs även i vårt resultat då
pedagogerna beskriver att barnens tankar kan komma fram på flera olika sätt, både verbalt och med kroppsspråk. Det framstår som en medveten utmaning för pedagogerna att balansera samt hitta rätt riktning i arbetet kring delaktighet och inflytande för att alla barn ska få samma utrymme oavsett olikheter. Vidare kunde vi utläsa av de pedagoger vi intervjuade att det ibland kan vara lättare att frångå den planerade samlingen för att underlätta barnens delaktighet och inflytande. Detta är något som även framgick i Ribaeus (2014) studie, pedagogerna anser att barnens påverkan för delaktighet och inflytande ökas när en aktivitet inte är noggrant planerad.
Resultatet har synliggjort att en de största faktorerna i pedagogernas arbete med delaktighet och inflytande är att ta in barnens intressen och synliggöra dem under samlingstillfället. Respondenterna har under intervjuerna belyst barnens talan som central i arbetet med
delaktighet och inflytande. Genom att barnen får vara med och föra sin talan kan de vara med i beslutsfattande, studien visar att de bland annat kan göra det genom aktiva val för att de ska kunna påverka samlingen. Detta går i enlighet med det som Emilsons (2007) studie visar, genom att pedagogen utgår från barnens egna initiativ ökar deras delaktighet och inflytande. I hennes forskning lyfts vikten av att pedagogen hjälper barnen att utöva detta genom att lyssna till barnen och skapa möjligheter för dem. Även Westlund (2011) belyser i sin studie
betydelsen av att barnen får vara med i beslutstagande i arbetet med delaktighet och inflytande för att deras röst ska bli hörd. Hennes studie synliggör även att pedagogernas
viktig komponent i det arbete som personalen utför för att de ska kunna skapa möjligheter till delaktighet och inflytande för barnen. Det framhålls även i Westlunds (2011) studie hur delaktighet och inflytande går hand i hand, något som även pedagogerna i vår forskning poängterade.
En annan aspekt som framkom under våra intervjuer var vikten av att ta hjälp av barnen under samlingen. Resultatet synliggjorde att barnen bland annat kan få vara delaktiga i
sagoberättande för att bearbeta upplevelser och känslor. Detta går att bekräfta med det som Leach och Lewis (2012) lyfter i sin forskning gällande att samlingen är ett utmärkt tillfälle för att stimulera barnens sociala och emotionella känslor. Samlingen i förskolan är en stund där pedagoger och barn möts för att göra ett meningsfullt utbyte av tankar och funderingar. Vidare i Leach och Lewis (2012) studie belyser forskarna att under samlingen är barnen medaktörer i den mån att pedagogerna erbjuder barnen talutrymme för att få svar på deras funderingar och tankar.
7.1.2 Begränsningar i samlingen
Resultatet har synliggjort att det finns vissa begränsningar i arbetet med barns delaktighet och inflytande i samlingen. Personalen har bland annat uttalat att det kan handla om barns
olikheter då barnen har olika förutsättningar. En del har lättare för att ta för sig medan andra barn behöver stöd från pedagogen för att möjliggöra sin röst att bli hörd. Utifrån det resultatet kan det innebära att det är de tillbakadragna barnen som behöver det arbetet från pedagogerna som mest. Vår studie synliggör att det är pedagogernas ansvar att lyfta alla barn för att de ska ges samma möjligheter till delaktighet och inflytande. Det går att hitta likheter i förhållande till detta i Leach och Lewis (2012) studie som belyser att samlingen kan innebära
begränsningar för barnen om personalen inte lyfter fram barnens röst samt låter barnen komma till tals. Återigen lyfts alltså pedagogens roll som avgörande för barnens möjligheter. Sandberg och Erikssons (2010) forskning har påvisat liknande resultat. Där framgår det att det är betydelsefullt för barnen att pedagogerna gör samlingen till en gemenskap där barnen får känna tillhörighet. För att detta ska ske är det viktigt att det finns en uppmärksamhet hos personalen att se hela barngruppen (Sandberg & Eriksson, 2010)
Vår studie visar även att det kan innebära en svårighet för personalen att utgå från en enskild individ samtidigt som hela gruppens intressen ska lyftas fram. Det går i enlighet med det som Rubinstein Reich (2015) beskriver gällande att samlingen är ett tillfälle där personalen bör
lyssna till både det enskilda barnet samtidigt som de utgår från grupp perspektivet. Detta gick även att utläsa i vår studie där respondenterna påpekade att det är deras ansvar att finna en balansgång som möjliggör att hela barngruppen ges lika mycket delaktighet och inflytande i samlingen. Sheridan, Pramling och Samuelsson (2001) påvisar även detta i deras studie. att personalen redan i planeringen behöver ta hänsyn till barngruppen och planera verksamheten utifrån möjligheterna till delaktighet och inflytande. Det blir således en svårighet för
pedagogerna att kombinera de mål förskolan ska sträva efter samtidigt som de ska ta hänsyn till barnens intressen (Sheridan & Pramling Samuelsson, 2001). En annan studie som belyser barns begränsningar i samlingen är Eide, Os och Pramling Samuelsson (2012). Resultatet i deras studie visar på att då samlingen är en vuxenstyrd aktivitet där pedagogen har en position för större inflytande ökar därmed begränsningar för barnen. Däremot kan den begränsningen minskas om pedagogerna vågar tillåta barnen att få större utrymme och släppa på sin egen kontroll (Eide, Os & Praming, 2012) Det går att ställa sig kritiskt till det med utgångspunkt i vår egen studie där personalen poängterar att delaktighet och inflytande inte innebär samma sak som att barnen får bestämma allt. Det bör alltså finnas en balans i hur mycket personalen vågar släppa på kontrollen att låta barnen vara med i beslutstagande istället för att låta dem bestämma helt och hållet.
Ytterligare en begränsning för barnen i deras rätt att utöva delaktighet och inflytande kan vara deras egna förutsättningar i relation till deras “dagsform”, något som synliggörs i vår
forskning. Om barnen har en orolig dag visar vår studie att samlingen är ett sammanhang som inte fungerar för dem, då de är trötta samt emotionella och inte klarar att medverka samt hålla fokus under samlingen. Resultatet visar då att barnen får inflytande genom att bestämma över sin egen medverkan, dock förlorar de möjligheten att delta i sammanhanget. Detta går att bekräfta med det som Kultti och Theobald (2012) påpekar i deras studie, det vill säga att barnen kan bli begränsade i sitt deltagande beroende på vilket sammanhang de befinner sig i. Respondenterna i vår studie uttrycker även att barnens dagsform kan innebära begränsningar för dem om det blir för mycket tillsägelser från personalen. Detta intygar även Emilson (2007) då hennes forskning visat att tillsägelser och tillrättavisningar kan leda till att barnen förlorar sina möjligheter till delaktighet och inflytande i samlingen.