Resultatdiskussion

Syftet med studien är att få kunskap om rektorers syn på specialpedagogisk kompetens, vad specialpedagogens uppdrag är, samt specialpedagogens roll i elevhälsan. Men även rektorernas vision av sin verksamhet. Min studie behövs på forskningsfältet för att så länge rektorerna är medvetna om vad specialpedagogens uppdrag är så blir detta till en fördel till skolan vilket också kommer att gynna eleverna i slutänden. Jag har fått inspiration utav hermeneutiken, att kunna tolka helheten under en hel process och att det finns olika vägar för att nå fram till ett resultat. Dels så tolkas de svaren som ges vid en intervju, men även hur respondenten för sig i sitt kroppsspråk kan väga in i min tolkning. Alla delar påverkar varandra ömsesidigt. Bronfenbrenner (1977) bekräftar också att i ett system är olika aktörer beroende av varandra och dessa påverkar också varandra

46

sinsemellan. Jag utgår därför efter författarens mikro-, meso-, exo och makrosystem eftersom alla runt omkring påverkar varandra, detta finns att läsa i resultatsammanfattning och teoretisk tolkning. I detta avsnitt har jag valt ut de mest betydande delarna ifrån resultatdelen och knyter sedan detta till tidigare forskning och till sist finns sammanfattade slutsatser och förslag till vidare forskning av denna studie.

Sammanfattningsvis, utifrån mitt resultat, framgår det att det inte finns några tydliga

arbetsbeskrivningar kring vad en specialpedagog ska göra och att denna tveksamhet existerar även hos rektorn om man ser till rektorns syn på specialpedagogens uppdrag. Tveiten (2014) ser

specialpedagogen som spindeln i nätet, en beskrivning som också de intervjuade rektorerna kunde hålla med om. Forskningen både nationellt och internationellt visar en otydlighet kring uppdraget som specialpedagog. Det visar att rektorn har oerhört stor betydelse för hur uppdraget kommer att vara och organisering av specialpedagogens roll och det syns i samtliga rapporter.

Resultatet visar att specialpedagogens och speciallärarens yrkesroll beror i högsta grad på skolans

egen kultur. Varje skola har sin egen skolkultur precis som alla skolor. Dilemmaperspektivet ur

Nilholm (2007) handlar i stort om att alla elever är olika och att utbildningssystemet behöver hanteras utifrån allas olikheter vilket också visar sig i mitt resultat då det är värdefullt att se alla elevers olikheter för att kunna utveckla både organisationen i stort och individen.

De två yrkesrollerna konstrueras utifrån lärares och rektorns förväntningar och vilken skolkultur som finns ute på skolorna. Det respondenterna säger och som jag har fått fram är att

specialpedagogen har en betydelsefull roll i verksamheten men den organiseras på många olika

sätt både för personal och elever. Å ena sidan är specialpedagogen en viktig byggsten i arbetet

gentemot varje enskild elev som är i behov av särskilt stöd eller undervisning, men å andra sidan

kan specialpedagogen agera som ett bollplank för övrig pedagogisk personal för att förbättra eller

förändra en klassrumssituation. Det, i sin tur, kan leda till en förbättrad dynamik på gruppnivå.

Min studie visar att det även är specialpedagogen på vissa skolor som fortbildar övrig personal

utifrån sin profession och kunskap inom det specialpedagogiska fältet. Vad som också var

genomgående under mina intervjuer är att rektorerna allt som oftast förlitar sig helt till sin

specialpedagogiska personal, dels i hur tiden förvaltas men också i hur och med vilka metoder som

praktiseras för att skapa framgång hos eleverna. Jag tolkar det som att rektorn har förtroende till att den specialpedagogiska personalen har erfarenhet och kunskap till att skapa fler möjligheter för

47

eleverna till att lyckas, även om det ibland kan behövas mer resurser och tid. Att elevhälsan bidrar med olika kompetenser anser rektorerna är viktigt, i likhet med Hylander och Guvå (2017).

I fyra utav skolorna så arbetade specialpedagogen med övergripande frågor på skolan men i de

andra fyra fallen så arbetade specialpedagogen med speciallärarens uppgifter och vice versa. Alla

rektorer var eniga om att specialpedagogen gör lite allt-i-allo och vad verksamheten behöver just då. Skolorna arbetar på olika sätt och i vissa fall så är specialpedagogen en del av administrationen på skolan och ses som ett nära samarbete kring ledningen medan i vissa fall sitter de tillsammans med lärarna eller har undervisningsgrupper och klass. Varje skola har sin egen skolkultur, det vill säga att skolledning och elevhälsan arbetar på olika sätt beroende på det aktuella behovet för skolan. Nilholm (2007) beskriver också att specialpedagogiken utformas på olika sätt, beroende på vad skolan har för skolkultur. Det framkom under mina intervjuer att kulturen på skolan har betydelse och att rektorns upplägg av arbete därmed kan skilja sig gentemot andra rektorers arbete.

En elev som inte haft åtgärdsprogram eller varit i behov av särskilt stöd tidigare skulle kunna befinna sig i ett annat läge på en skola med en annan mikrokultur. Elevens behov kan därför variera beroende på vad som ”sitter i väggarna” på skolan. Många elever är i behov av tydlig struktur och ramar och så lite förändring som möjligt medan andra elever gynnas av olika arbetssätt. Resultatet visar att skolorna lägger olika fokus beroende på vad de själva anser är viktigt för verksamheten,

hur mycket de själva kan inom området men också vad behovet finns just nu. Jag kan se att de båda

yrkesrollerna behövs inom samma skola då de har så pass olika uppdrag. Ahlberg (2013) skriver att specialpedagogen har kunskaper på övergripande nivå och ska ha ett övergripande ansvar och fördelar resurser och ha ett nära samarbete med ledningen medan specialläraren ska ha mer ämnesspecifika kunskaper och jobba nära eleverna. Den mest gynnsamma skol- och elevutvecklingen behövs både specialpedagog och speciallärare eftersom de kompletterar varandra (2013). Jag kan utifrån studien se och konstatera att ett kunskapsutbyte och en ökad samverkan krävs rektorer emellan för att specialpedagogens roll och uppdrag ska bli mer klar.

Enligt Möllås, et al. (2013) så är relationen mellan rektor och specialpedagog av stor vikt för hur yrkesrollen konstitueras och det mandat som specialpedagogen får då denne anställs får konsekvenser för hur uppdraget sedan iscensätts.

48

Jag ser i studiens resultat under specialpedagogens arbetsuppgifter och dess organisering att det hade behövts en ökad samverkan kring rektorerna där man hade diskuterat arbetsuppgifterna gemensamt för specialpedagogens uppdrag för att en förändring ska kunna ske kring en mer samling bild kring specialpedagogens arbetsuppgifter. Även Lindqvist (2013b) samt Möllås et al. (2013) beskriver att ett kunskapsbyte och en ökad samverkan kring uppdraget för specialpedagogen är viktigt för att en skola ska nå framgång. Men även att relationen mellan rektor och specialpedagogen är av betydelse. Alla rektorerna ansåg att specialpedagogen var lite allt-i-allo uppdrag. Hälften av rektorerna ansåg att det inte var någon skillnad mellan specialpedagog och

speciallärare, medan flera av rektorerna ändå såg att specialpedagogen hade ett specifikt uppdrag.

Detta bekräftar även Sarah M. Rosenwebb (2011) som även såg i sin studie att det fanns oklarheter kring specialpedagogens uppdrag och att specialpedagogerna i studien upplevde sitt arbete som oklart.

Fejes och Thornberg (2015) beskriver att man ska försöka dra egna slutsatser i studier som görs utifrån enskilda fall. I min studie har jag dragit slutsatsen om att yrket specialpedagog/speciallärare inte alltid har tydliga arbetsuppgifter, samt att rektorer i många fall inte ser till vad som faktiskt ingår i respektive yrkesroll. Att jag dragit en sådan slutsats är på grund av att jag även innan mina studier upplevt att de rektorer jag mött i mitt yrkesliv inte alltid vetat vad som skiljer en specialpedagog och en speciallärare åt. Under mina intervjuer har det framgått att specialläraren och specialpedagogen många gånger utför varandras arbetsuppgifter och att deras uppdrag går mycket in i varandra.

Sammanfattande slutsatser och förslag till vidare forskning

Uppdraget som specialpedagog skiljer sig mycket beroende vilken rektor eller ledning man har på skolan. Det visar sig också i resultatet att flera av rektorerna syns ingen större skillnad på speciallärare/specialpedagog. Rektorerna är däremot överens om att specialpedagogens uppdrag är värdefullt då de har i uppdrag att se hela skolan och arbetar nära rektorn och flera av rektorerna säger att de aldrig skulle klara sig utan sin specialpedagog och det är deras högra hand. De arbetsuppgifter som de benämner att en specialpedagog har är bland annat åtgärdsprogram, handledning, skolutveckling, ha kunskap om olika diagnoser. Alla dessa står i examensmålen för

49

specialpedagoger men ändå så gör specialpedagogen så mycket mer än bara detta och även andra saker än vad det står i examensmålen. Det har också visat sig att det lokala behovet styr när man utformar en tjänst som specialpedagog men examensordningen påvisar också vad en specialpedagog ska göra. Här finns ett dilemma som också Nilholm (2007) beskriver eftersom rektorn väljer det lokala behovet före. Detta behöver nödvändigtvis inte behöva vara fel men kan så klart visar sig att viktiga delar i specialpedagogyrket försvinner.

Resultatet för studien visar att det är komplext uppdrag som specialpedagogen ställs inför. Efter att jag frågat rektorer så anser även dessa att det är ett omfattande och svårdefinierat yrke. Uppdragen som specialpedagog påverkas av rektors ledarskap samt strukturen av elevhälsan på skolan men också specialpedagogens bakgrund och behovet som skolan behöver just nu. Rektorerna i studien betonar alla vikten av en specialpedagog för att ge alla elever de bästa förutsättningarna.

Det hade varit intressant att jämföra på stor och liten skola och vad skillnaden hade blivit då. Det hade också varit spännande att kunna jämföra om det finns skillnader mellan byskola med mindre antal elever eller en större skola. En annan målgrupp kunde också varit att intervjua specialpedagoger och speciallärare och se om deras uppfattningar stämmer överens med rektorernas. En annan målgrupp kunde också varit att intervjua elever i behov av särskilt stöd med anledning av hur de eleverna uppfattar samarbetet mellan specialpedagog och speciallärare.

50

Referenser

Ahlberg, Ann (2013). Specialpedagogik i ideologi, teori och praktik: att bygga broar. Stockholm: Liber

Ahrenfelt, Bo (2013). Förändring som tillstånd - Att leda förändrings- och utvecklingsarbete i

företag och organisationer. (3 uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Alveson, Mats & Sköldberg, Kaj (1994). Tolkning och reflektion. Vetenskapsfilosofi och

kvalitativ metod. Lund: Studentlitteratur.

Andersson, Sten (2014). Om positivism och hermeneutik. Lund: Studentlitteratur.

Blossing, Ulf. (2013). Förändringsagenter för skolutveckling: Roller och

implementeringsprocess. Pedagogisk forskning i Sverige årg 18 (3-4), 154-174.

Berg, Gunnar & Scherp, Hans-Åke (2003). Skolutvecklingens många ansikten. Stockholm: Liber.

Bjørndal, Cato. R (2017). Konstruktiva stödsamtal: perspektiv och redskap vid handledning,

rådgivning, mentorskap och coachning. Stockholm: Liber.

Bladini, Kerstin (2004). Handledning som verktyg och rum för reflektion. En studie av

specialpedagogers handledningssamtal. Karlstad: Karlstad universitet

Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Lund: Stundentlitteratur

Byström, Anette & Nilsson, Ann-Charlotte. (2003). Specialpedagogers verksamhet efter examen:

grundläggande utbildning - en faktor i arbetssituationen. Malmö: Malmö högskola,

Lärarutbildningen.

Cole, Barbara Ann (2005). Mission impossible? Special educational needs, inclusion and the re- conceptualization of the role of the SENCO in England and Wales. European Journal of Special

needs Education.

Cowne, Elizabeth (2005). What do special educational needs coordinators think they do? Support for Learning.

51

Denscombe, Martyn (2017). Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom

samhällsvetenskapen. Lund: Stundentlitteratur.

Fejes, Andreas & Thornberg, Robert (2015). Kvalitativ forskning och kvalitativ analys. I A. Fejes & R. Thornberg (Red.), Handbok i kvalitativ analys (s. 16-41). Stockholm: Liber.

Gerrbo, Ingemar (2012). Idén om en skola för alla och specialpedagogisk organisering I praktiken. (Doctoral thesis, Gothenburg Studies in Educational Sciences, 326). Göteborgs universitet. Tillgänglig: http://hdl.handle.net/2077/30583

Gjems, Liv (1997). Handledning i professionsgrupper. Lund: Studentlitteratur

Göransson, Kerstin, Lindqvist, Gunilla, Klang, Nina, Magnusson, Gunnlaugur & Nilholm, Claes. (2015). Speciella yrken? Specialpedagogers och speciallärares arbete och utbildning. Karlstad: Karlstad Universitet.

Hartman, Jan (2004) Vetenskapligt tänkande. Från kunskapsteori till metodteori. Lund: Studentlitteratur

Haug, Peder. (2014). The practices of dealing with children with special needs in school: a

Norwegian perspective. Emotional & Behavioral Difficulties.

Hwang, Philip & Nilsson, Björn (2011). Utvecklingspsykologi. 3 uppl. Stockholm: Natur och kultur.

Hylander Ingrid & Guvå Gunilla (2017). Elevhälsa som främjar lärande. Om professionellt

samarbete i retorik och praktik. Lund: Studentlitteratur.

Jarl, Maria (2018). Det professionella är politiskt. Rektorsrollen i den decentraliserade skolan. I Maria Jarl & Jon Pierre (Red.), Skolan som politisk organisation. (3 uppl.) (s. 105-124). Malmö: Gleerups

52

Johnsson, Lars-Åke (2013). Elevhälsan i den nya skollagen. Handbok för skolans personal. Norstedts juridik.

Kvale, Steinar, & Brinkman, Svend (2017). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Lauvås, Per & Handal, Gunnar (2016). Handledning och praktisk yrkesteori. Lund: Studentlitteratur.

Lindqvist, Gunilla (2013a). Who should do what to whom? Jönköping: Jönköping universitet.

Lindqvist, Gunilla (2013b). SENCO:s Vanguards or in vain? Journal of Research in Special Educational Needs Volume 13 Number 3 2013

Möllås, Gunvie, Gustafson, Katarina, Klang, Nina & Göransson, Kerstin (2017).

Specialpedagogers/speciallärares arbete i den dagliga skolpraktiken. En analys av sex

fallstudier. Karlstad: Karlstad Universitet.

Nilholm, Claes (2007). Perspektiv på specialpedagogik. 2 Lund: Studentlitteratur.

Nisser Von Ahlefeldt, Desireé (2014). Specialpedagogers och speciallärares olika roller och uppdrag – skilda föreställningar möts och möter en pedagogisk praktik. Nordic Studies in

Education.

Näslund, Johan (1995). Handledning för yrkesverksamma centrala aspekter, FOG- Rapport. Nummer 26. Linköpings universitet.

Rosen-Webb, Sarah M (2011). Nobody tells you how to be a SENCo. British Journal of Special Education.

Rönnerman, Karin (2007). Handledning i ljuset av aktionsforskning. I Kroksmark, Tomas & Åberg Karin (red). Handledning i pedagogiskt arbete. Lund: Studentlitteratur.

53

Sahlin, Birgitta (2004). Utmaning och omtanke. En analys av handledning som en utvidgad

specialpedagogisk funktion i skolan med utgångspunkt i tio pionjärers berättelser. Stockholm:

HLS Förlag.

Sundqvist, Christel (2014). Den samarbetande läraren. Lärarhandledning och samundervisning i skolan. Lund: Studentlitteratur

Svensson, Peter (2015). Teorins roll i kvalitativ forskning. I Göran Ahrne & Peter Svensson (Red), Handbok i kvalitativa metoder. Stockholm: Liber

Tveiten, Sidsel (2014). Yrkesmässig handledning: mer än ord. Lund: Studentlitteratur

SFS 2007: 638. Förordning om ändring i högskoleförordningen.

SFS 2007:638 Svensk författningssamling. Examensförordning för specialpedagogexamen. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

SFS 2010:800 Skollag. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

SFS 2011: 688. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

SFS 2011:186. Svensk författningssamling. Examensförordning för speciallärarexamen. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Tissot, Catherine (2013). The role of SENCOs as leaders. British Journal of Special education.

Takala, Marjatta & Ahl, Astrid (2014). Special education in Swedish grand Finnish schools:

Seeing the forest or the trees? British Journal of Special Education.

Trost, Jan (2005). Kvalitativa intervjuer. 3. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Vetenskapsrådet (2014) Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

54

Ödman, Per-Johan (2017). Tolkning, förståelse, vetande. Hermeneutik i teori och praktik. Malmö: Holmbergs

Öqvist, Oscar (2008). Systemteori i praktiken- konsten att lösa problem och nå resultat. 3. uppl. Stockholm: Gothia Fortbildning

55

Bilaga 1

Intervjufrågor

Kan du berätta om dig själv och organisationen?

Vad har du för utbildningsbakgrund? Vad har du för tidigare erfarenhet innan din nuvarande tjänst?

Hur använder ni utav specialpedagogisk kompetens på skolan?

Hur många specialpedagoger/speciallärare finns anställda här på skolan?

Vad är specialpedagogisk kompetens för dig och hur har du skaffat dig den här kunskapen?

Vilka kunskaper vill du se hos en specialpedagog?

Vad har du för vision för skolan inom specialpedagogik inom de närmaste åren?

Kan du beskriva hur specialpedagogens arbetsuppgifter ser ut?

Hur organiseras arbetsuppgifterna för specialpedagogerna?

Vad anser du att specialpedagogen kan bidra med till er verksamhet? 

Samarbetar du med någon när det gäller utformningen av specialpedagogens uppdrag?  I så fall, vem?

Hur är de specialpedagogiska insatserna organiserade på skolan?

Vad ska ingå i specialpedagogers uppdrag?

56

På vilket sätt tycker du att specialpedagogik är viktigt för dig och varför?