• No results found

Regeringens förslag: En åklagare ska få besluta om beslag av föremål

eller skriftliga handlingar, trots att dessa inte är tillgängliga vid beslutet. Detsamma ska gälla för penningbeslag, dvs. beslag av egendom i form av pengar, fordran eller någon annan rättighet som skäligen kan antas vara föremål för brott enligt lagen om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller lagen om straff för penningtvätts- brott, eller av ett motsvarande värde.

Sådana beslut om beslag respektive penningbeslag ska få fattas om egendomen skäligen kan antas vara förverkad på grund av brott och kan antas komma att påträffas i en annan medlemsstat som är bunden av EU-förordningen.

Vidare ska sådana beslut få meddelas endast om skälen för beslaget eller penningbeslaget uppväger det intrång eller de men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.

I fråga om beslag av sådan egendom som avses i 27 kap. 2 och 3 §§ rättegångsbalken ska även förutsättningarna i de paragraferna vara uppfyllda.

58

Beslut om beslag eller penningbeslag som meddelats med stöd av den nya lagen ska inte få verkställas i Sverige.

Regeringens bedömning: Det behöver inte införas några kom-

pletterande regler om möjligheten att säkra ett framtida förverkande genom beslut om kvarstad.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i sak med

regeringens.

Remissinstanserna godtar eller invänder inte mot förslagen eller

bedömningen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Beslut om beslag och penningbeslag av egendom som inte är tillgänglig EU-förordningens regler om beslut om frysning syftar till att myndig- heterna i en medlemsstat snabbt ska kunna säkra en framtida verkställighet av ett beslut om förverkande avseende egendom som finns i en annan medlemsstat. På motsvarande sätt som i dag gäller enligt lagen om verkställighet av frysningsbeslut ska detta ske genom att den medlemsstat som har behov av ett säkerställande fattar ett beslut om frysning. Den andra, verkställande, medlemsstaten ska sedan erkänna och verkställa beslutet utan att göra en materiell prövning av de omständigheter som ligger till grund för detta. En tillämpning av EU-förordningen förutsätter således att ett beslut om frysning kan meddelas avseende egendom som finns i en annan medlemsstat.

Åtgärder som kan vidtas för att säkra ett förverkande i en svensk för- undersökning eller rättegång är främst att besluta om beslag, penning- beslag eller kvarstad i brottmål. Ett beslut om kvarstad förutsätter inte att egendomen i fråga finns tillgänglig när beslutet fattas. Kvarstadsbeslut kan alltså avse egendom som finns utomlands. Regeringen delar därför den bedömning som görs i promemorian att det inte behöver införas några särskilda regler om möjligheten att säkra ett framtida förverkande genom beslut om kvarstad. Det innebär dock inte att ett sådant beslut ska anses falla utanför EU-förordningens tillämpningsområde (se vidare avsnitt 6.4). Till skillnad från vad som gäller för beslut om kvarstad kan ett beslut om beslag eller penningsbeslag, i rent inhemska förfaranden, fattas endast avseende egendom som är tillgänglig. Det kravet motiverades ursprunglig- en av att det ansågs skydda den enskildes intressen och erbjuda bättre möj- ligheter att bedöma föremålens behövlighet för utredningen (Processkom- missionens betänkande SOU 1926:32 s. 105). För att Sverige fullt ut ska kunna dra nytta av EU-förordningen krävs således att åklagaren har en möjlighet att besluta om beslag och penningbeslag avseende egendom som inte finns tillgänglig vid beslutstillfället.

Vid genomförandet av rambeslutet om verkställighet av frysningsbeslut, vilket i detta avseende innehåller motsvarande regler som EU-förord- ningen, infördes ett särskilt tvångsmedel som möjliggör för åklagaren att besluta om beslag av föremål, inklusive skriftliga handlingar, som inte finns tillgängliga (se 2 kap. 1 § lagen om verkställighet av frysningsbeslut och prop. 2004/05:115 s. 33 f.). Detsamma skedde vid genomförandet av direktivet om en europeisk utredningsorder (2 kap. 13 § lagen om en euro-

59 peisk utredningsorder). En motsvarande möjlighet vid tillämpning av EU-

förordningen bör införas i den nya lagen.

Reglerna om penningbeslag hade ännu inte införts när rambeslutet om verkställighet av frysningsbeslut genomfördes och medförde inte heller, när de senare infördes, några ändringar i lagen om verkställighet av frys- ningsbeslut (se vidare om penningbeslag i avsnitt 5.2.4). Den lagen inne- håller således inga regler om penningbeslag. Eftersom en sådan typ av beslag är en åtgärd som kan vidtas för att säkra ett framtida förverkande, bör det i den nya lag som kompletterar EU-förordningen införas särskilda bestämmelser som ger åklagare möjlighet att besluta även om penning- beslag trots att egendomen inte är tillgänglig när beslutet fattas.

Närmare om förutsättningarna för att kunna fatta ett beslut om beslag eller penningbeslag enligt den nya lagen

Beslut om beslag och penningbeslag meddelas normalt av åklagare. I vissa fall kan beslut meddelas av annan, t.ex. av polisman i egenskap av under- sökningsledare eller av domstol. Vid genomförandet av rambeslutet om verkställighet av frysningsbeslut gjordes bedömningen att bestämmelsen om den nya typ av beslag som infördes skulle begränsas till beslut av åkla- gare (prop. 2004/05:115 s. 34). Det saknas anledning att göra en annan bedömning i fråga om de beslut om beslag och penningbeslag som nu föreslås.

Den nya lagens bestämmelser om beslut om beslag respektive penning- beslag bör så långt som möjligt anknyta till de allmänna förutsättningarna för beslag och penningbeslag som ställs upp i rättegångsbalken och i de båda lagar som reglerar penningbeslag. Ett beslut om beslag eller penning- beslag som ska verkställas i en annan medlemsstat bör fattas med beakt- ande av motsvarande krav på behov och proportionalitet som ställs upp i ett rent nationellt förfarande. Att nödvändighets- och proportionalitets- principerna ska iakttas när beslutet om frysning utfärdas följer av arti- kel 1.3 i EU-förordningen. En förtydligande bestämmelse motsvarande den regel om proportionalitet som finns i 27 kap. 1 § tredje stycket rätte- gångsbalken respektive 8 § andra stycket lagen om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall och 12 § andra stycket lagen om straff för penningtvättsbrott bör dock införas i fråga om de beslut om be- slag och penningbeslag som nu föreslås. De särskilda förutsättningar som ställs upp i 27 kap. 2 och 3 §§ rättegångsbalken avseende beslag i vissa fall bör också gälla vid beslut om beslag enligt den nya lagen (i likhet med vad som gäller vid beslag enligt lagen om verkställighet av frysnings- beslut).

Förordningen omfattar endast sådana beslut om frysning som meddelats i syfte att säkra ett kommande förverkande. Utrymmet att besluta om beslag och penningbeslag enligt den nya lagen bör därför, i enlighet med vad som föreslås i promemorian, begränsas till att endast avse sådana situationer.

Vidare bör det framgå av de nya bestämmelserna att en förutsättning för att åklagaren ska få fatta ett beslut om beslag eller penningbeslag är att egendomen i fråga kan antas komma att påträffas i en annan medlemsstat som är bunden av EU-förordningen. Egendom som kan behöva beslagtas kan i vissa fall förflyttas snabbt och utan större problem mellan medlems-

60

stater. Det bör därför inte ställas upp alltför stränga krav på att åklagaren ska veta var föremålet finns vid det tillfälle när beslutet om beslag eller penningbeslag fattas. Åklagaren kommer dock att behöva beakta reglerna i artiklarna 4.4, 4.5 och 5 i EU-förordningen, i vilka ställs upp vissa närm- are förutsättningar för att med stöd av förordningen översända ett intyg om frysning till en annan medlemsstat (se även skäl 25).

Om det skulle visa sig att egendomen i fråga finns i Sverige, ska annan lagstiftning, såsom rättegångsbalkens regler, i stället tillämpas. Regering- en delar därför den bedömning som görs i promemorian att ett beslut som har meddelats enligt de nya bestämmelserna inte bör kunna verkställas i Sverige.

7.2

Verkställighet genom alternativa åtgärder