Särskilda upplysningar i icke-finansiella

48 regeln om värdering av finansiella instrument till verkligt värde.

Optionen i 4 kap. 6 § ÅRKL fyller därmed ingen saklig funktion och bör därför tas bort.

I ändringsdirektivet preciseras att vissa föreskrifter, som utgår från en anskaffningsvärdering eller en värdering enligt lägsta värdets princip, inte skall tillämpas när tillgångar eller skulder värderas till verkligt värde enligt de nya värderingsreglerna för finansiella instrument (jfr nya artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet som föreskriver undantag från artikel 36.2 och 39.1 i bankredovisningsdirektivet). Motsvarande undantag bör göras i ÅRKL. Detta berör 4 kap. 5 § ÅRKL om periodisering av över- och underkurs för räntebärande värdepapper och lånefordringar. Det berör också nuvarande 4 kap. 8 § ÅRKL om värdering av tillgångar och skulder i utländsk valuta till balansdagens kurs. Dessa undantag kom-menteras närmare i författningskommentarerna till nämnda paragrafer.

Ändringsdirektivet föreskriver på motsvarande sätt undantag från artikel 39.2–39.4 i bankredovisningsdirektivet. Dessa undantag berör dock reg-ler som tidigare har genomförts genom Finansinspektionens redo-visningsföreskrifter och får beaktas vid en översyn av föreskrifterna.

4.2.6 Särskilda upplysningar i icke-finansiella företags redovisningar

Regeringens förslag: Icke-finansiella företag skall i sina årsredovis-ningar och, i förekommande fall, koncernredovisårsredovis-ningar lämna de tilläggsupplysningar om finansiella instrument m.m. som anges i änd-ringsdirektivet. Bland annat skall upplysningar lämnas om före-kommande derivatinstrument. Företag som inte har värderat sina finan-siella instrument till verkligt värde och som har högst 10 anställda och högst 24 miljoner kronor i tillgångar skall dock inte vara skyldiga att lämna uppgifter om derivatinstrument.

I förvaltningsberättelsen skall lämnas särskilda upplysningar om risker m.m., knutna till företagets finansiella instrument. Detta skall dock inte gälla för företag med högst tio anställda och högst 24 miljoner kronor i tillgångar.

Förslaget i Justitiedepartementets promemoria: Överensstämmer i väsentliga delar med regeringens förslag. Promemorian innehöll dock inte något undantag för mindre företag, vad gäller upplysningar om derivatinstrument.

Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot förslagen. Bland andra.

Bokföringsnämnden, Lantbrukarnas Riksförbund LRF och Företagarnas Riksorganisation har dock ansett att den möjlighet som ändrings-direktivet ger att undanta små företag från vissa krav på tilläggs-upplysningar bör tas tillvara. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF har ansett att upplysningskraven bör omfatta endast noterade företag.

49 Skälen för regeringens förslag

Tilläggsupplysningar

Ändringsdirektivet fordrar att företagen lämnar vissa tilläggsupplysning-ar (se avsnitt 4.1.5). Dessa krav rikttilläggsupplysning-ar sig till alla företag som omfattas av det fjärde bolagsrättsliga direktivet, dvs. aktiebolag och vissa handels-bolag, oavsett om de tillämpar direktivets nya värderingsregler eller inte.

Bestämmelserna om tilläggsupplysningar är tvingande och måste alltså genomföras i nationell rätt. Nya bestämmelser om tilläggsupplysningar bör därför införas i 5 kap. årsredovisningslagen. Det gäller upplysningar om verkligt värde samt om omfattningen och typen av förekommande derivatinstrument. Det gäller vidare vissa upplysningar om finansiella anläggningstillgångar som har tagits upp till högre värde än de skulle ha tagits upp till vid en värdering till verkligt värde (jfr den nya punkten 14 i artikel 43.1).

I ett avseende lämnar direktivet utrymme för medlemsstaterna att undanta vissa företag från en del av upplysningskraven. Medlemsstaterna har möjlighet att undanta mindre bolag från skyldigheten att lämna upplysningar om förekommande derivatinstrument (jfr artikel 44.1). I de fall Sverige har utnyttjat liknande undantagsmöjligheter i redovisnings-direktiven har undantag gjorts för företag som har högst tio anställda och högst 24 miljoner i tillgångar (s.k. 10/24-företag, jfr 3 kap. 8 § andra stycket årsredovisningslagen). Frågan är då om mindre företag bör un-dantas också från de nu aktuella upplysningskraven.

En skyldighet att ta fram och redovisa det verkliga värdet på derivat-instrument som innehas i verksamheten kan vara förenad med kostnader.

Det är inte säkert att dessa kostnader i det enskilda fallet står i relation till den nytta upplysningarna har för företagets intressenter. Det får visser-ligen, så som anfördes i Justitiedepartementets promemoria, anses att förekomsten av sådana instrument är av stor praktisk betydelse för be-dömningen av företagets förhållanden, eftersom innehavet av ett derivat-instrument för med sig ökade finansiella risker för företaget. Samtidigt torde verksamhet som bedrivs i mindre företag normalt inte vara förenad med innehav av derivatinstrument i någon nämnvärd omfattning. Vi anser därför att det inte är motiverat att införa ett generellt krav på tilläggsupplysningar om derivatinstrument. Bestämmelserna bör i stället inriktas på de något större företag där det kan antas att finansiella instrument av detta slag förekommer i någon omfattning av betydelse. En sådan lösning ligger också väl i linje med vår strävan efter enkla regler för små företag. Direktivets möjlighet att undanta små bolag från skyldigheten att lämna upplysningar om derivatinstrument bör därför utnyttjas.

Att – såsom en remissinstans har förordat – låta upplysningskraven omfatta endast noterade företag är dock, med hänsyn till hur ändrings-direktivet är utformat, inte möjligt. Lämpligen bör i stället den avgräns-ning mellan mindre och medelstora företag som förekommer i 3 kap. 8 § andra stycket årsredovisningslagen användas. Undantagsregeln i änd-ringsdirektivet anknyter visserligen till andra gränsvärden, angivna i artikel 11 i det fjärde direktivet, och dessa ligger högre än gränsvärdena i 3 kap. 8 § årsredovisningslagen. Vi är emellertid för närvarande inte be-redda att introduceras några nya gränsvärden i årsredovisningslagen. Vi

50 avser dock att i annat sammanhang återkomma med förslag till mera

generella förändringar av de i årsredovisningslagen förekommande gränsvärdena.

Förvaltningsberättelsen

Ändringsdirektivet innehåller nya regler om förvaltningsberättelsens innehåll. Bland annat föreskrivs att ett bolag skall lämna vissa upplys-ningar om bolagets mål och policy för finansiell riskstyrning och om bolagets exponering för olika risker med anledning av innehavet av finansiella instrument (jfr artikel 46.2). Vi föreslår att bestämmelser av detta slag införs i 6 kap. årsredovisningslagen.

Av artikel 46.3 i det fjärde bolagsrättsliga direktivet framgår att med-lemsstaterna helt och hållet får undanta små bolag (s.k. artikel 11- bolag) från skyldigheten att upprätta förvaltningsberättelse. Denna möjlighet har inte utnyttjats fullt ut i Sverige. Tvärtom har det ansetts att en årsredo-visning alltid skall innehålla en förvaltningsberättelse. Vissa lättnader har dock införts för mindre företag (jfr 6 kap. 1 § fjärde stycket årsredovis-ningslagen). Företag som har högst 10 anställda och högst 24 miljoner kronor i tillgångar (s.k. 10/24 företag) behöver t.ex. inte lämna upplys-ningar om företagets förväntade framtida utveckling och om företagets filialer i utlandet.

Bör då motsvarande undantag göras för mindre företag, såvitt gäller de nu aktuella upplysningskraven?

Även om upplysningar av nu aktuellt slag kan vara av betydelse även i mindre företag, framstår upplysningskraven som onödigt betungande för dessa företag. Troligen kan kraven i många fall tillgodoses endast genom anlitande av externa experter. Starka skäl talar därför för att mindre icke-finansiella företag undantas från upplysningsskyldigheten.

Vid avgränsningen av de företag som bör undantas från upplysnings-skyldigheten ligger det närmast till hands att välja det gränsvärde som hittills har använts när det gäller lättnader i skyldigheten att upprätta förvaltningsberättelse. Undantaget bör alltså avse s.k. 10/24-företag (jfr 3 kap. 8 § andra stycket årsredovisningslagen).

Vad bör gälla för andra företag än aktiebolag?

De fjärde och sjunde bolagsrättsliga direktiven gäller endast för aktie-bolag och vissa handelsaktie-bolag (se avsnitt 4.1.2). Huruvida motsvarande bestämmelser skall gälla också för andra företag får alltså medlems-staterna själva bestämma.

Nuvarande svensk lagstiftning bygger på principen att samma redovis-ningsbestämmelser skall gälla oberoende av i vilken juridisk form ett företag drivs. Det befrämjar enkelhet och överskådlighet och gör det ock-så möjligt att upprätthålla en tillfredsställande jämförbarhet mellan olika företag.

Mot den bakgrunden är det naturligt att de nya kraven på upplysningar om derivatinstrument och om upplysningar i förvaltningsberättelsen ut-formas på samma sätt för samtliga slag av företag som är skyldiga upprätta årsredovisning. För företagets intressenter torde förekomsten av

51 derivatinstrument eller företagets särskilda risker vara av samma

betydelse oavsett företagets juridiska form.

4.2.7 Särskilda upplysningar i kreditinstituts och