svenska skolan
Inom fem till tio år kommer det enligt många prognoser att saknas 20 000-tals lärare i Sveriges skolor! I Malmö kommer halva lärarkå- ren, 2 000 lärare, att pensioneras. Dimensioneringen av den reguljära lärarutbildningen hinner inte justeras för att täcka behovet. Vi måste hitta andra kvalitativa lösningar för att göra något åt den hotande lärarbristen. Det finns välutbildade arbetslösa akademiker med både svensk och utländsk examen med hög utbildnings- och kunskaps- potential. Kan en kompletteringsutbildning i praktisk pedagogik vara ett sätt att lösa lärarbristen? Frågan är dock om skolan som institution är öppen för självrannsakan? Är vi beredda att rucka på den egna bekvämlighetszonen?
stund. Ändå visar uppslutningen till informations- mötet på ett oerhört intresse.
Prövning sker under en kartläggningsperiod där man testar ämneskompetenser, kunskaper i svenska språket samt information / diskussion om det svenska skolsystemet med dess värdegrund, kunskapssyn och elevsyn.
Steg två i utbildningen utgörs av en preparand- period där ämnes- och språkstudier tillsammans med skolpraktik utgör grundstommen.
Steg tre blir sedan en praktisk, pedagogisk utbild- ning om 40p.
Efter c:a 2 års studier finns en för skolan ny lärargrupp redo att tillföra verksamheten nya dimen- sioner och många nya erfarenheter.
En diskussion som nu på allvar måste starta och föras såväl ute på skolorna som inom lärarutbildningar är:
Katten på råttan
Vad är målet med denna typ av utbildningssats- ning? Vilka vinster finns det att hämta?
Självklara vinster blir givetvis att arbetslösheten i dessa utsatta grupper minskar.
Men här startar också en katten på råttan effekt: Egenvärde och status ökar hos personen i fråga och detta återspeglas till alla i familjen och underlättar deras anpassning i vårt samhälle.
Arbeta över gränserna på riktigt
Detta resulterar i sin tur sannolikt i att risken för att barnen skall få problem i skolan minskar. Vinnare blir då, förutom personen i fråga och dennes familj, skolan och lärarna.
Andra tydliga vinster som kan förutspås är att de elever i svenska skolan som idag har invandrar- bakgrund får positiva identifieringsobjekt. Den nya
utifrån deras kulturella arv, kanske t o m på deras hem- språk.
Ytterligare en mycket stor vinst är att våra infödda svenska elever tränas tidigt i att hämta kunskap och erfarenheter ur ett globalt perspektiv. Världen har krympt idag. Vi suddar ut gränser och samverkar län- der / kontinenter emellan i många olika konstellatio- ner. Tänk vilken möjlighet att tidigt i sitt liv på rik- tigt samverka gränsöverskridande och inte, för att uppnå läroplanens mål, arbeta med fiktiva fallstudier. Försvenskningen inget självändamål
Vill och/eller bör vi föra över vår svenska tradition av undervisningssätt och ämnesinnehåll till dessa lär- arkandidater som bär ett helt annat kulturarv? Eller kan svenska skolan lära sig nya metodiska och peda- gogiska synsätt av dessa främmande kulturer som skulle berika oss?
Dessa frågor ställdes på sin spets när jag mötte en kemilärare, lärarutbildad i ett annat land. Personen i fråga talade mycket god svenska. Hon hade börjat en pedagogisk utbildning till lärare i Sverige men avbrutit och börjat studera kemi vid komvux. Förklaringen: Jag måste lära mig hur ni svenskar lär ut kemi, så att jag kan göra likadant. Är detta verkligen det vi vill. Sänder vi ut dessa signaler eller har personen tolkat oss på ett felaktigt sätt?
Självklart måste ett absolut grundkrav vara att sko- lans styrdokument efterföljs och att elevers rätt till medansvar och delaktighet i undervisningssituationen säkerställs. Lika självklart är att det svenska språket behärskas i såväl tal som skrift men härifrån till att försvenska varje detalj i tjänsteutövandet är steget långt.
Internationella jämförelser visar, med tydlighet, att vi har mycket att lära av många länders sätt att arbeta med kunskapsinlärning.
Är skolan öppen för självprövning?
Är skolan som institution öppen för en självrann- sakan och redo att vidga den egna bekvämlighets- zonen?
Skolan är en traditionsbärare på gott och ont. En institution som alla över 6-års ålder kan ha erfaren- hetsbaserade åsikter om och därmed rätt att reagera mer eller mindre starkt på vid förändringar. En nyut- sedd skolstyrelseordförande, 38 år gammal, utbrast som första kommentar vid ett besök i sin gamla skola: Åh, vad jag blir nostalgisk, här ser nästan allt ut som när jag gick här för 20 år sedan. Inte en rättvis eller sanningsenlig bild av den svenska skolan, men exem- plet ger ändå anledning till eftertanke och diskussion. Är vi redo att på allvar gå in i skolans inre rum och diskutera den dagliga verksamheten? Yttre struktur- förändringar har skolan utsatts för ett otal gånger un- der de senaste decennierna, så där kan det vara på sin plats att stanna upp för att sjösätta nya arbetsformer. Den inre kärnverksamheten däremot behöver lyftas upp till ytan för analys och diskussion. I skolan verk- samma lärare som inte bär med sig den svenska rygg- säcken vore i detta arbete en verklig tillgång.
Är vi beredda att lära av varandra
Är vi redo för att på ett öppet och förutsättnings- löst sätt identifiera gemensamma nämnare och skill- nader i våra kulturer för att sedan kunna fokusera på det som förenar och lära av varandra?
Skolans styrdokument föreskriver t ex att: skolan skall vara en naturlig mötesplats för kulturell mång- fald och förbereda eleverna för ett samhälle med allt tätare kontakter över nations- och kulturgränser. (Lpf94)
Elever med utländsk bakgrund utgör en ganska hög procentandel i vissa skolor, men hur ser det ut på vuxensidan? För att kunna identifiera gemensamma nämnare och skillnader som kan ligga till grund för
möten såväl mellan som inom olika generationer. Här kan skolan bli en perfekt arena, en levande inlärnings- miljö som speglar det svenska samhället vad gäller kön, etnisk tillhörighet, social tillhörighet, ålder osv.
En satsning på invandrade akademiker kommer därtill att vara till hjälp i att säkerställa ett av Malmö högskolas profilområden samt stadens motto:
Mångfald i Malmö
När nya kulturer möts växer det fram något nytt. Det är så den mänskliga kulturen förändrats och utvecklats i 1000-tals år!
D
Birgitta Kihlström arbetar vid Regionalt utvecklings- centrum i Malmö
J
ag var en ung flicka som var tvungen att accep- tera revolutionen i Iran mot min vilja, precis som alla andra unga. På den tiden var min pappa pen- sionär. Innan dess hade han en viktig roll som gene- ral. När revolutionen började orsakade den kaos och jag blev orolig för min pappa, fast han var en duktig soldat och inte hade gjort något olagligt. För första gången kände vi att vi borde flytta utomlands för att känna oss säkra. Men eftersom min familj älskade sitt fosterland ville ingen flytta hemifrån och vi be- slöt oss för att stanna kvar.Tvingades lämna Iran
Senare gifte jag mig och fick barn och livet blev annorlunda. Då började kriget mellan Iran och Irak. Det var fruktansvärt hemskt med tanke på att jag hade små barn. Varje dag dog många oskyldiga människor och jag orkade inte bo i ett land utan trygghet.
Varje dag försämrades villkoren i Iran p g a kri- get och det verkade som om det inte bara var vi som funderade på att flytta utomlands. Många andra famil- jer, och till slut också vi, valde att lämna landet p g a de svåra förhållandena.
Vårt nya hemland fick bli Sverige, som jag bara hade läst om i olika böcker.