Samhällets påverkan

6.3 Samhällets påverkan

Medias negativa framställning av AAS verkar ha bidragit till stigmatiseringen av AAS-användare. Exempelvis ger intervjupersonerna uttryck för att bilden i media ofta var vinklad, framförallt med fokus på kopplingen till våld och kriminalitet. Trots att en del personer hade begått kriminella handlingar så avfärdade de medias föreställningar kring att detta skulle höra ihop med användningen av AAS. Vi tänker att denna argumentation mot medias bild kunde vara en strategi för att hantera stigmat, då man inte vill bli associerad med bilden av en våldsbenägen

galning. Genom att övertyga sig själv och andra om att det inte är så att AAS föder våld, tror vi känslan av stigmatisering kan minska genom att försöka normalisera användandet. I intervjuerna förs det fram en orättvis aspekt gällande hyllning av olika typer av elitidrottsmän i media. Intervjupersonerna beskriver att dessa ofta använder eller har använt AAS, men framställs som om de är ”rena” från dopingpreparat. Detta samtidigt som intervjupersonerna själva kände att deras eget bruk av AAS fördömdes av samhället. De menar att det inte är möjligt att bli så stor eller uppnå de resultat som ofta förekommer i elitidrottssammanhang utan AAS. Vissa av intervjupersonerna fokuserar endast på bodybuildingvärlden, medan andra även berör elitidrott i stort. Lasse beskriver detta som en stor samhällslögn, som vi tror ökar stigmatisering av AAS-användare samt inspirerar människor att använda det. Inspirationen kan ske både genom att personer inte vet hur de ska uppnå den högre nivån av resultat eller en tanke om ”varför får dom ta, men inte jag?”.

Den stigmatisering vi upplever att intervjupersonerna ger uttryck för, i och med exempelvis hemlighållande av AAS-användandet, verkar också ytterligare förstärkas av att AAS är kriminaliserat. Detta tog sig i uttryck genom uppvisat motstånd mot samhällets bild av AAS genom att de negligerade denna.

Personerna kunde överlag inte identifiera sig med bilden av att de skulle vara mer aggressiva, och framförallt inte på grund av sitt användande av AAS. Den

aggressivitet som personerna ändå medger fästes vid andra förklaringar,

exempelvis användning av andra droger. Att tre av intervjupersonerna engagerat sig i kriminella verksamheter, går att härleda till det teoretiska antagande att stigmatiserade grupper tenderar att gå samman med andra grupper i ett större sammanhang. Den samhälleliga bilden av AAS-användare som kriminella tror vi kan vara en delförklaring till varför de sökte sig till den kriminella världen. Om personerna alltid blir sedda som kriminella finns en risk att de anammar den bilden av sig själva och agerar utifrån den ”etiketten” de fick placerad på sig. Det kan därmed bli en strategi att vara kriminell i syfte att göra motstånd mot att inte bli accepterad i majoritetssamhället (Goffman, 1963/2005).

Alternativet att sluta sig till den kriminella världen är något som vi tror att många medlemmar i majoritetssamhället inte hade övervägt, men upplevs för våra intervjupersoner ha varit ett rimligt alternativ. Kanske hade det funnits andra alternativ om systemen intervjupersonerna befann sig i hade varit mer öppna och adaptiva. Genom input från omvärlden hade eventuellt andra alternativa vägar framkommit som varit mer accepterade av samhället i stort. Anledningen till att det ändå sågs som ett rimligt alternativ för intervjupersonerna kan bero på att systemet är slutet och därmed utvecklat egna normer. En annan anledning kan härledas till den specifika situation som personerna befinner sig i, med ett behov att snabbt få tag i mycket pengar och att det är mer situationen än normerna som styr besluten. I D. Hoffs (2012)studie drogs slutsatsen att deltagarnas AAS-användande inte kunde förklaras utifrån riskbeteenden, utan att de snarare tog rationella val. Utifrån våra intervjupersoners specifika situation kan själva AAS-användandet också förklaras med denna rationalitet, då de tycks ha sett stora fördelar med användandet och också fått mycket positiv bekräftelse från omgivningen. Det är däremot vanligt inom subkulturer att dessa utvecklar egna normer vilket t.ex. Lalander (2001) påvisat. Subkulturens normer står ofta i kontrast till majoritetssamhällets, men subkulturens medlemmar måste ständigt

förhålla sig till de uppfattningar som återfinns i övriga samhället. Genom intervjupersonernas hemlighetshållande, och argumentation mot dominerande diskurser i samhället, uttrycks denna ambivalens.

Connell (1995) menar att det finns olika hegemoniska manligheter i samhället. En typ av hegemonisk manlighet skulle kunna vara att vara VD i ett framgångsrikt företag, medan en annan skulle kunna vara att vara elitidrottare. Subkulturen bland AAS-användare fäster stor vikt vid en manlighet baserad på storlek, styrka och prestation. Visserligen kan vi se att denna typ av hegemoni också återfinns i övriga samhället, exempelvis att det finns ett stort intresse kring idrottsliga prestationer och att löner, vinstpengar och sponsring därmed blir höga för elitidrottsmän. Mycket uppmärksamhet ägnas också åt detta i dagstidningar, tv-sändningar och annan media. Det finns däremot också andra konkurrerande och sammanfallande hegemonier inom samhället, t.ex. en vd på ett stort företag, medan fokus mestadels är inriktat på storlek och styrka i AAS-kretsar. Vi menar alltså att konstruktionen av hegemonisk manlighet varierar och är

kontextberoende. Vad som betraktas som manlighet i ett sammanhang behöver alltså inte nödvändigtvis göra det i ett annat, även ifall det är samma samhälle som de olika kontexterna återfinns. De olika konstruktionerna kan anses vara både konkurrerande och gå in i varandra. Att subkulturen inom AAS fäster stor vikt vid sin kropp och styrka, kan det ses som ett motstånd mot andra typer av

hegemoniska manligheter. Det går också att se som ett sätt att uppnå en utav samhällets hegemoniska manligheter. Anledningen till detta kan också förstås utifrån att AAS-användarna befinner sig i slutna system med låg input från omvärlden. Ifall systemen varit mer öppna hade möjligen strävan gentemot andra värden (t.ex. en universitetsutbildning) inom hegemoniska manligheter setts som likvärdiga eller mer rimliga alternativ.