• No results found

SAMMANBLANDNINGSREGELN

In document Specificatio, Accessio & Confusio (Page 38-43)

3 DCFR

3.4 SAMMANBLANDNINGSREGELN

3.4.1 Tillämpningsområde

Sammanblandningsregeln – DCFR bok åtta, kapitel fem, artikel 202 – anger vad som gäller vid sammanblandning av föremål, när parterna inte avtalat om annat. Regeln blir tillämplig dels när sammanblandningen skett utan ägarnas samtycke, dels när de berörda ägarna visserligen samtyckt till sammanblandningen, men inte fullständigt reglerat dess sakrättsliga konsekvenser (art. 5:101).

Regeln innehåller bara två paragrafer. I första paragrafen definieras begreppet sammanblandning (eng: commingling) och det framkommer hur äganderätten ska fördelas när sammanblandning inträffar. I andra paragrafen regleras möjligheten för tillskjutarna att utöva separationsrätt i den ihopblandade massan. Regeln har följande lydelse i originalversion:

VIII. – 5:202 Commingling

(1) Where goods owned by different persons are commingled in the sense that it is impossible or economically unreasonable to separate the resulting mass or mixture into its original constituents, but it is possible and economically reasonable to separate the mas or mixture into proportionate quantities, these persons become co-owners of the resulting mass or mixture, each for a share proportionate to the value of the respective part at the moment of commingling.

(2) Each co-owner can separate a quantity equivalent to that co-owner’s undivided share out of the mass or mixture.

Enligt första paragrafen föreligger sammanblandning när egendom som ägs av olika personer, blandas samman på ett sådant sätt att det är omöjligt eller ekonomiskt oförsvarbart att bryta ut de enskilda föremålen ur den sammanblandade massan, men det är möjligt och ekonomiskt rimligt att bryta ut andelar ur massan. Det kan exempelvis vara så att de individuella föremålen inte går att identifiera i massan, eller att föremålen i och för sig går att identifiera, men att ett lösgörande av dessa inte låter sig göra rent praktiskt. Det skulle också kunna vara så att de individuella föremålen visserligen går att identifiera och särskilja rent fysiskt, men att lösgörandet skulle vara förenat med oproportionerliga kostnader.130

130 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5108.

Det ska noteras att sammanblandningsregeln inte förutsätter att någon part bidragit med en arbetsinsats för att bli tillämplig, i motsättning till vad som gäller enligt bearbetningsregeln (art 5:201 paragraf 1). Om en situation täckas av båda reglerna i och för sig, tillämpas bearbetningsregeln som lex specialis.131

Sammanblandningsregeln är tillämplig på oavsett om egendomen är i fast, flytande eller i gasform. Det spelar vidare ingen roll vem som utfört sammanblandningen, det kan vara någon av ägarna eller en utomstående tredje man. I teorin kan sammanblandningen till och med ha orsakats utan mänsklig inblandning av en naturhändelse och regeln blir likväl tillämplig.132 Följande exempel kan illustrera regelns typiska tillämpningsområde:

Spannmål tillhörande bönderna A, B och C lagras i samma silo hos depositarien D. Eftersom det är ekonomiskt oförsvarbart att särskilja vilka korn som härstammar från vilken ägare (och förmodligen också omöjligt), men det är ekonomiskt försvarbart och praktiskt möjligt att dela upp spannmålet i kvantitativa delar, är sammanblandningsregeln tillämplig.

3.4.2 Fördelning av äganderätt

När sammanblandningsregeln (art. 5:202) blir tillämplig erhåller tillskjutarna samäganderätt i den egendomsmassa som insatserna tillsammans bildat. Respektive tillskjutares andel bestäms i proportion till hur mycket hans föremål var värt av det totalt tillskjutna vid sammanblandningstidpunkten (paragraf 1). Om mängden i massan skulle minska – t.ex. på grund av våda – bär samägarna ansvaret proportionerligt utifrån sina andelar. Om mängden skulle öka genom en naturhändelse inträder en motsvarande proportionell fördelning av vinsten.133

Enligt paragraf (2) har varje delägare separationsrätt till så mycket av massan som motsvarar hans andel. Det betyder ingalunda att han har rätt att få ut just den egendom han själv tillskjutit, utan han får ut en generisk portion (eng: a quanitity) som motsvarar

131 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5032.

132 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5109.

133 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5114.

hans andel i samäganderätten.134 Genom separationsrätten prioriteras samägarna framför sammablandarens (besittarens) borgenärer, där sådana finns. Därmed kan man säga att tillskjutarna uppnår sakrättsligt skydd för sitt anspråk direkt när sammanblandningen inträffar, utan krav på sakrättsligt moment.

I första hand tar sammanblandningsregeln sikte på så kallad fungibel egendom, d.v.s. egendom som saknar särdrag och är utbytbar mot egendom av samma slag och kvalité, t.ex. kaffebönor av samma sort och kvalité. Regeln är dock även tillämplig när egendom som är av liknande slag (eng: similar goods) blandas ihop, vilket innebär att de tillskjutna egendomarna kan vara av samma sort men hålla olika kvalité, t.ex. kaffebönor av varierande kvalité. Regeln kan till och med tillämpas när egendom av olika slag (eng: different goods) sammanblandas, t.ex. vin och sulfit.135 Nedan följer en genomgång om sammanblandning i de tre fallen.

3.4.2.1 Fungibel egendom

Vid sammanblandning av fungibel egendom kan uppkomsten av samäganderätt framstå som en välavvägd lösning. Eftersom samägarna när som helst kan plocka ut sin andel och bli ensamägare till densamma (separationsrätt paragraf 2), behöver samägarna inte administrera massan gemensamt mer än vad som är gynnsamt. Vidare är kvantitet ett relativt enkelt kriterium för att avgöra storleken på respektive samägares andel.136 Jämförelsevis kan det t.ex. vara svårare att uppskatta värdet av en bearbetares arbetsinsatser.137 Om ägarnas tillskjutna egendomar var av samma slag och kvalité borde det inte spela någon större roll vilken (genereisk) del av den sammanblandade massan de får ut. Motsvarande minskar emellertid fördelarna med samäganderätt när sammanblandning avser egendom av liknande slag men av olika kvalité eller egendom av olika slag.138

134 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5115.

135 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5112 f.

136 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5111 f.

137 Jämför härvid Håstad i Studier i sakrätt, s 29, som påpekar att en samäganderättslösning kan vara svår att tillämpa praktiskt särskilt vid specifikation. Dels i fråga om att bestämma värdet på respektives insats, dels i fråga om samarbetssvårigheter samägarna emellan.

138 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5109.

3.4.2.2 Egendom av liknande slag men av olika kvalité

Enligt sammanblandningsregelns ordalydelse ”where goods (…) are commingled” omfattas inte bara fungibel egendom utan även egendom av som är av liknande slag och i princip kan vara av olika kvalité (eng: similar goods). Det kan t.ex. gälla sammanblandning av samma sorts kaffebönor där den ena portionen är från en sämre skörd. Att regeln har utsträckts till att inkludera dylika fall har motiverats av främst två anledningar. För det första skulle det kunna blir svårt att avgöra vad som utgör fungibel egendom å ena sidan, och egendom av liknande slag men av olika kvalité å andra sidan.139 Det är alltså ett gränsdragningsargument.

För det andra har det ansetts att sammanblandningsregeln balanserar intresset för parterna på ett bättre sätt än vad sammanfogningsregeln (art. 5:203) gör, vilken skulle bli tillämplig om situationen inte reglerades av sammanblandningsregeln. Vad man måste känna till för att förstå detta argument är att sammanfogningsregeln leder till ensamrätt i de fall där någons egendom kan ses som ”huvudsaklig”, och leder till samäganderätt i de fall där ingens egendom är huvudsaklig. Om sammanfogningsregeln var tillämplig – när egendom av liknande slag men av olika kvalité sammanblandas – finns det därför en risk att den som bidrog med egendom av högst kvalité kan anses ha bidragit med huvudsaklig del, och följaktligen förvärva ensamrätt till hela objektet på bekostnad av övriga tillskjutare.140

Även i de fall där ingen av de tillskjutna egendomarna kan anses utgöra huvudsaklig del kan effekten av sammanfogningsregeln anses något sämre än effekten av sammanblandningsregeln: tillämpas sammanfogningsregeln när ingens egendom utgör huvudsak uppkommer samäganderätt, men utan möjligheten att separera ut den egna andelen på det sätt som sammanblandningsregeln medger (art. 5:203 och art. 5:202 paragraf 2). Eftersom separationsrätt inte går att utöva genom sammanfogningsregeln måste ett realiserande av samäganderätten istället göras enligt inhemska regler, förutsatt att parterna inte kan komma överens.141

139 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5113.

140 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5112.

141 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5112.

3.4.2.3 Egendom av olika slag

Slutligen kan sammanblandningsregeln tillämpas när egendom av olika slag sammanblandas. Att utsträcka regeln till att också omfatta dessa fall är en originell lösning som inte överensstämmer med de rådande europeiska regleringarna. Ett av skälen för denna utvidgning uppges vara behovet av en slutlig avgränsning mellan sammanblandningsregeln och sammanfogningsregeln.142 Följande exempel illustrerar avgränsningsproblematiken:

En mängd vete som ägs av A sammanblandas med en mängd korn som ägs av B. Det går inte att särskilja de två sädesslagen men det går utmärkt att dela upp massan i portioner. Om sammanblandningsregeln endast var tillämplig på fungibel egendom och på egendom av liknande slag men av olika kvalité, skulle det vara oklart huruvida blandningen omfattades av regeln eller inte? både egendomarna är ju egendom av typen sädesslag men samtidigt två helt olika sädesslag…

Om man kommer fram till NEJ – sammanblandningsregeln är inte tillämplig – träffas situationen istället av sammanfogningsregeln (art. 5:203) Man måste då avgöra om endera sädesslag utgör huvudsaklig del i blandningen för frågan om ensamrätt eller samäganderätt ska inträda. I detta exempel kan det vara svårt att avgöra om någon del är huvudsaklig: blandningen kan både bedömas som ”orent vete” och som ”korn av sämre kvalité” beroende på vilken slutprodukt man tänker sig att blandningen ska användas till.

I andra fall än det valda exemplet kan det vara mycket enklare att avgöra vilken del som är huvudsaklig, och i de fallen hade sammanfogningsregeln som medger ensamrätt utgjort ett adekvat alternativ till sammanblandningsregeln som medger samäganderätt. DCFR-grundarna ansåg emellertid att den samäganderätt plus separationsrätt som inträder genom sammanblandningsregeln, i praktiken skulle fungera tillräckligt bra även i de fall där någons egendom utgör huvudsaklig del och ensamrätt hade varit lämplig. Följande exempel gavs för att illustrera den poängen:143

Vin som ägs av A blandas oskiljbart med sulfit144 som ägs av B. Om

sammanfogningsregeln tillämpas, kan vinet ses som huvudsaklig del och A tilldelas

ensamrätt (accessionsförvärv).

Om istället sammanblandningsregeln tillämpas inträder samäganderätt mellan A och B, med störst andel till A eftersom vinet är mest värt. Om B nu är ointresserad

142 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5113.

143 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5113.

144 Sulfit tillsätts vin för att vinet inte ska missfärgas och surna när det kommer i kontakt med syret i luften.

av att sälja eller dricka den (lilla) mängd som tillkommer honom, kan han avtala med A om att bli utlöst ur samäganderätten. Och om parterna inte kan komma överens kan endera part enkelt separera ut sin andel med stöd av sammanblandningsregeln paragraf (2).

Här ska en observation framföras. I många fall där olika sorters egendom sammanblandas kan det rimligen vara enkelt att åter särskilja föremålen, eftersom de inte liknar varandra. I dessa fall kommer sammanblandningsregeln inte att tillämpas (paragraf 1). Vidare, i de fall där särskiljande inte kan ske, kan man fråga sig om situationen inte också omfattas av bearbetningsregeln (art. 5:201), vilken utgör lex specialis i förhållande till sammanblandningsregeln.145 Som bekant tillämpas bearbetningsregeln när B med sin arbetskraft framställer en nytt föremål utav As material. Om ett särskiljande av en sammanblandad egendomsmassa inte kan ske, är det rimligt att anta att själva sammanblandandet innefattat en arbetsinsats. Bearbetningsregeln verkar då tillämplig, förutsatt att ett nytt föremål anses ha uppkommit (art. 5:201 paragraf 1). Slutsatsen får vara att DCFRs sammanblandningsregel ifråga om sammanblandning av olika föremål kan ha ett begränsat tillämpningsområde.

Vi går nu över till avhandlingen av sammanfogningsregeln (art. 5:203) som vi redan fått anledning att komma in på. Om vare sig bearbetningsregeln eller sammanblandningsregeln är tillämplig vid befattning med olika ägares föremål, finns det goda chanser att situationen omfattas av sammanfogningsregeln.

In document Specificatio, Accessio & Confusio (Page 38-43)

Related documents