Även de böcker som är skrivna på 2000-talet skiljer sig mycket åt beträffande hur könsstereotypa de är. Det finns flera böcker där karaktärerna i dem har många eller i några få fall enbart typiska stereotypa drag med det kön som de bär. Främst bland dessa böcker är ”Här kommer sopbilen” av Arne Norlin och Jonas Burman, ”Hur långt når Alfons” av Gunilla Bergström samt boken, ”Nöff, nöff Benny” av Barbro Lindgren. Men det finns också böcker som helt bryter med gamla invanda stereotypa roller. Prov på detta visar Sven Nordqvist i sin bok ”När Findus var liten var liten och försvann” där gubben Pettson och den lilla pojkkatten Findus i stort sett bara visar egenskaper som är hämtade från den kvinnliga spalten. Samma mönster finner man i boken ”Lill-Zlatan och morbror raring” av Pija Lindenbaum. Där författaren helt bryter med gamla invanda mönster om vad som är manligt och kvinnligt. Lill-Zlatan visar i princip inte upp ett enda så kallat kvinnligt drag. Precis som tidigare forskare har konstaterat så kan man se att många böcker är betydligt mindre könsstereotypa. Många av karaktärerna har egenskaper som traditionellt sett tillhör det motsatta könet. Samtidigt går det inte att förneka det som tidigare forskare också har konstaterat nämligen att det fortfarande finns många böcker som är helt eller delvis könsstereotypa.

Ur genusperspektiv spretar alltså böckerna anmärkningsvärt mycket åt olika håll. Inte heller kan jag finna ett givet mönster. Det är inte så att det är främst äldre författare som beskriver karaktärer med könsstereotypa drag, som man kanske skulle kunna tro. Det är heller inget som utmärker manliga författare om man ställer dessa mot de kvinnliga.

7. Slutsats och diskussion

7:1 Slutdiskussion

Mina frågor som jag här i denna slutdiskussion ska besvara är alltså. Hur konstrueras kön i barnböcker under 1950-talet respektive under 2000-talet? Vilka skillnader likheter finns det? Är barnböckerna mer könsneutrala i dag än för 50 år sedan?

I de böcker som jag analyserat från 2000-talet kan jag inte se ett givet mönster om hur kön konstrueras. Om det sedan beror på att jag är ett barn av tiden eller att

könsrollerna är mindre tydliga är svårt att säga. Tex så är glappet mellan boken ”Nöff nöff Benny” och ”Lill-Zlatan och morbror raring” mycket stort, trots att de båda två är skrivna under 2000-talet. För om karaktärerna i boken om Benny innehar föråldrade stereotypa könsroller så bryter Lill-Zlatan upp från dessa med råge. Detta kan eventuellt bero på att Barbro Lindgren som är författaren till ”Nöff, nöff Benny” är betydligt äldre än Pija Lindenbaum som skrivit ”Lill-Slatan och morbror raring”. Men självklart kan det även bero på många andra orsaker som tex olika bakgrund, intressen och

värderingar. Hur som helst så vittnar det om den tudelning som existerar i samhället när det gäller synen på vilka egenskaper som tilldelas pojkar och flickor.

I mitt kapitel om tidigare forskning så har jag presenterat Eilards forskning där analyserade läseböcker från 1960-talet, vilket visserligen är årtiondet efter det som jag hämtat mina tidigaste bilderböcker från. Trots det kan jag se samma mönster som Eilard i mitt analysmaterial från 1950-talet. Nämligen att gränserna och hiearkierna är tydliga, både när det gäller mellan könen och när det gäller deras respektive ansvarsområde. Om man på 1950-talet gärna skyltade med tydliga könsroller så ser man att många författare i dag försöker göra sig fria från dessa. Det innebär tyvärr inte att de inte finns där även om de är mindre tydliga.

Enligt min undersökning är barnlitteraturen något mer könsneutral i dag än vad den var för 50 år sedan. Detta är även något som även tidigare forskare har kommit fram till. Istället så har de sett att i många av böckerna kliver över till 2000-talet är mindre

könsstereotypa än tidigare. Karaktärerna kan desutom ha egenskaper som är hämtade från såväl den kvinnliga som manliga sidan i mitt schema oavsett kön. Men precis som

även andra forskare kommit fram till så anser jag inte att den är så könsneutral som jag tror att många vill och tror att den ska vara. Jag tror detta beror på att barnböcker liksom samhället gjort ett uppbrott från gamla mönster, men i gengäld fångas vi upp av nya strukturer. Jag tror att vi är så uppfyllda av frigörelsen från gamla tvingande strukturer att vi inte ser de nya. Barnböckerna visar visserligen inte upp små flickor som sköter om sina dockor, men trots det kan man fortfarande se många könsstereotypa drag hos pojkarna och flickorna i 2000-talets barnlitteratur. Jag känner dessutom en viss oro över forskarresultat när det gäller reklam och läseböcker från 1960-talet och fram till idag, där framtoningen av flickor i dag tycks bli allt mer sexistisk. Det visar hur diskurser förändras över tid. Detta resultat är dock inte något som jag har kunnat se i min undersökning av bilderböcker. Inte heller i annan tidigare forskning om hur könsroller och genusstrukturer ter sig i bilderböcker har jag uppfattat att man har sett denna utveckling. Detta innebär att om bilderböckerna går mot ett håll där barnen kan ses som mindre könsstereotypa så är det omvända för barnreklamen och kanske även

läseböckerna. Varför det ser ut så här kan man bara spekulera om. Men det hade varit ett intresant underlag för en vidare forskning.

Likheterna mellan böckerna på 1950-talet och böckerna av idag är att de avspeglar hur samhället ser ut när de skrivs. Men de avspeglar också vilken syn man har på barn. Om böckerna som kom ut på 1950-talet till viss del kan upplevas som fostrande så är det inget man märker av i dagens barnlitteratur. Barnens värld avspeglar vuxenvärlden vilket man kan se både i barnreklamen, läseböckerna och barnböckerna. För om vuxna på 1950-talet gestaltades som prydliga, skötsamma och med tydlig arbetsfördelning beroende på kön så präglas massmedian i dag som riktar sig till både vuxna och barn av en västerländsk sexistisk diskurs. Man får inte glömma att det hela tiden är vi vuxna som ligger bakom all litteratur och massmedia som riktar sig till barn. Vi sprider

budskap och barnen tar det till sig. Detta gör att diskurserna hela tiden finner nya vägar. För vad som anses vara manligt och kvinnligt är inte vad vi gör, hur vi beter oss eller vad vi har på oss. Det är hur vi uppfattar det, det är det som är det komplicerade. Pojkar och flickor, män och kvinnor måste få känna att de är accepterade även när de träder över de könsstereotypa gränserna. Där har vi en mycket lång väg att gå.

8. Referenser

I dokument Genus och bilderböcker En jämförelse av könsstereotyper 1950-tal och 2000-tal (sidor 47-50)