Syftet med den sammanfattande analysen är att lyfta fram de frågor som belyser samband och variation i uppfattningar för att därigenom resonera kring arbetets syfte och huvudfrågeställningar med koppling till litteratur och den metodologiska ansats som arbetet vilar på.
Fokus för detta arbete har varit att ta reda på vad de sju specialpedagogerna har för uppfattning om vetenskaplig grund och hur den förverkligas i deras yrkesroll. Här säger alla tillfrågade att arbetet de gör i skolan eller förskolan ska vila på vetenskaplig grund, precis som Skolverket 1. kap §5 (SFS, 2010:800) nämner. Respondenterna menar att det är viktigt att vara uppdaterad kring senaste forskningen. Respondenternas svar på frågan är på något sätt förväntade. Själva uttrycket vetenskaplig grund indikerar att det ska handla om vetenskap. Sedan är steget inte långt till att länka vetenskap med forskning. Svaret på frågan skulle kunna härledas till den första ordningens perspektiv då respondenterna beskriver uppfattningen så som vetenskaplig grund är allmängiltig vedertaget definierad.
När frågan om hur förverkligandet av vetenskaplig grund omsätts i praktiken, är svaren betydligt mer diversifierade. Fejes & Thonberg (2019) menar på att det finns en uppsättning av uppfattningar kring en förståelse. Detta benämns inom fenomenografin som utfallsrummet. Det finns en klar skillnad mellan vad som förväntas av en i utbildningen till specialpedagog och vad verkligheten gör gällande. Medan vissa av de tillfrågade specialpedagogerna slukas av arbetet med att testa och kartlägga, för att därefter utföra olika arbetsuppgifter som mer liknar en speciallärartjänst som exempelvis stöd till enskilda elever, är andra specialpedagoger bakbundna till att utföra uppgifter eller följa ett inköpt material som kommer genom direktiv uppifrån i den skolhierarkiskaordningen. Det specialpedagogerna beskriver rimmar med vad Skolinspektionen (2019) pekar på. Det saknas från huvudmän en klar beskrivning av vem som ska axla ansvaret för att säkerställa att den vetenskapliga grunden ska bli en naturlig del av skolans arbete. Kanske kan förklaringen till att specialpedagogerna inte involveras i högre grad ledas till att huvudmännen saknar kunskap om vilka kunskaper specialpedagogerna besitter, för att kunna driva arbetet med vetenskaplig grund. I synnerhet då det i Skollagen saknas en klar definition över vilka förväntade uppgifter specialpedagogen ska utföra. Samtidigt är det viktigt att beakta det Kroksmark (2010) skriver om relevansen av forskningen för skolans arbete.
Enligt Skolinspektionens granskning (2019) framkom det att många inom skolan upplever begreppet vetenskaplig grund som svårt. Ändå är det förvånande att ingen av respondenterna i vår studie bokstavligen uttryckte att begreppet är svårt eller invecklat. Genom att läsa mellan rader och tolka in kroppsspråk så kan vi som intervjuare se att det finns en viss obekvämhet i begreppet. Det kan härledas till att specialpedagogerna inte riktigt äger begreppet, vilket skulle vara synd då begrepp är viktiga att äga i den professionen de är i. Eller så kan utbildningen till specialpedagog ha rustat dem väl i arbetet med vetenskaplig grund och därför ses inte det som något svårt. Kanske bottnar det i att det inte talas mycket om vetenskaplig grund. Att det som Skolinspektionen (2019) lyfter saknas en samordning kring hur arbetet med vetenskaplig grund ska gå till.
Skolinspektionens (2019) granskning visar att det skiljer sig mellan huvudmännen kring hur stödet ser ut för att arbeta med vetenskaplig grund. I granskningen kan man läsa vidare att det behövs tillämpas ett forskningsbaserat arbetssätt för att leva upp till kraven från Skollagen beträffande vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Rektorn är den som ska leda och fördela arbetet på verksamheterna, medan huvudmännen behöver ge rektorerna rätt förutsättningar för att förverkliga arbetet med vetenskaplig grund. I intervjuerna framkommer att det är specialpedagogerna som har en roll i att fånga upp och förmedla ny forskning. Det förekommer även beskrivningar kring vikten av att arbeta på olika nivåer i en organisation som grupp- individ- och organisationsnivå. Här menar vi att det är viktigt att som specialpedagog vara medveten om sin roll. Var vill man arbeta, är det på organisationsnivå eller är det på grupp- och individnivå? När vi frågar respondenterna om vad specialpedagogerna har för roll för att skapa ett arbete som vilar på vetenskaplig grund visar det sig att de behöver hålla sig ajour kring den aktuella forskningen och sedan omsätta det i praktiken. Enligt Möllås et al. (2017:27) är det svårt att etablera sin roll som specialpedagog i verksamheten. Eftersom de kunskaper och färdigheter specialpedagogen får genom sin utbildning inte utgör någon garanti för vilka arbetsuppgifter de kommer att ha i verksamheten.
Att specialpedagogernas svar kring Skollagens skrivelse om vetenskaplig grund inte har påverkat deras arbete bottnar möjligtvis i att de alltid försökt arbeta efter någon form av vetenskap. I intervjuerna uttrycks det att man inte bara kan göra som man känner för utan det behöver finnas en grund att luta sig mot. Detta pekar på att det finns bland specialpedagogerna en medvetenhet om beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund.
Däremot kan vi se att det finns en distinktion mellan teori och praktik. Enligt Alerby et al. (2010) behöver det skapas ett samspel mellan forskning och de som är i
verksamheterna för att komma närmare varandra. Även Robertson (2010) påpekar att förtroendet för forskning inte alltid är hög då forskningen många gånger stöttar till exempel skoladministratörer och centrala myndigheter. Istället behöver det till exempel läggas mer fokus på det konkreta arbetet med barnen och eleverna samt organisationsfrågor. Troligen kan det då också vara så att specialpedagogerna inte känner att det skett någon förändring när begreppen skrevs in 2010 i Skollagen, då man alltid gjort på ett visst sätt, kanske behöver det öppnas upp för nytänkande?
Tiden är en aspekt som specialpedagogerna nämner som ett hinder i arbetet med vetenskaplig grund. I Skolinspektionens rapport (2019) pekas det på behovet av att tid avsätts för sökning, läsning och bearbetning av kunskap. Arbetet med att skapa en verksamhet som vilar på vetenskaplig grund kan förverkligas om lärare får möjlighet att utveckla kunskaper om hur förståelse, värdering och användning av vetenskap går till. Enligt Skolinspektionen (2019) behöver rektorn ges rätt förutsättningar från huvudmännen för att arbetet med vetenskaplig grund ska förverkligas i verksamheterna. Även om rapporten granskar grundskolans förutsättningar för arbetet kring vetenskaplig grund lyfts rektorer och huvudmän in i frågan. Tittar man på respondenternas svar kan man se att de pekar på att de som sitter i beslutande position inte alltid har kunskapen om till exempel arbetssätt eller förändringar, vilket en specialpedagog har. Det här skapar problem då man kan ha olika synsätt och bakgrund till besluten som fattas. Utifrån en fenomenografisk metodansats kan denna olikhet beskrivas ur ett andra ordningens perspektiv. En skillnad mellan verklighet och uppfattning. Det är heller inte helt enkelt att föra in forskningen i det dagliga arbetet, men det finns hos någon en intention om att till exempel kunna träffas varje månad medan en annan faktiskt har diskussionscirklar.
Det som är anmärkningsvärt är att i allt som vi läst under tidens gång står det mycket om vad rektorer och huvudmän behöver för att kunna tillgodose arbete med vetenskaplig grund, till exempel forum för diskussion (Skolinspektionen, 2019), men ingenstans står det om vad specialpedagoger behöver för att bedriva arbetet med vetenskaplig grund. Vilket blir lite märkligt då det är dem som många gånger är ute på golvet och ska arbeta med det Skollagen 1. kap §5 (SFS, 2010:800) säger, att arbetet ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det är ju en formulering som berör alla inom verksamheten.