Sammanfattande diskussion

I dokument BARNPERSPEKTIV I LSS-HANDLÄGGNING (sidor 29-34)

Hur tillämpas barnperspektivet i LSS-akter och hur definieras ”normalt föräldraansvar”?

Dessa frågor har varit i fokus i denna studie som bygger på en kvalitativ läsning av 56 LSS-akter avseende barn mellan 0-20 år.

Hur beskrivs barnen?

I akterna beskrivs barnen främst via sin funktionsnedsättning. Liksom tidigare forskning visat så är dessa beskrivningar ofta hämtade från den medicinska sfären. Ibland ger akterna intryck av att vara ”klipp-och-klistraprodukter” där äldre medicinska beskrivningar återanvänds trots att de kan ha flera år på nacken. Inte i någon akt berättar barnet själv vilka konsekvenser dess funktionsnedsättning leder till i vardagen.

Via dokumentationen förmedlas en bild av barnets brister och oförmågor. Ritva Gough har i andra studier påtalat vikten av att även beskriva förmågor och resurser för att skapa en helhetsbild av barnet.94 Via LSS-akten konstrueras en bild av barnet som förs vidare till andra professionella, föräldrar men också barnet själv. Risken finns att framställningen av barnets tillkortakommanden reducerar möjligheterna att se barnets resurser och begränsar tankar om utvecklingspotential.

Barnets svaga röst

Handläggaren träffar de flesta barnen – antingen vid hembesök eller på sitt kontor. Det framgår dock sällan vad ett sådant möte har gett. Det kan finnas information om att man fikar tillsammans eller att barnet visar handläggaren sitt rum eller sina leksaker. När barnen är äldre framkommer ofta vilka fritidsaktiviteter de sysslar med. Däremot anges sällan vilka frågor handläggaren ställt, hur barnet svarat eller vilka önskemål han eller hon har. Om det finns nedtecknade utsagor från barnen är det svårt att avgöra om det svarat själv eller om svaret är färgat av föräldrarnas eller av handläggarens tolkning.

Såsom akterna är skrivna är det svårt att utläsa barnets roll i beslutet. Handläggarna och barnen träffas oftast men resultaten av mötet är ofta utelämnat. Utöver svårigheter att uttrycka åsikter pga ålder och mognad kan också funktionsnedsättningen påverka förmågan att kommunicera. Det finns hjälpmedel för att underlätta kommunikation såsom nallekort, dockor, serieberättelser osv, men inte av en enda akt framgår att något hjälpmedel används för att kommunicera. För några barn kan det vara en del av funktionsnedsättningen att säga nej till insatser som är främmande och okända. I dessa fall behöver insatser konkretiseras och kanske provas på innan barnet har en chans att kunna ta ställning till dem.

Barnet bör vara delaktigt i ansökningsprocessen men det kan också diskuteras om lämpligheten att han eller hon är med vid de tillfällen då föräldrar och handläggare fokuserar på vad barnet inte kan.

I de fall som LSS-handläggaren inte träffar eller pratar med barnet framgår inte varför sådan delaktighet saknas.

94 Gough (2010) Resultat LSS 2009. Granskning av handläggningen av stödet till barn, ungdomar och unga vuxna i Kalmar län. Skriftserie 2010: 4.

30 Normalt föräldraansvar

I flera akter står att ett normalt föräldraansvar är det ansvar som föräldrar till barn utan funktionsnedsättningar tar i fråga om omvårdnad och att skapa sociala sammanhang. Det saknas dock referenser till vad ett normalt föräldraansvar innebär med undantag för några fall där det finns hänvisningar till rättsfall. Hänvisningar till vad som krävs av föräldrar till barn i en viss ålder är vagt underbyggda liksom hur tidsåtgången för vissa omsorgsuppgifter är framräknade. Här finns en risk att handläggarens egna erfarenheter får allt för stort utrymme.

Barnperspektiv

Det har redan framgått att barnperspektiv i betydelsen barns åsikter och röst är mycket svagt.

Barnperspektiv kan också syfta på att handläggaren utifrån kunskap lyfter fram barns bästa.

Tydligast blir ett sådant perspektiv då ungdomar beviljas korttidsvistelse eller kontaktperson med motiveringen att understödja frigörelsen från föräldrarna. Samtidigt framstår dessa motiveringar ibland som ett professionellt perspektiv snarare än en önskan från ungdomarna eller föräldrarna själva. De få gånger föräldrarna försöker betona barnens behov av självständighet räcker det oftast inte för att bevilja en insats.

I några fall har LSS-handläggaren skrivit att vissa insatser är för ”barnets bästa” - ibland med stöd från barnkonventionen, ibland utan motivering. När motiveringen uteblir tydliggörs dock inte varför beslutet gynnar barnet. Risken finns att hänvisningen enbart får funktionen att stödja handläggarens beslut – något som konstaterats i annan forskning. Gunilla Peterson som studerat barnperspektivets tillämpning inom socialtjänsten då barn omhändertas konstaterar:

”Med en något tillspetsad formulering blir den mest slående slutsatsen trots allt att det som ses med barnens ögon blir den byråkratiska praktikens hjälpmedel för att skriva fram det nödvändiga omhändertagandet inför dem som fattar besluten.”95

Det finns en otydlighet i vad barnperspektivet egentligen innebär i LSS då både barnet med funktionsnedsättning, föräldrar och syskon kan gynnas av ett barnperspektiv. Denna mångtydighet framträder exempelvis i akterna vid avlösning och korttidsvistelse som är insatser som dels kan gynna barnets självständighet, dels kan bidra till föräldrars och syskons möjligheter till vila och återhämtning. Detta skulle kunna tolkas som en konfliktsituation mellan barns och föräldrars behov där barnets tillgång till föräldrarna ställs mot föräldrarnas behov av egentid. Indirekt gynnas barnet av att möta utvilade föräldrar men sällan argumenteras för detta i akterna på ett tydligt sätt.

LSS är en lag som har ett familjeperspektiv snarare än ett renodlat barnperspektiv. Detta framgick tydligt i förarbetena till lagen och det är något som handläggarna måste förhålla sig till.96 Utgångspunkten i LSS är att barnen har fungerande föräldrar som tillfredsställer deras grundläggande behov av omsorg. I de fall då föräldrarna inte klarar detta måste andra lagar kopplas in.

I ett historiskt perspektiv beskrivs ofta en övergång från ett familjeperspektiv till individualisering i fråga om socialtjänstens arbete. Barnet lyfts fram som kompetent och som ett subjekt med egna intressen.97 Även inom funktionshinderområdet kan samma utveckling noteras där personer med funktionsnedsättning betraktas som subjekt med egen kunskap om

95 Peterson (2003) s. 163.

96 Socialstyrelsen (2009) s. 12.

97 Peterson (2003) s. 170.

31

vad som är bäst för dem.98 Frågan kan dock ställas om hur långt individualiseringen för barn med funktionsnedsättning kommit. Deras svaga röst i LSS-akterna kan tolkas som att det fortfarande finns ett stort arbete kvar med att stärka och tillvarata deras kompetens.

Hur förena barnperspektiv och normalt föräldraansvar?

En fråga som återstår är hur ett barnperspektiv kan förenas med ett normalt föräldraansvar.

Jämförelsen görs med det ansvar föräldrar till barn utan funktionsnedsättningar tar. Sådana resonemang blir knepiga i vissa situationer eftersom de behov som beskrivs i LSS-akterna, såsom att följa relativt stora barn till fritidsaktiviteter, inte uppstår i familjer med barn utan funktionsnedsättning. Ytterligare en svårighet med ”normalt föräldraansvar” är att begreppet riskerar att bli godtyckligt då det saknas referenser till varifrån uppgifter om normalitet hämtas. Det finns en risk att barnperspektivet underordnas då föräldraansvaret lyfts fram.

Utgångspunkten avseende ”normalt föräldraansvar” är att föräldrar ansvarar för att sätta barnet i fokus och tillgodose dess behov. Alla föräldrar klara inte detta. Brister i föräldraförmåga kan inte kompenseras genom LSS, utan här krävs insatser enligt andra lagar.

I dessa fall blir ett gott samarbete mellan individ- och familjeomsorg och funktionshinderområdet viktigt. Först då ges förutsättningar för ett gott barnperspektiv.

Barns delaktighet i LSS-handläggning

Shiers modell om barns delaktighet innehåller fem nivåer. Den första nivån innebär att barn blir lyssnade till. Den andra att barn får stöd att uttrycka åsikter. Den tredje att barns åsikter beaktas. Den fjärde att barn involveras i beslutsprocesser och den sista nivån att barn delar makt och ansvar.

Utifrån de LSS-akter jag granskat kan konstateras att barn finns på den första nivån dvs att barn blir lyssnade till. Det finns utarbetade rutiner att anteckna att man träffat barnet och var mötet ägde rum. I några enstaka fall finns exempel på att man når upp till tredje nivån dvs att barnet får stöd att uttrycka sin åsikt och att denna åsikt sedan ges betydelse.

Ett fåtal akter innehåller en rubrik som heter barnperspektiv vilket kan tyda på att man inom myndigheten beslutat sig för att denna ska finnas med i LSS-akter. Detta skulle kunna vara ett exempel på det som Shier kallar skyldighet att tillämpa ett barnperspektiv. Trots den goda intentionen räcker dock inte en rubrik med barnperspektiv för att barns delaktighet ska öka.

Det är innehållet under rubriken som kan visa hur ett barnperspektiv har tillämpats.

Det finns således ett stort utrymme för förbättringsarbete avseende barnperspektivet i LSS-handläggning. Shiers modell kan vara ett sätt att komma vidare. I modellen betonas skillnaden mellan att den enskilde handläggaren försöker inkorporera ett barnperspektiv eller att organisationen har en policy för att anlägga ett barnperspektiv. En policy medför också att handläggaren förses med de resurser han eller hon behöver för att kunna genomföra ett barnperspektiv.

Grunden för att handläggaren ska kunna lyssna på barnet är kommunikation. Ett viktigt led i förbättringsarbetet gäller kommunikationshjälpmedel. Sådana hjälpmedel kan många barn behöva, men i synnerhet barn med funktionsnedsättningar. För att kunna använda kommunikationsverktyg krävs också utbildning av personalen.

98 Lindberg, Lars och Lars Grönvik (2011) Funktionshinderpolitik – en introduktion. Lund: Studentlitteratur, kap. 5.

32

Såsom genomgången av LSS-akter har visat är det viktigt för handläggare att ha kunskap om det starka familjeperspektivet inom LSS. Det krävs en medvetenhet om att barnets bästa inte alltid behöver överensstämma med föräldrarnas önskemål. Dessutom krävs tydligare dokumentation om hur ett barnperspektiv tillämpas och varför insatser gynnar ett barn i akterna.

Sammanfattningsvis kan konstateras att utifrån de LSS-akter denna granskning omfattat finns stora möjligheter att förbättra arbetet med barnperspektiv inom LSS-handläggning. Det handlar om att kommunicera med barnet, men också att dokumentera vilka frågor som ställts, vad barnet svarat och hur dessa svar påverkar beslutet. Ett sådant arbete förutsätter kunskaper hos de enskilda handläggarna samt tydliga och medvetna strategier från arbetsledningen.

Enligt Shier är det nödvändigt att ett sådant arbete bygger på skyldigheter, dvs att barnperspektiv är en obligatorisk och förankrad del i arbetet och inte beroende av enskilda handläggares goda vilja.

33

Litteratur

Andersson, Gunnel (2009) Vardagsliv och boendestöd – en studie om människor med psykiska funktionshinder. Stockholm: universitetet.

Gough, Ritva (2007) I utredningens namn. Två analyser. Fokus-Rapport 2007:4.

Gough, Ritva (2009) Resultat LSS 2009. Granskning av handläggning av stödet till barn, ungdomar och unga vuxna i Kalmar län. FoU Kalmar län Skriftserie 2010:4.

Gough, Ritva (2010) Resultat LSS 2009. Granskning av handläggningen av stödet till barn, ungdomar och vuxna i Kalmar län. Fokus Kalmar län Skriftserie 2010:4.

Gundersen, Tonje (2012) ”Human dignity at stake – how parents of disabled children experience the welfare system”, Scandinavian Journal of Disability Research, vol 14, nr 4, s.

375-390.

Lindberg, Lars och Grönvik, Lars (2011) Funktionshinderpolitik – en introduktion. Lund:

Studentlitteratur

Lundeby, Helge och Tössebro, Jan (2008) ”Exploring the experiences of ’not being listened to’ from the perspective of parents with disabled children”, Scandinavian Journal of Disability Research, vol. 10, nr 4, s. 258-274.

Oliver, Michael (1996) Understanding disability: from theory to practice. London: Macmillan Peterson, Gunilla (2003) ”Med hänsyn till barns vilja? Socialtjänstens barnperspektiv och den nya välfärdsstatens villkor”, Bengt Sandin och Gunilla Halldén (red.) Barnets bästa. En antologi om barndomens innebörder och välfärdens organisering. Stockholm: Symposion.

Schiratzki, Johanna (2003) ”Barnkonventionen och barns bästa – globalisering med reservation”, Bengt Sandin och Gunilla Halldén (red.) Barnets bästa. En antologi om barndomens innebörder och välfärdens organisering. Stockholm: Symposion.

SFS 1949:381 Föräldrabalken SFS 1993:387 LSS

SFS 2010:480 LSS

Shier, Harry (2001)”Pathways to participation: Openings, opportunities and obligations”, Children & Society, vol. 15. s. 107-117.

Slettebö, Åshild (2012) ”Between power and powerlessness – discourses in the individual plan processes, a Norwegian dilemma”, Scandinavian Journal of Disability Research vol. 14, nr 3, s. 270-283.

34

Socialstyrelsen (2005) Kompetenta föräldrar – beroende av socialtjänstens stöd. Dialog med föräldrar till barn med omfattande funktionshinder kring deras upplevelser av socialtjänsten – efter tio år med LSS .

Socialstyrelsen (2009) Barnperspektiv i LSS-handläggning – En förstudie med fokus på arbetssätt och utvecklingsbehov.

Socialstyrelsen (2012) Stöd till barn och unga med funktionsnedsättning. Handbok för rättstillämpning vid handläggning och utförande av LSS-insatser.

SOS, Socialstyrelsen (2011) Personer med funktionsnedsättning insatser enligt LSS 2010.

SOSFS 2008:32 Allmänna råd om personalens kompetens vid handläggning och uppföljning av ärenden som avser personer med funktionshinder, Socialstyrelsen.

Stenhammar, Ann Marie (2009) Lyssna på mig! Barn och ungdomar med funktionsnedsättningar vill vara delaktiga i möten med samhällets stödsystem. En genomgång av forskning på området. Magisteruppsats. Högskolan i Halmstad.

www.barnombudsmannen.se/Global/Publikationer/Faktablad/Faktablad1_arbetapraktiskt11.p df

I dokument BARNPERSPEKTIV I LSS-HANDLÄGGNING (sidor 29-34)