I det fjärde och sista klustret berör vi aspekter kring förskollärarnas förhållningssätt i arbetet med barn i behov av särskilt stöd, bland annat hur man hanterar situationer där det uppstår låsningar samt hur man ser på arbetet med barn i behov av särskilt stöd.
Perspektiv
Miljön talar till barnen och ger dem olika förutsättningar. Har vi en miljö som är otydlig och oinspirerande då är det klart att den inte jobbar med oss då jobbar den emot oss. Vi måste hela tiden observera “Vad säger det här nu?”, “Vad händer i det här rummet?”, “Interagerar barnen med varandra och miljön och med sakerna vi har?”
Förskolläraren menar att det är miljön som vi måste lägga vårt fokus på. Förskolan behöver en miljö som anpassar sig efter barnen och deras behov och intressen.
Man pratar mycket om normer och någonstans finns det ju en ram där barnen ska “passa in” och i förskolan är den ramen lite vidare än i skolan, i skolan smalnar den av. Man har sin
utvecklingspsykologi med sig, vad barnen bör kunna och det är ju det man får gå efter tänker jag.
Här kan vi synliggöra ett perspektiv där man istället fokuserar på vad barnen bör kunna i förhållande till en normal utveckling och att det är det som man får utgå ifrån. Här vänds blicken mot det enskilda barnet istället för att fokusera på det som sker i miljön.
Dessa uttalanden synliggör två perspektiv, ett perspektiv fokuserar mer på den omgivande kontextens betydelse för barnet och det andra speglar en syn där blicken vänds mot det enskilda barnet. Vi anser att båda perspektiven behövs i arbetet med barn i behov av särskilt stöd, där det ena inte utesluter det andra. Vi måste göra anpassningar i miljön efter barnens behov. Vi måste också vända blicken mot det enskilda barnet och dess förmågor för att ha möjlighet att upptäcka om det är något som barnet har svårt med och som vi behöver arbeta med.
28 Låsningar
Det kan handla om situationer där man ska ha den rätta nyckeln men det har man inte alltid, det är omöjligt. Man kan lösa det genom att ta hjälp av sina kollegor. Det har alltid blivit en lösning på någonting för det går inte att inte lösa det. Man utreder själv och med sina kollegor.
Här framgår det att vi kommer alltid som förskollärare att ställas inför svåra situationer som vi inte vet hur vi ska hantera. En lösning när det uppstår plötsliga låsningar kan vara att ta hjälp av sina kollegor. Här synliggörs en inställning som är viktig inom förskolläraryrket. Man strävar alltid efter att finna lösningar på problem som kan uppstå för att det ska bli så bra som möjligt för alla barn och för att det inte ska påverka verksamheten negativt. Det gäller att man för ständiga dialoger med kollegor.
Uttalandet tyder på att det krävs en inställning där man ser lösningar istället för hinder när det uppstår svåra situationer som man inte vet hur man ska hantera. När det uppstår låsningar i olika situationer upplever förskollärarna att man på bästa sätt löser det genom att ta hjälp av sina kollegor.
Analys
Med hjälp av vår teoretiska utgångspunkt ska vi i den här delen av studien analysera vårt resultat med hjälp av valda teoretiska begrepp.
I det föregående avsnittet presenterades förskollärarnas livsvärld kring den kunskap de anser vara nödvändig i arbetet med fenomenet barn i behov av särskilt stöd. Det handlar om den kunskap som förskollärarna själva upplever att de besitter men också kunskap som kan införskaffas genom handledning från specialpedagoger och via kompetensutveckling. När det gäller handledning från specialpedagoger framkommer det att förskollärarna har olika upplevelser av detta, det vill säga deras livsvärldar ser olika ut. I klustret kunskap har vi funnit en gemensam nämnare i förskollärarnas olika upplevelser. Samtliga förskollärare är eniga om att det alltid finns mer kunskap att inhämta och att man aldrig blir fullärd när det gäller arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Det blir det
oföränderliga i fenomenet, en essentiell kärna i det som fenomenet utgör (Szklarski 2015, ss. 132- 133).
Vi anser att klustret svårigheter visar på förskollärarnas upplevelser kring hur de definierar barn i behov av särskilt stöd. Olika definitioner av begreppet barn i behov av särskilt stöd visar på ett stort spektra och att förskollärarna är eniga om att begreppet kan innefatta många olika svårigheter hos barnen. Förskollärarna upplever att fenomenet barn i behov av särskilt stöd är svårdefinierat och att det inte enbart finns en förklaring av begreppets innebörd. Att förskollärarna upplever att begreppet är svårdefinierat visar på en essens i fenomenet barn i behov av särskilt stöd eftersom alla förskollärare är eniga om att det finns många barn med olika typer av svårigheter som innefattas i begreppet.
29 De olika teman som vi redogjort för inom klustret organisation kan ses som faktorer som dels
underlättar arbetet men också försvårar arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Förskollärarna upplever att resurser inte alltid är lätt att få och ofta behövs en diagnos för att man helt säkert ska få resurs för det barnet. I studien var samtliga förskollärare eniga om att en diagnos oftast leder till att man får resurs men att det är betydligt svårare att bli tilldelad resurs om barnet saknar diagnos men uppvisar svårigheter. Det blir därmed en gemensam nämnare av fenomenet vilket visar på en essens i fenomenet barn i behov av särskilt stöd.
Förskollärarna upplever att barngruppernas storlek är avgörande när det kommer till hur verksamheten kan utformas för barn i behov av särskilt stöd. Samtliga förskollärare uttrycker att det är svårt att anpassa verksamheten efter varje barns behov, vilket kan tolkas som att förskollärarna har liknande erfarenheter och som därför kan utgöra en essens av fenomenet. Klustret organisation ger oss
ytterligare förståelse för förskollärarnas livsvärld i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. I klustret som vi valt att benämna som förhållningssätt framkommer det olika synsätt på hur arbetet med barn i behov av särskilt stöd kan gå till. Förskollärarnas olika livsvärldar kommer till uttryck då de ser på samma fenomen på olika sätt, vilket kan bero på att förskollärarna har olika erfarenheter av fenomenet barn i behov av särskilt stöd. Klustret synliggör olikheter i förskollärarnas livsvärldar vilket visar på att fenomenet barn i behov av särskilt upplevs olika av förskollärarna. Detta kan bero på att
förskollärarna har olika erfarenheter av samma fenomen.
Meningen med att genomföra intervjuer med förskollärare på olika förskolor var att möta personer med olika livsvärldar. Vi har sett att olika faktorer såsom utbildningsbakgrund och den erfarenhet man har inom yrket speglar sig i förskollärarnas livsvärldar samt hur de uttrycker sina upplevelser och erfarenheter kring fenomenet. Sammanfattningsvis har vi funnit fler essenser av fenomenet. Vi har i analysen synliggjort en essens av fenomenet där förskollärarna uttrycker att man aldrig blir fullärd i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Förskollärarna är eniga om att begreppet barn i behov av särskilt stöd visar på ett stort spektra som kan innefatta många olika svårigheter hos barnen. Ytterligare en essens av fenomenet handlar om att en diagnos upplevs av förskollärarna underlätta tilldelningen av resurser till barnet. Avslutningsvis synliggörs en essens i förskollärarnas upplevelser i att anpassa verksamheten efter varje barns behov där förskollärarna är överens om att det är mycket svårt.
Diskussion
Som vi tidigare nämnt är vårt syfte med studien att undersöka hur förskollärare definierar begreppet barn i behov av särskilt stöd, vilka barn begreppet kan innefatta samt om de upplever att de har den
30 kunskap och de verktyg som krävs för att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Vi vill undersöka om förskollärarnas erfarenheter och upplevelser av detta stämmer överens med tidigare forskning.
Svårdefinierat
Begreppet barn i behov av särskilt stöd har av förskollärarna i studien upplevts som ett mångtydigt och svårdefinierat begrepp, något som även tas upp i tidigare forskning (Sandberg et al. 2010, s. 45; Lutz 2009, s. 12). Det visar på ett stort spektra, förskollärarna uttrycker att det kan handla om ett stöd som behövs under en längre tid men också ett stöd som kanske enbart behövs under en dag. Det har framkommit att förskollärarna uttrycker att det kan handla om många barn som går under kategorin barn i behov av särskilt stöd. Allt från barn med sociala svårigheter och blyghet till barn med någon form av fysisk skada, barn med en fastställd diagnos och barn i kris. I intervjuerna med förskollärarna kan man tyda en osäkerhet i att definiera begreppet, vilket kan bero på att det är ett område som kan innefatta många olika tolkningar. Detta blir även synligt i Frölanders studie där hon synliggör att det finns en mångfald när det kommer till vilka barn som förskollärarna beskrev ingå i detta begrepp. Det framgick likt vår studie att det kan handla om allt från barn som är blyga och inåtvända till barn som har en form av fysisk skada, barn med eller utan diagnos, barn med språksvårigheter eller barn i någon form av kris (Frölander 2005, s. 29). Att begreppet barn i behov av särskilt stöd är mångtydigt och svårdefinierat kan leda till att vi tar avstånd från klassificeringar och att sätta barn i fack efter vad som upplevs som normalt respektive avvikande. Enligt ovanstående resonemang kan vi tänka oss att vi ställs inför stora svårigheter när det kommer till att avgöra om ett barn är i behov av särskilt stöd. Att det är ett svårdefinierat begrepp som innefattar många olika tolkningar kan eventuellt leda till att vi normaliserar barns svårigheter och inte tar de på tillräckligt stort allvar.