• No results found

5 Ibn Rushds självförståelse

5.6 Sammanfattning

I likhet med Sensus och Bilda har Ibn Rushd tonat ner sin religiösa profile- ring. I stället för att lägga betoningen på islam lyfts den svensk-muslimska identiteten fram. Ett förestående namnbyte lär gå i samma riktning. På det sättet försöker man bredda målgruppen. I den nya presentationen ska alla svenska muslimer av alla trosbekännelser, kulturella bakgrunder eller icke- religiösa identiteter känna sig välkomna. Genom denna profilering ska den identitet skapas som kan ge igenkänning och tillhörighet med studieförbun- det, medlemsorganisationerna och deltagare emellan. Många vi mött i denna studie har gett belägg för att människor som på något sätt kan uppfattas som muslimer möts av samma hinder och problem. Oavsett om en person identi- fierar sig religiöst, kulturellt eller etniskt så uppfattas den personen av majo- ritetssamhället representera islam. De fördomar om islam som finns blir då projicerade på enskilda individer. Detta sägs vara den fundamentala grunden till islamofobi.

Studieförbundet blev ett statsbidragsberättigat studieförbund för elva år sedan. Det kämpar dock fortfarande med sin legitimitet. Problemen med att vinna en yttre legitimitet ska vi beröra i nästa avsnitt. Men här kan vi konsta- tera att för att leva upp till sitt representativitetsanspråk om att erbjuda en sam- lande arena för hela det muslimska civilsamhället, och företräda alla muslimer oavsett bakgrund, behövs det för det första en identitet att bygga på. Man för- söker också skapa en tillhörighetskänsla till den del av befolkningen som har muslimsk bakgrund och som behöver bildning och utveckling för att inklude- ras i det svenska samhället. Man gör anspråk på att representera den stora och växande gruppen i Sverige som identifierar sig som muslimer. Det kan tyckas något paradoxalt att det är just de andras onyanserade och kränkande generali- sering av hela gruppen muslimer som Ibn Rushd självt ska bygga sin egen iden- titetspolitik på, om än inte längre på någon tros grund. Alla muslimer ska med.

För det andra består det nya narrativet av en gemensam övertygelse om att bland det viktigaste för svenska medborgare med muslimsk identitet är kam-

pen mot islamofobin. Dagligen blir muslimer i Sverige utsatta för diskrimine-

ring och hatbrott, offline såväl som online. Deras moskéer sätts i brand och skändas. I alla sina vedervärdiga uppenbarelseformer hindrar islamofobin och dess följdverkningar utvecklingen av en stolt identitet. På samma gång är islamofobin någonting som svetsar samman den muslimska gruppen.

Men den effekten kan ha ett högt pris, hävdar Göran Larsson, professor i religionsvetenskap. Definitionen av islamofobi gör att begreppet i viss mån blir obrukbart, då det måste kunna framföras kritik exempelvis mot hur islam tolkas eller praktiseras utan att kritikern görs till islamofob. Att påtala att det finns tolkningar och praktiker som exempelvis kan strida mot svensk lag är inte detsamma som att hävda att alla muslimer tänker, tycker eller agerar på samma sätt. Motståndare och kritiker lyfter fram Ibn Rushds frekventa isla- mofobiförklaring som en ”offerkofta”, som gör att organisationen ofta uppfat- tas som att den inte är öppen för en kritisk reflektion kring begreppet eller dess förklaringsvärde. Mer om detta kommer i nästa kapitel. Även en tidigare medarbetare på Ibn Rushd är skeptisk mot den breda satsningen kring isla- mofobi, eftersom den bara riskerar att förstärka upplevelsen av islamofobi. Istället menar hen att det skulle vara mer effektivt att prata om det fina inom islam, visa upp en god sida av kulturen.

En starkare och samlande organisering av alla muslimer i en kamp mot islamofobi kan också visa sig vara en tveeggad strategi. Den kan säkert vara tjänlig för organisationen i dess mobiliserande arbete genom att både moti- vera och engagera muslimer av olika slag att komma till Ibn Rushd. Men den kan också ytterligare binda och låsa in deltagarna i en identitet som inte är teologiskt baserad, som de flesta medlemsorganisationerna. Inte heller be- höver den vara fejkad, men den är ändå konstruerad, mest av allt på en socio- logisk grund. Ett studieförbund blir en folkrörelse med en numera tämligen udda politisk ambition i folkbildningsfamiljen. I en mening är det heller inte en helt orimlig tolkning av folkbildningsanslagets fyra syften att stärka och

utveckla demokratin, öka mångfalden människor som kan påverka sin livssitu- ation och skapa engagemang för att delta i samhällsutveckling, utjämna utbild- ningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället samt bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet.121

Till sist, flera andra studieförbund med religiösa och etniska medlems- organisationer säger att de förvisso känner igen sig i Ibn Rushds utmaningar kring kontroll över föreläsare och omvärldens rädsla för beröring med reli- giösa frågor och företrädare. Dock menar de att det inte är deras uppgift att ta ansvar för något annat än den verksamhet de själva anordnar. Inte heller förväntar de sig att en organisation som ansöker om medlemskap i studieför- bunden redan från början ska vara färdigutvecklad. Däremot är ingen av dem beredd att kompromissa om den demokratiska värdegrunden. Denna gemen- samma hållning hos de fyra andra studieförbunden har dock inte fått dem till att när det blåst som mest offentligt sluta upp bakom Ibn Rushd, i deras me- ning ett nära syskon i folkbildningsfamiljen. Kan ett skäl vara en rädsla för en medial kontamineringseffekt?

6 Kritik

I det här kapitlet ska vi redovisa den kritik som riktas mot Ibn Rushd. Det går nämligen inte att förstå dess samtida utveckling utan att förstå den kritiska granskning i offentligheten som studieförbundet varit och alltjämt är utsatt för. Den har sin upprinnelse i olika källor. Den innehållsliga tyngden i argu- menten skiftar likaså. Dess syften varierar liksom dess mediala plattformar. Men gemensamt för kritiken är det ihärdiga ifrågasättandet, både av studie- förbundets demokratiska legitimitet och dess statliga auktorisation och fi- nansiering. Först ska vi granska den principiella kritiken, sedan de påstådda felsteg som Ibn Rushd påstås ha gjort sig skyldigt till.